(II) FÖRE-SÄTTA, v.2 [jfr FÖR-SÄTTA] (†) i uttr. föresätta sig in (ngnstädes), begiva sig in (ngnstädes). (Alla som) på någen schalckhett och speijerij hijtt ihnn i rijkett sigh föresatt hade, .. schole för:ne våre tiänere ahntaste. GR 29: 74(1559). —
(I 12) -SÖRJA, v. (†) sörja för (ngn); äv.: förse (ngn med ngt). Then som .. änkia är, och ingen föresörya haffuer. 1Tim. 5: 5(NT 1526). Det några hundrade skrifvare trösta som nogast göra på en dag, det kan nu en prentaresven ensam göra, när han allenast hafver den honom med färg föresörjer. JBureus(c. 1640) i 3SAH 23: 324.
