SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRFINA förfi4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förfi´na Weste; förfi`na Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. forfine efter t. verfeine(r)n; till FÖR- II 3 o. FIN, adj.]
Anm. Ordet anföres hos Ödmann AnvPred. 102 (1807) bland nyare ord som härstamma från Tyskland.
1) motsv. FIN, adj. I: göra fin(are). — särsk.
a) (†) i fråga om raffinering av socker. Förfining .. (sockrets raffinering). ÖoL (1852).
b) bildl.; numera bl. (knappast br.) i p. pf.: utsökt, raffinerad. Efter tusende plågor för at erhålla .. (nöjena), måste du, igenom nya oräkneliga qval, förfina deras eröfring. Lybecker Young 114 (1795). Förfinade qval. Nicander Hesp. 182 (1835). Voro brotten (under den senare medeltiden) grymma, så öfverträffades de dock i blodig och förfinad grymhet vida af straffen. Pallin MedeltH 103 (1872). Allt hvad det mest förfinade koketteri kan vedervåga för att framkalla faror. Wijkander OSam 74 (1875). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare: raffinerad form (av ngt). Wiesiolofski .. var en af dessa själar, .. som vid verkställningen af .. (tyranniets) bud, tillägga af egen skicklighet och drift de förfiningar af grymhet, som undfallit uppfinnaren. Lehnberg i 1SAH 2: 291 (1788, 1802).
2) motsv. FIN, adj. II: göra fin(are). — särsk.
a) (numera bl. i fackspr.) motsv. FIN, adj. II 1: göra (mera) fin l. slät l. jämn l. finkornig l. finmaskig o. d. Stål är alltid kornigt i brottet, och förfinas .. ganska mycket genom bearbetning. Almroth Karmarsch 13 (1838). Crême crystallisée. (Till hyns förfining). AHB 54: 79 (1871). Sedan förfinas gradnätet så att smårutor av några millimeters storlek erhållas. SvD(B) 11/12 1921, Söndagsbil. s. 3. — särsk. i numera obr. förb. (Slemmet) behöfwer många .. omwägar, innan thet blifwer så förfijnat och granulerat, som sig bör. Linder Fross. 10 (1717). (På höga bärg) är luften .. så förfinad (dvs. förtunnad), at man endast med möda kan draga andan. Wåhlin Bastholm 74 (1791).
b) (i fackspr.) motsv. FIN, adj. II 2: göra (mera) smal l. tunn. Genom successiva uttöjningar vid 115° .. förfina kautschukstrådar. TT 1877, s. 41.
c) (mindre br.) motsv. FIN, adj. II 8, med avs. på röst l. ton: göra (mera) hög l. tunn. Drake Töpfer 256 (1850).
3) motsv. FIN, adj. III: göra fin(are). — särsk.
a) motsv. FIN, adj. III 1. — särsk.
α) (föga br.) refl.: bliva finare. Hjärnan har (under tidernas lopp) .. utvecklat sig minst lika mycket som ögats näthinna och örats trumhinna förfinat sig. Rydberg Myt. 2: 423 (1889).
β) i p. pf. ss. adj. De nyare, med tillhjälp af mycket förfinade instrument anställda mätningarna. PT 1902, nr 174 A, s. 3.
b) motsv. FIN, adj. III 3. (Meredith) fördjupade och förfinade karaktärsteckningen. 2NF 18: 161 (1912). Nilsson FestdVard. 14 (1925).
c) motsv. FIN, adj. III 4. — särsk.
α) i p. pf. ss. adj.: skarpsinnig, spetsfundig. Fremling KantGrund. 10 (1798). Klyftig och förfinad slutkonst. Lehnberg Pred. 1: 23 (c. 1800).
β) (†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare: spetsfundighet. Leopold 2: 15 (1799, 1815).
4) motsv. FIN, adj. IV; dels, med anslutning till FIN, adj. IV 1, med avs. på person l. levnadssätt l. seder l. yttre uppträdande o. d.: göra finare l. mera belevad l. hyfsad l. städad o. d.; dels, med anslutning till FIN, adj. IV 3, med avs. på person l. karaktär l. känsla l. smak o. d.: göra finare l. förnämare l. mera nobel l. mera kultiverad, förädla, höja; nästan bl. i p. pf. ss. adj. samt ss. vbalsbst. -ing. Förfinat skick, sätt, väsen. Förfinad smak. Förfinade seder. En förfinad upfostran. Wåhlin Bastholm 192 (1791). Tänkesättens förfining. Ödmann StrFörs. II. 2: IV (1803). (Siameserna) äro de mest förfinade på denna halfö (dvs. Bortre Indien). Palmblad LbGeogr. 216 (1835). En glans af ädel och vitter förfining begynte .. sprida sig från hofvet. Geijer II. 5: 139 (1838). Någon af mina systrar skulle .. förfina sin edukation i den nådige onkelns hus. Carlén Skuggsp. 2: 197 (1865). Förfinade umgängesformer och förfinadt känslolif. Levertin Gest. 132 (1903). (Den neologiska perioden under Gustav III) förfinade i formellt hänseende det kyrkliga språket. SvH 8: 87 (1904). — jfr ÖVER-FÖRFINAD, KÄNSLO-FÖRFINANDE, SEDE-, ÖVER-FÖRFINING. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om sådant som är uttryck för förfining. Långt nere i en fjerran, småländsk obygd .., dit intet af lifvets förfining trängt. Hedenstierna FruW 136 (1890). (†) i pl. Missbelåtenhet .. med stadslifvets yppiga förfiningar. Atterbom PoesH 2: 267 (1848).
b) med avs. på ngt i o. för sig rått l. okultiverat l. moraliskt förkastligt o. d.: göra mera hyfsad l. städad l. kultiverad o. d., göra mindre rå l. stötande l. brutal l. krass o. d., lägga en yttre polityr över (ngt); nästan bl. i p. pf. ss. adj. Förfinad sinnlighet är sinnlighet likväl. Stenhammar 176 (c. 1798). Förfinad återkommer .. (den epikureiska läran) i flera skepnader. Fries BotUtfl. 1: 206 (1843). En förfinad och det oaktadt hårdhjertad egoism. Hwasser VSkr. 2: 280 (c. 1850). Förfinad njutningslystnad. PT 1897, nr 234 A, s. 3.
Ssgr (till 4): FÖRFININGS-ARBETE~020, äv. ~200. Det literära förfiningsarbetet, som tog sin början i hotel de Rambouillet. Verd. 1888, s. 259. —
-STRÄVAN l. -STRÄVANDE. Östergren (1923).
Spoiler title
Spoiler content