SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAND han4d, vard. äv. han4 (jfr Rydqvist SSL 4: 347 (1870)), r. l. f. (f. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929: sÿne hand, ack. sg.), Lundell (1893); m. CGyllenborg Vitt. 116 (c. 1700; i personifikation), Almqvist Törnr. 1: 143 (1839)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (uttalat han4) (Adlerbeth Æn. 17 (1804, 1811: hand')) ((†) -a Hoorn Jordg. 1: 191 (1697); -an(n) TbLödöse 92 (1588), ConsEcclAboP 190 (1658));
pl. händer hän4der (RA 1: 5 (1522) osv.) ((†) hänner Warnmark Sinnew. 36 (1687; rimmande med kiänner), Börk Darius 395 (1688); hander ÅngermDomb. 9/12 1640, fol. 162); pl. best. händerna (-e)4001 (G1R 1: 284 (1524) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i högre stil, i sht i poesi) händren40 (OxBr. 1: 166 (1621), Lagerlöf Troll 2: 259 (1921)) ((†) -ernar Psalt. 91: 12 (Bib. 1541), Pred. 4: 5 (Därs.); -erner Svart G1 97 (1561); -eren RARP 8: 185 (1660); -rena (-rene) OPetri MenFall E 7 b (1526), VarRerV 8 (1538); -renar Mal. 3: 9 (Bib. 1541); -ran Messenius Blanck. 43 (1614)).
Ordformer
(hand (handh, hannd(h)) G1R 1: 54 (1523) osv. handt (hant) (i sht ss. förled i ssgr) G1R 1: 113 (1523), HB 2: 290 (1596: hanthaffuede, p. pf. pl.), Möller (1807: Handtval), JernkA 1869, s. 68 (: handtverktyg); jfr HANDTVÄRK. han(n) (i sht ss. förled i ssgr) JönkTb. 136 (1539: hanfest), Visb. 1: 109 (c. 1620), BoupptRasbo 1769 (: hanklädsväf). haand(h) VgFmT I. 10: 35 (1526), JönkTb. 155 (1547). hond(h) (honnd) G1R 3: 154 (1526), Stiernhielm WgL 105 (1663). hån(n)d(h) OPetri MenFall M 5 a (1526), RARP 3: 189 (1642). håndt- BtFinlH 4: 271 (1564: håndtstreckning). — Anm. 1:o Den gamla dativformen i sg. obest. hände, fsv. hände, hande, möter ännu ngn gg i den ä. nysv., t. ex. JErici (1588) i 2Saml. 4: 179 (: i hände), Gustaf II Adolf 67 (c. 1620: för hende). — 2:o Den gamla gen. pl. handa, fsv. handa, användes i den ä. nysv. stundom i förb. handa mellan (se 5 a) o. kvarlever ännu i förb. till handa0 32 (se 13 h α—δ); en härifrån lånad form handa (hande) förekommer i ä. tid äv. efter andra prep. (som icke styra gen.) i stående adverbiella förb., t. ex. (i)från handa (hande) VgFmT I. 10: 35 (1526: haande), Job 27: 22 (Bib. 1541), VDAkt. 1709, nr 90; för handa RARP 7: 187 (1660), Afzelius SæmE 185 (1818); i handa Emporagrius Oxenstierna 63 (1655), VDAkt. 1719, nr 169; vid handa OxBr. 11: 545 (1626); jfr 13 b, c, d, h, j. — 3:o Den gamla dat. pl. handom (ngn gg -um, -em), fsv. handom, förekommer i den ä. nysv. ofta efter prep. av, i, ur, t. ex. G1R 1: 36 (1522: handom), TbLödöse 409 (1597: håndem) osv., o. är ännu bruklig (med ålderdomlig prägel) i uttr. i handom (se 5 b))
Etymologi
[fsv. hand, motsv. d. haand, nor. hand, hånd, isl. hǫnd, got. handus, fsax. hand, mnt. hant, mnl. o. holl. hand, fht. hant, t. hand, feng. o. eng. hand; utan motsv. i de övriga ieur. spr. o. av omtvistat ursprung; möjl. snarast till den stam med bet. gripa, fånga, som föreligger i got. hinþan, sv. HINNA, v., m. m. (jfr isl. greip, hand: grípa, gripa, grek. χείρ, hand: sskr. hárati, taga); se för övr. Lidén TocharSprachgesch. 1: 32, Hellquist EtymOrdb. — Ordet har i sin bet.-utveckling o. med avs. på fraseologien påvärkats särsk. av t.; jfr äv. fr. main o. lat. manus. — jfr BEHANDLA, HANDLA, v.1, HANDSKAS, HANDSKE, HÄNDA, HÄNDIG, -HÄNDT, p. adj., INHÄNDIGA, ävensom HANTERA]
— jfr AKTER-, ALLMAKTS-, ANDE-, ARBETS-, AVIG-, BAK-, BARN(A)-, BRODERS-, BÄR-, BÖDELS-, FADERS-, FIENDE-, FLAT-, FRI-, FÖR-, HJÄRTE-, HÅL-, HÖGER-, IS-, JÄRN-, JÄTTE-, KONSTNÄRS-, KVINNO-, KÄMPA-, LILJE-, LÄKE-, MARMOR-, MELLAN-, MODERS-, MÄNNISKO-, MÄSTAR(E)-, NÅDE-, PIANIST-, PROCENTAR(E)-, ROSEN-, ROV-, SILKES-, SKRIVAR(E)-, TIGGAR(E)-, TJUV(A)-, TRUMF-, TVÄR-, VÄNSTER-, YRKES-, ÄNGLA-, ÖVER-HAND m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
A) om den yttersta delen av en människas arm. 1) i allm. Härunder bl. a. vissa bildl. uttr.: teckna l. skriva ngn på sina händer (e α); sätta sin (högra) hand i pant för ngt (e β); slå l. klappa ngn på händerna (e γ); gripa ngn under händerna (e δ). 2) i fråga om hand- (l. arm)rörelser, åtbörder o. d. Härunder bl. a. uttr. taga ngn i hand(en), räcka l. giva ngn handen l. sin hand o. d. (a α, β, b ϑ); låta handen l. händerna sjunka l. falla (neder) o. d. (b ζ); lägga händerna i kors l. i knäet o. d. (b η); lova ngt o. d. med hand och mun (b ι); giva l. skänka ngn sin hand, begära ngns hand o. d. (i fråga om trolovning l. äktenskap) (b μ). 3) med tanke på handen ss. värktyg för fattande l. gripande l. hållande l. bärande av ngt o. d. Härunder bl. a.: taga l. sätta sin själ l. sitt liv i sin hand o. d. (b ζ); bära ngn på sina händer o. d. (b η); lägga handen l. händerna på ngt o. d., bemäktiga sig ngt (d); hava händerna fulla (med göromål o. d.) (f α); ridk. med tanke på handen ss. hållande tyglarna o. därigm invärkande på hästen (g); spelt. i uttr. vara i hand (om biljardboll l. krocketklot) (h α), i uttr. på hand(en), om kort (h β); om sammanfattningen av de kort som en spelare har ”på hand” (h γ). 4) i uttr. som beteckna att ngn är tyngd l. besvärad av ngt (hava ngn l. ngt på händerna, ligga ngn på händerna o. d.) (a) l. att ngn befriar sig från ngt besvärande (vräka ngn l. ngt sig av händerna) (b). 5) i bildl. anv., i fråga om innehav l. besittning l. ägande, förvar l. vård l. skötsel av ngt l. omsorg om ngt o. d. Härunder bl. a. i uttr. ur hand i mun o. d. (j); i uttr. med (två) tomma händer o. d. (k). 6) i uttr. som beteckna att ngn utövar makt l. myndighet l. härskar över ngn l. ngt, leder l. styr ngn l. ngt, skänker ngn l. ngt sitt beskydd o. d. resp. att ngn l. ngt står under ngns makt l. myndighet osv.; stundom övergående i bet.: makt, herravälde, styrelse, ledning o. d. Härunder bl. a.: Guds l. Herrans l. försynens hand o. d. (f β, h); högre l. lägre hand (i); den döda handen o. d. (j). 7) i fråga om utgivande l. bortskänkande av ngt, utövande av givmildhet l. välgörenhet o. d. resp. i fråga om mottagande av ngt ss. gåva o. d. Härunder bl. a.: se ngn i händerna o. d. (b); (giva o. d.) med varm hand (c); fylla ngn handen l. händerna o. d. (d). 8) med tanke på handen ss. värktyg vid utövande av våld mot ngn, vid dödande av ngn, vid strid o. d. 9) med tanke på handen l. händerna ss. värktyg l. redskap för utförande av arbete o. d. (jfr 10). Härunder bl. a. uttr. för hand, i fråga om sömnad o. d. äv. i hand (e); lägga hand vid ngt o. d. (g); hava ngt för händer (h) l. under händer (i); hava hand (äv. god l. dålig hand o. d.) med ngn l. ngt (l); hava l. lämna ngn fria händer, binda ngns händer o. d. (m); se ngn på händerna (n); med en l. samnad l. enig hand o. d. (o); metonymiskt om arbetande person (p); bildl. om person som är ngns värktyg o. d. (q). 10) i fråga om skrift. Härunder bl. a.: handstil, piktur (b); vad ngn skrivit, underskrift o. d. (c); skrivare (d). 11) bildl. med syftning på moraliska förh., i uttr. hava rena händer o. d., fläcka l. smutsa sina händer o. d., två sina händer o. d. 12) metonymiskt om person (jfr 9 p). a) i uttr. första, andra, tredje, sista hand o. d. (jfr 19), b) i uttr. på en hand, på flera l. olika l. alla händer o. d. c) i uttr. från l. ur säker l. god hand. d) spelt. spelare (resp. den plats en spelare intager). 13) i vissa stående förb. med prep. a) efter hand(en). b) (i)från hand(en) o. d. c) för hand(en) l. händer o. d. d) i hand(en) l. händer(na) o. d. f) i uttr. hava l. få l. taga ngt om hand l. händer l. hava osv. hand om ngt. g) på hand(en) l. händer(na) o. d. h) i uttr. med prep. till; särsk. i uttr. till handa (α—δ), o. till hands (ζ). i) under hand(en). j) vid hand(en) l. händer o. d.
B) i oeg. o. utvidgad anv. 14) om den del av handske l. vante som betäcker själva handen. 15) om yttre delen av de främre (hos apor äv. de bakre) extremiteterna hos djur. 16) om föremål som till utseende l. funktion erinrar om en människohand. Härunder särsk. växtnamnet Jungfru Marias l. Kristi hand o. d. (a). 17) ss. måttsbestämning. 18) ss. beteckning för plats l. riktning; särsk. i uttr. på höger l. vänster hand o. d. (a).
C) med starkt förbleknad bet., i uttr. som beteckna ordningsföljd, sätt l. förhållande o. d. 19) i uttr. i första, andra, tredje, sista hand o. d. (jfr 12 a). 20) i uttr. som beteckna sätt o. d.: på egen hand (a); på privat hand (b); på fri hand (c); på tu man hand, på tre l. fyra manna hand o. d. (d); på reda hand l. händer (e). 21) i formen handa i förb. med föreg. räkneord l. pron.: slags, sort(er)s.
A) om den yttersta delen av en människas arm (från handloven till fingerspetsarna), bestående av en sammanvuxen del (mellanhanden) o. fem (med naglar på spetsarnas utsidor försedda) fingrar (varav den ena, tummen, är skild från de övriga o. kan motsättas dessa); förr stundom (jfr särsk. 1 e δ o. 3 b α) med inbegrepp av underarmen l. om armen i dess helhet; jfr NÄVE; äv. om (i sht ss. heraldiskt tecken l. ss. emblem av annat slag använd) bild av en hand.
1) i eg. bet. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill o. som icke (l. åtminstone icke omedelbart) falla under de särsk. synpunkter som ligga till grund för anv. i 2—11 nedan. En lång, kort, smal, bred, stor, liten, vit, mjuk, hård, grov hand. Knubbiga, magra, starka, kraftiga, seniga händer. Konstgjord (äv. mekanisk) hand (som ersätter en amputerad). Höger, vänster hand l. högra, vänstra handen. Inuti, utanpå handen. Flata handen, dvs. handens innersida. Aviga handen, dvs. handens utsida. Kall, varm om händerna. Frysa om händerna. Benägenhet för, medel mot kalla händer. Blodig, smutsig om händerna. Smutsa (ned) händerna l. sina händer; äv. bildl. (jfr 11). Skada sig i handen. Bära ringar på händerna. Darra på handen (av ålderdomssvaghet l. av fruktan o. d.); äv. bildl.: vara rädd, tveka. Vidröra ngt med bara handen. Hålla, sticka ned handen (l. händerna) i ngt. Tvätta, torka händerna l. sig om händerna. Luta kinden mot handen. Gå på händerna. Spå (ngn) i händerna o. d., se SPÅ. Kyssa ngn på hand(en) o. d., se KYSSA. Borrning över resp. under hand, (tekn.) borrning uppåt resp. nedåt. Är thet och så ath thin höghre hand är tigh till förarghilse, så hwg henne aff och kasta henne j frå tigh. Mat. 5: 30 (NT 1526). Heele Handen innehåller vthi sigh then köttugha armen, Armbogan, Handloghan. Schroderus Comenius 260 (”270”) (1639). Vij gingo in uti Staden med bakbundne händer. Ehrenadler Tel. 28 (1723). Hand; (betyder i heraldiken) oskuld, flit. Uggla Herald. 84 (1746). Den marmorhvita hand, den fina, / hon får ej hvila mellan dina. Tegnér (WB) 4: 15 (1822). Den blå handen har .. blivit färgareemblemet framför andra. Sahlin SkånFärg. 128 (1928). — särsk.
a) i mer l. mindre stående förb. med ordet FOT, i bet. γ ngn gg HÄL. Icke kunna röra vare sig hand eller fot. Krypa på händer och fötter, på alla fyra. Binda, fjättra ngn till hand och fot l. händer och fötter; äv. bildl. (jfr 9 m). Streta, spjärna emot med händer och fötter; äv. bildl. (jfr 9 f). Ionathan kleeff medh hender och fötter vpföre (klippan). 1Sam. 14: 13 (Bib. 1541). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr γ). Man wil sleppa hender och fötter och intet meer göra. FörsprSalB (Bib. 1541); jfr 2 b ζ. Fängsligh händer och fötter. UrkFinlÖ I. 1: 37 (1597).
β) i uttr. arbeta (för l. emot ngt o. d.) med händer och fötter o. d., se 9 f.
γ) (†) i uttr. från hand till fot (l. fota) l. till hand och fot, ngn gg till hand och häl, från huvud till fot, från topp till tå; fullständigt. En klædning (dvs. beklädnad) tiill handh och fotth. SthmTb. 14/8 1553. Kung Johan blijd, / Sitt Fosterland, moot Ryszens hand, / Hägnade wäl, til hand och hääl. Wivallius Dikt. 106 (1641). BL 6: 42 (1840). Se för övr. FOT 1 c o.
δ) i uttr. ha (både) händer och fötter (med sig) o. d., se FOT 1 c ο.
b) i jämförelser o. d. Passa som hand i handske. Det är som att vända (om) handen l. en hand, i fråga om en (snabb o.) fullständig förändring; jfr HAND-VÄNDNING. Vara som en omvänd hand o. d., vara alldeles förändrad. (Fadern) är .. ifrån 5 små barn, som intet kunna skilia den högra handen ifrån den wenstra afsomnat. VDAkt. 1670, nr 79. (Mörkret var så tjockt) at man ei kunde se handen för sina ögon. Nordberg C12 1: 535 (1740). Stora städer, där vagnarna åkte så tätt, att knappt en hand kunde stickas emellan. Heidenstam Skog. 88 (1904). Lejet (dvs. Harö Leje) är slätt som en hand. Engström Glasög. 2 (1911).
c) (förr) i fråga om straff bestående i mistning av (högra) handen. 2Mos. 21: 24 (Bib. 1541). För Såår, Blodhwijte och Blånadt .. miste högra Hand sin hwar then thet giorde. OrdnTafw. 1638, § 8. Edzöresbrytaren må sin högra hand lösa med femtijo daler Silf:mt af sin fasta ägendom. Abrahamsson 713 (1726; efter handl. fr. 1686). MB 4: 1 (Lag 1734). (Bärgsfogden) skulle .. döma öfver hand och hals d. v. s. öfver gröfre förbrytelser. Hildebrand Medelt. 1: 734 (1894); jfr HALS 2.
d) i många ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (ofta med starkare l. svagare anknytning till de olika anv. som omtalas nedan under 2—11), t. ex.: I Hoff giffuer man myckit hand, lijtet hiertat. Fosz 577 (1621); jfr 2 b ι. Handh bör handh få (eg.: en hand bör mottaga en annan som sträckes åt den; den ene bör hjälpa l. dela ansvaret med den andre o. d.). RP 12: 216 (1647). Hand hand twättar. Stiernhielm Parn. 3: 6 (1651, 1668); jfr: Jag har gett mer, än jag fått. Den ena handen tvättar den andra. VLitt. 1: 514 (1903). När hand fyller hand, så trijfz både Folck och Landh. Grubb 575 (1665); jfr 7. Iu lengre tunga, iu kortare hand (dvs. ju mer någon pratar, desto mindre uträttar han). Hiärne 2Hdskr. 195 (c. 1715); jfr 9. Oren hand gjör en fet mule. Rhodin Ordspr. 105 (1807); jfr 11. Den som har händer, får något att hålla i. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 3, 5. Den som vill ha sin hand i all ting, får nedsölade fingrar. Därs.; jfr 11. Kalla händer och varmt hjärta. Auerbach (1909). Anm. Ordspr. anföras även under olika moment nedan. — särsk. [efter 1Mos. 27: 22] i uttr. rösten är Jakobs, men händerna äro Esaus, för att beteckna att ngn falskeligen föregiver sig vara ngn annan l. ngt annat än han är l. att han döljer sina värkliga avsikter l. meningar under skenfagert tal o. d., äv. att ngns ord l. gärningar strida mot varandra o. d., äv. att ngn ”går ngn annans ärenden” o. d. De, som höra hans (dvs. mången kristens) vackra bekännelse, men ock se hans dåliga lefverne, skole med förakt vända sig om och säga: ”Rösten är Jacobs, men händerna äro Esaus”. Rosenius FaderVår 45 (1858). Hedin TalUngdemokr. 8 (1914).
e) i vissa bildl. uttr.
α) [efter Jes. 49: 16 (se första språkprovet nedan)] (i religiöst spr.) i uttr. (upp)teckna l. skriva ngn på sina händer, om Gud, för att beteckna att han upptager ngn i sitt nådesförbund. Sij, vppå hendernar haffuer iagh (dvs. Herren) vpteknat tigh (dvs. Sion). Jes. 49: 16 (Bib. 1541). Ps. 1819, 360: 2. Glimmar i lifvets / Bok mitt namn? / Är det tecknadt, o ängel! / I Försonarens hand? Stagnelius (SVS) 2: 136 (c. 1821).
β) (†) i uttr. sätta (ngn) sin (högra) hand i pant för ngt o. d., användt ss. ett slags edlig försäkran; äv. i uttr. på min hand, det ”sätter jag min hand i pant på”, ”på min ära”. Edher sätier iagh min högre handh, / i panthe. Visb. 1: 109 (c. 1620). Gören i thetta, på min hand, / En Herre bljn j här i land. Fosz 551 (1621).
γ) (†) i uttr. slå l. klappa ngn på händerna, ”smälla ngn på fingrarna”, ”ge ngn på huden”, ”huta åt ngn”. (Man) skulle .. klappa Bispen på händerne, att han viste, dedt han hade varit framme. RP 6: 451 (1636). VDAkt. 1699, nr 529.
δ) [jfr hålla, gripa ngn under armarna o. d.] (†) i uttr. gripa ngn under händerna, ”gripa ngn under armarna”, hjälpa l. understödja ngn. RARP 9: 212 (1664). Därs. 247.
f) (i vitter stil) bildl., ss. ”attribut” till ngt som gm personifiering framställes som en mänsklig varelse (ofta med anslutning till ngn av de olika anv. som omtalas nedan under 2—10). Än kan ej Glömskans hand Hans Vapne-frägd utstryka. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). Marmorn andas under konstens hand. JGOxenstierna Dagb. 135 (1770); jfr 9 i. Låt honom vid fysikens hand intränga i naturens inre! Geijer I. 5: 39 (1810); jfr 2 a. Längre ut plaskade böljorna med sina händer mot klipporna. CFDahlgren 4: 123 (1831). Först när döden lade sin hand öfver de trötta ögonen, tystnade predikanten. Rundgren Minn. 1: 121 (1854, 1870). Skall ej hämndens hand engång / Dig drabba? Runeberg 5: 207 (1863); jfr 8. Han kände frostens iskalla händer kring sin panna. Lundegård Tit. 324 (1892).
2) i fråga om hand- (l. arm)rörelser, åtbörder o. d. samt i bet. som utvecklats ur dessa anv. Sträcka fram l. ut handen. Sluta, knyta, öppna handen. Lyfta handen l. händerna (i vädret). Icke lyfta l. röra en hand (för att hjälpa ngn). Hålla handen l. händerna för ögonen (för att avblända det alltför starka ljuset o. därigm kunna se bättre). Hålla l. sätta händerna för ögonen l. öronen (för att slippa se l. höra). (Jesus sade till Tomas:) Räk hijt thina hand, och stick henne in j mina sijdho. Joh. 20: 27 (NT 1526). Vi kunna sträcka ut vår hand / Och visa gladt på sjö och strand. Runeberg 2: 5 (1847); jfr b. (†) Hemligen lee vthi handen. Isogæus Segersk. 334 (c. 1700). — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ngn fattar ngns hand l. sträcker ut sin egen hand för att fatta ngn annans o. d. (ofta för att stödja l. leda l. ledsaga ngn o. d.); äv. i bild o. bildl.; särsk. i uttr. taga ngn i hand(en), räcka, äv. giva (vard. ge) ngn handen l. sin hand o. d. (jfr b ϑ). Taga, fatta, hålla ngn i l. vid handen. Leda l. föra ngn vid handen; äv. bildl. Bjuda lyckan handen. Rådendes eder förthenschuld, att i see till hwem i tage i hand för ähn i gå i Danzenn. G1R 15: 602 (1543; i bild). Hazael räckte mig handen och reste mig upp. Ehrenadler Tel. 157 (1723). Milde Frälsare! .. räck oss din hand till ledning och stöd. Hagberg Pred. 2: 121 (1815). Räcka hvarandra händerna (att bilda kedja). LoW (1862). — särsk. i vissa bildl. anv.
α) i uttr. räcka ngn handen, träda ngn nära, förena sig l. förbinda sig med ngn, ”gå hand i hand” med ngn; äv. i överförd anv., med sakligt subj. l. obj.; stundom med tanke på (ömsesidig) hjälp o. d., varvid uttr. är svårt att skilja från β; förr äv. (i sht i fråga om olycka o. d.) övergående i bet.: följa tätt l. omedelbart efter ngt annat. (De) rechte .. mich och Barnabe handena, och föreenadhe sigh medh oss. Gal. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917: räckte de mig och Barnabas handen till samarbete). Then ena olyckan och motgången recker then andra handena. VDAkt. 1653, nr 217. Kånst och rikedom hwar annan handen räckte. Spegel ÖPar. 10 (1705). I Kalmar-föreningen räckte tyskan och danskan hvarandra handen till det nordisk-svenska tungomålets upplösning. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 491. Höjer Sv. 3: 378 (1883).
