SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FIGUR figɯ4r, ngn gg skämts. äv. (i bet. 2) FIGYR figy4r, r. l. m. (f. Dalin (1851)); best. -en, vard. samt i vers äv. -n; pl. -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen figura. 1Kor. 10: 11 (NT 1526). PErici Musæus 4: 32 b (1582).
Ordformer
(figu(u)r 1541 osv. figure 15261797 (: Figure-Bibel). figyren, best. 1910 (rimmande med: karikatyren))
Etymologi
[ytterst av lat. figura, skapnad, kroppsbildning, skepnad, bild; av en ieur. rot dheig : dhoigh, knåda, forma (jfr DEG, FINGERA)]
1) (†) form; utseende; skapnad; gestalt; (ngns l. ngts) yttre. När nu ledhen icke warder aff naturen regerat, så mister then sin eghen figwr och skapnat. BOlavi 81 b (1578). Af Himmelisk Natur / Är osz ett foster födt i Menskelig figur. Stiernhielm Fägn. 24 (1643, 1668). Och gör man gemenligen Fiskepasteyor vthi Oval eller halffrund Figur. Salé 141 (1664). Jag tror han är icke förklädd, utan i sin rätta figur nu såsom han är. Almqvist DrJ 326 (1834).
2) om sammanfattningen av en människas (stundom ett djurs) konturer med särskild tanke på de olika linjernas form samt proportioner inbördes; vanl. med tanke huvudsakligen på bålens form. Hava en ful, klumpig, kunglig, reslig, smärt, ståtlig, vacker, välväxt figur. Med puckel fram, och puckel bak, / En Krympling hela qvällen skrutit / Hur hans figur vann Könets smak. Kellgren 2: 153 (1792). Med sin figur, sin ståtliga figur, / Sin höjd, kantänka, har hon fångat honom. Hagberg Shaksp. 1: 57 (1847). (Det) fans .. icke en enda skarp linie eller detalj i .. (björnungens) frodiga figur. Nyblom Hum. 94 (1874). — särsk.
a) pregnant: figur som tager sig väl ut, ståtlig l. välväxt figur. Hon har ett näpet ansikte, men ingen figur. Jag slår mina små lofvar för enkefru .. Stjernros, en hygglig menniska, med figur, sätt att vara, penningar. Wetterbergh Altart. 123 (1848). Sådana roller som mera fordra figur än aktion. Blanche Bild. 3: 144 (1864).
b) konst. o. fotogr. i uttr. hel, halv figur, om ngns hela resp. halva figur (ss. avbildad på en målning l. fotografi o. d.). Avbildas i hel, halv figur. Ludvig XV, hel figur. IllSv. 1: 93 (1873; om tavla i Nationalmuseum). En vägg (upptogs) af porträtter i hel figur af Karl XI och Karl XII. De Geer Minn. 1: 12 (1892). — jfr HALV-, HEL-FIGUR.
3) ss. obj. i vissa verbala förbindelser med bet.: taga sig (så l. så) ut, förete en (så l. så beskaffad) anblick, spela en (så l. så beskaffad) roll osv.; numera bl. ss. obj. till verbet göra, ngn gg äv. spela. Han gjorde (spelade) vid detta tillfälle en löjlig, slät, underlig, ömklig figur. Brask Pufendorf Hist. 329 (1680). Få se, hvad figur herrarna komma att göra för Police-kammarn i morgon. Kexél 1: 72 (1776). Poëten gör till hofs, gunås, en slät figur. Leopold 1: 356 (1808, 1814). Laurin Våld 442 (1910). — särsk.
a) (†) i förb. med verben presentera, te. (Min uppskrämda själ) ter en mächta slätt och ynkelig figur. Brenner Pijn. 49 (1727). HSH 16: 273 (1769).
b) (†) i uttr. göra l. spela (en) elegant, stor figur o. d. Serenius (1741). Geneve gjör icke stor figure på långt håll, för den som får det i ögnasikte. Björnståhl Resa 2: 34 (1773). Göra en elegant figur för verlden. Thorild 3: 95 (1791). Mången gör en stor figur i Residencet. Wadman Saml. 1: 131 (1830). Edgren Lifv. 1: 116 (1883).
