(I 2) FÖR-GRO3~2, -ning. landt. gro före sådd l. sättning; nästan bl. om potatis; sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Förgroningen ökade skörden rätt betydligt (förgrodd potatis gaf 24,040 kg pr ha, ogrodd 19,520 kg). LAHT 1904, s. 154.—
(I 2) -GRODD3~2, r. l. m. bot. hos ormbunksväxter: liten planta som uppkommer gm sporens groning o. som uppbär växtens befruktningsorgan, vilka efter värkställd befruktning giva upphov till den mera utvecklade könlösa generationen, ”prothallium”; hos mossor: liten planta som uppkommer gm sporens groning o. gm skottbildning giver upphov till den mera utvecklade könsgenerationen, ”protonema”. BotN 1849, s. 134.2NF 18: 1205(1913). —
(II) -GROVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [till GROV;jfr t. vergröbern] göra (ngt) grovt grövre; motsatt: förfina; nästan bl. bildl. i nedsättande mening. Leopold 3: 405(1794, 1816). Deras väsen, fast af rensta ljuset, / Var genom synden nu hos dem förgrofvadt. JGOxenstierna 4: 218(1815). Under medeltiden framträdde .. (åsikten) i förgrofvad form .. hos de i Augustini fotspår gående platoniserande skolastikerna. Schéele Själsl. 285(1895). (Orkesterledaren) saknar allt sinne för Haydns musik, som här i betänklig grad förgrovades. PT 1917, nr 258 A, s. 2.