β) i uttr. räcka, förr äv. uträcka l. sträcka, förr äv. bjuda l. giva l. låna (ngn) handen, äv. (en) hjälpsam l. hjälpande hand o. d., vara (ngn) behjälplig (med ngt), hjälpa, bistå, stödja, biträda (ngn); äv. i överförd anv. med sakligt subj. l. obj. Räcka de behövande en hjälpande hand. Stiernman Com. 1: 911 (1624). Nähr denn eena inte vill lehna den andra handen utan heller söcker at den må ruinerat änn hulpen varda. OxBr. 11: 475 (1632). Att Senatus Acad. wille honom (dvs. den sinnessjuke studenten) någorledes handen sträckia. ConsAcAboP 4: 471 (1678). Det tycks ibland at äfwen de (dvs. de som högt värdera äran), / Åt Egennyttan handen ge. Brenner Dikt. 2: 73 (1719). Konsten har räckt naturen handen för att göra det (dvs. Näsby) .. till ett föremål för den resandes beundran. Höjer Sv. 1: 224 (1873). De Geer Minn. 1: 68 (1892).
b) i fråga om åtbörder (av konventionell natur l. ss. omedelbara uttryck för ngns känsla o. d.) l. tecken som göras med handen l. händerna. Gestikulera med händerna. Vinka, hälsa med handen. Vinka (adjö) med kalla handen o. d., se KALL, adj. Vrida händerna (ss. uttryck för förtvivlan, sorg l. klagan). Gnugga, äv. gnida händerna (ss. tecken på belåtenhet l. glädje). Knyta handen (ss. uttryck för vrede o. d.). Slå händerna tillsammans över ngt (ss. tecken på bestörtning l. fasa). Lyfta l. sträcka händerna mot himmeln o. d. (i bön l. åkallan). Upp med händerna! (uppmaning åt ngn att giva sig). Lägga handen på hjärtat, stundom på bröstet o. d. (ss. tecken på fullkomlig uppriktighet); äv. elliptiskt i uttr. handen på hjärtat! o. d. ss. uppmaning att vara fullt ärlig vid besvarandet av en fråga o. d. Knäppa ihop l. samman händerna (i andakt l. till bön). Hålla, lägga händerna på ryggen. Sätta handen i sidan l. händerna i sidorna (ss. tecken på trots l. förakt o. d.). Hålla handen i sidan l. stå med handen i sidan o. d. (stundom ss. uttryck för lättja o. d.). Slå handen i bordet (ss. uttryck för vrede o. d.). Sätta händerna för ansiktet, skyla ansiktet med händerna (ss. tecken på blygsel o. d.). Knyta handen i (byx)fickan (vard.; ss. tecken på vanmäktig vrede). Klappa i händerna l. klappa händer o. d., se KLAPPA. Thå teeknadhe han (dvs. Petrus) them medh handena ath the schulle tiya. Apg. 12: 17 (NT 1526). Då swarar Capellanen minacibus verbis sättiandes handen uti sijdan, Hå ähr dhett dhen? VDAkt. 1678, nr 313. Då bad .. (Dafne) upp till Zeus med sträckta händer. Tegnér (WB) 3: 92 (1820). Lägga handen på värjan. SvTyHlex. (1851). (Livliga personer) kunna .. slå sig med handen på benet för att gifva uttryck åt sin förtjusning. Cederschiöld Skriftspr. 185 (1897). Han lyfte handen till ett tecken af tystnad. Hallström El. 128 (1906). Fru Cecilia satt i salongen, händerna knäppta i knät. Bergman JoH 304 (1926). — särsk.
α) i uttr. lägga händerna l. sina händer l. handen l. sin hand o. d. på ngn, i fråga om botande av sjukdom l. välsignande av ngn l. ss. symbolisk åtbörd vid invigning till prästerligt ämbete o. d. (urspr. utgående från uppfattningen att kraft överföres gm beröringen). The hadhe fram före honom (dvs. Jesus) en döffuan man .. och bådho honom ath han skulle läggia händer vppå honom. Mark. 7: 32 (NT 1526). (Jesus) lagde henderna på them (dvs. barnen), och wälsignadhe them. Därs. 10: 16 (Därs.). Samma wahl (dvs. valet av präst) wardt .. (under apostlarnas tid) stadfäst genom böön och händers åläggningh. KOF II. 2: 184 (c. 1655). (Hon) lade .. sin hand liksom välsignande på Brunos panna och bröst. Bremer Grann. 2: 128 (1837). Auerbach (1909). — (†) övergående i bet.: bota. Hwar thera deelen (dvs. båda de krigande rikena) behöffde nu läggia handen på sin egen skada. Widekindi KrijgH 470 (1671).
β) (numera nästan bl. i bibliskt spr.) i uttr. lägga handen på (förr äv. för) munnen l. sin hand på sin mun o. d., ålägga sig tystnad, tiga; äv.: förstummas; förr äv. hålla handen för munnen o. d., iakttaga tystnad; förr äv. lägga ngn handen på munnen, ålägga ngn tystnad. The öffuerste igenwende at tala, och ladhe sina hand på sin munn. Job 29: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: lade handen på munnen). (Vi böra icke) klijfwa .. medh wår galne Panna vthi Gudz Domar, vthan heller hålla handen för munnen. Hamarinus Bielke B 4 a (1647). Consistorii beslut lägger mig handen på munnen. VDAkt. 1795, nr 84. Östergren (1926).
γ) i fråga om edgång, i uttr. som beteckna att den svärjande lägger l. håller sin hand på bibeln; särsk. (numera i sht jur., ngt ålderdomligt) i uttr. (gå ed o. d.) med hand å bok. Sädan giorde K. M. sin edh, .. hållandes handena på evangeliibokena. RA 2: 33 (1561). Lagde hun hånden på bokienn och suår .., att så j sanndhett ähr. TbLödöse 169 (1590). Vitnen skola .. thenna ed, med hand å bok, svärja. RB 17: 16 (Lag 1734). Biskopen aflägger, med handen på Bibeln .., sin Ämbetes-Ed. Hb. 1811, s. 160. Schrevelius CivPr. 295 (1853). Björkman (1889).
δ) (numera bl. i bibliskt spr. samt i fråga om ä. förh.) i uttr. upplyfta l. uppräcka, förr äv. upphäva sin hand l. sina händer (mot himmeln o. d.), i fråga om edgång (l. högtidligt löfte), eg. för att beteckna att den svärjande (l. löftesavläggande) tager Gud till vittne på sin ed (l. sitt löfte); förr äv. övergående i bet.: gå ed, svärja; äv. i uttr. svärja l. lova (ngt) med uppräckt l. upplyft hand l. uppräckta l. upplyfta händer. (Vad) idre fwlmynduga .. oss .. med vprecte hender tiilsagde. G1R 2: 162 (1525). Iagh vphäffuer mina hender til Herran then höghsta Gudh .., at iagh (osv.). 1Mos. 14: 22 (Bib. 1541). Stockholms borgare lofvade med uppräckta händer furst Albrekt tro och huldhet. SvH 2: 249 (1905). Det land som jag (dvs. Herren) med upplyft hand har lovat giva åt Abraham, Isak och Jakob. 2Mos. 6: 8 (Bib. 1917). — Anm. Efter motsv. uttr. i den hebr. texten användes i Bib. 1917 uttr. med upplyft hand äv. dels i bet.: ”i trots” (2Mos. 14: 8), dels i bet.: ”uppsåtligen” (4Mos. 15: 30).
ε) bildl., i uttr. (göra ngt, numera i sht mottaga ngn l. ngt, antaga ngt o. d., äv. tacka ngn o. d.) med uppräckta händer, förr äv. med uppräckt hand, (eg.: med uppåt sträckta händer ss. tecken på bifall) gärna, med glädje l. tacksamhet, med iver l. förtjusning. Et .. förbundt, .. hvilkit vi varom ganske gladi ath och sadom strax alle ja meth oprectha hender. RA 1: 5 (1522). Vij skola med upräkta händer tacka dem (dvs. sekreta utskottet). 2RARP 6: 225 (1731). Gref Vellingk tog detta tilfället an med opräckta händer. Nordberg C12 2: 149 (1740). Där lijkvist andra med upräkt Hand långt öfver Summan giärna gifvit hadde. ÅgerupArk. Brev 11/5 1741. (Hövdingen) mottog Livingstone med uppräckta händer. Hedin Pol 2: 220 (1911).
ζ) i uttr. låta handen l. händerna sjunka (äv. digna ned o. d., förr äv. falla (neder)), förr äv. fälla hand(en) l. händer(na), förr äv. händer(na) falla (neder) l. nederfalla ngn o. d., släppa med båda händer o. d., för att beteckna förlamande modlöshet o. därav följande ovärksamhet, äv. resignation l. resignerat avstående från ett företag o. d. All hierta förskreckias, och alla hender falla nedher. Hes. 21: 7 (Bib. 1541). Ther Hiertat är förskräckt, ther falla krijgarom händerna. Balck Ridd. a 2 b (1599). Wille man (dvs. prästen i sin ämbetsgärning) nu see vppå Menniskior allena, tå slepte man medh båda Henderna och luppo ther ifrå. Rothovius BBielke D 2 b (1624). Wij wordo stum och steel: Wij fälte hand och mod. Stiernhielm Jub. 56 (1644, 1668). Låta händerna falla. Oelreich 192 (1755). (Turisten) inser att han icke kan tömma havet med sin lilla fingerborg (dvs. icke kan uttömmande beskriva allt vad han får se), och låter handen sjunka. Böök ResSv. 106 (1924).
η) (i sht vard.) i uttr. lägga händerna i kors, sitta l. sätta sig o. d. med händerna i kors, äv. i knäet l. skötet, förr äv. lägga händerna samman, ss. uttr. för ovärksamhet l. lättja; vanl. rent bildl. (Sv.) Lägga händerna i korss .. (eng.) to be idle. Serenius 97 (1741). Konung Inge i Sverige satt hervid (dvs. vid ett fientligt infall) med händerne i kors. Dalin Hist. 2: 61 (1750). Läggen icke händerna samman och sitten fåfänga. Bremer Grann. 1: 121 (1837). Han hade hvarken tid eller lust att sitta med händerna i skötet. LbFolksk. 625 (1892). Auerbach (1909).
ϑ) i uttr. taga ngn i hand, äv. bl. taga i hand, räcka (förr äv. sträcka), äv. giva (vard. ge) ngn handen l. sin hand, äv. (i sht i Finl.) bl. giva hand, förr äv. bjuda ngn handen l. sin hand; trycka (äv. krama) ngns hand; skaka ngns hand l. skaka, äv. (numera bl. i Finl.) slå l. smälla hand (med ngn) o. d., i fråga om åtbörder som användas ss. uttryck för hälsning, tack, löfte, bekräftelse (av en överenskommelse o. d.), försäkran, förlikning o. d. l. för (känslor av) vänskap l. förtrolighet o. d.; stundom äv. i andra (ofta elliptiska) uttr. som utgå från de här nämnda. Se här l. här har du min hand! Räcka vacker hand (dvs. högra handen; i fråga om barn som man lär att hälsa). The (dvs. gråmunkarna) skola icke tagha qwinnor j hand. OPetri Clost. E 4 a (1528). När the inkommo, gaaf Rijkz-Drotzen dem handen. RP 8: 139 (1640). Härpå sträckte the huar andra händer och förentess (dvs. förliktes). VDP 1653, s. 158. (När man o. kvinna) säya Ja, förutan räddhåga, eller twång, samt gifwa hwar annan Handen, så är Trolofningen förrättad. Kyrkol. 15: 12 (1686). Byscharinerne .. skakade förtroligt ynglingens hand. Ödmann MPark 314 (1800). Herr Sten .. böd ärkebiskopen handen till försoning i Upsala domkyrka. Odhner Lb. 113 (1869). Högre än hvad hopen kallar lycka / Skattade han glädjen att få trycka / Trogna händer i en sluten ring. CVAStrandberg 1: 244 (c. 1870). Prostens prostinna kom sedan sjelf in för att slå hand med Matti och prata. Tavaststjerna Aho Folkl. 30 (1886). Olga .. gaf hand och sade godmorgon. Hertzberg Canth 2: 47 (1886). Så togo vi i hand. Rydquist Kar. 17 (1924). Alexander räckte honom (dvs. Filotas) sin hand till bevis på förtroende. Grimberg VärldH 3: 219 (1928). — särsk.
α') (numera i sht vard.) med bestämning inledd av prep. på, förr äv. med att-sats l. inf., för att i fråga om löfte, avtal, försäkran o. d. beteckna föremålet för löftet osv.; ofta övergående i bet.: med handslag (förr äv. allmännare: högtidligt) lova (ngt); förr särsk. i fråga om utfästelse o. d. inför rätta (jfr β'). (Efter arvskiftet) ræchte the (dvs. godemännen) .. ffor[screffne] hustru Anne sÿne hand th[e]r wpaa ffor sitiend[es] rettin. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929). Ty gifuer iagh tigh min hand ther upå, / Att iagh skall troliga mz tigh ståå. Asteropherus 29 (1609). Parterne slogoss i händer för Rätten, att aldrigh wräkia denne splijten. ÅngermDomb. 1647, s. 9. Therpå har tu min hand. Kolmodin QvSp. 1: 454 (1732). Ta mig i hand på det! Strindberg Hems. 117 (1887). Hand på det, pojkar! Högberg Jim 284 (1909).
β') (†) i fråga om utfästelse (inför domstol) att erlägga böter o. d. l. att gå i borgen för ngn l. ngt, i uttr. räcka l. sträcka hand(en); ofta med prep. för, övergående i bet.: utfästa sig att betala (ngt) resp. gå i borgen för (ngn l. ngt). Sam[m]a dagh ræchte albrect gellerbo handena ffor lxxx {marker} (dvs. 80 mark) ffor th[et] han sloo bardsker[e] hust[rv]ne. OPetri Tb. 30 (1524; uppl. 1929). Then köpsuen .. som Per Suenske strecte honden fore. G1R 11: 19 (1536). Lendzmannen rechte handen och wille wara godh därföre. ÄARäfst 170 (1596). VRP 24/5 1732. jfr: War icke när them som sina hand förplichta, och för skuld j borghan gå. Ordspr. 22: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: giva handslag).
γ') (†) i fråga om trohetslöfte o. d., i uttr. räcka (ngn) hand(en) l. sin hand, övergående i bet.: underkasta sig (ngn); träda i (ngns) tjänst. G1R 6: 277 (1529). Recker Herranom idhra hand. 2Krön. 30: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: underkasten eder Herren). (Rasmus Jute) gaff sigh till Götstaff och rächte honom hondene. Svart G1 14 (1561). VRP 1643, s. 1165.
δ') (vard.) bildl., i uttr. kunna ta(ga) varandra i hand(en), ironiskt: vara lika goda. Meurman (1846). England förmanade lik en gammal hennes nåd ... Amerika har svarat som en torgmadam ... De båda damerna kunna ta hvarann i hand. Bremer Brev 3: 269 (1853). (Cabasse o. Ducat) kunde ta hvarandra i hand, ett par värdiga, tvetydiga stallbröder. Lundquist Zola Grus 128 (1892). NDA 1914, nr 23, s. 5.
ι) [anv. utvecklad ur ϑ] i uttr. lova, äv. förpliktiga sig o. d. (förr äv. tillsäga sig o. d. med samma bet.), förr ofta lova och svärja o. d., förr äv. avhända sig, överlämna, upplåta (ngt) o. d. med hand och mun, med handslag o. uttalad försäkran lova (ngt) osv.; stundom mer l. mindre oeg.: högtidligt lova. Som han oss med handt oc mwndt loffuadt sworit oc tiilsagt haffuer. G1R 1: 113 (1523). Stodh h[e]r lare[n]s larens wp ffor sitiend[es] rættin och wplet m[edh] hand och mwn lasse i[n]gewals[on] .. ena halffwa tompt. OPetri Tb. 9 (1524; uppl. 1929). Med Hand och Mund edeligen tilsäya sig willia fullkommeligen effterlefwa Wåre Ordningar. MedOrd. 1699, s. B 3 b (1688). Slutet af vår konferens blef, at Carmen med hand och mun lofvade att genast sätta i gång en rigtig generalsopning. Lundgren MålAnt. 1: 168 (1849, 1870). Auerbach (1909).
κ) [jfr ϑ, ι] (†) övergående i bet.: (med handslag givet) löfte, försäkran, borgen (äv. möjl. om skriftlig förbindelse; jfr 10 c); särsk. i uttr. göra sin l. ngns hand lös o. d., inlösa sin resp. lösa ngn från hans (borgens)förbindelse. Ath gyntther laays gör theres handt lööss och kommer tiilstædis för the vjc eller vijc (dvs. sex- l. sjuhundra) mark som the ginghe j lyffthe före paa hans wegna. G1R 2: 147 (1525). Han haf(ve)r tagit sin handh igen icke williandes hålla sin ordh. BoupptSthm 5/7 1678, Bil. Stå ved sin .. gifne hand. VDAkt. 1695, nr 626. Möller (1790, 1807).
λ) (†) i uttr. giva vunna händer, i fråga om strid (eg. o. bildl.): giva sig, erkänna sig besegrad; lida nederlag, ”draga det kortaste strået”. Rom .. måst befinna / The gambla göthers macht, måst vundna händer gee. TRudeen Vitt. 155 (1696). VDAkt. 1756, nr 174.
μ) (numera i sht i vitter stil) i överförd anv., i fråga om (ingående av) trolovning l. äktenskap; i sht i vissa uttr., ss. giva, skänka, lova o. d. (ngn) sin hand, trolova sig med (ngn), lova (ngn) äktenskap, taga (ngn) till äkta (vanl. om kvinna); äv. giva osv. (ngn) sin dotters l. myndlings hand o. d. (om fader l. förmyndare); (er)bjuda (ngn) sin hand, erbjuda (ngn) äktenskap (vanl. om man); anhålla om l. begära o. d. (en kvinnas) hand, fria till (en kvinna); få l. vinna o. d. (ngns) hand, få l. förvärva löfte om äktenskap med (ngn), (lyckas) få (ngn) till äkta; vägra l. neka (ngn) sin hand, avslå (ngns) frieri; ofta i förb. hjärta och hand l. hand och hjärta. At min Fröken Fästmö blifvit / Och nu gifvit / Hand och hjerta åt en an. Dalin Vitt. II. 4: 155 (1754). (Drottning Kristina om De la Gardie:) Han vinna skall min hand .. men skall ej vinna mera. Kellgren 1: 183 (1785). Jag gick hem .. och anhöll om hennes hand och hjerta. Hwasser VSkr. 1: 35 (1852). Som en räddande ängel skulle han, den allsmäktige ministern, komma och erbjuda hjärta och hand. Cederschiöld Riehl 1: 47 (1876). Jag hyser något hopp, att hon .. icke vill neka mig .. sin hand. Därs. 2: 44 (1878). Den kungadottern rädda vill / ger kungen hennes hand och riket dertill. Melin Prins. 34 (1885). Auerbach (1909).
3) med tanke på handen ss. värktyg för fattande l. gripande l. hållande l. bärande av ngt o. d.; äv. i uttr. med mer l. mindre bildl. l. överförd bet. o. därvid stundom mer l. mindre närmande sig de anv. som omtalas under 5, 6, 8, 9. Fatta, gripa (ngt) med handen l. (båda) händerna. Äta ur handen på ngn. 2Sam. 13: 5 (Bib. 1541). Därs. 6. Att med sega händer hänga sig fast vid manteln af någon opinion för dagen. BEMalmström 7: 406 (1845). Jag trodde mig .. endast behöfva utsträcka handen för att gripa hvad man kallar lyckan. De Geer Minn. 1: 59 (1892). Hon räckte ut handen efter mer. Lagerlöf Drottn. 24 (1899). — särsk.
a) (numera bl. i högre stil, arkaiserande) i uttr. komma (sin) hand l. låta sin hand komma vid (ngn l. ngt), vidröra, fatta i (ngn l. ngt); förr äv. pregnant: ”gripa efter”, söka bemäktiga sig. Kom intit tina hand widh pilten och gör honom intit. 1Mos. 22: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: Låt icke din hand komma vid gossen). Fienden haffuer kommet sina hand widh all hans Klenodier. Klag. 1: 10 (Därs.). Kom sällan hand vid korken (i brännvinsflaskan)! Regera strängt din buk! Karlfeldt FridLustg. 74 (1901).
b) i många uttr. med prep. i, numera (utom i η) sällan på (jfr äv. under f o. h α). Ha, hålla, bära, taga ngt i handen (l. sin hand, äv. i hand) l. händerna (l. sina händer, förr äv. i händer). Bättre en fågel i handen än tio (äv. två) i skogen (ordspr., uppvisat tidigast 1604). Väga ngt i handen; jfr HAND-VIKT 3. Ligga väl i handen (om värktyg, vapen o. d.). Taga, hålla hatten (mössan) i hand(en). Stå med hatten (mössan) i hand(en). Värja sitt land med vapen i hand (äv. i överförd anv.: med vapenmakt). Falla med vapen i hand (dvs. i strid). I handen gevär (mil.). Sätta vapen i handen l. händerna på ngn, giva l. lämna ngn vapen i handen l. händerna; äv. bildl. Ha(va), ta(ga) en bok (l. tidning) i handen (för att läsa). Sätta en bok (o. d.) i handen på ngn, dvs. ge ngn en bok (o. d.) att läsa. Ha pängar i handen o. d., ofta övergående i bet.: ha kontanta medel till sitt förfogande o. d.; jfr 5. Sticka en slant (mutor) i handen på ngn. Han (dvs. människosonen) hadhe j sin höghre hand siw stiernor. Upp. 1: 16 (NT 1526). (De) båro .. honom skenckerna j hwset på sina hender. 1Mos. 43: 26 (Bib. 1541). Ther stodh en staff vthi en wrå, / Then monde Mårten i hand få. Fosz 100 (1621). Så hindrade mig .. Barnet som jag i händer hade (att hoppa av vagnen). Humbla Landcr. 63 (1740). Jag faders rostiga svärd tog i hand / Och svor att eröfra mig rike och land. Geijer I. 3: 181 (1811). Folk, som ej vill lyfta svärdet, höj då bägarn i din hand! Rydberg Dikt. 1: 28 (1876, 1882). Roma .. spiran .. höll / I senig hand ut öfver en kufvad verld. Wennerberg 1: 93 (1881); jfr 6. I ena handen höll han (dvs. Jonas) sin hatt, i den andra sina handskar. Bergman JoH 303 (1926). — särsk.
α) (†) mil. i uttr. musköt(en) på handen o. d., gevär på armen. Söderman ExBook 47, 57 (1679).
β) (†) i uttr. taga (tjuvgods l. tjuvnad) ngn i händer, ertappa ngn på bar gärning (med tjuvnad). TbLödöse 209 (1590). Effther sådanna bekiennellsse och sannan tiuffnadh, ähr honom i hendir takitth. Därs.
γ) i uttr. hand i hand (med ngn l. med varandra), med sin hand i ngns resp. med händerna i varandras, fattande ngn i handen resp. varandra i händerna. Gå hand i hand (med ngn l. med varandra). Sitta hand i hand. Der komma de (dvs. de sälla) på fältet, / Och dansa, hand i hand. Kellgren 2: 213 (1792). De (unga) ströfvade omkring hand i hand i de fagra lundarne. Lönnberg BlSkär. 28 (1876). — särsk. bildl., dels för att beteckna (innerlig) vänskap l. förening l. (intimt) samförstånd (med ngn l. i ngt) l. (ömsesidig) hjälp l. (ömsesidigt) stöd o. d. (vid utförandet av ngt), dels i uttr. som angiva att händelser l. företeelser nära sammanhänga med varandra, åtföljas l. äro samtidiga o. d.; särsk. i uttr. gå, förr äv. vara hand i hand med ngn l. ngt. Utan mildhet i seder och umgängesätt, så äre vi hand i hand med Barbarismens förelöpare. HSH 9: 99 (c. 1750). Konungen (Henrik VIII hade) hand i hand med parlamentet tillåtit sig både ett och flere upproriska streck emot påfven. Svedelius SmSkr. I. 1: 139 (1871, 1888). Hand i hand med det förbättrade jordbruket har äfven ladugårdsskötseln gjort stora framsteg. LbFolksk. 190 (1890). Hand i hand med fattigdomen gå också okunnighet och vidskepelse. Torpson Eur. 1: 88 (1895). Det var hand i hand. Det blev slitna band. Heidenstam NDikt. 131 (1910, 1915; om förhållandet mellan Sverge o. Norge).
δ) i uttr. ha l. hålla hand i hanka med ngn o. d., se HANK, sbst.1
ε) (vard.) bildl., i uttr. ta(ga) skeden i vackra handen l. vacker hand, uppgiva sitt trots l. motstånd, foga sig, giva efter, underkasta sig, falla till föga. Læstadius 1Journ. 169 (1831). Ta skeden i vackra handen, Lars Anders, och rätta dig efter omständigheterna. Bremer Grann. 2: 196 (1837). (Tjuvskyttarna) kröpo nu till korset .. och funno för godt att taga skeden i vackra hand. Knöppel SvRidd. 148 (1912).
ζ) (numera bl. ngn gg i högre stil, med ålderdoml. prägel) bildl., i uttr. taga, förr äv. sätta sin själ l. sitt liv i sin hand (förr äv. i sina händer) o. d., våga sitt liv; förr äv. med försvagad bet.: utsätta sig för fara, taga ett djärvt steg, stundom: ”taga Gud i hågen” o. d.; förr äv. bära sin själ i händerna o. d., vara beredd att dö. Han (dvs. David) haffuer satt sitt lijff j sina hand och slogh then Philisteen. 1Sam. 19: 5 (Bib. 1541). Iagh bär mina siäl j mina hender alltijdh, och iagh förgäter icke tijn Lagh. Psalt. 119: 109 (Därs.). (Ester) togh .. lijka som sin siäl i Handen, tå hon emot förbodh gick in til Konungen (Ahasverus). Prytz MJonsdr B 2 a (1652). Jag tog då en gång min själ i min hand .. och understälte i underdånighet H. M:ts Nådigste ompröfvande, .. om icke (osv.). Schönberg Bref 1: XXVII (1795). AQuennerstedt (1913) i KKD 8: XX.