c) (†) pregnant, utan bestämningsord (jfr d slutet), i uttr. göra figur, taga sig bra ut; visa ett flott l. glansfullt uppträdande; spela en stor roll; föra stat, leva stort, ”stata”. Swedberg Schibb. 272 (1716). De många sköna strömmar i .. (Polen) tjena endast, at göra figur på en landkarta. SvMerc. 1764, s. 396. At göra hvad man kallar figur vid Hof. Kellgren 2: 140 (1791). Kom i håg .., att man går .. (på börsassembléerna) för att göra figur, icke för att roa sig. Polyfem I. 5: 3 (1810). Dalin (1851).
d) (†) övergående i bet.: larm, väsen. Efter förrättat gudstienst blåses strax til häst (giörandes iag så mycken figur ock wäsen med min ena trompetar såm andra med sex). KKD 9: 296 (1714). — särsk. bildl., utan bestämningsord (jfr c). (Författaren) gör figur med några sannolikheter. Chydenius 215 (1765).
4) om människa (stundom djur l. ngt åskådligt i allm.) ss. representerande ett visst slag av utseende l. en viss karaktärstyp; ofta om diktad person i roman l. skådespel o. d.; äv. i nedsättande mening: ”typ”, ”individ”, ”kropp”. Ur mörkret uppdök plötsligt en mänsklig figur. Det var en konstig, kuriös figur. Endast en av romanens många figurer gör ett fullt levande intryck. Ängsliga figurer. Dalin Arg. 2: 299 (1734, 1754). Se där nere kommer en figur i slängkappa, som går så förskräckligt likt din man. Altén UngaP 12 (1796). (Han) är en figur, som jag inte gerna träffar på tu man hand. Blanche Våln. 669 (1847). En bedröfligare figur än en genomblöt talgoxe är icke lätt att uppsöka. Gellerstedt Hult 64 (1900, 1906). — jfr FÖRGRUNDS-, HUVUD-, KVINNO-, MANS-, MÄNNISKO-, ROMAN-, SÄGEN-FIGUR m. fl.
5) om ngt åskådligt för att beteckna det ss. bildat (medelst teckning, målning, modellering o. d.) i avsikt att framställa ngn viss typ av föremål l. i allm. ngt som utmärker sig för en mer l. mindre karakteristisk form; särsk. om åskådlig framställning av en människa l. ett djur; äv. om ngt kroppsligt i allm. som till formen efterbildar ngn viss typ av föremål; stundom: mönster. Ett fantasilandskap med mänskliga figurer. Trycka figurer på lärft. RA 2: 329 (1569). Vthan för .. Kyrkiodören äro stoore Figurer aff Leyon, Elephanter .. etc. aff Steen vthhugne. Kiöping Resa 104 (1667). Blekt Cattun med särdeles Figurer. Placat 14/3 1694, s. 6. (I agaten liggande) klaslika rundade eller annorlunda danade figurer, som hafva någon likhet af Frukter, Frön &c. Retzius Min. 269 (1795). Pappersark med derå litografierade, till utklippning afsedda figurer. Mårtensson Tullbeh. 47 (1894). Till hälften målade, till hälften plastiska figurer. Hahr ArkitH 382 (1902). — jfr FJÄRDEDELS-, HALV-, HEL-, HUVUD-, KVINNO-, MANS-, MÄNNISKO-FIGUR m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) om bokstav, siffra o. d.; stundom övergående i bet.: tecken. OPetri (c. 1525) i 2Saml. 9: 11. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. .. Hwar och en aff thesze nije Figurer eller Ziphrer (osv.). Hortulanus Reknek. A 1 a (1638). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. VI (1885). — jfr FRÅG-FIGUR.
b) idrott. om mera konstmässiga spår, ss. öglor, siffror o. d., vid skridskoåkning. Åka, utföra figurer. Lundvall KonstSkridsko 48 (1858).
c) dans. om linje l. ett system av linjer vari en dans försiggår; vanl. övergående i bet.: bestämd följd av vissa steg som ingår ss. moment i ngn dans (i sht ngn mera invecklad dylik, ss. menuett o. d.). Konst Minnesb. 17 (1783). 2NF 18: 143 (1912). — jfr DANS-FIGUR.
d) (numera föga br.) i utvidgad anv., i fråga om vissa spel.
α) i vissa kortspel förekommande benämning på kungen, damen o. knekten l. de fyra l. fem högsta korten i en färg; jfr MÅLARE. Bestucheff får figur, Ütterodt lika så och lord Finch en nia (i quinzespelet). Tersmeden Mem. 1: 82 (c. 1780). Wilson Spelb. 362 (1888). Östergren (1920).
