(II A) FÖR-GYNNA, äv. -GUNNA (anträffat bl. i p. pf. -gunt), v. [efter mnt. vorgunnen, t. vergönnen] (†) förunna; tillstädja; visa (ngn) den nåden att tilldela l. giva honom (ngt). GR 8: 280(1533). Dhett honom her öff(ve)r en önskelig resolutjon gunstigst förgynnas måtte. VDAkt. 1676, s. 193. Hans Ärevördighet, Herr Johan Lorentz Ascher, hvilcken på min ödmiuka kallelse, nästlidne år 1780, blef mig till biträde uti ämbetet förgynnad. Därs. 1781, nr 183.—