η) i uttr. bära (ngn) på sina händer l. på händerna; vanl. bildl.: livligt hylla l. beundra (ngn, särsk. en kvinna); göra (ngn) till föremål för sina (ömmaste) omsorger. Han (dvs. Gud) skal geffua sinom englom befaling om tigh, och the skola bära tigh på sina hender, ath tw icke skal stöta thin foot moot stenen. Mat. 4: 6 (NT 1526). Jungfrun Maria .. war .. wäl werd, effter Gudh henne så högt hadhe ährat, at man på sina hender henne bära skulle. LPetri 1Post. F 3 a (1555). Så länge hon var vacker och glad hade han burit henne på händerna. Edgren Lifv. 1: 193 (1883).
c) i uttr. med prep. ur, stundom från (förr äv. utav), betecknande att ngn icke längre håller ngt (släpper l. lämnar ifrån sig l. frånryckes ngt osv.); jfr 5 e, i. Rycka, vrida ngt ur handen l. händerna på ngn. Gå, räckas ur hand i hand (förr ngn gg hand ur hand), äv. från hand till hand. Han flyger sin kooss såsom en fogell utaff handene. G1R 24: 357 (1554). Tyglarne föllo honom ur händren. Rosenstein 1: 376 (1810). De öfrige (pilgrimerna) räckte hvarandra blossen, hand ur hand. Palmblad Fornk. 1: 535 (1844). (Snöbollen) sändes ur hand i hand upp mot der Konungen satt. Wieselgren SvSkL 4: 98 (1847). WoH (1904).
d) bildl., i uttr. lägga handen l. händerna (stundom bl. hand) på, förr äv. bära händer på (ngt; jfr 8 c), förr äv. slå (l. tasta) sin hand l. handen l. händerna i l. på (ngt) o. d., (söka) tillägna sig l. bemäktiga sig l. tillvälla sig (ngt), slå (ngt) under sig, lägga beslag på (ngt); äv. bildl. Man skulle intet tasta händerne uthi dedt, som kyrckjor och scholar är donerat. RP 6: 266 (1636). Her Johan Kruse .. befalltes att sända en till Giötheborgh och lätha slå handen på alle Nils Hanssons saker. Därs. 9: 183 (1642). (Kaplanerna må icke) wella sigh til något af Kyrkioheerdens rättigheet, eller bära sitt begär och händer uppå någontheras (dvs. varken församlingens l. kyrkoherdens) upbördh. KOF II. 2: 436 (c. 1655). Samma ofattliga sanningar, som I haden lagt hand på för egen räkning. Rydberg Ath. 281 (1876; uppl. 1859, 1866: beslag). Henrik VIII .. lade handen på en del af .. (den engelska kyrkans) hopade rikedomar. Stavenow EngRev. 8 (1895).
e) (numera mindre br.) bildl., i uttr. (kunna liksom) taga på ngt med händerna (förr äv. med händer), finna (ngt) påtagligt l. otvivelaktigt, klart o. tydligt inse (ngt). (De påviskas) styggelse är vppenbar, så at tu medh hender må kunna tagha ther på. LPetri 2Post. 319 a (1555). Swedberg SabbRo 1526 (1688, 1712).
f) i uttr. ha(va) händerna fulla (av l. med ngt) o. d.; ofta bildl.: ha överflöd (på ngt) o. d. Hon stod med händerna fulla av nyplockad frukt. Exportörerna hade händerna fulla af jern-, koppar- och messingsplåtar. Chydenius 100 (1765). — särsk.
α) i uttr. ha(va) (båda, förr äv. alla) händerna fulla, förr äv. hava fulla händer (med l. av arbete l. göromål o. d., förr äv. med andra bestämningar inledda av prep. med l. av), ha fullt upp (av arbete), ha full(t) arbete l. sysselsättning (med ngt), ha fullt upp att göra (med ngt); förr äv. med bestämning bestående av en inf.: att göra l. beställa o. d. HSH 31: 42 (1663). (Jag) har .. hafft händerne fulle med arbete detta angående. ÅgerupArk. Brev 29/10 1695. Landzhöfdingen Feiff .. har alla händerna fulla at beställa. KKD 9: 304 (1715). Republiquen Holland .. hafver händerne fulle med den sorgen och sysslan (dvs. med sitt dåliga finansväsen). 2RA 1: 308 (1723). Under regntiden hafva de (dvs. mandigoerna) fulla händer af sitt åkerbruks arbete. Ödmann MPark 282 (1800). Han hade händerna fulla af göromål. Rydberg Vap. 284 (1891). Auerbach (1909).
β) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. bygdemålsfärgat) ss. förstärkande uttr.: mycket, storligen; särsk. i förb. skämma sig (båda) händerna fulla, gråta sina händer fulla o. d. Man må skämma sig båda händerna fulla, när man läser de breef som .. (greve Stenbock) har med den staden (dvs. Danzig) växlat. Bark Bref 1: 206 (1704). Huru många gånger furstinnan skulle få gråta sina händer fulla för denna obetänksamma rotvälska. Högberg Vred. 3: 207 (1906).
g) ridk. i åtskilliga till ridkonsten hörande uttr., med tanke på handen (vanl. den vänstra) ss. hållande tyglarna o. därigm invärkande på hästen; ofta närmande sig dels bet.: handföring o. d., dels bet.: tygel l. bett. Ha en stadig, mjuk, hård, känslig, följsam hand. Ha hästen (väl) framme på hand. Giva efter på handen, dvs. minska stödet på handen. Hästen går bakom hand(en), dvs. undviker att taga l. stödja sig på bettet, lägger sig på handen, dvs. stöder för hårdt på bettet, går emot handen, dvs. motsätter sig handens invärkan. Sadelfastheten beror väsendteligen af hästens hållande i hand. KrigVAH 1828, s. 16. En säker sits är det första vilkoret för erhållande af en god hand (hos ryttaren). Wrangel HbHästv. 235 (1885). Hästen säges vara på handen (tygeln, bettet), när han villigt, lätt och mjukt stöder på bettet och följer dess inverkan. RidI 1914, s. 41.
h) spelt. i oeg. l. överförd anv.
α) om boll i biljard o. klot i krocketspel, i uttr. vara i hand. Vara i hand — när spelbollen utspelas från qvarteret och hvilken plats som helst derinom kan väljas för dess läge. HbiblSällsk. 2: 101 (1839). Då roquet är gjord, är klotet i hand (dvs. får av spelaren placeras ss. han önskar för krockeringen), tills croquet är taget. Balck Idr. 1: 450 (1886).
β) i fråga om kortspel; i uttr. på hand(en), med syftning på kort l. ”spel” som resp. spelare fått vid givningen l. ”köpt” o. som han ännu icke spelat ut; i uttr. sitta med trumf på hand o. d. äv. bildl. Ha l. sitta med fem säkra spel på hand. Behålla (ett kort l. vissa kort) på hand. Jag hade en quint på hand. Weste (1807). Har man (i vist) goda kort på handen, bör man alltid trumfa. Hagdahl Fråga 14 (1883). Alla menade att Matti satt med stora trumf på hand. Stjernstedt Liw. 250 (1925; bildl.).
γ) om sammanfattningen av de kort som en spelare har ”på hand” (särsk. med tanke på deras värde i spelet). Handen kommer litet i underkant av Koppelska handbokens krav (för dubbling i bridge). SvD(B) 1929, nr 314, s. 6. — särsk. [efter eng. full hand] i uttr. full hand, i poker: kombination av ”tretal” o. ”par”. 2NF 21: 1145 (1914). Cederschiöld Krig 25 (1916).
4) (†) i bildl. uttr. som beteckna att ngn är l. blir tyngd l. besvärad av ngt l. befriar sig från ngt besvärande o. d.
a) i uttr. hava ngn l. ngt på händer(na) o. d., vara besvärad l. tyngd av ngn l. ngt, ha ngn att sörja för l. ngt att tänka på l. uträtta, ha ngt ”över sig”; ligga ngn på händer(na) o. d., vara ngn till besvär, ligga ngn till last, besvära, tynga ngn, taga ngns arbete l. omsorg l. tid i anspråk; kasta ngn ngn på händer- (na), överlämna åt ngn att sörja för ngn o. d.; föra ngn ngn på händer(na), skaffa ngn ngn ”på halsen”. The haffua fördt hans N(åd) en sådana fiende på hender. G1R 8: 91 (1532). Alldenstund oss månge saaker liggie på händerne. OxBr. 1: 23 (1613). Fattige, wernlöse enckior .., som hafwe en hoop faderlösa barnn på henderne. SUFinlH 5: 241 (1617). (Adeln skall) Icke förskiuta .. (sina huspräster), och förr kasta Biskopen på händer, än the .. befordringh förtient hafwa. KOF II. 2: 323 (c. 1655). Det kostar på för honom til at liggia sitt Svärfolk på händren med hustru och barn. Bark Bref 2: 194 (1707). (Staten) har .. fått alltför mycket på händerna. Geijer I. 6: 126 (1839). Björkman (1889).
b) i uttr. vräka (ngn l. ngt) sig av händer- (na), befria sig från (ngn l. ngt), göra sig kvitt (ngn l. ngt). (Att riket) aldraförst förmåtte thes Fiender sigh aff Händerne wräkia. Widekindi G2A 2 (c. 1676). At wräka sig af händer thet ook, under hwilket the Danska och Swenska them (dvs. fylkeskonungarna) kastat hade. Peringskiöld Hkr. 1: 410 (1697).
5) [anv. utvecklad ur 3] i bildl. anv., i fråga om innehav l. besittning l. ägande o. d., ngns förvar l. vård l. skötsel av ngt l. omsorg om ngt o. d.
a) (†) i uttr. med prep. (e)mellan.
α) i uttr. ha(va), ngn gg äga l. få (ngt l. ngn) handa l. händer (e)mellan, stundom hand (e)mellan (äv. sammanskrivet hand(e)mellan l. handamellan o. d.), ha l. få (ngt) i sin ägo l. besittning l. i sitt förvar o. d. l. (ngn) i sitt våld; ha l. få (ngn l. ngt) i sina händer (se b); äv.: ha l. få (ngt) under sin vård l. förvaltning o. d., ha l. få (ngt) om hand l. händer; äv. fatta (ngt) hand emellan o. d., taga itu med (ngt). G1R 2: 217 (1525). The slæppa icke gerna hwad the haffwa håndha mællom. Därs. 4: 106 (1527). The goda men .. som Slotzloffuerne haffue hafft hondemellam. Därs. 5: 112 (1528). Att någre till riksens skattmestere och cammerråd förordnes motte, som kunne hafve riksens inkompst hender emillen. RA 3: 168 (1593). Wallius 2Likpr. 120 (1628: handamellan). När man fattar them (dvs. de till synes svåra sakerna) Hand emellom, så är rät intet, som icke wijker, och gifwer sigh vnder Förståndet. Schroderus Comenius 11 (1639). Alt dhet, som dhe i warande feigde hadhe inkrechtat och fått hand emellan. RARP 8: 157 (1660). K. Maj:t .. ägde (icke) dess (dvs. den franske ambassadörens) instructioner händer emellan. Höpken 2: 59 (1746). Får .. folket honom (dvs. Jesus) händer emellan, så måste han .. dö. Borg Luther 2: 648 (1753). Höpken 2: 570 (1759). — särsk. i överförd anv.: ha (ngt) påtagligt inför sig, ha tydliga bevis för (ngt) o. d.; jfr b α δ'. (Man) hafwer hand emellan, huru the (dvs. de påviska) sine stillestånd för hållit. Gustaf II Adolf 149 (1617). Thet vete vi, at landsens synder förtiena intet annat än straff. Teckn ther til hafve vi händer emellan. Lange Norby 39 (1742).
β) i uttr. gå (o. d.) hand l. händer emellan, ur hand i hand (se mom. i). Uti en eller annan Landsort (skola) sådane skrifter .. löpa händer emellan. PH 5: 3183 (1752). Boken går hand imellan. Sahlstedt (1773). Ahlman (1872).
b) i uttr. med prep. i, i sht förr äv. uti (jfr mom. i).
α) i uttr. som beteckna att ngt är l. kommer l. lämnas i ngns ägo l. besittning l. att ngn innehar l. äger ngt resp. kommer att inneha ngt osv., äv. att ngt står l. lämnas osv. till ngns förfogande l. disposition o. d.; i sht i sådana uttr. som vara, bliva, stanna, komma, falla, råka, övergå i ngns händer l. i händerna (förr äv. händer) på ngn, äv. i ngns hand, äv. i andra l. främmande händer, i annan l. (i lagspr.) i tredje mans hand o. d.; hava l. få ngt i händerna l. sina händer, äv. (ålderdoml., numera i sht i lagspr.) i handom, äv. i sin hand, i sht förr äv. i händer, förr äv. i handen; i fråga om makt, rättighet o. d. äv. ligga (förr äv. stå) i ngns händer l. i händerna på ngn o. d.; lämna (överlämna), i sht förr äv. giva, förr äv. antvarda, befalla, få, sätta, ställa ngt i ngns händer, äv. ngn i händer(na), ålderdoml. äv. ngn i handom, förr äv. ngn i hand(en) o. d.; i uttr. giva l. lämna ngn ngt i händerna o. d. stundom i överförd anv. med sakligt subj. Hans arvgods hade kommit (råkat) i främmande händer. Ha bevisen för ngt i sina händer l. i händerna. Ha medel i sin hand (att osv.). Giva ngn medel i händer(na) till ngt; äv. med sakligt subj. Spela ngn ngt i händerna l. ngt i händerna på ngn (gm list l. förräderi o. d. laga att ngt kommer i ngns besittning o. d.). The .. hafwa wp antwardath j hans naadis hender Stokholms stad. G1R 1: 98 (1523). Wpbödh Andhers Bångie 2 gångien then panthenn, som hann j håndhen haffuer. TbLödöse 258 (1592). Rättigheten at vthwälja och kalla Ewangeliske Predikanter, som tilförenne hade stått vthi the Äldstes eller Kyrkiones Föreståndares Händer. Schroderus Os. III. 2: 261 (1635). En ansenlig del af Kronans egendom hade kommit i enskildes händer. Schönberg Bref 3: 3 (c. 1780). Detta regemente har alltid varit i händer på de ypperste generalspersoner eller kungliga personer. GJEhrensvärd Dagb. 2: 227 (1780). Alla fästningar på denna ö (dvs. Fyn) föllo utan svärdsslag i Svenskarnes händer. Ekelund 1FädH II. 2: 7 (1831). Adeln, i hvars händer egentliga magten låg. Därs. 73. Ekenäs var nu i andra händer. Knorring Cous. 1: 120 (1834). Sedan egendomen kommit i tredje mans hand. 1NJA 1874, s. 104. En stor del af marken är (i Västmanland) .. i händerna på de många bruken. Torpson Norden 173 (1887). Man kunde ej tänka sig möjligheten att en högertidning välvilligt skulle gifva venstern i handom ett kärkommet stoff till valagitation. VL 1897, nr 196, s. 2. Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom. SFS 1901, nr 26, s. 14. — särsk.
α') i numera obr. anv. Ther med få thij ingen viderlegningh eller rett som skadhan haffua j hondom (dvs. som ha lidit skadan). G1R 3: 154 (1526). Efftherdy samma godz war honom betrodh och i hender skriffuitth. TbLödöse 162 (1589). Jag består honom, som skaffar mig dem (dvs. de hemförda plantorna av tebusken) i händren, 100 dlr k:mt för sitt omak. Linné Bref I. 6: 11 (1763).
β') med avs. på brev, bok, skrift o. d., med betydelsen av besittning l. ägande o. d. försvagad l. förbleknad, bl. l. huvudsakligen med tanke på att ngt kommer att läsas av ngn, ”kommer under ngns ögon” o. d.; i fråga om bok ofta i uttr. som angiva att den (gm trycket) överlämnas åt allmänheten l. vinner (allmän) spridning o. d. Förmoder att min K. B. denne min skrifvelse .. i ingen annerss hondh later komma. OxBr. 5: 319 (1625). Et pasquill det han fått i händer. Posten 1769, s. 473. Det Verk, hvars början nu öfverlemnas i Allmänhetens händer. Kellgren 3: 287 (1790). Månn' af slump eller nyck boken i hand mig föll. Oscar II 3: 184 (1872, 1889). Med boktryckarkonstens utbredning kommo .. tryckta kalendrar .. i folkets händer. Nilsson FestdVard. 197 (1925).
γ') med avs. på skriftligt meddelande o. d., i uttr. som övergå i bet.: tillställa ngn, överlämna åt ngn resp.: mottaga, resp.: komma ngn till handa o. d.; numera nästan bl. i uttr. få (dvs. erhålla) i händerna l. sina händer (ålderdoml. i handom) o. d. Apg. 15: 23 (NT 1526). (Han) skal .. scriffua itt skiliobreeff, och få henne j handena. 5Mos. 24: 1 (Bib. 1541). Skriftelig stemning bör svaranden i händer ställas. RB 11: 7 (Lag 1734). Mitt senare (brev) lärer och fallit min k. Farbror i händer. ÅgerupArk. Brev 9/12 1738. Knappt hade han fått brevet i handom förrän han störtade in i brödernas sovrum. Bergman JoH 117 (1926).
δ') i överförd anv., i uttr. som beteckna att ngn har (l. får) handgriplig visshet om l. erfarenhet av ngt o. d.; förr särsk. i uttr. ngt är l. ngn har ngt i händer l. handom rön, l. ngn har rön i händer l. handom (att l. huru) o. d., äv. bl. ngn har ngt i händer(na); numera bl. (folkligt, mindre br.) i uttr. ha l. få tron i händerna; jfr a α' slutet. G1R 1: 36 (1522). Man achtar intit sådana (erfarenheter), förra än man haffuer thet i handom röön. OPetri Kr. 40 (c. 1540). Menniskligh förnufft wil intet förra troo, än hon haffuer thet j hender. LPetri 2Post. 289 b (1555). Så hafwe wi nu endteligen rön i handom, .. huru wi hafwe begått wåra stora bönedagar. Swedberg BetSvOlycko 1 (1710). ”Kan en tro det, och ändå bli salig? Jag ville helst ha tron i händerna”, tyckte räfven. Wigström Folkd. 2: 167 (1881).
β) med avs. på person, i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. kommer l. överlämnar sig o. d. i ngns våld; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl., närmande sig de anv. som omtalas under 6. Falla i sina fienders händer. Lämna sig i ngns händer, förr äv. ngn i händer. (De) antwardadhe them (dvs. Paulus o. Silas) herskapit j hender. Apg. 16: 20 (NT 1526). Thet är gräszelighit falla vthi leffuandes gudz hender. Ebr. 10: 31 (Därs.). The .. gåffue sigh the Swenske i händer. Svart G1 34 (1561). (De komprometterande) Papperen ska jag ha, och sedan har jag Öfversten i mina händer. Jolin Barnhusb. 171 (1849). Jag öfverlemnar mig helt och hållet i edra händer. Berndtson (1880). Ryssarne .. (hade) grymt handterat de personer, hvilka de fingo i händer. Uppl. 1: 275 (1902).
γ) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. lämnas o. d. i ngns förvar l. vård l. förvaltning o. d., l. att ngn anförtros åt ngns omsorg (uppfostran, undervisning) o. d.; särsk. i uttr. (komma, vara, lämna ngn l. ngt l. lämnas) i goda l. dåliga händer o. d. Den sysslan kan man inte sätta i händerna på vem som helst. Taga saken i egen hand, dvs. själv taga hand om saken. Saken har råkat i dåliga händer. Svart G1 6 (1561). (Biskop) Athanasius (blev i sin barndom) allraförst befalat en Notario i händer, aff hwilken han bleff vnderwijst vthi Grammatica. Schroderus Os. 1: 308 (1635). Hon (kunde) intet falla i bättre händer. Österling Ter. 2: 275 (1700). Det värf, som Riksens Ständer anförtro uti Herr Gouverneurens händer (dvs. prinsarnas uppfostran). PH 6: 3897 (1756). Jag öfverlemnar Clemens i dina händer. Rydberg Ath. 302 (1859). Därmed (dvs. med valet av kurator) skulle (nations-)avdelningen komma i goda händer. Lagerlöf Top. 121 (1920). — särsk. i uttr. (sätta o. d. ngt) i taka händer, se TAKA.
δ) i uttr. arbeta ngn i händerna (förr äv. i hand), äv. i händerna på ngn, arbeta till förmån för ngn, hjälpa l. understödja ngn (gm sitt arbete), befrämja ngns syften; äv. oeg. l. bildl., med sakligt subj. l. obj.; numera vanl. med bibegrepp av att hjälpen lämnas l. främjandet av ngt sker oavsiktligt l. mot ens vilja o. d. Bägge motsatserna ha .. arbetat hvarandra i händerna till en gemensam förvirring. Geijer I. 6: 174 (1839). I sjelfva verket synes du nu arbeta mig i händerna med afseende på vår hufvudsakliga fråga. Wikner Lifsfr. 1: 175 (1866). Att dessa tilldragelser arbetade Augusts motståndsparti i händerna, var uppenbart. Carlson Hist. 7: 200 (1885). Industriarbetarne blefvo de som arbetade mest i händerna på sina blifvande klassfiender bönderna. Strindberg Hafsb. 58 (1890). Auerbach (1909).
c) (†; jfr dock α, β) i uttr. med prep. under, betecknande att ngt befinner sig l. kommer i ngns besittning l. ägo l. förvar o. d., l. att ngn befinner sig l. råkar i ngns våld o. d., l. att ngn l. ngt står l. ställes under ngns vård o. d.; jfr b α—γ; stundom närmande sig o. svårt att skilja från 6 b. (Farao) satte honom (dvs. Josef) offuer sitt hws, och alt thet han hadhe lät han vnder hans hender. 1Mos. 39: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: lämnade han i hans vård). The penningar som vnder theras hand antwardadhe wordo. 2Kon. 22: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: som överlämnas åt dem). Han fick thet (dvs. slottet) igen på samma stundh, / .. Fick thet vnder sine hender. Hund E14 87 (1605). Till dess han blifwer fordratt och kommer siälf tillstädes in för Rätten, och blifwer Lagligen lefwereratt Rätten vnder hender. ÅngermDomb. 20/6 1645, fol. 10. Huru vi vore fallne under Mördares händer. Lagerström Bunyan 2: 57 (1727). Bælter JesuH 1: 205 (1755). — särsk.
α) (numera i sht i juridiskt l. kameralt färgat spr.) i uttr. hava (ngt) under händer, förr äv. under hand l. under handen l. händerna, ha vård om (ngt), ha (ngt) i sitt förvar l. under sin vård l. förvaltning, omhänderhava (ngt); numera bl. i fråga om förvaltning av pänningmedel, särsk. (med pass. bet.) i uttr. under händer havande medel o. d.; förr äv. med avs. på ämbete, regering, domsrätt o. d.: sköta, innehava; förr äv. i uttr. få l. giva ngn (ngt) under händer o. d., få (ngt) under sin vård l. förvaltning resp. lämna (ngt) under ngns vård l. förvaltning o. d.; förr äv. taga (ngt) under hand, taga hand om (ngt). OPetri Lagkomm. 23 (c. 1540). Dett är skäligt, att hwar giör reede för dett han vnder händerne hafuer. RARP 2: 129 (1634). Aldt det som till kånsternes behoof Jnkommer och han (dvs. konstmästaren) underhänder fåår. BlBergshV 19: 225 (1660). Det iagh nu i twå åhrs tijdh .. Poesios Lectionem extraordinariam under händer hafft. VDAkt. 1678, s. 302. (Konung Valdemar i Ryssland) satte .. honom (dvs. Sigurd) till (att) hafwa Konungens Doom under händerna. Reenhielm OTryggv. 17 (1691). Ej må then vara förmyndare, .. som hafver Kronones, eller andra sådana medel under händer. ÄB 20: 8 (Lag 1734). Så visa mig åtminstone stället (där Kristus blivit begraven), att jag må taga kroppen under hand. Ödmann StrFörs. 1: 105 (1799). Kronans under händer hafvande medel. Carlson Hist. 3: 233 (1874). Auerbach (1909; med hänv. till hava om hand).
