FÖRGRUND fö3r~grun2d l. fœ3r~, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom d. forgrund efter t. vor- (der)grund, bildat ss. motsats till hintergrund, bakgrund; till FÖR- I 1 a]
(den) del l. (det) parti av ett landskap l. rum l. en teaterscen o. d. som befinner sig närmast åskådaren; (det) parti av en målning o. d. som framställer det avbildade landskapets l. rummets (osv.) förgrund i nyss angivna bet. Fonden (på tavlan) föreställer et Tempel, och å Förgrunden ses steg af en til denna Gudaboning ledande .. trappa. SP 1792, nr 7, s. 3. Ett boningshus till höger i förgrunden. Wecksell DHjort 62(1862; scenanvisning). MeddSlöjdf. 1886, s. 35.— särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. (ss. stå, träda, tränga i förgrunden o. d.) som beteckna att ngn l. ngt har l. erhåller l. tränger sig fram till en ställning där han l. det uppmärksammas l. gör sig gällande mer än andra l. annat. Wallin Vitt. 2: 140(c. 1825). Vid det romerska rikets undergång rycka de germaniska folken fram i historiens förgrund. Pallin MedeltH 28(1872). Hur det än kommer att gå med våra helgdagar, kommer denna synpunkt (dvs. behovet av vila och vederkvickelse i arbetet) att träda i förgrunden. Nilsson FestdVard. 186(1925).
2) bildl.; jfr FIGUR 4. Hvad man saknar (i Gerhart Hauptmanns teaterstycke Die Weber), är .. någon öfverlägsen personlighet, någon förgrundsfigur med blick för rörelsens djupare betydelse. 2NF 11: 100(1909). —
-GESTALT. förgrundsfigur (se d. o. 2). En af förgrundsgestalterna i Englands offentliga lif. 2NF 22: 266(1915). —
-PLATS. plats i förgrunden; särsk. bildl. Af Finlands nu lefvande svekomanska statsmän har knappt någon intagit en sådan förgrundsplats under de senaste årtiondenas nationella försvarsstrid som Leo Mechelin. AB 1899, nr 274, s. 3.
