(II A) FÖR-HAFFA, v. -ade. [jfr mnt. haffen, håna, gäcka, narra] (†) narra, bedraga. Ati (dvs. att I) icke bliffue forhaffede i nogne handlinger (dvs. underhandlingar). GR 11: 351(1537). —
(II A) -HAFT, sbst. [av t. verhaft, vbalsbst. till verhaften (se FÖR-HAFTA)] (†) fängsligt förvar, fängelse. RP 7: 38(1637). KKD 12: 63(1702). —
(II A) -HAFTA, v. -ade; -ing. [av t. verhaften] (†) taga i fängsligt förvar, fängsla, häkta, arrestera; ss. vbalsbst. konkretare: fängsligt förvar; jfr FÖR-HAFT.The .. fångar .., som här hafwe warit j Swerige vthi förhafting och fängelse. Chesnecopherus Skäl Ccc 1 a(1607). RARP 7: 174(1660).
