FÖRHANDENVARANDE förhan3den~ va2rande l. fœr-, äv. (i sht förr) skrivet för handen (l. förhanden) varande o. stundom uttalat 0 40 302, förr äv. FÖRHANDVARANDE, p. adj.
Ordformer
(förhandenvarande 1847 osv. förhanden varande 1723—1794. för handen varande 1885. förhandvarande 1800—1868. för hand varande 1825)
Etymologi
[eg. p. pr. till uttr. vara för hand(en) (se under HAND)]
(i sht i skriftspr.) som är för handen; föreliggande, närvarande; förefintlig, förekommande, existerande. Under förhandenvarande omständigheter, förhållanden. Den förhanden varande nöden. Ehrenadler Tel. 590 (1723). De förhandvarande Spanmåls-tillgångarna i Landet. Wallmark Resa 37 (1819). Nordström Amer. 98 (1923).