β) (i vitter stil) i uttr. (försvinna o. d.) under ngns händer l. ngn under handen o. d., eg.: försvinna o. d., medan ngn har det i sina händer l. sin hand, övergående i bet.: försvinna osv. ”ur händerna på ngn” (se g). De skatter, som så (dvs. på sabbatsdagen) samlas(,) .. försvinna under Edra händer. Ödmann PredUtk. 152 (1808). Den materiella (värkligheten), som ju försvinner oss under handen. Rydberg FilosFörel. 1: 31 (1876).
d) (numera i sht i högre stil) i uttr. med prep. av, äv. utav, betecknande att ngn mottager (l. utkräver) ngt av ngn o. d., förr äv. att ngn lämnar l. släpper ngt ifrån sig l. mister ngt l. att ngt går ur ngns besittning l. ägo l. att ngn slipper ur ngns våld o. d.; jfr g. Att I godemän våre occasioner och tilfälle .. haffve .. lathedt så slätt falle oss utaff henderne. G1R 24: 357 (1554). Gudh wil icke heller, at tu så skalt giffua alt vthaff henderna på tigh, at tu sedhan nödgas sielffuer tiggia. LPetri 2Post. 328 b (1555). Ingen kan aff sin fiendes hand bätre komma, än tå han sigh honom gör vnderdånig. Fosz 554 (1621). Af sina fäders hand hade han mottagit Limhamns kalkbruk. BL 16: 196 (1848). Hans blod skall jag utkräva av din hand. Hes. 3: 18 (Bib. 1917; Bib. 1541: vthu).
e) (†) i förb. från hand(en) l. handa l. händer(na), i uttr. som beteckna att ngt går ur l. icke (längre) befinner sig i ngns besittning o. d., l. att ngt berövas ngn l. går förlorat för ngn, går ngn ur händerna o. d.; jfr g. Ath slooth och Stadt icke kommer oss och riikit fraa henderna. G1R 1: 284 (1524). Thetta timliga, som så snart skal gå oss jfrå hender. LPetri 3Post. 64 b (1555). Att icke denne .. Condition må gå mig ifrån handa. VDAkt. 1698, nr 360. (Jag) nuth .. ey spanne måhlen mehr än i twå åhr. Sedan togs dhen mig ifrån handa. Därs. 1706, nr 158. Schenberg (1739; under handgå).
f) (†) i uttr. (gå ngn, försvinna, mista ngt osv.) undan händerna, (gå ngn osv.) ur händerna (se g γ). Therföre äre j ock förbannadhe, så at all ting förswinner idher vndan hendrenar. Mal. 3: 9 (Bib. 1541). At lägenhetens punckt (dvs. det lämpliga tillfället) .. / Osz vndan händren går. Brenner Dikt. 2: 47 (1714).
g) i uttr. med prep. ur, i sht förr äv. utur (jfr mom. i); jfr d, e, f.
α) i uttr. som beteckna att ngn mottager (l. utkräver) ngt av ngn l. att ngt överlämnas av ngn till ngn annan o. d. Hans blodh wil iagh kreffuia vthu tinne hand. Hes. 3: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: av). Ur hans (dvs. min faders) hand i min gick först hans slöjd. Rydberg Dikt. 1: 183 (1877, 1882); jfr i.
β) i uttr. som beteckna att ngn lämnar l. släpper ngt ifrån sig l. berövas ngt (som varit i hans ägo l. besittning o. d.) l. att ngt går ur ngns ägo l. besittning o. d., äv. att ngn slipper l. befrias ur ngns våld o. d.; i sht i vissa uttr., ss. släppa (förr äv. giva l. låta) ngt ur händerna (på sig) (jfr γ samt 3 c), låta ngt gå sig ur händerna (jfr γ), rycka ngt ur ngns händer l. ur händerna på ngn (jfr 3 c) l. ngn ngt ur händerna o. d., förr äv. komma ngn ur händerna o. d. (Gud) som H. M:tt uthur de falsche heluites händher .. nådeligen hulpitt haffver. OxBr. 5: 11 (1612). Thet Turken ena reso inkrächtar, thet släpper han icke så lätt vthur Händerna. Schroderus Os. 2: 795 (1635). (Hans) Faders Regemente, hwilket .. war honom (dvs. den falske Demetrius) vthur händerna ryckt. Widekindi KrijgH 292 (1671). Hwilken Rätt Kongl. Mayst. icke så lätteligen warder vthur händerne gifwandes. Widekindi G2A 310 (c. 1676). Min Stambok, hvilcken för mig sedan .. vtur händerna kommen är. Humbla Landcr. 84 (1740). Att sålunda rådgifvarkallet skulle glida rådet ur händerna. Odhner i 3SAH 6: 131 (1891). En rikedom .., som sönerna till största delen låtit gå sig ur händerna. Ekholm Torp. 8 (1923). — (†) Han hade kofft (dvs. köpt) honum vdur henderne ett Trehuss, belegit her i Stocholm. SthmTb. 27/1 1570.
γ) allmännare, i uttr. som beteckna att ngt går förlorat för ngn l. går ngn förbi l. att ngn går miste om ngt l. låter ngt gå förlorat för sig (utan att begagna sig därav o. d.); ofta om fördel, gynnsamt tillfälle o. d. l. om tid o. d.; särsk. i vissa uttr., ss. gå ngn (förr äv. bl. gå), i fråga om tid äv. rinna l. glida ngn ur händerna, förr äv. händer; släppa ngt l. låta ngt gå sig ur händerna, förr äv. händer l. hand (jfr β). (Icke) låta tillfället gå sig l. (icke) släppa tillfället ur händerna. Men den occasionen en gong lather sig gåå uthur handh, fambler sedhan fåfengtt därefter. AOxenstierna 2: 277 (1616). Segren gick honom ur händer. Sahlstedt (1773). Det är vår egen skull, om vi låte dem (dvs. våra beredelsestunder) utan nytta gå oss ur händerna. Wallin 1Pred. 3: 246 (c. 1830). Han var utom sig af förbittring, att ett så skönt tillfälle gått ur händerna att jaga Turkarna .. bort från Europa. Topelius Fält. 2: 8 (1856). Att tiden och lifvet gledo henne ur händerna, kände hon allt emellanåt. Lindhé Ledf. 3 (1903). Låta en fördel gå sig ur händerna. Auerbach (1909). (Inte låta) tiden rinna sig ur händerna. Nordström Amer. 205 (1923).
h) i uttr. gå (i)genom ngns händer (ngn gg hand) o. d., om egendom o. d.: komma i ngns ägo l. besittning o. åter övergå till ngn annan; om varor l. handel: förmedlas av ngn; äv. allmännare, om angelägenhet o. d.: ombestyras l. skötas av ngn. Gotzith gaar egenom saa mangemandz hendher. G1R 1: 274 (1524). Handelen (på Gambiaområdet) gick .. nästan ensamt genom de sistnämndes (dvs. engelsmännens) händer. Ödmann MPark 24 (1800). Ekonomiska angelägenheter gå genom Sturens hand. Svedelius i 2SAH 51: 169 (1875). KemT 1909, s. 24.
i) i uttr. (gå o. d.) ur hand (och) i hand, äv. från hand till hand (jfr 3 c), för att beteckna ett flera ggr skeende ombyte av innehavare l. ägare (av ngt) o. d.: från den ene till den andre. Gården har under de senaste åren gått ur hand i hand (äv. från hand till hand). Schultze Ordb. 1734 (c. 1755). En dylik slaf går .. ur hand och i hand. Ödmann MPark 289 (1800). Bankosedlar .. löpa ur hand och i hand. Törneros Bref 2: 25 (c. 1825).
j) (i sht vard.) i uttr. ur (förr äv. av) hand i mun (förr äv. ur handen i munnen), äv. från hand till mun o. d., för att beteckna att ngn icke äger l. kan anskaffa mera än som omedelbart åtgår för hans uppehälle; särsk. i uttr. leva ur hand i mun o. d.; äv. bildl. Fattig man haffuer inthet vtan aff hand och j mun. SvOrds. A 6 a (1604). Lefva ur hand och i mun. Serenius (1741). Det går af hand i mun. Cavallin (1875). I långa år måste han lefva från hand till mun. Annerstedt RudbeckM 19 (1902). Vi lefde .. andligen taladt från hand till mun. Ahrenberg Männ. 5: 196 (1910).
k) i uttr. med (två) tomma (förr äv. blotta l. blotta och tomma) händer o. d., utan att äga någonting, alldeles utblottad; särsk. i uttr. börja (ett företag o. d.) med (två) tomma händer, dvs. utan (rörelse)kapital. Wj .. komme tiil eth blått och vtharmadt Ryke mett thoma hender. G1R 4: 131 (1527). (Han har) Leefft (dvs. lämnat) henne (dvs. sin hustru) medh blotte och tomme händer her qwarr effther sigh. SthmTb. 28/5 1586. Iag står med tomma händer och blott kropp. VDAkt. 1760, nr 135. De (båda makarna) började med tomma händer. Rydberg Vigg 7 (1875). De Geer Minn. 1: 83 (1892).
6) i uttr. som beteckna att ngn utövar makt l. myndighet l. härskar (över ngn l. ngt), leder l. styr ngn l. ngt, skänker ngn l. ngt sitt beskydd o. d., resp. att ngn l. ngt står under ngns makt l. herravälde l. ledning l. beskydd osv.; särsk. (i sht i religiöst spr.) i fråga om Guds (all)makt l. styrelse l. beskydd o. d. (jfr a slutet, f, h); stundom mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: makt, herravälde, styrelse, ledning o. d. Regera med kraftig, järnhård hand. Leda ngn l. ngt med fast, mjuk, smidig hand (l. fasta osv. händer). Man måste taga medh hårde händer vthi them (dvs. bönderna). SUFinlH 1: 8 (1600). Sedan .. (den unge mannen) för bittida vndsluppit sin hofmestares hand och vpseende. Münchenberg Scriver Får. 95 (1725). De händer, som osynligen hvälfva hela verlden i sin gång. Nohrborg 173 (c. 1765). Herren vårt land / Hägne med faderlig hand. Ps. 1819, 383: 6. Med stark och nästan manlig hand förde hon (dvs. Agrippina) regeringstyglarne. Kolmodin TacAnn. 2: 60 (1835). En rättvis hand styr människors liksom borgars öden. Cederschiöld Riehl 2: 45 (1878). (Norske statsministern Sibbern) bad .. att få nedlägga sitt ämbete, för hvilket behöfdes starkare händer än hans. De Geer Minn. 1: 200 (1892). — särsk.
a) i förb. med prep. i, i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig (l. kommer) under ngns makt l. myndighet l. herravälde l. inflytande o. d., är beroende av ngns makt l. vilja o. d.; äv. i mer l. mindre genomförd bild; jfr b; särsk. i vissa uttr., ss. hava (stundom hålla) (ngn l. ngt) i sin hand, äv. i hand, stundom i sina händer (förr äv. i händerna), hava (ngn l. ngt) i sin makt, hava makt l. herravälde över (ngn l. ngt), äv. övergående i bet.: behärska, styra, leda (ngn l. ngt) o. d.; äv. i uttr. hava i sin hand att (osv.), hava i sin makt (att), ha befogenhet (att) o. d.; stå i ngns hand, förr äv. i ngns händer, vara beroende av ngns vilja l. avgörande, stå i ngns makt; förr äv. ställa l. giva (o. d.) ngt i ngns hand l. händer, överlämna ngt åt ngns avgörande, hänskjuta ngt till ngn o. d. Vara en lekboll i händerna på ngn l. i ngns händer. Vara ett redskap i ngns hand. Lägga avgörandet i ngns hand l. händer. Han hade henne fullständigt i sin hand. Ligga i händerna på ngn, (i sht vard.) vara (helt o. hållet) beroende av ngn, (låta sig) ledas av ngn. Allt står i Guds hand; jfr GUD II 3 g. Alla fiskar j Haffuet ware giffne j idhra hand. 1Mos. 9: 2 (Bib. 1541). Herrtill suaradhe hela rådith, att di hålla sigh widh K. M:tz breff och jckie sigie theremotth vtan stelle th[et] wtti öff[uer]hetennes hennder. TbLödöse 181 (1590). Medhan then sanskyllige kyskheeten icke står vthi Menniskiones händer. Schroderus Os. 1: 244 (1635). När Swärd drages vth, står segeren i Gudz handh. Grubb 585 (1665). Mig vti tine nåd bevar (o Gud), / Som alt i tina händer har. Swedberg Ps. 1694, 216: 6; jfr Ps. 1819, 138: 6. I deras (dvs. soldaternas) hand hvilade Roms öde. Kolmodin TacAnn. 1: 44 (1833). Genom en sträng disciplin hålla soldaterna i sin hand. Sander Ar. 96 (1877). Sverige ansågs därigenom hafva lagt sina intressen i Englands händer. Forssell i 3SAH 3: 362 (1888). Jag hade mig själf i hand. Quiding FrämNamn 203 (1902). Öfverheten hade ju i sin hand att förbjuda skriften. Annerstedt Rudbeck Bref clxiv (1905). Att han i sin hand förenade både den militära och den politiska ledningen. Grimberg VärldH 3: 170 (1928). — särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. som beteckna att ngn befinner sig under l. överlämnar sig l. ngn l. ngt åt Guds (l. en högre makts) vilja l. makt l. beskydd; särsk. i uttr. anbefalla (i bibliskt spr. äv. befalla) sig l. ngn l. ngt i Guds hand l. händer o. d., anförtro sig l. ngn l. ngt åt Guds beskydd. Iesus ropadhe medh högha röst och sadhe, Fadher iach befaler min anda vthi thina hendher. Luk. 23: 46 (NT 1526; Bib. 1917: i dina händer befaller jag min ande). (Den döpta människan) haffuer sich medh alt thet hon ågher och förmåå giffuit j hans (dvs. Guds) hender. OPetri Clost. B 1 b (1528). The rettferdighas siälar äro j Gudz hand. Vish. 3: 1 (Bib. 1541). (Jag) Befalar .. Gudharnar thenna saken j händer. Balck Es. 87 (1603). Säll den, som i allt åliggande förtror sig i Guds hand! Nohrborg 688 (c. 1765). Sedan du gjort allt hvad du sjelf kunnat, så lemna dig i Guds händer. Franzén Pred. 1: 237 (”327”) (1841). Anbefalla sig i Guds hand. Schulthess (1885).
b) (†) i förb. med prep. under, i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. kommer under ngns makt l. myndighet l. under ngns uppsikt l. ledning l. beskydd o. d.; jfr a samt 5 c; i fråga om person äv. betecknande att ngn står l. kommer under ngns befäl, är l. bliver ngns underlydande (i tjänst o. d.). Han befelte alla fånganar j fengilsena vnder hans (dvs. Josefs) hand. 1Mos. 39: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: lät .. stå under Josefs uppsikt). Att dhe (dvs. adelns privilegier) icke motte wahra under eenss hand eller Nyckell. RARP 3: 374 (1644). Mine förmyndare under huilckas händer iagh ståår. VDAkt. 1688, nr 509. (Kommendanten) har fästningen och manskapet under sin hand. Eneman Resa 1: 9 (1711). Under Guds hand. Weste (1807). — jfr: 12:te (juli) gick H:r Extraord. Envojen (Funck) till Herrans nattward under min hand. KKD 5: 313 (1712).
c) i uttr. hålla sin hand, (förr äv. bl. hålla hand), äv. hålla en skyddande, stark, faderlig o. d. hand över (ngn), hava en beskyddande tillsyn över (ngn), beskydda (ngn); hålla (förr äv. hava) hand, äv. handen, äv. en sträng, allvarlig, noga, tillbörlig hand o. d. över, ngn gg med (ngt), övervaka, tillse, hålla uppsikt med (ngt) resp. strängt l. noga osv. övervaka l. tillse (ngt), i sht förr äv. övergående i bet.: skydda, försvara (ngt) l. upprätthålla (ngt) o. d.; förr ngn gg med att-sats utan inledande prep. Hålla en skyddande, faderlig hand över ngn. Konungen sjelf hade nu lofvat, sig deröfver (dvs. över det fattade beslutet) hand hålla vilja. HSH 1: 59 (1594). Elliest i andra Cronones wärf må dee hafwe frij fordenskaph medh skiähl, och hållas strängh handh, at dee icke misbruuka. LReg. 246 (1648). Öfver riksens stadgar och fundamentallag (må) hållas alfvarlig hand. 2RA 1: 310 (1723). Kammarkollegium fick en sträng befallning att hålla väl hand öfver medlen. Carlson Hist. 2: 460 (1856). Dock går det alls ingen nöd på dem, som han (dvs. hövdingen Torfinn) håller sin hand öfver. Bååth Grette 27 (1901). Hartmansdorff höll särskildt såsom t. f. hofkansler sträng hand med pressen. SvH IX. 1: 338 (1910). Vederbörande, som har att hålla hand öfver tjänstgöringens behöriga fullgörande. Kallenberg CivPr. 1: 239 (1917).
d) i uttr. taga, i sht förr äv. draga (tillbaka) sin hand från (ngn l. ngt), förr äv. skjuta handen vid l. slå handen från (ngn l. ngt), undandraga (ngn) sin hjälp l. sitt stöd l. (ngt) sin medvärkan l. beskydd o. d., övergiva, icke längre bry sig om (ngn l. ngt); förr äv. (med anslutning till de anv. som omtalas under 9): upphöra med (ngt), lämna (ngt), avsluta (ngt). Han (dvs. Jesus) dragher sina hand jfråå oss, och offuergiffuer oss. OPetri 2Post. 39 b (1530). Nebucanedsar, / Hwilken Gudh togh sin handh ifrå. Hund E14 432 (1605). Iag är nu så ledze och trötter wid dhen tractaten, så att iag nu will alldeles skiuta handen dher wid. VDAkt. 1690, nr 116. Jag hade bort slagit handen från dig långt för detta. Lagerström Westph. 53 (1737). Innan vi taga handen från detta ämne, är ett och annat att tillägga. Rydqvist SSL 4: 189 (1868). Om Frankrike komme till fred med sina fiender, skulle det draga sin hand till baka från Sverige. Svedelius i 2SAH 55: 357 (1878). Auerbach (1909).
e) i uttr. ha(va) l. få hand om (ngt l. ngn) o. d., se 13 f.
f) (i sht i högre stil, särsk. i religiöst spr.) i fråga om straff o. d. som ngn låter drabba ngn; särsk. i fråga om Guds straffdomar l. hemsökelser. Tijn hand (o Gud) war swår ofuer mich bådhe dagh och nat. Mess. 1531, s. B 4 b; jfr Psalt. 32: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: dag och natt var din hand tung över mig). Ath man vdj tijdt tager saken medt then forredere hoop alffuarligen, och medt hårde hender före. G1R 14: 91 (1542). Han .. ödmiukar sig under Guds agande hand. Lagerström Bunyan 3: 133 (1744). Herrans tunga hand hvilar öfver de hedna landen. Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β). Thin hånd (o Herre) är tryckt påå mich. OPetri MenFall 185 (1526); jfr Psalt. 38: 3 (Bib. 1541). Såsom Herren Gud hafwer ett godt Minne, så hafwer han och långa Händer, at ingen kan undlöpa hans straff. Rudbeckius KonReg. 293 (1616).
β) (†) i uttr. Guds hand (jfr h), ss. benämning på kallbrand, se GUD II 3 c; jfr GUDS-HAND 1.
g) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att ngn övar tryck l. tvång på ngn l. ngt l. förtryck mot ngn o. d. l. att ngn utövar en förlamande l. förkvävande värkan på ngn l. ngt; ofta i överförd anv., med sakligt subj.; i sht i sådana uttr. som lägga en tung hand l. sin tunga hand l. sin hand tungt på ngn l. ngt o. d. Bremer Nina 103 (1835). Midvinters frost .. (har) lagt sin kalla hand / På domnad våg. Oscar II 2: 171 (1858, 1887). (Innan) hypokondri och verldsleda hade lagt sin tunga hand på hans (dvs. Tegnérs) sinne. Sturzen-Becker 1: 60 (1861). Karl XI:s tunga hand som efter enväldets befästande gjorde sig känd på alla områden. Annerstedt Rudbeck Bref cxi (1899). Frånsett några få år vilade .. censurens tunga hand över litteraturen under hela perioden 1718—1810. Schück SvFörlBokh. 2: 16 (1923).
h) (i sht i religiöst spr.) i uttr. Guds l. Herrens l. försynens hand, äv. en högre hand (jfr i β) o. d., äv. (i bibliskt spr.) Guds högra hand, i mera utpräglat symbolisk anv. ss. beteckning för Guds allmakt l. allsmäktiga vilja l. styrelse l. beskydd o. d. Gudz hand war medh honom (dvs. Johannes). Luk. 1: 66 (NT 1526). Tu .. hielper migh medh tinne höghra hand. Psalt. 138: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: din högra hand frälsar mig). Han haffuer offuerskyyldt migh medh sinne handz skugga. Jes. 49: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: gömde mig under sin hands skugga). Vi hafva allt skäl att uti denna händelse se försynens hand. Rudin Kierkegaard 104 (1880). Dessa uppenbarelser af en högre hand i skenbart små ting. Dens. BibEnh. 34 (1887). — särsk. i uttr. Guds hands plåster, se GUD II 3 e.
i) i uttr. högre l. lägre hand o. d., i vissa pregnanta anv.
α) (†) i uttr. högre l. högsta (ngn gg lägre) hand(en) o. d., högre l. högsta (resp. lägre) myndighet, ”högre l. högsta ort”. Adelen swarade: .. wela the (dvs. grevarna) icke förstå till rättelse i saaken, så hafwe wij till högre hand wår redress. RARP V. 2: 139 (1655). Lägre hand. Därs. 9: 160 (1664). Som .. intet förbod aff högsta handen .. kommet. VDAkt. 1693, nr 867. Effter befalning ifrån högre handen. Därs. 1716, nr 311. PH 5: 2973 (1750).
β) [eg. om Guds l. försynens ingripande; jfr h] jur. i uttr. (åtgärd av) högre hand, force majeure. Krig och åtgärder af högre hand. FörslSjöl. 1847, § 231. Termen force majeure .. plägar i svenskt juridiskt språkbruk återgifvas med uttrycket ”åtgärd af högre hand”. PT 1914, nr 222, s. 3.
j) [ytterst efter lat. manus mortua] i uttr. den döda handen, kyrkans döda hand o. d., om kyrkans l. andliga l. världsliga stiftelsers ekonomiska maktutövning (varigm egendom undandrages fri användning l. dispositionsrätt); i sht i fråga om förh. i de katolska länderna; äv. i oeg. o. utvidgad anv., närmande sig g. Partiväsendet ligger som en död hand över landet. Under medeltiden voro kyrkans ”döda hand” och feodalväsendet för ingen del egnade att framkalla dem (dvs. villkoren för ”fredens id”). Rydberg RomD 159 (1874, 1877). EkonS 2: 122 (1895). Siösteen ModBelg. 327 (1906).