β) om pjäs i schackspel. Tyskland (blev) det schackbräde, hvarpå Österrike, Sverge och Frankrike spelade, och det med Tyskarne sjelf till figurer. Fryxell Ber. 7: 26 (1838; efter svensk l. tysk förf. från 1630-talet). — jfr SCHACK-FIGUR.
6) (†) (plan l. plastisk) avbildning; porträtt. (Demetrius) lät af snö vpresa theras figur. Petreius Beskr. 2: 107 (1614). Nu är Korsets Figur eller Beläte icke Christi Kors. Schroderus Os. 2: 149 (1635). Af ankomna Resande visas 3ne väl träffade Figurer af .. Hans Maj:t Konung Friedrich den Andre af Preussen, General von Ziethen, och Hr Buchholtz. GT 1788, nr 56, s. 4.
7) illustration (i en skrift), plansch; numera i sht om var särskild i en skriftlig framställning förekommande bild, till vilken hänvisning sker från texten. Som vidstående figur utvisar. Se figuren. Se fig. 2. (Söderstjärnan) är altidh under Jorden, hulkett alt man kan i thenna afmålade Figur giörliga see. Luth Astr. 1 b (1584). En Latinsk fabelbok med figurer i träsnitt. Geijer I. 1: 259 (1845). Den lilla flickan hade fått en bilderbok med många kolorerade figurer. Kindblad (1870).
8) (†) symbol, sinnebild; vad som förebådar ngt, förebild, urbild, prototyp; stundom: (varnande l. föredömligt) exempel; jfr BILD, sbst.1 5 c, LIKNELSE. 1Kor. 10: 6 (NT 1526). Laghen haffuer triggiahanda Läriungar. The förste, äro the som höra Laghen och förachta them. .. Hwilkas Figur woro the Kalff dyrckare j öknenne. FörsprBib. a 5 a (1541). Oecolampadius föregaff, at Christi Ord skulle sålunda förstås: Thetta är min Lekamen, thet är, min Lekamens Figur. Schroderus Os. III. 1: 63 (1635). Isaac war en Figur och Affmålning til Christum. JMatthiæ 1: 337 (1658). Medh kropp och siäl han (dvs. Elias) ther (dvs. till himmelen) vpfoor / Medh brinnande låga omgifwen; / Osz til exempel, tröst och figur. Ps. 1695, 390: 8.
9) bildligt l. oegentligt uttryckssätt; numera vanl. språkvet. o. estet.: sammanfattande benämning på vissa konstgrepp (ss. antites, klimax, hyperbol, utrop, ironi m. m.) varav en person begagnar sig för att göra sin framställning uttrycksfull l. målande o. d.; stundom motsatt: trop; förr ofta närmande sig l. övergående i bet.: förblommerat uttryckssätt. Poetiska, retoriska figurer. Såå tryckier .. (den helige ande) thet clarliga vth j thet nyia testamentit som hembliga vnder figurer sagdt war j thet gambla. OPetri GudzOrdh B 1 b (1528). Baazius Upp. M 7 b (1629). Figurer .. (såsom) ”heel staa'n gick ut moot'n”. Columbus Ordesk. 14 (1678). Han modellerar .. den h. skrift efter de dogmatiska meningarne, antager öfver allt figurer, der det egentliga uttrycket icke passar. Reuterdahl InlTheol. 214 (1837). Larsson PoesLog. 61 (1899). — jfr SPRÅK-, TAL-FIGUR.
10) i sht mat. om (åskådlig framställning av) var särskild (tänkbar) typ av ngt som har utsträckning o. form, ss. en linje l. en begränsad yta l. ett system av linjer l. punkter l. begränsade ytor; vanl. om dylik typ av ngn mera regelbunden form, ss. en cirkel, en kvadrat, en triangel o. d. Plan figur, begränsad plan yta. Solid figur, figur med utsträckning i tre dimensioner. Matematiska, geometriska figurer. Upprita en figur; jfr 5. Lägga en figur med tändstickor; jfr 5. ÄARäfst 150 (1596); möjl. till 5 a. (Arkimedes) satt (vid skövlingen av Syrakusa) och afrijtte någre figurer vthi sanden. Schroderus Sleid. 34 (1610). Analytiska geometrien har till ändamål att .. genom algebraiska operationer undersöka figurers egenskaper. Jochnick AnGeom. 1 (1860). I figurer klipta granar .., bland hvilka åtskilliga i form af höga pyramider. Böttiger Drottnh. 109 (1889); jfr 5. — jfr KLANG-, ÅKER-, ÄGO-FIGUR m. fl.