7) i fråga om utgivande l. bortskänkande av ngt (särsk. i fråga om gåvor åt fattiga l. behövande l. för allmänna ändamål o. d.), utövande av givmildhet l. välgörenhet o. d., resp. i fråga om mottagandet av ngt ss. gåva; vanl. mer l. mindre oeg. l. bildl. Öppna (förr äv. upplåta) sin hand för ngn, (i högre stil) visa ngn givmildhet. Sluta l. tillsluta sin hand, (i högre stil) vägra att giva ngt. Hålla handen (hårdt) om pänningpungen, vara snål. Giva o. d. med fulla, runda händer, äv. med rund, frikostig, givmild hand o. d. Strö omkring sig, ösa ut (pänningar) med fulla händer. Cat. 1567, s. C 7 b. (Att) j wille för Gudz skull och för en Christeligh Kärleek vplåta idra milda Hand för samme fattige Man. AJGothus ThesEp. 3: 37 (1619). Menniskor .. tillsluta sin hand för nödens behof. Ödmann PredUtk. 69 (1808). Lyckan slösade med frikostig hand sina håfvor. Carlén Repr. 16 (1839). Han tog icke sitt bröd af Guds hand (dvs. mottog det icke ss. en gåva av Gud). Franzén Pred. 5: 54 (1845). Det guld han .. förtjänade, gaf han ut med rund hand. Ahrenberg StRätt 86 (1899). Gjörwells ovana att i sina tidningar med fulla händer utströ blommor. Snoilsky i 3SAH 17: 173 (1902). Äfven för de föräldralösa har logen haft en ömmande hand. FestskrLogScania 51 (1909). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Endoch man myckit smörier tin hand (dvs. giver dig mutor). Fosz 486 (1621). Jag ville önska att jag kunde göra Piper handen tung (dvs. muta P.). DelaGardArch. 13: 129 (c. 1700). (Hovmarskalkinnan Abelcrona) har .. i hemlighet visat både mig och mången annan en god hand i tysthet. Almqvist TreFr. 2: 52 (1842).
b) (numera bl. i religiöst spr., föga br.) i uttr. se ngn i händerna, förr äv. i händer l. i handen, bildl.: söka ngns hjälp; vara beroende av ngn l. ngns hjälp l. välvilja o. d.; äv. med bestämning inledd av prep. efter, förr äv. om: (vara nödsakad att) bedja om l. utbedja sig l. tigga ngt av ngn. Thet är bätre at tijn barn behöffua tigh, än at tu moste see them j henderna. Syr. 33: 22 (Bib. 1541). (Landtmarskalken) sade sig alldrig på dett sättedt wille rehsa åstadh Och see R(ikets) Rådh i handen. RARP 1: 184 (1632). När man behöfver se andra i händerne om nödtorften. Höpken 2: 371 (1759). Om du icke undergifvet vill se Honom (dvs. Gud) i händerna efter allt. Rosenius Bud 217 (1858). JulhälsnLinköp. 1909, s. 101.
c) i uttr. (giva, skänka o. d.) med varm hand, förr äv. med varma händer, eg. (numera i sht jur.): medan man ännu lever (i motsats till: gm testamente); numera ofta (vard.) övergående i bet.: ”av varmt hjärta”, gärna, villigt. Allt det där skänker jag dig med varm hand, bara jag blir av med det. BoupptSthm 1686, s. 784 a, Bil. (1687). Desse persedlar såsom gifne med värme händer i fadrens Lifstid. BoupptVäxjö 1767. Gumman hade med varm hand gifvit bort det mesta hon ägde. Topelius Vint. I. 2: 229 (1862, 1880). Auerbach (1909).
d) [efter motsv. uttr. i hebr.] (i Bibeln, †) i uttr. fylla ngn handen l. händerna l. ngns hand o. d., symboliskt för att beteckna ngns invigning till prästämbetet; jfr HAND-FYLLNING. Tu (Moses) skalt fylla henderna vppå Aaron och hans söner. 2Mos. 29: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: företaga handfyllning). Han giorde en lijffkiortel och affgudhar, och fylte enom sinom son handena, at han wardt hans Prester. Dom. 17: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig). Schenberg (1739; under handfyller).
e) i bildl. uttr. i vilka de båda händerna sättas i motsats till varandra (ss. beteckning för olika handlingssätt hos samma person) i fråga om givande o. d.; äv. i utvidgad o. överförd anv. Icke låta den vänstra handen veta vad den högra gör o. d. [efter Mat. 6: 3 (se första språkprovet nedan)], eg. i fråga om allmosegivande o. d.: hålla sin välgärning hemlig; numera ofta om inkonsekvent l. avsiktligt motstridande handlingssätt. Giva med ena handen och taga tillbaka med den andra; äv. i överförd anv., med sakligt subj. När tw will geffwa almoso, så läth thina wenstra hand icke weta hwadh then höghre gör. Mat. 6: 3 (NT 1526). Man må .. biudhe fiendhen medh den ene håndhenn fridhenn, och denn andre handhenn sabelenn. OxBr. 5: 72 (1614). The tagha igen medh the(n) ena Handen hwad the medh then andra gifwit hafwe. Schroderus Os. III. 1: 363 (1635). Wikner Pred. 11 (1866; i fråga om allmosegivande). Kan (väl, frågar Biberg) sedelagen gifva med ena handen, hvad den återtager med den andra? Nyblæus Forskn. III. 2: 330 (1893).
8) med tanke på (den väpnade l. obeväpnade) handen ss. värktyg vid utövande av våld mot ngn, vid dödande av ngn, vid strid o. d.; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Giva ngn ett slag med flata handen. Slå ngn med knuten hand. Lyfta (förr äv. upphäva) sin hand emot ngn (i sht i högre stil). Det kliar i händerna på ngn, (vard.) ngn känner stark lust att handgripligen tukta ngn l. att slåss o. d. Han (dvs. Ismael) skal wara en grym man, Hans hand emoot hwar man, och hwars manz hand emoot honom. 1Mos. 16: 12 (Bib. 1541). Uphäfver en slaf sine händer emot sin husbonde, .. gör han sig skyldig til döden. Thunberg Resa 1: 135 (1788). 5Mos. 13: 9 (Bib. 1917; se första språkprovet under a). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr d). Tijn hand skal wara then första offuer honom, at han dräpes. 5Mos. 13: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: först skall din egen hand lyftas mot honom för att döda honom). Hvad kraft lagen kan hafve, seden ded är kommit till händerne (dvs. till våldshandlingar l. strid). RA 3: 736 (1596).
b) i uttr. hand i hår och kniv i (äv. på) strupe o. d., eg. för att beteckna ett vildt slagsmål; ofta bildl. i fråga om bitter fiendskap, häftig tvist l. svår oenighet o. d. Mången kan icke thola ett Ordh, förr än Handh är i Håår, och Knijff i Strupe. Grubb 549 (1665). Derföre borde också deras äktenskap blifva hårdt mot hårdt, ”hand i hår och knif i strupe”. Blanche Band. 150 (1848). Auerbach (1909).
c) (i sht i högre stil) i uttr. bära (förr äv. lägga) hand, äv. händer, äv. våldsam hand o. d., förr äv. sin hand l. handen l. sina händer på (ngn), begå handgripligt våld mot (ngn), våldföra sig på (ngn), förr äv.: med våld gripa (ngn); stundom i mer l. mindre bildl. l. överförd anv., äv. med sakligt obj.; äv. i utvidgad anv., i uttr. bära (förr äv. lägga) hand (förr äv. handen) på sig själv l. sitt (eget) liv o. d., begå självmord. Luk. 22: 53 (NT 1526). The båro hender på henne. 2Kon. 11: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: grepo). När en bärer handen vppå sigh sielff, och tagher sigh sielff aff dagha. Hamarinus Bielke C 2 a (1647). Nu hafva flere, i bråd skilnad, lagdt hand å then döda. MB 24: 5 (Lag 1734). Han lade hand på sig sjelf. Emanuelsson Polyb. 2: 231 (1834). Ifall de bure händer på drottningens majestät. Svedelius SmSkr. I. 1: 242 (1871, 1888). De visste, att det var farligt att bära hand på en präst. Lagerlöf Mårb. 67 (1922).
d) (†) i uttr. för hand (jfr 9 e), i fråga om dråp l. strid: med egen hand; man mot man; i handgemäng. (En) höfvidzman, hvilcken han för handh i desse dagar ihiälstucket hafver. OxBr. 5: 54 (1613). Then Romerske Krijgzhäären .. höllo för hand medh the Hetrurier een Slachtning. Schroderus Liv. 94 (1626). Isogæus Segersk. 768 (c. 1700).
e) (i sht i högre stil) i uttr. som särsk. framhålla ngn ss. den som tager ngn av daga, fäller l. dräper l. mördar ngn o. d.; särsk. i uttr. dö l. falla o. d. för, förr äv. av ngns hand; äv. dö för (förr äv. av) egen hand, begå självmord. Han föll för en lönnmördares hand. Tå han (dvs. Holofernes) om en natt war druckin worden, / Hon (dvs. Judit) honnom medh sin eghen hand förgiorde. Holof. 1 (c. 1580). Han (dvs. sir Lionel) skall dömmas att dö af skarprättarns hand. Arnell Smith Hill 3: 79 (1829). IllMilRevy 1898, s. 76.
f) i uttr. som särsk. framhålla att en strid o. d. utkämpas med vapen i hand; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Med väpnad, förr äv. (en) beväpnad, förr äv. fäktande l. väldig l. värjande hand o. d., med vapen i hand, med vapenmakt. Bleking. oc then deel vdj norge. Som wij ffraa wor fiende k. crestiern. med veriande handt indtaget haffua. G1R 1: 137 (1523). Thet Swabiske förbundz Förwanterne (ryckte) medh en bewäpnat Hand in vthi Franken. Schroderus Os. III. 1: 57 (1635). Landzbergh var med stormande hand (dvs. gm stormning) intagett. RP 7: 581 (1639). Den 31 Julii war Herr Nils (Stiernskiöld) medh fächtande Hand i Land för Pernau kommen. Widekindi G2A 396 (c. 1676). Med väpnad hand skaffa sig rätt. Ekelund 1FädH II. 1: 119 (1830). Mot våld förslå ej ord och försäkringar, blott väpnad hand. Fahlbeck UtrPol. 14 (1912). jfr (†): Varder dråpare, eller then sitt lif förverkadt, .. utan värjande hand (dvs. utan motstånd med vapen i hand) dräpen. MB 25: 2 (Lag 1734).
9) med tanke på handen l. händerna ss. värktyg l. redskap för utförande av ngt, särsk. för uträttande av arbete av olika slag; ofta dels i uttr. som angiva att endast handen l. händerna användas vid det ifrågavarande arbetet osv., dels i uttr. där handens l. händernas arbete motsättes huvudets l. hjärnans o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Bruka, begagna sina händer (till ngt). Öva (upp) handen l. händerna. Lika skicklig i (äv. på) båda händerna. Arbeten som fordra en skicklig hand; äv. bildl. Räta ut en hästsko med blotta händerna. Leva av, föda sig med sina händers arbete, förr äv. av sina händer. Vara lätt, tung, stadig, säker, osäker på hand(en), ha en övad, lätt, tung osv. hand (vid utförandet av ngt). Göra ngt med lätt hand; äv. bildl.: lindrigt, försiktigt, hänsynsfullt. Bästa hand, (idrott.) i fråga om spjut- l. diskuskastning o. d., vanl. liktydigt med: högra handen. Sätta, äv. lägga sin hand till plogen (för att köra den); äv. bildl.; jfr g. Låna sin hand åt l. till ngt, lämna sin medvärkan till ngt. Han (dvs. Kristus) haffuer sina kastoskoffuel j sina hand, och han skal rensa sin logha. Mat. 3: 12 (NT 1526). Gudh .. boor .. icke vthi the tempel som medh hender vpbyghd äro. Apg. 17: 24 (Därs.). Iagh skal förgöra tijn belete och affgudhar jfrå tigh, at tu icke meer skalt tilbidhia tina henders werck. Mika 5: 13 (Bib. 1541). Gudh hafwer .. / .. sielfwer saken vthfördt, / Medh sin mächtiga hand. Ps. 1695, 26: 8. Lefva af sina händer. Ihre (1769). Åkern plöjde han med egna händer. Geijer I. 3: 177 (1811). Vi ha i denna upplaga sökt rätta allt, som med lätt hand kunnat rättas. Lysander Almqvist 204 (1878). Hvar finna hufvud och händer till alla dessa mångfaldiga bestyr? Nyblom i 3SAH 13: 66 (1898). Såväl tankens som handens män. NDAVL 1909, nr 270, s. 5. — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr f slutet, h slutet, i α, β, n, p α). Thenne Synden, then the medh Handen och icke medh Vpsåtet bedrifwit hade. Schroderus Os. 1: 444 (1635). En hel-gårds Bonde tjenar årligen 163 dagar med spann och 170 dagar med hand. VetAH 1783, s. 31.
b) (i sht i högre stil) i fråga om handling l. värksamhet som avser hjälp l. vård o. d.; äv. bildl. Vi vilje se skälet, hvarföre det goda .. på jorden .. ofta vissnar mellan de vårdande händren. Wallin 1Pred. 3: 44 (c. 1830). Hon (dvs. Maria) måste åtnöja sig med ett herdestall, för att der utan bistånd af en hjelpande hand afbörda sig den gudomliga lifsfrukten. Melin Pred. 1: 13 (1844). En diktare, en sångare, / .. han kval ock krämpor helar / med mild ock kraftfull hand. Forsslund Arb. 29 (1902). — (†) Then är ingen ähra wärd, / Som sin Wän ey hielper, / Ther han kan, med råd och hand; / Hwar som Nöden fordrar. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668) [jfr hjälpa ngn med råd och dåd].
c) i fråga om utförande av musik; särsk. i uttr. högra resp. vänstra handen, äv. övergående i bet.: den del av klaviaturen (l. de noter) som spelas av högra resp. vänstra handen. Musik (arrangerad) för två, fyra, sex händer. Några hafva (vid orgel- o. klaverspelning) den vanan, at i högra handen allenast bruka fyra finger. Londée Kellner 15 (1739). Octavgångarne i venstra handen. Norman MusUpps. 141 (1884, 1888). Modersmålsund. 103 (1917).
d) (i sht i vitter stil) i fråga om skriftställarskap l. bildande konst; ofta närmande sig bet.: stil, stilistisk förmåga, stilsinne l. stilkänsla o. d.; jfr i, j samt p slutet. Harmen satte pännan i hans hand, dvs. förmådde honom att skriva. Boken är skriven med ledig, skicklig hand, en mästares hand. Här stanar hand och hug, här kommer iag til korta. Brenner PijnH 47 (1727). Baron Wirsén tyckes ha en vida ledigare hand då han skrifver Bränvinsförbud än Äreminnen. Tegnér (WB) 4: 208 (1822). Med säker hand och i raska, träffande drag tecknar .. (Rydqvist) vitterhetens öden. Wisén i 2SAH 54: 69 (1878). Man anar strax (då man skymtar landet på avstånd) hvarifrån de japanska konstnärerna fått sin egendomliga tuschteknik och sin impressionistiska hand. Nyblom Österut 58 (1908).
e) i uttr. för hand (jfr 8 d), i fråga om sömnad o. d. äv. i hand, för att särsk. framhålla, att ngt utföres med handen l. händerna (med l. utan enklare redskap l. värktyg), motsatt: maskinarbete l. fabrikstillvärkning o. d. Arbetad, gjord för hand. Så för hand. Brodera i hand. Skriven för hand (motsatt: maskinskriven l. tryckt); jfr 10. Den så kallade spikslagningen för hand. PH 6: 4548 (1757). Sädens tröskning skedde .. för hand, medelst slaga. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 115 (1868). De gamla verktygen för tryckning (av titlar o. d. å bokband) för hand. AHB 111: 60 (1882). En platt sula af bastflätor sys i hand. Hierta-Retzius ArbStug. 85 (1897). Lunds domkyrka .. är utförd i naturlig sten, sandsten, huggen för hand. Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901).
f) bildl., i uttr. (arbeta o. d.) med båda händer(na) l. med händer och fötter (jfr 1 a), i Finl. äv. [efter fi. käsin hampain] med händer och tänder, av alla krafter, med all gevalt. Skjuta på med båda händerna. Arbeta emot ngt (förr äv. för ngt) med händer och fötter. Ehuru .. Churländarn och Brandeburgern medh händer och fötter der emott arbetade. RARP 7: 178 (1660). Biskop Gadolin .. hade arbetat med händer och fötter .. att blifva antagen i hemliga Utskottet. Choræus Bref 47 (1800). Thesleff arbetade (vid rektorsvalet) med händer och tänder för Ursin. RTengström (1845) i FoU 17: 53. Ahrenberg Männ. 4: 191 (1909). — i numera obr. uttr. Här emoot stogo rijksens rådh med händer och fötter. Gustaf II Adolf 89 (c. 1620). Illviljarena nyttjade Conjuncturen med båda händerne. Posten 1769, s. 627.
g) i uttr. lägga handen l. sin hand l. (numera vanl.) bl. hand, förr äv. händer(na) l. sina händer vid, förr äv. till, stundom på (ngt), förr äv. sätta handen l. sin hand (osv.) till (ngt), (börja att) sysselsätta sig med l. taga del i (ett arbete o. d.), arbeta på (ngt), gripa sig an med, taga itu med (ngt); förr äv. övergående i bet.: hjälpa till med, uträtta (ngt); i uttr. lägga hand vid äv.: behandla, handlägga (ngt), förr äv.: behandla (ngn), förr äv.: taga hand om (ngt) l. ingripa i (ngt); äv. i uttr. lägga sista handen vid (ngt), avsluta, fullborda (ngt), ngn gg lägga första handen vid (ngt), påbörja (arbetet med ngt); förr äv. i sådana uttr. som lägga en hjälpande hand o. d. vid (ngt; jfr b); numera bl. med sakobj., förr äv. med inf. RA 3: 734 (1596). Ähr dedh nu såden Saak som kan aff honom (dvs. ståthållaren) bättres, då skall han strax läggia der handh opå. LReg. 173 (1624). Qwacksalfwarna och alla dem som otillåteligen lägga handen wid de siuka. CollMedP 16/9 1704. Een swår ock långsam siukdoms börda .., at iag .. intet förmått mehr än ett paar Söndager sättia handen till mine Embetzsyslor. VDAkt. 1712, nr 95. Om en hielpande hand lägges vid Åkerbrukets förbättring. Oelreich 847 (1755). För den orsaken lade åtskillige helige Män .. handen vid, at sammansättia en ordentelig berättelse. Bælter JesuH 1: 6 (1755). Då de med gemensamt biträde dervid (dvs. vid arbetet på kyrkans utvidgning) lägga händer. VDAkt. 1784, nr 527. Lägga hand vid regeringsärendena. Järta 1: 47 (1809). Snorre Sturlesons Brorsson, Olof Thordsson Hvitaskald, anses hafva lagt första och mesta handen härvid (dvs. vid de till Snorres Edda fogade språkliga undersökningarna). Cnattingius SnE VI (1819). I sommar ämnar jag .. lägga sista handen vid den ofta afbrutna och ofta återbörjade ungdomsdikten Fågel Blå. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 32. Auerbach (1909).
h) i uttr. ha(va) (ngt) för händer, sällan för händerna, stundom för hand, förr äv. för handen, vara sysselsatt med (ngt), hålla på med (ngt), arbeta på (ngt), företaga sig (ngt), hava (ngt) för sig, förr äv.: skola l. ämna företaga (ngt), förbereda, planlägga (ngt), hava (ngt) å bane; förr äv. vara för händer osv., vara under arbete l. förberedelse, hålla på att göras l. planläggas o. d., vara å bane; förr äv. taga (ngt) för händer, företaga sig (ngt), taga (ngt) under arbete. Then gullendske resen (dvs. det gotländska krigståget) som vj för hender haffue. G1R 1: 197 (1524). Förhöre huad Söffuerin norby haffuer för handen. Därs. 3: 46 (1526). Om någhott förräderij hafver varit för händher. AOxenstierna 2: 23 (1609). Intet arbet togs för händer denna dagen. Livin Kyrk. 72 (1781). Här är upror för händer. Envallsson Peter 54 (1799). Har man en större byggnad för hand, bör (osv.). LBÄ 19—20: 119 (1799). Man vet icke .., hvilka sånger och arbeten Petrarca hade för händer under .. åren 1348 och 1349. Wulff Petrarcab. 312 (1905). Under vallningen har .. (vallkullan) alltid något för händerna. Sandström NatArb. 2: 17 (1910). — särsk. i numera obr. anv. Ther Gudz ord icke haffs för hender (dvs. brukas). LPetri 2Post. 13 b (1555). Therföre, at han med några andra hafft kort för hender (dvs. spelat kort) i kyrkian. VDAkt. 1737, nr 199. Att den Helige Ande har för händer att föra henne (dvs. människan) till den sanna tron. Schartau Und. 209 (1804).
i) i förb. med prep. under, förr ngn gg emellan, i uttr. som beteckna att ngt är l. göres till föremål för ngns värksamhet l. arbete, bearbetas l. utföres l. handlägges l. behandlas av ngn o. d.; särsk. (i skriftspr., numera föga br.) i uttr. hava (ngt) under händer, förr äv. under händerna, sysselsätta sig med (ngt), hålla på med (ngt), ha (ngt) under arbete l. utarbetande, ha (ngt) för händer l. i görningen, förr äv.: handlägga, behandla (ngt); äv. (numera knappast br.) i uttr. vara under händer, förr äv. under händerna, vara under arbete l. i görningen, om arbete o. d.: pågå, förr äv.: vara under handläggning, hålla på att handläggas l. behandlas; förr äv. i uttr. taga (ngt) l. taga sig (ngt) under händer l. händerna, taga (ngt) under arbete, företaga (ngt) till handläggning l. behandling o. d. Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593). Man skulle gifva dem godhe privilegier, som sådhane värck under händer tagha. RP 8: 361 (1640). D. 20 Junii .. blef .. Af Secreteraren Biörnklou upreciterat det som dagen tilförene (i kyrkolagskommittén) under händer hades. KOF II. 1: 10 (1650). Herr David Lloyd i Oxfordt (har) ett wackert werk vnder händerne. Hiärne 2Anl. 339 (1706). Den under händer varande lagboken (må) skyndas till ändskap. 2RA 1: 310 (1723). Alt misslyckades och lika som tvinade under hans händer. Tessin Bref 1: 69 (1751). Det förbund, som nu mellan Frankrike och Engeland var under händer. Dalin Hist. III. 2: 602 (1762). Sina mäster-prof en Phidias utbredde / Och marmorn liksom lif emellan händren vann. GFGyllenborg Vitt. 2: 228 (1795). Huru 1625 års privilegier hufvudsakligen togo form under hans hand. Annerstedt UUH 1: 197 (1877). Den nya psalmbok, som Jesper Svedberg hade under händer. Dens. Rudbeck Bref ccxxxiv (1905). — särsk.
α) (†) i fråga om läkares behandling av en sjuk. Then 2 Januarij är .. Mårtenn Tommesson bliffwin siuck, och ladhes vndher doctorens hondh. HH XIII. 1: 158 (1564). Öfver hundrade ä redan begrafne, som jag haft under mina händer uti samma sjukdom. Envallsson TokrolNatt. 74 (1791).