11) mus.
a) om kortare följd av toner i allm., kort musikalisk tanke. Dalin (1851). Ekbohrn (1904).
b) notgrupp l. tongrupp uppkommen antingen gm en enskild nots l. tons uppdelning i flera av tillsammans samma tidsvärde (rytmisk figur), l. gm en enskild nots l. tons utsmyckning med genomgående noter o. växelnoter (melodisk figur) l. gm ett ackords brytning i arpeggier (harmonisk figur). SP 1779, s. 398.
12) log. om var särskild ur synpunkten av medeltermens plats i premisserna tänkbar typ av en enkel slutledning, slutledningsform. Syllogistisk figur. Lallerstedt Slutk. 145 (1746).
Ssgr: (7) FIGUR-BIBEL. (†) bilderbibel. BoupptVäxiö 1797.
(5 c) -DANS. (i sht förr) om dans med mera invecklade figurer. 2NF 5: 1317 (1906).
(1) -FÖRÄNDRING. (†) formförändring. JernkA 1820, s. 114.
(9) -LEK. (†) jfr ORD-LEK. (Runius') lust för Ord- och Figurlekar. Hammarsköld SvVitt. 1: 203 (1818). EAspelin i ASScF 16: 166 (1888).
(5) -MODELLERING. konst. Lundell (1893).
(5) -MÅLARE. konst. motsatt: landskapsmålare. Estlander KonstH 204 (1867).
(5) -MÅLNING. konst. jfr -MÅLARE.
1) abstr. Djurmålaren Karl Wahlbom (1810—1858) gjorde en viktig insats i svensk figurmålning. Laurin Konsth. 558 (1900).
2) konkret. Wrangel TessPal. 11 (i handl. fr. 1697). I (konstnärens) alla .. figurmålningar ingå citrongult och blått som viktiga, hvarandra motsatta ingredienser. 2NF 17: 1462 (1912).
(5) -MÄRKE. handel. varumärke framställande en figur; motsatt: ordmärke o. d. SFS 1884, nr 29, s. 2.
(10) -PLÖJA, -ning. landt. plöja (ett fält) på så sätt att man, med början antingen i fältets midt l. i en av dess ytterkanter, plöjer fåror av vilka var särskild begränsar en med fältet likformig figur vars sidor löpa parallellt med fältets ytterkanter. Juhlin-Dannfelt 95 (1886).
(5) -SKRIFT. bildskrift; motsatt: bokstavsskrift o. d. De scener som i Kiviksmonumentet genom figurskrift föreställas. Nilsson Ur. 2: 89 (1862).
(5) -STEN. sten i form av ett djur l. en växt o. d.; hos äldre författare förekommande benämning på sådant som nu uppfattas ss. förstening. Bromell Berg. 41 (1730). Artholithus är en Figursten, som liknar bröd. Rinman 1: 84 (1788). Klintberg Gotl. 3 (1909).
(5) -TAPET. Nordberg C12 1: 39 (1740). Väfda figur-tapeter i ylle. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 251.
(5) -TAVLA.
1) konst. tavla med framställning av människor (l. djur). NF 1: 1410 (1876).
2) i sht mil. skottavla framställande en människa (soldat). SkjutinstrInf. 1881, s. 38.
(5) -TECKNARE. konst.
(5) -TECKNING. konst. jfr -MÅLNING.
1) abstr. Öfningsstycken för Begynnare i .. Figur-Teckning. DA 1824, nr 50, s. 5.
2) konkret. De säkert öfver ett årtusende gamla figurteckningar, som under namn af hällristningar flerestädes kunna uppletas på Bohusläns klippor. SKN 1841, s. 284 (”294”). —
-VÄRK.
1) (tillf.) till 5. Madonnareliefen i medaljongen öfverst är ett af Minos vackraste figurverk. TT 1898, B. s. 40.
3) mus. till 11 b. PT 1896, nr 27, s. 3. Romerska skolan .. odlade den rent genombildade och från instrumentalmässigt figurverk frigjorda kyrkliga a-cappella-sågen. 2NF 23: 769 (1915).
(5 b) -ÅKARE. idrott. AB 1890, nr 45, s. 2.
(5 b) -ÅKNING. idrott. Lundvall KonstSkridsko 47 (1858).
Spoiler title
Spoiler content