β) (†) i uttr. växa (ngn) under händerna, om arbete o. d.: växa medan man håller på med det, allteftersom det fortskrider. L. Paulinus Gothus ThesCat. B 1 a (1631). Arbetet .. börjar mot förmodan at växa under händerna. 1VittAH 4: 209 (1783).
j) (i sht i vitter stil; jfr dock slutet) i uttr. som beteckna att ngt skapats l. gjorts l. uträttats av ngn l. härstammar från ngns värksamhet o. d.; särsk. i fråga om konstnärligt l. litterärt arbete (äv. brev) o. d.; i sht i uttr. (utgå o. d.) ur ngns hand, (vara) av ngns hand o. d. Jagh ähr rätt engsligh att iagh icke fått något bref af din angenema handh på en långh tidh. KKD 7: 56 (1703). De oräkneliga skrifter, som af hans (dvs. Coyets) hand ifrån trycket utgingo. Nordin i 1SAH 2: 344 (1788, 1802). Ren och herrlig måste hon (dvs. människan) ha gått ut af hans (dvs. Guds) hand. Bremer Pres. 187 (1834). Bland de många prisade saker, som der (dvs. på Kristiansborg) finnas, .. äro .. ej alltför många af Thorwaldsens hand. Snellman Tyskl. 8 (1842). Paulson Minnestal 44 (1896, 1899). — särsk. (vard.) pregnant, i uttr. gå l. komma ur händerna, förr äv. ur handen l. ur händer (på ngn), bliva undangjord l. färdig; förr äv. opers.; få ngt ur händerna, få ngt undangjort l. färdigt. Tet kommer aldrig ur händerne för Apotekaren utan står och sölar med receptet hela dagen. HdlCollMed. 12/4 1698. Allt skulle gå flinkt ur händer. HSH 3: 41 (c. 1750). Civilministern fick ingenting ur händerna, som det heter. GHT 1896, nr 233 A, s. 2.
k) i uttr. ha(va) sin hand (stundom en hand o. d.) (med) i ngt, äv. (ngt vard.) i spelet o. d., stundom (vard.) i fatet (förr äv. i sådet), taga (värksam) del i ngt, ha med ngt att göra, vara inblandad l. delaktig i l. blanda sig i ngt, ”ha ett finger med i ngt”; förr äv. slå sin hand i ngt o. d., ingripa i ngt, blanda sig i ngt, ”taga itu med ngt”; äv. i uttr. som beteckna att man undanber sig ngns inblandning o. d., t. ex. bort med handen l. händerna! RA 2: 328 (1569). Mars wil .. gärna hafwa Handen med i Faatet och regera. Schwartz Alm. 1656, s. 37. Derföre vore önskeligit, att det Ährewyrdige Consistorium behagade här uthinnan slå sin handh. VDAkt. 1667, nr 265. Gud hade sin alszmechtuga och starcka hand i alt thet som sålunda sig tildrog och skedde. Swedberg SabbRo 394 (1688, 1710). Jag hade ingen hand däri. Sahlstedt (1773). Han vill altid ha sin hand med i sodet. Rhodin Ordspr. 65 (1807). Mer än de flesta hade .. (Horn) haft sin hand med uti de allmänna ärenderna under de sista 20 åren. Malmström Hist. 2: 163 (1863). Abbé Sieyes, Talleyrand och andra .., som haft en hand i denna vigtiga dags tilldragelser. Lockhart Napoleon 125 (1871). Jag är .. oviss, om det är vår Herre eller djefvulen, .. som haft sin hand med i spelet. De Geer Lillie 99 (1880). Bort med händerna! Auerbach (1909).
l) (i sht vard.) i uttr. ha(va) hand l. (numera bl. ngn gg i förb. med negation) händer med ngn l. ngt, ha förmåga att handskas l. syssla med ngn l. ngt l. att uträtta ngt, ”förstå sig på” ngn l. ngt; i fråga om person äv.: ”kunna taga” ngn, komma till rätta med ngn; numera i sht i nekande sats; förr äv. få hand l. händer med ngn l. ngt, få makt över l. bukt med ngn l. ngt; äv. ha(va) god l. lycklig (förr äv. bekväm o. d.) l. dålig hand med ngn l. ngt, ha god l. dålig förmåga att handskas med ngn l. ngt osv. G1R 1: 256 (1524). Hwar man icke håller barnen til Gudz ord och Christeligh tucht, warda the yhr och wilsint, så at ingen sedhan kan haffua hender med them. LPetri 1Post. M 4 b (1555). Fadren (hade) nu mera .. ingen hand med them (dvs. barnen). Swedberg Cat. 691 (1709). Med såret fick kirurgen inga händer. CVAStrandberg 5: 65 (1862). Mor Anna Stina .. hade god hand med sjuka. Lagerlöf Herrg. 91 (1899). Almqvist själf hade alldeles ingen hand med pängar. Sylwan SvLit. 37 (1903). Lars hade en dålig hand med djur. Lagerlöf Kejs. 83 (1914). Det är bra roligt för dig, att du har så god hand med matlagning. Dens. ChLöw. 334 (1925).
m) i uttr. ha(va) l. få l. lämna, stundom giva ngn o. d. fria (förr ngn gg lediga) händer, ha l. få l. lämna ngn full handlings- l. rörelsefrihet, ha l. få l. lämna ngn frihet l. bemyndigande (att förfara så l. så); binda ngns händer l. händerna på ngn, förr äv. ngn händerna o. d., beröva ngn hans handlings- l. rörelsefrihet. Att Hennes Maij:tt icke bindes henderne, uthan altidh .. må haffva frije hender. RP 6: 11 (1636). Nu (dvs. efter Greklands kuvande) ägde .. (Alexander) lediga händer, at utföra Fadrens plan emot Persien. Eberhardt AllmH 1: 188 (1766). De instructioner, .. som genom fruktan för ansvar bundo händerna på dem (dvs. befälhavarna i kriget) vid alla större företag. Ekelund 1FädH II. 2: 93 (1831). Åt Baner lemnades fria händer i kriget. Geijer II. 4: 344 (1836). Konungen (skulle) i afseende på valet af sina rådgifvare .. hafva fullkomligt fria händer. Samtiden 1872, s. 360. Hedin i 3SAH 29: 249 (1917).
n) (†) i uttr. se ngn på händerna, hålla uppsikt över ngn vid utförandet av ngt; äv. bildl.: (kritiskt) granska l. syna ngns åtgöranden. RARP 6: 43 (1657; bildl.). (Åt apotekseleverna skall) ey anförtros at blanda tillsammans några purgantia, .. med mindre någon af Gesällerne är där hoos, som dem noga seer på Händerne. MedOrd. 1699, s. B 3 b (1688).
o) (föga br.) i uttr. (såsom) med en hand, i ålderdoml. juridisk stil äv. med samnad (äv. samlad) hand, förr äv. med samnade händer l. med (en) enig l. samhällig hand, gemensamt, samfällt, i förening; med förenade krafter; enigt, enhälligt; förr äv.: på en gång (i fråga om rörelse). The vo[re] godhe (dvs. i borgen), m[edh] samnade hend[er] vidh wite M {marker} (dvs. tusen mark). OPetri Tb. 121 (1526; uppl. 1929). At Alleman bör Starke stärckia, / Medh samhälligh både bön och hand. Rudbeckius Starcke A 2 b (1624). Ther wij (dvs. Justitia, Pax o. Pallas) kunde med een eenig Hand, / Bygg' ett Rijke. Stiernhielm Fred. 12 (1649). (Då ”marsch” kommenderas, skola soldaterna) medh hurtigheet alla tillijka, såsom medh Een hand commendet fullgiöra. Söderman ExBook 72 (1679). Byamännen åligger, at med samlad hand genast igenom plöjande öpna dikerne. PH 6: 4599 (1757). Byns alla innevånare (ville) med en hand hjelpa till. Sturzen-Becker 2: 93 (1850, 1861). Stjäla med samnad hand. SvFinLagt. (1883).
p) metonymiskt för (o. ofta mer l. mindre utpräglat övergående i bet.): person som utför l. uträttar ngt; arbetande person, arbetare. Många Händer giöra lätt arbete. Grubb 546 (1665). (När humlen är mogen) måste man sätta alla händer til arbetes at afhämta och plåcka. Serenius EngÅkerm. 243 (1727). Se hur fattig han är i sin rikedom, utan en vänlig / Hand, som det tunga lättar och ger det lätta sin ljufhet. Runeberg 1: 163 (1836); jfr b. Hur många händer nyttjar fabriken här? Kræmer Diam. 93 (1857). Den västra portalen (till Uppsala domkyrka) .. härstammande från samma händer, som reste tornen efter 1402 års olycka. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β slutet). (Konung Filip lät) tilställa .. (de stupades) Enkior och omyndige Barn .. igenom trogne Händer theres Mäns eller Fäders .. Besoldning. Schroderus Os. III. 2: 68 (1635). At .. (fönstret) blefwe .. med nya galler emot wanartig hand fredadt. VDAkt. 1790, nr 524.
β) (i sht i vitter stil) i fråga om författarskap l. bildande konst o. d.; ofta närmande sig l. övergående i bet.: skribent, författare; konstnär. Bysten är gjord av en skicklig hand. Rydqvist SSL 2: 465 (1860). Ehrensvärds lif och mångsidiga verksamhet (hava) blifvit tecknade af flere händer. Nyblæus Forskn. I. 1: 294 (1873, 1879). En kunnigare hand (skulle) säkerligen kunna anföra flera och bättre exempel. Nilsson FestdVard. 20 (1925). (†) Detta .. Brefvet har mig .. blifvit meddelat af en vitter Hand ifrån landet. SvMerc. 3: 576 (1757).
q) bildl., om person som är ngns värktyg l. hjälp vid utförande av ngt; särsk. i uttr. (vara) ngns högra hand o. d., (vara) ngns förnämsta hjälp l. stöd, ngns ”allt i allom”. Pallas står iag (dvs. Justitia) natt och dag til tiänst, / Iag är hennes högre Hand. Stiernhielm Fred. 12 (1649). Den yngste (av J. Stjernhööks söner) .. hade så väl i Riksarkivet som i embetsrummet varit sin blinde faders både öga och hand. Franzén Minnest. 3: 337 (1837). Man ser endast handen, som straffar, icke hufvudet, som befaller. Topelius Fält. 2: 40 (1856). (Jungfru Spaak) blev återigen alla människors högra hand och hjälpreda. Lagerlöf LöwR 145 (1925).
10) [eg. en specialanv. av 9] i fråga om skrift.
a) i mera eg. bet., med tanke på handens användande vid skriften; särsk. i uttr. med egen hand o. d.; äv. i uttr. med hand om pännan o. d., förr äv. med styrd hand, i fråga om icke skrivkunnig person som håller sin hand på pännan, medan ngn annan skriver hans namnteckning. Helsning medh min Pauli hand. 1Kor. 16: 21 (NT 1526). Vi (hava) .. thette .. medh egne hender underskrifvidt. RA 3: 90 (1593). Truls person medh eginh handh. Rääf Ydre 1: 359 (i handl. fr. 1601). Jag hade en lätt hand och skref fort. Nyrén Charakt. 97 (1780). (En handskrift med) rättelser af Lindskölds hand. Carlson Hist. 4: 252 (1875). Carl Fr. Andersson Johanna I M Nilsson med styrd hand. BoupptVäxjö 1876 (avskrift). De Geer Minn. 1: 61 (1892).
b) (numera bl. i vitter stil, med ngt ålderdoml. prägel) handstil, piktur; förr äv. i förb. (sådan l. sådan) hand (till) att skriva o. d., där bet. ”handstil” måhända ännu icke är fullt utvecklad. Att studiosi, som tänkia til att komma i camaren, skulle winleggia sigh om en godh hand att skrifwa. Annerstedt UUH Bih. 1: 292 (i handl. fr. 1627). Iagh tror han lärer ey kunna läsa min handh. Carl XII Bref 111 (1711). Skrifva en vacker hand. PH 7: 5014 (1760). En brådskande, stundom nästan oläslig hand. Carlson Hist. 1: 190 (1855). Sidor .. som röja en öfvad och rätt god hand. AQuennerstedt (1907) i KKD 3: XXI.
c) vad ngn skrivit, ngns egenhändiga skrift l. skrivelse; särsk. dels: egenhändig skriftlig förbindelse o. d., dels: egenhändig underskrift, namnteckning; numera bl. jur. i uttr. neka sin hand och förskrivning o. d.; förr ofta i förb. hand och segel (l. signet l. sekret) o. d. Lagde Oloff Larssonn ehn zedell fram j retthe, som war Ottor Larss[o]nns egienn hånndh. TbLödöse 113 (1589). Dyre Eedher, starcka förplichtningar, Breeff, Hand och Segel. Fosz 578 (1621). Rassmus Ludwichssons egen hand, dervtj förmäles (osv.). RARP 2: 94 (1634). Sädan tillspordes Anders Hindrichsson, om han kände (dvs. erkände) sin handh under supplicationen. RP 7: 197 (1638). Bryta sin egen handh. Därs. 12: 144 (1647). Att sålunda mz thenne ransakning tilgånget är, .. attestere vij mz egne händerss och Signeters undersettjande. VDAkt. 1680, nr 30. Nekar skuldenär sin hand och förskrifning. UB 4: 2 (Lag 1734). Försvärja sin hand. Lindfors (1815). SFS 1917, s. 709.
d) (i sht i fackspr.) i fråga om handskrifter, närmande sig l. övergående i bet.: skrivare. Uppteckningar av gammal hand. Rättelser av annan hand, av yngre hand. Iduna 8: 113 (1820). Af olika händer gjorda anteckningar. Schlyter JurAfh. 2: 132 (1879). Första handen i Isl. Annál. Landsm. VI. 6: 98 (1888). Friesen (o. Grape) CodArg. 54 (1928).
11) bildl., med syftning på moraliska förhållanden, i uttr. ha(va) rena händer o. d., vara oskyldig l. oförvitlig, ha rent samvete (i ngt), söla l. fläcka l. smutsa sina händer o. d., besudla sig med brottslig handling o. d., ådraga sig moralisk skuld, äv. svagare: befatta sig med ngt l. ngn som kan skada ens rykte o. d.; med blodiga händer o. d., fläckad av blodsskuld; två (förr äv. tvätta) sina händer, eg. (enl. gammaltestamentligt bruk) om symbolisk handling varigm ngn renar sig från skuld, vanl. (utom i bibl. spr.) [i anslutning till berättelsen i Mat. 27: 24 ff. (jfr första språkprovet nedan)]: frånsäga sig delaktighet i l. ansvaret för (ngt). Pylatus .. toogh .. watn och tuådde sina hender för folkena, och sadhe, Oskyldugh är iach j thenne meenlöse mandzens bloodh. Mat. 27: 24 (NT 1526). Then som rena hender haffuer, warder stark bliffuandes. Job 17: 9 (Bib. 1541). Hon såg de förnämste Männ i Håfvet beredde til at söla sine händer uti sin Konungs blod. Ehrenadler Tel. 294 (1723). Ingen droppe af denna blod har befläckat mina händer! Eurén Kotzebue Cora 117 (1794). Vördig pastorn bör veta hvad folk han har för sig, och hvem han går in till, att icke hans händer smutsas, som det heter. Almqvist Kap. 39 (1838). Det var du, som ville det. Aldrig jag. Jag tvår mina händer. Geijerstam LycklMänn. 20 (1899). Östergren (1926).
12) metonymiskt om person (jfr 9 p) o. i därur närmast utvecklade anv. (jfr 19).
a) i uttr. första, andra, tredje, sista (osv.) hand, förste, andre, tredje, siste osv. man (i en serie där ngt går från man till man); i sht i uttr. ur, äv. från, i sht förr äv. av första osv. hand, utan mellanhand resp. med en mellanhand osv., i fråga om meddelande o. d.: ur förstahands- resp. andrahandskälla osv. (jfr c). Arrendera av andra hand. Ha en underrättelse ur första hand. Medhan sodane varur i Lybecke .. aff fempte, fierde och tridie hond kiöpte vardhe. G1R 21: 49 (1550). Högsta vinsten fås, då varan säljes utur första och i sista handen. Chydenius 68 (1765). Personer, som stått genom andra eller tredje hand i beröring med händelserna. Topelius Vint. I. 1: 11 (1863, 1880). Man köper alltid bäst från första hand. GHT 1895, nr 244 A, s. 1. (Castiglione) tar sig själf .. full ansvarsfrihet genom att låtsas ha hört dem (dvs. dialogerna) ur andra hand. Söderhjelm ItRenäss. 206 (1907).
b) i uttr. på (förr äv. i) någon, en hand l. på flera, olika, alla osv. händer, hos ngn, en person l. flera, olika osv. personer; äv. med karakteriserande adjektiv; äv. övergående i bet.: på ngt, ett, flera, olika osv. håll l. ställen; förr äv. ngn gg i uttr. från flera l. olika händer o. d., från flera l. olika personer, från flera l. olika håll osv. At Tiärun (gm handelsmonopol) hålles i en hand och sitt prijs. Stiernman Com. 3: 44 (1661). VDAkt. 1790, nr 524. Medlen .. (voro) utlånade på osäkra händer. Nordin i 2SAH 4: 17 (1804). En på flere händer uppdelad Regeringsmagts organiska sammansättning. Biberg 1: 69 (c. 1814). Genom dessa dödsfall samlades .. de betydliga Gustafvianska familjegodsen på en hand. Ekelund 1FädH II. 1: 142 (1830). Han har lyckats från diverse händer anskaffa de historiska kostymerna till en ”Helig Familj”. Sturzen-Becker 2: 190 (1861). En fortgående koncentration af jordegendomen på ett fåtal händer. Fahlbeck JordbrAfk. 19 (1893). Spelet var rätt godt på de flesta händer. SDS 1897, nr 54, s. 1. Handeln .. skapade stora förmögenheter på ofrälse händer. Fahlbeck Ad. 2: 227 (1902). Full sysselsättning på alla händer. Antarctic 2: 180 (1904).
c) (numera mindre br.) i uttr. från l. ur, förr äv. av (en) säker (förr äv. god) hand, ur god l. säker källa. Vij hafva af god hand, huru som the (dvs. polackerna) .. sökia alla lägenheter att turbera oss våra consilia. RP 8: 439 (1641). Detta visste jag då ur säker hand. Rosenstein 3: 277 (1788). Hava, veta ngt från säker hand. Auerbach (1909). Östergren (1926).
d) [jfr 3 h] spelt. i fråga om kortspel, om den enskilde spelaren (särsk. med tanke på den ordning i vilken han har att spela ut), ävensom om den plats som en spelare intager med avs. på turen att spela ut. Spela från egen hand (motsatt: från träkarlen). Sitta i andra, tredje handen. Weste (1807). Hva säjs på händerna? Joo, dä du som yttrar dej först! Engström 1Bok 45 (1905). Förhand spelar ut, nästa hand sticker av. Östergren (1926). jfr (†): Jag .. höll smått till dess handen (dvs. turen att hålla bank) kom till mig, gjorde då två goda händer. Tersmeden Mem. 1: 266 (c. 1780) [jfr fr. main i bet.: förhand]. — jfr EFTER-, FÖR-HAND.
e) i andra, numera obr. anv. Hans af höge händer vthwärkade recommendationer. VDAkt. 1662, nr 212. Stell dett (dvs. brevet) strax medh säker handh till honom. KKD 7: 190 (1708).
13) i vissa stående förb. med prep., i vilka ordets eg. bet. numera är förbleknad o. hela prep.-uttr. för tanken mer l. mindre sammansmält till ett enhetligt adverbiellt uttr. Anm. Andra mera stående uttr. med prep. återfinnas ovan under 3 b, c, h, 4, 5 a—j, 6 a, b, 8 d, 9 e, h—j, n, 12 a—d.
a) i uttr. efter hand, förr äv. efter handen (i sht förr ofta sammanskrivet efterhand resp. efterhanden), äv. i förb. allt, stundom litet efter hand (resp. handen), förr ngn gg hand efter hand, successivt, gradvis, del efter del l. tid efter annan o. d.; allteftersom tillfälle gives l. det påfordras o. d.; allt vad tiden lider, (så) småningom. HT 1915, s. 95 (1629). Oplästes cantzlijordningen, och gjordes påminnelse öffver dess puncta effter handen. RP 6: 137 (1636). Gud .. skal .. vplysa eder effter hand alt mer och mer. Swedberg SabbRo 888 (1702, 1712). Luten tappas af, och slås på efter hand, alt som man ser inkokningen sker. Dahlman Reddej. 184 (1743). Skrifsättet (kan) litet efter hand och med tiden jämkas. Hof Skrifs. 69 (1753). Högre blir stämningen allt efterhand. Sturzen-Becker 6: 149 (1868). Framtiden finns icke; den födes efter hand stund för stund. Rydberg Vap. 358 (1891). Hahr ArkitH 255 (1902). — särsk.
α) artill. i uttr. eld efter hand, sådant eldgivningssätt att pjäserna inom batteriet skjuta turvis (från vänster). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 70 (1886). ExFältartill. 1893, 1: 112.
β) i förb. efter hand(en) som, stundom bl. efter hand, i konjunktionell anv.: allteftersom. LandtmFörordn. 122 (1734). Efterhand Liébeault fördjupade sig i detta grundfenomen (dvs. suggestibiliteten) .. blev (osv.). Bjerre Själsläk. 73 (1914).
b) (†) i uttr. (i)från hand(en) o. d.
α) i uttr. (långt) (i)från handen l. handa, (långt) borta (från ngn l. ngt), avlägset. Epther wij äre szaa långt jfraa handena, och witte icke vtaff läglighetenn. G1R 10: 227 (1535). Skrynhult .. är belägit .. migh ifrån handa 2 1/2 mijll dher iagh nu boendes är. VDAkt. 1694, nr 498. Därs. 1709, nr 90.
β) i uttr. gå ngn (i)från handa, gå olyckligt för ngn (jfr c ε). Alt skal thet gå honom jfrå handa. Job 27: 22 (Bib. 1541).
c) i uttr. för handen l. för hand l. för händer o. d. (i sht förr äv. sammanskrivet förhanden osv.).
α) (numera knappast br.) i uttr. ligga (nära) för hand(en) o. d., ligga (vara belägen) i närheten, ligga l. befinna sig (nära) till hands; ofta bildl.: ligga (ngn) nära, ”ligga nära till hands” (jfr h ζ), äv.: ligga i öppen dag; förr äv. i uttr. ligga (ngn väl) för handen o. d., vara välbelägen, ligga bra till (för ngn). Effter thet han (dvs. gården Ängsholm) ligger oss vedh andre våre gårdher så förhanden. G1R 24: 491 (1554). Stadhen Demetrias som vthi alla måtto wäll för handen lågh. Schroderus Liv. 696 (1626). Det ligger nära för hand, att smidesjernskärl utmärka sig genom en större varaktighet. TT 1872, s. 7. VRydberg (1879) hos Aho Soldan 405.
β) (†) i uttr. komma (ngn) för handen (enst. för handa) l. för (ngns) händer, komma inom räckhåll (för ngn), erbjuda sig (för ngn); om person äv.: komma tillstädes; om händelse o. d.: förefalla. 1Sam. 10: 7 (Bib. 1541). Galt honom (dvs. Kristiern II) alt lijke, hwilken Man först förhandenne kom, then haffuer och så most bäre Konung Christierns tekn. G1R 18: 276 (1547). Alt det kommer för hennes händer förstörer hon. VDP 7/4 1682. Gladom är bättre / än sörjandom, / ehvad för handa kommer. Afzelius SæmE 185 (1818).
γ) (i sht i skriftspr.) i uttr. vara, i bet. β' äv. finnas för handen, äv. (numera föga br.) för hand, förr ngn gg för händer.
α') finnas tillgänglig l. till reds l. till hands, vara att finna l. tillgå (hos l. för ngn, på ngt visst ställe l. för ngt visst ändamål o. d.); stundom närmande sig o. svårt att skilja från β'; förr äv. om person: vara närvarande l. tillstädes l. till hands, befinna sig i närheten; förr äv. med indir. personobj. Påwans legat, som och tå förhanden war. OPetri Kr. 300 (c. 1540). Hiskia .. wijste them .. alt thet j hans fatebwr för handenne war. 2Kon. 20: 13 (Bib. 1541). At han (dvs. ”krigsöversten” Lucius) skulle wara Biskoperna förhanden, så framt någet Vproor sigh yppade. Schroderus Os. 1: 433 (1635; lat. orig.: vt Episcopis præsto esset). Jag giör et jämmer-skri: strax är mitt folck förhand. Kolmodin QvSp. 1: 148 (1732). Så snart litet vatten är för handen, alstrar jorden (på Sinaihalvön) några magra örter. Samtiden 1874, s. 188.
β') allmännare: föreligga, finnas (till), existera; jfr FÖRHANDENVARANDE, sbst. o. adj., FÖRHANDENVARO. OPetri Kr. 5 (c. 1540). Effther ther elliest ingen bewijss wåre förhenden thet hanom någerledis ähr therum wordett tilkennegiffwit. HH XIII. 1: 22 (1562). Hwarest man, hustro, barn eller andra närskyldte ej äro för handene. KOF II. 2: 179 (c. 1655). Ingen brådska, gamle drottar! Ingen fara är för hand! Wirsén NDikt. 74 (1880). Om skäl till vägran prövas ej vara för handen. SFS 1920, s. 966.
γ') (numera föga br.) om tid: vara inne; förr äv. om händelse l. företag o. d.: försiggå, pågå, förehavas. At thet skulle lyckosambligha tilgåå som ther för handenne war. OPetri Hb. A 1 b (1529). När Krijgztijder förhänder är. Barckhusen Cotossichin 132 (1669). Jag gladdes at et så lyckligt tilfälle just nu vore för hand. Ullman GrefvHänd. 80 (1782). Skymningen var redan för handen. Knorring Ståndsp. 2: 24 (1838). Ahlman 169 (1872). jfr: Ingen olägenhet är för handen (dvs. för närvarande) att befruchta. RP 8: 106 (1640).
δ') (numera i sht i högre stil) vara (nära l. omedelbart) förestående, kunna väntas (snart l. när som helst). Gudz rijke är för handen, bätren idher, och troon euangelio. Mark. 1: 15 (NT 1526; Bib. 1917: nära). Krig är för hand. Eneman Resa 1: 114 (1712). Ingen säker syndare tror at döden är nära för handen. Nohrborg 281 (c. 1765). Undergången är för hand. Ekelund 1FädH II. 1: 29 (1830). Den stora omstörtningens tid var nära förhand. Topelius Fält. 5: 83 (1867). Julen var för handen. Lagerlöf Drottn. 247 (1899). jfr (†): Oss är stoor geld förhanden at betale the Lubeske. G1R 6: 204 (1529). jfr äv. (†): Dogh yppadhe sigh .. een annan nyy och närmare för handen olycka. Schroderus Liv. 118 (1626).
δ) (†) i uttr. hava, ngn gg äga (ngn l. ngt) för handen l. för händer, ha (ngn l. ngt) att tillgå l. förfoga över, ha (ngn l. ngt) till sin disposition l. till hands l. till reds l. i närheten o. d.; äv. allmännare: ha (ngt hos sig l. framför sig l. föreliggande för sig o. d.); äv. få ngt för handen, få till sitt förfogande, ”få tag i”, ”komma över”; äv. skaffa (ngt) för handen, anskaffa (ngt). Menniskian .. hafwer tre gräseligha fiender för handenne. OPetri MenFall F 7 a (1526). Thu haffwer ther för honden alle wåre Swenske knechter. G1R 16: 126 (1544). The skenckte honom .. (allt) hwadh the nemmast (dvs. närmast) finge för håndene. Svart G1 121 (1561). Skattmästaren .. skall .. skaffa för handen medell till dhe Pommerske och Wissmariske guarnisonerne. RP 7: 190 (1638). Ett .. värktyg, hvilket man lägger bort på ett säkert ställe för att altid äga detsamma för handen, då det kan behöfvas. JGOxenstierna Dagb. 192 (1771).
ε) (†) i uttr. gå för handen, opers.: hava framgång (jfr b β). Och Iudhanars äldstar bygde (tämplet), och thet gick för handena effter then Prophetens Haggaj och Sacharia .. Prophetia. Esra 6: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade god framgång).
d) i uttr. i hand(en) l. händer(na) o. d.
α) (†) i uttr. vara i händer(na), äv. i handen, om tid l. händelse o. d.: vara (mycket) nära förestående, vara (nära) för handen, äv.: vara inne; jfr c γ γ', δ'; äv. hava ngt i händer(na), snart kunna vänta ngt, ”ha ngt inne”. Tidhen ær forlöpen oc pingxdagar ære j henderna. G1R 3: 111 (1526). Effther man haffver innen kort tijdh her effter sijdhösten i händer. Därs. 26: 485 (1556). Morgon i händerna re'n! upp, sof ej längre, Mathias. Runeberg 1: 24 (1832).
β) i uttr. gå ngn så l. så i händer(na), ålderdoml. äv. i handom, i sht förr äv. i hand, förr äv. i handa, utfalla så l. så för ngn, ”gå” ngn l. ske ngn så l. så; vanl. opers. l. med subj. av allmän natur (”sakerna”, ”allting” o. d.); numera vanl. med sådan adverbiell bestämning som ”väl”, ”lyckligt” o. d., förr äv. med adv. av annan innebörd l. med frågande adv. o. d.; stundom utan adverbiell bestämning: gå ngn i händer(na), gå ngn väl, lyckas för ngn. Giff oss tiilkenne hurw tiigh behager j then landtzende oc hurw tiigh gaar ther j hand. G1R 2: 248 (1525). När oss går wel j hender, warde wij säker och leffue vthan Gudz fruchtan. LPetri 2Post. 236 a (1555). Glädz icke åth them, som går illa i hender. Aschaneus HwsRegl. 26 (1614). När een altidh går väl i handa, då applaudera alla. RP 7: 405 (1639). Den all ting går i hand .. / Kan lätt för annors sorg en ymnig tröst bereda. Brenner Dikt. 1: 136 (1698, 1713). Min kära Gosse, blif et Fån, / Så går dig all ting väl i händer! Kellgren 2: 161 (1780). Allt gick henne .. i händerna. Hallström NNov. 221 (1912).
γ) (†) i uttr. gå ngn i hand (enst. i handa), träffa, drabba ngn; äv. utan personobj.: inträffa. Större nödh går ingen i handh, / Än bortmista sitt fäd(er)nesland. Wallius Bielke 15 (1623). Thet straff .. som Judomen fordom vnsades och gick omsider i handa. Emporagrius Oxenstierna 63 (1655). Så skal alt hwad rättwist önskas, / Efter önskan gå i hand. Runius Dud. 2: 148 (1713). Frese VerldslD 87 (1714, 1726).
e) i uttr. inpå händer(na), se g α.
f) i uttr. ha(va) l. få l. taga (ngt) om hand l. händer samt i de därmed liktydiga (eg. till 6 hörande) ha(va) l. få osv. hand om (ngt).
α) (†) i uttr. hava (ngt) om händer, ha (ngt) i sin ägo l. besittning, äga l. innehava (ngt); få (ngt) om händer, få (ngt) i sin ägo l. besittning, få tillgång till (ngt), ”få fatt” i (ngt), få (ngt) i sina händer. Columbus BiblW C 3 b (1674). (Hon) hade och tient sigh vackert, att hon hade något om händer. VDAkt. 1700, nr 374. Ho mycket fådt om hand, han gifve desto mera. Kolmodin QvSp. 2: 366 (1750). Af de handlingar man fått om händer, finnes at ... Sundelius NorrköpMinne 296 (1798).
β) i uttr. hava l. få (ngt l. ngn) om hand l. (i sht förr) om händer, l. (i senare tid) hava l. få hand om (ngt l. ngn), ha l. få (ngt l. ngn) under sin uppsikt l. vård l. (ngt) i sitt förvar l. under sin förvaltning, äv.: under sin behandling o. d.; (komma att) ha vård om l. sörja för (ngn); (komma att) handhava l. omhänderhava l. förvalta l. sköta l. leda (ngt); förr äv. allmännare: befatta sig med (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Det är frun som har kassan om hand l. har hand om kassan. Han duger inte till att ha hand om pängar. Om hon hade sådent (dvs. könsumgänge) m(edh) någen vthen sin ächte Man haft vm handh. SthmTb. 21/6 1578. De, som hafva eller få cronones upbörd om händer. 2RA 1: 41 (1719). Sedan hämnd och afund och ränker och låga afsigter af alla slag fingo hand om verkställigheten (av reduktionen). Crusenstolpe Tess. 1: 31 (1847). Om blott jag finge honom smått om hand, / Han skulle krypa, slicka, gå i band. Hagberg Shaksp. 6: 242 (1849). De personer, som (efter min död) få hand om mina papper. Svedelius Lif 3 (1887). Ha hand om barnen. Auerbach (1909). (I blyvittsvärket) förgiftade arbetet dem som hade hand om det. Hallström Händ. 29 (1927). jfr (†): Den opbörd dem hafwer warit om händer betrodd. HSH 31: 492 (1664).
γ) i uttr. taga, förr äv. taga sig (ngt l. ngn) om hand l. (i sht förr) om händer, l. (i senare tid) taga hand om (ngt l. ngn), taga (ngt l. ngn) under sin uppsikt l. vård l. ledning, (ngt) i sitt förvar l. under sin förvaltning l. behandling o. d.; taga vård om (ngn); övertaga (ngt); åtaga sig (ngt l. utförandet l. skötseln l. ledningen av ngt), ombesörja (ngt); taga befattning med (ngt); stundom oeg. l. bildl., med sakligt subj. Detta arbete skall jag ta(ga) hand om. Strax Konungen med mig en Camererer sänder, / Som skulle taga sig min sak och rätt om händer. Kolmodin QvSp. 1: 559 (1732). Gå nu; jag skall ta fångarna om hand. Hagberg Shaksp. 2: 112 (1847). Redan nu (ha) åtskilliga landsting för sina områden tagit de döfstummas uppfostran om hand. BetDöfstUnd. 1878, s. 26. Ge mig de der, så ska jag gömma dem åt dig, tillrådde mästaren och tog helt faderligt hand om sedlarne. Strindberg RödaR 33 (1879). Ryktet tager dock hand om hvad som uträttas. Bååth Grette 135 (1901). Att nu, då han själv ej kunde föra sin sak, en annan skulle ta den om händer. Sjödin StHjärt. 66 (1911).
g) i uttr. på hand(en) l. händer(na) o. d.
α) (†) i uttr. på (äv. inpå) händer(na), nära (inpå ngn o. d.); äv. bildl.; i fråga om tid: nära förestående (jfr c γ γ', δ' o. d α). Påschehälgen (är) på hendherne. RARP 4: 218 (1649). Öfwerste Cobrons Leutnampt, hwilken i begynnelsen gick fienden hårdt på händerne. Widekindi KrijgH 426 (1671). Emedan thenna faran .. föllier osz så när inpå händerne. Peringskiöld Hkr. 1: 469 (1697). Nordberg C12 1: 209 (1740).
β) i uttr. ha(va) l. få l. giva l. lämna l. taga (ngt) på hand o. d., ligga l. stanna på hand l. ngn på händerna o. d.
α') i uttr. giva (o. d.) resp. få (o. d.) l. taga (ngt) på hand, förr vanl. på handen, giva resp. mottaga (ngt) i förskott l. ss. handpänningar (på överenskommen köpesumma, lön l. arvode för avtalat arbete o. d.); förr särsk. i fråga om städja (för soldat l. tjänare o. d.) o. fästmansgåva (till bekräftelse av ingången trolovning); numera ofta bildl. l. i allmännare anv.: giva resp. taga ut ngt i förskott, i uttr. giva (ngt) på hand äv.: utfästa sig till (ngt), utlova (ngt). Han .. skal giffua the knæckther een maanadt soldt eller halff ppaa handhen. G1R 1: 209 (1524). M. Johan Balberere hafuer taget på hand otta Rikzdlr för han skulle curera hennes man. VRP 1655, s. 933. (Han) förährade .. hänne (dvs. sin fästmö, som han just friat till) een Specie Rdr på handen. VDAkt. 1682, nr 25. Hvem som tager Penningar på handen är en värfvad Soldat. Anagrius Holberg 69 (1756). Jag skänkte henne två Riksdaler på hand, som städsel. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 23. Du .. tar på hand af förströelsen innan din dagspenning är förtjent. Tegnér (WB) 8: 79 (1836). Regeringen hade .. gifvit tämligen tydligt på hand, att den ville acceptera 1873 års kompromiss. De Geer Minn. 2: 175 (1892). Hedin 4Tal 73 (1914; bildl.).
β') (i sht i fackspr.) i uttr. som beteckna att ngn innehar l. förfogar över en vara l. har avtalad företrädesrätt till ngt o. d.; särsk. i uttr. ha(va) l. få l. lämna (ngt) o. d. på hand, ngn gg på handen, i fråga om öppet köp l. hyresavtal: ha l. få resp. lämna ngn erbjudande att köpa resp. hyra (ngt för visst pris, inom överenskommen tid o. d.); äv. oeg. l. bildl.: ”sitta inne” med (ngt). Ha en våning på hand (att hyra l. köpa). Att med en nyhet på handen strax kunna hoppa öfver den obehagligaste af explikationer. Strindberg Hafsb. 205 (1890). (Jag) Har några få (av det nya bolagets aktier) på hand. Michaelson Ungk. 37 (1892). Offerera (en vara) fast på hand till den 15 augusti. Auerbach (1909). (Om öppet köp) brukar det heta, att köparen fått föremålet ”på hand”. 2NF 34: 118 (1922).
γ') (†) i uttr. stanna l. ligga l. bliva liggande på hand l. ngn på händerna (jfr 4 a), om vara o. d.: stanna hos tillvärkaren l. säljaren, icke bliva försåld. På det Spannemålen .. ej må blifwa Landtmannen på händerne liggande. Stiernman Com. 6: 555 (1718). Om varan icke är god, så stannar hon dem på händerne. Berch Hush. 246 (1747). Castrén Res. 2: 57 (1845).
γ) [jfr fsv. a flores handa, på Flores' vägnar, o. d.] (†) i uttr. på ngns hand, på ngns vägnar, för ngns räkning. SthmTb. 22/10 1584. Åtta alnar swart Polmet och femptan dusin knappar togh hon uth på min handh i Wexiö marknadt. ManhaftLöjtn. 34 (1666).
h) i uttr. med prep. till; särsk. i uttr. till handa o. till hands (i sht förr ofta sammanskrivna: tillhanda, tillhands).
α) i förb. till handa, ngn gg till hands (jfr ζ), förr äv. till hand l. händers (enst. till hände) l. till ngns hand o. d., i uttr. med bet.: hålla l. ställa ngt resp. hållas l. ställas resp. stå till ngns förfogande l. disposition o. d.; numera bl. i uttr. hålla ngn ngt till handa, tillhandahålla ngn ngt; förr äv. i uttr. med bet.: lämna l. giva l. skaffa ngn ngt (stundom utan indir. obj.: anskaffa), lämna ngt i ngns händer l. våld resp. komma l. råka i ngns besittning l. ägo l. våld (äv. om person). G1R 1: 217 (1524). Wij .. wore kompne dieffuullen til handa, så at han hadhe oss vnder sich medh macht. OPetri 2Post. 11 a (1530). Theras hws skola komma fremmandom til handa. Jer. 6: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: gå över i främmandes ägo). Han gaff thet (dvs. slottet) vp the Swenske til hende. Svart Gensv. I 2 a (1558). The (dvs. svenskarna) toge in Slot, Städer och Land, / Antwardede them til Danskes hand. Därs. I 4 b. Att de (krigs-)fålket tillhanda bracht haffua. HSH 31: 436 (1638). Päder Andersson skall lefwerera sin syster samma godz till händers. ÅngermDomb. 22/8 1646, fol. 27. Än stå er svärd och hjelm och sköld tillhanda. Nicander 2: 339 (1820). (Det) tillsattes i hvarje by en rättare, som mot betalning skulle hålla de resande till handa, hvad de behöfde. LbFolksk. 416 (1892). Om icke erinringen håller föreställningsmaterialet till hands, arbeta så väl fantasien som det logiska tänkandet trögt. Larsson Psyk. 29 (1896). — särsk.
α') [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i fråga om fästning, stad, land, folk l. enskild person, i uttr. med bet.: underkasta sig l. bringa ngn l. bringas att underkasta sig ngn; om person äv.: (frivilligt) gå i ngns tjänst, bliva ngns man o. d.; i sht i uttr. gå ngn till handa (jfr γ). Vort kriigxfolk kom i gode motte in paa gulland oc ginge bönderne them strax til hande. G1R 1: 230 (1524). (Konung Olaf den helige) toogh först Vikena in, kallade så sina wener til sich och begynte hylla landet sich til handa. OPetri Kr. 48 (c. 1540). Edom och Moab skola gå them (dvs. Efraim o. Juda) til handa. Jes. 11: 14 (Bib. 1541). Greffue Christoffer til Oldenborg (tvingade) thett skånske ridderskappitt och adell at falla jfrån hertig Christian sig tilhånda. Brahe Kr. 12 (c. 1585). Berdlukin drog Norder til Konung Harald, och gick honom til handa. Peringskiöld Hkr. 1: 85 (1697; isl. orig.: gerdiz hanns maþur). (Magnus Barfot) drog .. Elfven uppföre och tvang många Vestgötar att gå sig till handa. Fryxell Ber. 2: 14 (1826). Strinnholm Hist. 1: 434 (1834).
β') [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) med avs. på slott, stad, landområde o. d., i uttr. med bet.: ”hålla” (innehava, förvalta) för ngns räkning. G1R 1: 267 (1524). Ther forinnan ath samme her Johan icke kommen ær schal han (dvs. Jöns Västgöte) them (dvs. Viborg o. Nyslott) holla tiil waar handt. Därs. 2: 51 (1525). Mong slott och feste worde i long tijdh hallen honom (dvs. Magnus Eriksson) til handa, som konung Albrect icke vinna kunde. OPetri Kr. 140 (c. 1540). HSH 31: 182 (1664).
β) i förb. till handa, förr äv. till hand(en), i uttr. med bet.: sända l. föra ngt till ngn, tillställa ngn ngt resp.: komma i ngns händer (se 5 b), komma l. anlända l. inlöpa till ngn, mottagas av ngn; numera bl. (i sht i skriftspr.) i fråga om försändelse, skriftligt meddelande o. d., i uttr. komma ngn till handa samt elliptiskt ss. påskrift å brev o. d.: N. N. till handa; förr äv. i sådana uttr. som (komma osv. ngn) till god l. ödmjuk handa o. d. SvTr. 4: 126 (1528). Sände vi nu e(ders) f(urstlige) N(åde) hermed ödmiukeligen til honde den förskrifning, som (osv.). RA 3: 8 (1593). E(ders) F(urstlige) N(å)des skrifvelsse är oss tillhande stäldt, genom en E. F. N:des eenspennere. AOxenstierna 2: 193 (1614). Sadur han sofwer i ett diupt hool och foglar föra honom dricka til handa. Rudbeck Atl. 1: 339 (1679). Det har kort för detta Max: Ven: Consistorii gunstiga skrifwelse kommet oss .. till ödmiuk handa. VDAkt. 1710, nr 206. Max:e Venerandi Consistorii Högtährade bref under d. 8 hujus nästl. .. har iag .. intet förr fått till handa än d. 22 ejusdem om affton kl. 9. Därs. 1731, nr 425. Konungens förbud mot hela riksdagen hade ändtligen d. 17 Jan. 1714 kommit rådet tillhanda. Malmström Hist. 1: 15 (1855). WoH (1904).
γ) i uttr. gå ngn till handa (jfr α α'), förr ngn gg till hands, vara l. stå ngn till tjänst (i l. med ngt), vara ngn behjälplig (med ngt), biträda ngn (vid ngt), tjäna ngn; ngn gg utan personobj.; förr ngn gg äv. i uttr. gå ngn till trogen handa (jfr ε). Gå ngn till handa med råd och dåd. I altt öffrigitt gånge han R(iks)Cantzleren till trogen handa. RP 6: 135 (1636). Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651, 1668). Att (rikets ständer) .. dervid (dvs. vid rådslagen) gå mig (dvs. konungen) och Riket troligen tillhanda. HSH 7: 315 (1727). Schultze Ordb. 1735 (c. 1755: til hands). Med andras göromål jag ingen går til handa. GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1795). Ministrarnes functioner eller åligganden äro: (bl. a.) .. att gå honom (dvs. monarken) till handa med alla möjliga upplysningar. Boström Statsl. 27 (1859). Flickor .. gingo till handa (på laboratoriet). Hallström Händ. 56 (1927). — särsk. (i sht vard.) i uttr. gå frun till handa, om (i allm. yngre) kvinna (vanl. s. k. ”bättre flicka”) som har till åliggande att biträda frun i huset vid allahanda förefallande sysslor inom hushållet. VäxiöBl. 1829, nr 4, s. 4 (i annons). Plats för ”en ung, huslig och anspråkslös flicka, att i ett bättre hus gå frun tillhanda”. Hedenstierna FruW 219 (1890). Auerbach (1909).
δ) (†) i uttr. gå l. komma (ngn) till handa l. hand, träffa, drabba, hända (ngn); i uttr. gå (ngn) till hand(a) äv.: ansätta (ngn) o. d.; äv. gå (ngn) väl till handa, gå (ngn) väl i händer (se d β). Eeldenn gick them (dvs. invånarna i den med storm tagna staden) för mechtigh till handh. Hund E14 158 (1605). Then som klok är, han kan sielfuer spå, / Alt hwad honom kan til handa gå. Stiernhielm Parn. 1: 2 (1651, 1668). Ty kommer ehr god lycka till hand. BrölBesw. 476 (c. 1670). Emellertid har allt gått mig särdeles väl till handa. Lundgren Res. 165 (1850).
ε) [fsv. til tro hand, efter mnt. to truwer hand (jfr anm. nedan)] (†) i uttr. insätta l. lämna o. d. (ngt) l. förvara l. anamma (ngt) till trogen hand (ngn gg handa), lämna (ngt) i förvar (hos ngn) resp. ha l. mottaga (ngt) till förvaring; hålla l. försvara (en fästning l. ett slott, en ort, ett landområde o. d.) ngn till trogen hand (ngn gg handa), hålla l. försvara (en fästning osv.) för ngns räkning, hålla till ngns disposition (jfr α β'); sända l. leverera o. d. (ngt) ngn till trogen hand (ngn gg handa), tillsända l. tillställa ngn (ngt), ställa (ngt) till ngns disposition. Någ(r)e peng(a)r som for:ne .. Marten Knutson hade .. samme hans gammel till trog(e)n hand att förware giffuit. SthmTb. 28/5 1569. Selff och Annet indomme skall till trog(en) hand hoss for:ne förmyndere foruaras. Därs. 22/2 1570. (Han) sade sigh willie lefuerere brefuet sin herre till trogen hanndh. VRP(J) 26/5 1623. Att staden (Riga) K: M:tt och Cronan till trogen hand må hollen blifwa. Gustaf II Adolf 274 (1626). LReg. 269 (1676). jfr: Denne förskriffnne söllff pannth .. skall stå wndhir trogien hånndh, thil dess (osv.). TbLödöse 324 (1594). Anm. Uttr. har tidigast anträffats i den (med undantag för prep.) rent mnt. formen till tru(w)er hand(th). At .. (pängarna) ey wore hono[m] lånta vta[n] the woro jnsatta til truer hand nær hono[m]. OPetri Tb. 137 (1526; uppl. 1929). SthmTb. 3/12 1554.
ζ) i uttr. till hands, förr ngn gg till handa, eg.: i närheten l. tillstädes (befintlig), inom (nära) räckhåll o. d., för handen, om person äv.: närvarande; numera vanl. övergående i bet.: till reds, redo, i beredskap, till förfogande l. tillgänglig, ”att gripa till” o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; i sht i uttr. vara (förr äv. vara ngn) l. finnas (förr äv. stå) l. hava (förr äv. hava sig) ngt till hands o. d.; i uttr. vara närmast till hands (att göra ngt o. d.) äv.: ”stå närmast till” (att göra ngt osv.). Jag har inga pängar till hands just nu. Alltid ha en ursäkt till hands. Du är närmast till hands att åta dig detta. Wore the (dvs. vissa böcker) .. mig til hands, kunde thetta kapitlet fullkomligare vtarbetas och vtkomma. Swedberg Schibb. 309 (1716). En .. (för bortförande av döda kreatur) enkom giord släpa eller släda bör (då boskapssjuka grasserar) stå till hands. PH 5: 2947 (1750). Uti hvart qvarter finnes en Commissaire de quartier .. (som) har sig til hands sine Huissiers och Sergeanter. Posten 1769, s. 398. Förruttnelse är lifvets anda, / stängs ej af vakt, är öfver allt tillhanda. Tegnér (WB) 5: 205 (c. 1826). Kamrat, får du då aldrig nog af slagen, / Finns ingen yngre här till hands än du? Runeberg 2: 116 (1848). Olycklig den, som icke genast hade rätta ordet till hands. De Geer Minn. 1: 31 (1892). Auerbach (1909). — särsk.
α') (†) i uttr. ligga o. d. (ngn) väl till hands l. till handa, vara väl belägen (för ngn), ”ligga väl till” (för ngn); äv. bildl. Skirööboarnes odalsshaagar haffwa .. waret .. dhem wäll till handha belegne. VDAkt. 1685, s. 55. Frese VerldslD 47 (1716, 1726; bildl.).
β') bildl., i uttr. ligga (förr ngn gg vara) nära till hands, ”ligga nära”, icke vara avlägsen; i sht om tanke, förklaring o. d.: vara lätt l. naturlig att komma på, giva sig (nästan) av sig själv; äv. opers. med inf.: det är naturligt l. erbjuder sig naturligt (att), man kommer lätt l. gärna på den tanken (att) o. d. Frågan, svaret, skälet ligger nära till hands. ObjGästen 1829, nr 5, s. 3. Den .. gjorda sammanställningen af låta (ljuda), med T(yska) lauten, är nära till hands. Rydqvist SSL 1: 161 (1850). Det låg närmast till hands att fatta elden dels såsom en god, dels såsom en skadlig gudamakt. Wisén Oden 87 (1873). Nilsson FestdVard. 21 (1925).
i) i uttr. under hand(en).
α) (†) i uttr. nära l. närmast o. d. under handen, nära l. närmast bredvid l. intill (ngn l. ngt) l. till hands (för ngn); jfr c α, g α, j α. Thet gelder (i striden mot Sören Norby) them mesth oppaa, som ther boo nesth wnder handena her wthinnan rama worth och riikitzins bestha. G1R 3: 260 (1526). Efter thet att samma hemman ligger migh när under handen. NNilsson (1608) hos Trolle-Bonde Hesselby 17.
β) i uttr. under hand, förr äv. under handen (förr stundom sammanskrivet underhand resp. underhanden), i tysthet l. hemligt, enskilt, privatim, icke öppet l. offentligt l. officiellt; särsk. i uttr. sälja (o. d.) under hand (motsatt: på offentlig auktion l. i öppen bod o. d.), köpa (o. d.) under hand (motsatt: i öppna handeln l. efter infordrade anbud o. d.). Ministern har under hand låtit mig veta l. meddelat mig att (osv.). Förhöra sig under hand om utsikterna. RARP 3: 139 (1640). Man (hade) under hand .. förslag ifrån Hospodaren i Wallachiet, at (osv.). Nordberg C12 2: 185 (1740). Göra uppköp under hand. Westee 150 (1842). (Den svenska regeringen) nöjde sig med att befalla sitt sändebud i Polen att underhand arbeta för Stanislaus. Malmström Hist. 2: 47 (1863). Uppgörelse under hand. SFS 1920, s. 20. (†) Blott det är illa gjordt, hvarmed man gör skandal, / Och fela underhand, är liksom inte fela. Remmer Tart. 78 (1820).
γ) (föga br.) i uttr. under hand, efter hand, (så) småningom. Det återstår ännu (i fråga om porträttmålning) en hel hop småsaker, som man endast kan upptäcka under hand. Strindberg RödaR 280 (1879). Lyttkens o. Wulff StummaT. 12 (1898).
j) i uttr. vid hand(en) l. händer o. d.
α) (†) i uttr. vara (äv. finnas l. ligga o. d.) vid handen, stundom vid hand l. handa l. händer, befinna sig i närheten l. inom räckhåll, vara för handen l. till hands; om person äv.: vara tillstädes, närvarande; hava vid handen (osv.), ha till hands; hålla vid handen (osv.), hålla redo l. i beredskap; skaffa l. få vid handen (osv.), anskaffa, framskaffa; i uttr. få (o. d.) vid handen (osv.) äv.: (tillfälligtvis) få l. komma över, få i händerna (se 5 b). Om the begærede nagen vntsætning, at eder nadz folk tha vore vid handen. G1R 1: 54 (1523). Huar ther strømer eller skoger wiidt handene liggia, som tiil saadan bergx brukan behøffues. Därs. 210 (1524). Att een krigzmacht .. vidh handen och i beredhskap på all hendelsse hålles. OxBr. 5: 100 (1616). Om icke hennes man vore ved handa, såge hoon gärna att närliggiande breeff bleffue lijkuäll öpnat. Därs. 11: 545 (1626). (En del innehavare av stångjärnshammare hava) antagit sådane (smeder) the hafwa kunnat få wid handen. Bergv. 1: 86 (1637). Jag har ej boken vid hand eller til hands. Lind (1749). För att .. vid handen skaffa hvad (som) .. behöfdes. Carlson Hist. 4: 186 (1875).
β) i uttr. giva, förr äv. lämna vid handen, förr stundom vid hand.
α') (†) tillkännagiva, kungöra (ngt), underrätta om (ngt), meddela (ngt), anföra (ngt); ofta med indir. personobj.; ngn gg med bestämning inledd av prep. om, betecknande det som tillkännagives osv. Rudbeck Bref 115 (1675). Huar til någre skäl kunde vid handen gifvas. Tiällmann Gr. 56 (1696). Hvilket H. K. Maj:t allerunderdånigst skulle vid handen gifvas. BL 13: 81 (cit. fr. 1716). Om Ortens handtering och de tid efter annan dem förunte förmohner, får jag ock vid handen gifva. Johansson Noraskog 1: 8 (i handl. fr. 1785). Tessin (har) .. underdånigst låtit gifva sin ankomst hit vid handen. Crusenstolpe Tess. 2: 176 (1847). Schulthess (1885).
β') (numera föga br.) med sakligt subj.: giva tillfälle l. anledning till (ngt); ingiva, inspirera (ngt). Then phrasis .. gifwer widh handena tweggia handa at betenckia. Emporagrius Oxenstierna 59 (1655). Även de största författande mästare frestas .. att fela, genom att följa de .. idéförbindelser som rim äller rytm .. giva vid handen. Wulff Övers. 2 (1897).
γ') (i sht i skriftspr.) med sakligt subj.: visa, utvisa, ådagalägga, antyda; i sht förr äv. med indir. personobj. Undersökningen gav vid handen att (osv.). Söderman ExBook 86 (1679). Historien gifver oss vid handen at (osv.). Boëthius Sedol. 5 (1782). Det var .. icke alldeles så bittida, som den skönas toilett syntes gifva vid handen. Sturzen-Becker 2: 25 (1850, 1861). Ett närmare aktgifvande lemnar .. snart vid handen, att (osv.). Wisén Tal 13 (1881). Erfarenheten .. gifver .. vid handen, att .. olika åskådningar .. kunna göra sig gällande. FörfDöfstUnd. 1889, s. 49. Rudbecks berättelse .. strider flerstädes mot hvad protokollen gifva vid handen. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXV (1899).
γ) (†) i uttr. taga vid handen, företaga (ngt), vidtaga (åtgärder o. d.). Stiernman Com. 2: 202 (1638). (Vid epidemier) blifver den enda omsorgen, at taga vid handen sådane författningar (dvs. mått o. steg), hvarigenom fahran för de friske må afböjas. Berch Hush. 90 (1747).
B) i oeg. o. utvidgade anv.
14) om den del av en handske l. vante som betäcker själva handen. Handen (på handsken för värjfäktning) skall vara rymlig, så att den icke tränger. Hellsten Värjf. 19 (1925).
15) i utvidgad anv., om yttre delen av de främre extremiteterna hos djur; numera (utom i fråga om apor) nästan bl. zool. om den mot människans hand svarande delen av de främre extremiteterna hos fyrfotade ryggradsdjur o. fåglar; i fråga om apor (i sht i icke fackmässigt spr.) äv. om de bakre extremiteternas yttre del. Aporna ha fyra händer; jfr FYR-HÄNDT. Folket kallade altid framföttren på Siälen händer. Linné Gothl. 270 (1745). Framfötterna eller händerna (hos en viss groda) hade 4 tåer, aldeles skilde. Dens. Öl. 155 (1745). Tvåfingrad Myrslok med två tår på händren och fyra på föttren. Dens. MusReg. 8 (1764). Händerna (hos mullvaden) äro på den öfre sidan glest håriga. Lilljeborg Däggdj. 205 (1871). UVTF 29: 18 (1882; i fråga om fågelskelett). Wallengren (o. Hennig) 5: 52 (1916). — (†) i fråga om ryggradslösa djur. Linné MusReg. 85 (1754). Handen .. eller kräftklon. Marklin Illiger 298 (”308”) (1818). Den femledade handen (hos biet). Dahm Biet 29 (1878).
16) om föremål som till utseende l. funktion erinrar om en hand i bet. 1.
a) [jfr mlat. palma Christi; benämningarna åsyfta eg. den vita (för året nya) resp. den svarta (fjolåriga) delen av den handlika rotknölen hos ifrågavarande växter] i uttr. Jungfru Marias (l. Marie) hand (stundom händer), äv. Kristi hand, Jesu händer, Vår herres l. Herrans hand (l. händer), Guds hand, stundom djävulens hand l. Jungfru Marias och fanens hand o. d., folkliga benämningar på arter av släktet Orchis Lin., med handlikt delade rotknölar, särsk. o. vanl. om Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster; jfr HAND-GRÄS. Christi hånd. 2LinkBiblH 4: 77 (c. 1550). J(ungfru) Mariæhand. Franckenius Spec. D 3 b (1638; om Orchis maculata Lin.). J(ungfru) Marias hand uthan fleckar på bladen med röd blomma. Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716; om Orchis angustifolia Rehb.). Vår Herres hand. Linné Sk. 163 (1751; om Orchis maculata Lin.; fr. Skåne). (Sv.) Herrans händer, Marie händer. (lat.) O(rchis) maculata L. Lilja SkånFl. 391 (1838). Andra namn (på Orchisarter med handlikt delade rötter) äro: Guds hand, Jungfru Mariæ hand, Djefvulens hand. Fries Ordb. 40 (c. 1870). Jessu händer = Fläckigt nyckelblomster (Orchis maculata). Hembygden 1911, s. 149 (fr. Kvevlaks i Finl.). jfr: Af vextens två lökar kallas den vissnade (fjolåriga) Skams- samt den friska Jungfru Marias-hand. Dybeck Runa 1845, s. 3.
b) om föremål som till formen liknar l. till sin användning o. d. kan jämföras med en hand; särsk. (i fackspr., i sht tekn.) om inrättning (å apparat l. maskin o. d.) som är avsedd att hålla l. gripa l. föra l. styra ngt o. d.; äv. i förb. mekanisk hand. Täubel Boktr. 2: 34 (1823). Slagpressar, som med en mekanisk .. inrättning, matarnäfve eller mekanisk hand .. kallad, förrätta påläggning och borttagning. Eneberg Karmarsch 2: 724 (1862). Ullen drages (i kammaskinen) af en slags mekanisk hand. TT 1871, s. 322. Strindberg Utop. 177 (1885).
17) ss. måttsbestämning.
a) ss. längdmått (med tanke på den normala bredden av en människohand); numera bl. ss. ungefärlig längdbeteckning, i uttr. en hand bred l. en hands bredd o. d.; förr äv. ss. mera exakt mått, i sht i förb. tvär hand; jfr TVÄR-HAND; förr äv. bildl. Ther gingo listor om kring (borden) inbögda een twär hand högha. Hes. 40: 43 (Bib. 1541). (Vi) förakta .. allt kött, som icke har en hand brett fläsk på alla sider. Ekeblad Bref 1: 413 (1655; rättat efter hskr.). Alexander ä' oss seen så när på händren, / Att nu een twärer Hand ä' millan Lif och död! Börk Darius 716 (1688). Ungefärligen en hands bredd ofvan den inre knäledsknölen. Lovén Anv. 75 (1838). MeddNerFmF 1: 18 (1896).
b) ss. ungefärlig(t) rymdmått l. beteckning för antal o. d.: så mycket l. så många som kan (kunna) inneslutas l. hållas i handen på en gång; ofta i förb. hand full o. d.; jfr HAND-FULL; i uttr. hand full äv. i oeg. l. överförd anv. ss. beteckning för ringa mängd l. antal: litet grand, några stycken. En hand full folk, soldater. Presten skal tagha ther aff (dvs. av mjölet) een hand full. 3Mos. 5: 12 (Bib. 1541). Tag Hweteklij och Kattost med röter och alt, aff hwarthera tree eller fyra Händer. IErici Colerus 1: 189 (c. 1645). Börd, rikedom, jag lemnat Er, / En hand af mull mitt byte blifvit. Lidner 1: 272 (1788). Mäktiga odlade riken störtas ej af en hand full krigiska äfventyrare. Geijer I. 7: 57 (1819). Han hade repat händer fulla (av blommorna). Rydberg Sing. 20 (1865). Pigorna .. fatta en ”hand” linstjälkar (för att repa linet). Hörlén GSed. 144 (1914).
18) († utom i a o. b) ss. beteckning för plats l. riktning (i förhållande till ngn), övergående i bet.: sida, håll; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. Sitia wedh mina höghre hand eller wenstra, står icke mich till ath giffua. Mat. 20: 23 (NT 1526). Adelen är allsamman på wår hand. Carl IX Rimchr. 53 (c. 1600). (Då) hälsan wijker från tijn Hand. Stiernhielm Häls. (c. 1650). (Han) tordes .. intet sij till någondera handen. Reenhielm OTryggv. 162 (1691). Åt minstone tyckes den puncten om balencen af Europa böra inrättas så generaliter, at vij måge kunna hugga på båda händer. Bark Bref 2: 179 (1707). Bergman VSmSkr. 331 (c. 1850; bildl.). — särsk.
a) (fullt br.) i uttr. på höger l. vänster hand (förr äv. handen), förr äv. på högra l. vänstra hand l. handen, på högra resp. vänstra sidan, till höger resp. vänster; förr äv. i uttr. till (den) högra l. vänstra handen o. d., till höger resp. vänster; förr äv. av högra resp. vänstra handen, från höger resp. vänster. Som Cypren begynte komma oss j sichtet, lothom wij thet liggia på wenstro handena, och segldom til Syriam. Apg. 21: 3 (NT 1526). Icke wijka hwarcken til then högra eller wenstra handen. Muræus Arndt 2: 266 (1648; bildl.). Begynn .. af högra Handen (vid sammanräknandet). Rålamb 1: 2 (1690). Vi foro .. åt Rhodus, hafvandes allt på vänster handen fasta landet. Eneman Resa 1: 130 (1712). Et rödt hus på vänstra hand två trappor opp. Säfström Banquer. T 4 b (1753). Titta dit åt, dit åt strand, / Ut åt sjön, på venster hand. Bellman 3: 171 (1769, 1790). När vi lämnat de sista klipporna bakom oss på höger hand. Tavaststjerna Marin 62 (1890). — särsk. bildl., i uttr. på vänster hand, i fråga om morganatiskt äktenskap. Låta viga sig med en kvinna på vänster hand. Auerbach (1909). Östergren (1926).
b) (i religiöst spr.) i fråga om Kristus, i uttr. sitta på Guds Faders högra hand o. d., för att symboliskt beteckna hans makt o. herradöme (som givits honom av Fadern). OPetri MenFall E 3 a (1526). (Jesus Kristus är) Vpstighen til himbla, Sittiandes på Alzmechtigh Gud Fadhers höghra hand. Cat. 1567, s. B 1 b. Du (Kristus) höjs från vansklighetens land / Till ära på Guds högra hand. Ps. 1819, 114: 1. Topelius EvangBarn. 176 (1893).
c) (†) i uttr. högra hand(en), eg.: rättigheten att gå till höger om ngn, övergående i bet.: försteget, företrädet (framför ngn). Sedhan .. (legaterna) hafwa satt sigh på Tzarens Hästar, opstijger een stoor träta .. emellan Legaterne och Stolnicken om högre handen Barckhusen Cotossichin 67 (1669). Kungen gaf mig högra hand (dvs. lät mig gå till höger). GMArmfelt (1783) hos Tegnér Armfelt 1: 90. Almqvist DrJ 460 (1834). — särsk. i uttr. taga högra handen, äv. [efter motsv. uttr. i fr., där main har bet.: förhand] bl. handen av ngn, bestrida l. beröva ngn företrädet, taga försteget för ngn; äv. allmännare: överträffa ngn, få överhand över ngn; i sistnämnda bet. äv. i överförd anv. med sakligt subj. o. obj. Vid hofvet har man mycket raisonerat deröfver, at grefvinnan Piper tagit vid sitt eget bord handen af Madame Robinson. Bark Bref 2: 181 (1707). Kellgren 2: 136 (1791). Den hastigt och djerft kombinerande fyndighet, som .. ej sällan tar högra handen af skarpsinnigheten. Kullberg Syskonb. 194 (1846).
C) med starkt förbleknad bet., i uttr. som beteckna ordningsföljd, sätt l. förhållande o. d.
19) [anv. sannol. utvecklad ur 12 a] i uttr. i första, andra osv. hand (stundom handen), utan mellanled resp. med ett osv. mellanled, primärt resp. sekundärt osv., i första resp. andra osv. rummet l. ordningen; i uttr. i första hand äv. övergående i bet.: direkt, omedelbart; i sista, äv. yttersta hand, i sista rummet l. ordningen, sist, ytterst, slutligen, slutgiltigt; jfr FÖRSTA-, ANDRAHANDS-. Ett citat i första hand. Jag har uppgiften i första (andra) hand. (Sv.) I andra handen, (fr.) en sous ordre. Weste (1807). Den ringa personal, som .. befunnits tillräcklig att i första hand vårda och förestå landskapernas styrelse. Ekelund 1FädH II. 2: 25 (1831). Geheimestatsrådet, som i sista hand afgjorde frågorna. Odhner Lb. 256 (1869). Att det sökta Jaget är det, som i yttersta hand är mitt egentliga Jag. Wikner Mater. 232 (1870). Förslaget går i första hand ut på att (osv.). GHT 1895, nr 228, s. 2. Skriftspråket är .. ”ett språk i andra hand”. Danell SvSpr. 7 (1927).
20) i uttr. som beteckna sätt (på vilket ngt sker l. försiggår o. d.) l. förhållande o. d.
a) i uttr. på (sin) egen hand o. d., se EGEN 1 j γ.
b) (†) i uttr. på privat hand, på egen hand, privat; på eget bevåg. Att jag vågat på privat hand tillfråga Herr Doctor och Biskopen Tegnér härom. VDAkt. 1825, nr 496. Äfven borde Engelskan, åtminstone på privat hand, föreläsas. Tegnér (WB) 9: 355 (1843).
c) i uttr. på fri hand, se FRI 24 c.
d) i uttr. på tu man hand, äv. på två l. tre l. fyra osv. man(na) hand (äv. sammanskrivet tumanhand, tremannahand osv.), två resp. tre l. fyra osv. tillsammans l. i sällskap; i fråga om två: i enrum, för sig själva; i uttr. på tu man hand äv. substantiviskt: (förtroligt) möte i enrum, tätatät, rendevu. Ett samtal på tu man hand. Weste (1807). Lomber en deux, eller på två man hand. Düben Talism. 2: 65 (1817). På tre man hand tillbragte vi en glad afton. Törneros Brev 1: 316 (1826; uppl. 1925). (Sångerskan) redogjorde .. i ett på tu man hand med någon gift väninna för de allra sista moderna i Paris. Benedictsson Eftersk. 44 (c. 1885). Den unge eleganten hade det sällsporda nöjet att på tu man hand få träffa ”den sköna”. Engelke Småstad 152 (1906). Vi hade ätit middag på tumanhand. VL 15/11 1908, s. 1.
e) (numera knappast br.) i uttr. ha l. hålla (ngt) på reda hand l. händer, ha l. hålla noga l. väl reda på (ngt), ”ha (ngt) på sina fem fingrar”. VRP 16/5 1734. Det der (dvs. fru Lenngrens förtjänster) ha grannarne på reda hand. Snoilsky 4: 66 (1887).
f) (†) i uttr. vara vid sådan l. sådan hand, i fråga om sjukdom: befinna sig så l. så. Din Svärmoder ähr nu wedh bettre handh. AOxenstierna Bref 4: 474 (1648).
21) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. i ssgr) i formen handa i förb. med ett föregående pron. l. räkneord: slags, sort(er)s; stundom tautologiskt framför ett efterföljande ”sätt” l. ”slags” o. d. Såsom the inga handra folk forachtade, så forachtade the ey heller noghro handa tungomål. OPetri 2: 394 (1531). Tije eller tolf handa slagz Miödh. Petreius Beskr. 3: 25 (1615). På intet handa sätt. RARP 4: 527 (1650). Här uppe (dvs. omkring Uppsala) är .. godt efter åtskillige handa foglar. Linné SvArb. 2: 33 (1731). — jfr ALLA-, EN(A)-, FEM-, FLERA-, FYRA-, INGA-, MARGA-, MÅNG(A)-, NÅGOR-, SEX-, TIO-, TREGGE-, TVEGGE-, VARJE-, ÅTTA-HANDA m. fl.
Sammansättningar (i allm. till 1): A: (jfr 2) HAND-ALFABET. alfabet (för dövstumma) som bildas gm olika inställningar av händerna o. fingrarna; alfabetiskt teckenspråk. Crusenstolpe CJ III. 2: 391 (1846). 2NF 33: 1136 (1922). —
-ANGEL. (†) gikt i händerna; jfr -SJUKA. Schroderus Comenius 309 (1639). —
(jfr 9) -ARBETA~020. arbeta med händerna (i motsats till andra slag av arbete); ofta i p. pr. ss. adj. HTSkån. 3: 305 (i handl. fr. 1805). Det handarbetande folket. Bremer GVerld. 1: 175 (1860). Fröding Brev 78 (1889). särsk.
a) i fråga om (kvinnligt) slöjdarbete o. d.; jfr -ARBETE c. GHT 1896, nr 252, s. 2. Ingen af dem (dvs. flickorna) tyckte om att handarbeta. Kuylenstierna Ber. 147 (1898).
b) i p. pf. ss. adj.: arbetad (tillvärkad, gjord) för hand. Prima handarbetade skodon. GHT 1897, nr 293 A, s. 2 (i annons). —
(jfr 9) -ARBETARE~0200.
1) (numera föga br.) i allm.: person som arbetar med händerna, kroppsarbetare. VDAkt. 1745, nr 669. (Agardh o.) Ljungberg 4: 280 (1863).
2) (i sht i fackspr.) person som utför ett arbete för hand. (Dessa maskiner) åstadkomma lika mycket arbete som några och trettio handarbetare. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. D, s. 3. —
(jfr 9) -ARBETE~020, äv. ~200. (hand- 1706 osv. handa- 1755—1795) arbete som utföres med händerna, manuellt arbete; i sht förr ofta om kroppsarbete (motsatt andra slag av arbeten). Hiärne Förb. 49 (1706). Förachta intet ärligt handarbete, som åch the helige propheter åch apostlar hafva idkat. VDAkt. 1745, nr 669. Man (har) .. ansett handarbete vara något lägre och underordnadt i förhållande till läs- och skrifarbete. Hierta-Retzius ArbStug. 214 (1897). särsk.
a) (†) övergående i bet.: handtvärk; näring. Folkets myckenhet i ett land har altid skattats .. för modren till vittra konsters och handarbetens upfinnande. 2RA 1: 616 (1723). Emanuelsson Polyb. 1: 427 (1833).
b) om arbete som utföres för hand (motsatt: maskinarbete o. d.). Rinman Jernförädl. 2 (1772). Maskinarbetet blir ofta nog billigare än handarbetet. LB 4: 4 (1903).
c) om (i sht kvinnlig) hemslöjd; i sht om finare kvinnlig hemslöjd (ss. sömnad, broderi, knyppling, virkning, stickning o. d.); ofta konkret. Handarbetets vänner (förening stiftad 1874 med ändamål att uppmuntra o. i konstnärlig o. fosterländsk anda utveckla den kvinnliga hemslöjden). Lärarinna i handarbete. Oelreich 420 (1755). Hon förvärfvade sig tidigt en sällsynt konstfärdighet i de den tiden vanliga handarbetena. SthmModej. 1848, s. 37. Äfven klostren sände sina handarbeten till marknaderna. EkonS 2: 266 (1897). Undervisningen i kvinnligt handarbete i realskolan. SFS 1906, nr 10, s. 48.
Ssgr (till -ARBETE c): handarbets-klass. i skola.
-korg. korg till förvaring av (smärre) handarbeten. BoupptVäxjö 1893.
-kurs. SvFlicksk. 119 (1888).
-lektion.
-lärare. Verd. 1885, s. 316.
-lärarinna. SvFlicksk. 123 (1888).
-seminarium. seminarium för utbildning av handarbetslärarinnor. RiksdP 1918 B, 1 K. nr 3, s. 67.
-skola, r. l. f. SC 1: 278 (1820).
-undervisning~0020. Engström Schallenfeld 4 (1865). —
(jfr 3, 13 h ζ) -ATLAS. (ss. uppslagsvärk avsedd) samling av kartor i bokform (vanl. omfattande hela jorden). Politisk, ekonomisk, geologisk handatlas. Dalin (1852). —
(jfr 9 e) -AVLÄGGANDE~0200, p. adj. (i fackspr.) i fråga om skördemaskiner o. hästräfsor: sådan att vid begagnandet avläggningen sker för hand. TT 1875, s. 18, 2NF 25: 1388 (1917). —
(jfr 9 e) -AVLÄGGNING~020. (i fackspr.) i fråga om skördemaskiner o. hästräfsor: avläggning för hand. TT 1899, M. s. 58. —
-BAD. i sht med. (För neuralgiers behandling användas) retande fot- och handbad. TLäk. 1835, s. 133. Wretlind Läk. 6: 109 (1898). —
(jfr 3) -BAGAGE. (mindre o. lättare) bagage som en resande själv medför o. har hand om (i järnvägskupé, ångbåtshytt o. d.). GHT 1895, nr 258, s. 2. Nordström Amer. 37 (1923). —
-BAK, r. l. m. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) avigsida(n) av handen. SP 1792, nr 150, s. 3. Inte gjorde hon sig besvär att torka av .. (handen), utan hon räckte handbaken åt systerdottern. Lagerlöf Liljecr. 148 (1911). —
(jfr 3, 13 h ζ) -BIBEL. bibel (av mindre format) avsedd för dagligt bruk. Min lilla handbibel, den jag i 44 år brukat hafver. JSwedberg (1712) hos Hagström Herdam. 2: 170. MeddSlöjdF 1888, s. 9. —
(jfr 13 h ζ) -BIBLIOTEK.
1) (mindre) samling av böcker (företrädesvis handböcker, lexika, uppslagsvärk o. d.) som är avsedd att begagnas vid ngns dagliga studier l. (vetenskapliga) arbete o. d.; referensbibliotek; i sht förr stundom närmande sig bet.: privatbibliotek. Tessin Bref 2: 17 (1754). Bibliothekarie vid Konungens Handbibliothek. Hammarsköld SvVitt. 2: 157 (1819). En liten läsesal .. med ett väl valdt handbibliotek på öppna hyllor. PedT 1904, s. 108.
2) ss. titel på bok l. serie av böcker som utgivits inom ett visst ämnes- l. litteraturområde l. för ngt visst syfte o. d. Hand-Bibliotek för Damer. Samling af Noveller .. och Theaterstycken. (1824; boktitel). Hand-Bibliothek i Trädgårdsskötseln. (1842; boktitel). —
(jfr 9) -BILA r. l. f., förr äv. -BIL. (i sht i fackspr.) handyxa; äv. (förr) om ss. vapen använd yxa. SthmTb. 4/1 1546. Handbilan .. (är) mindre än den förra (dvs. timmerbilan), med rak egg och 18 tum långt skaft. Eneberg Karmarsch 1: 91 (1858). Yxan (handbilan) har intill senaste tider (i Sverige till 1906) användts af bödeln vid verkställande af halshuggning. 2NF 33: 645 (1922). —
-BJÄLKE, se HAN-BJÄLKE. —
-BOJA. vanl. i pl. Sätta handbojor på ngn, belägga ngn med handbojor. BtÅboH I. 9: 97 (1637). Tjufvars handbojor eller öfriga fängsel. Rääf Ydre 1: 127 (1856). —
(jfr 3, 13 h ζ) -BOK, pl. -böcker. [fsv. handbok (i bet. 2); jfr isl. handbók, t. handbuch, fr. manuel; efter mlat. manuale]
1) i allm.: bok (i sht av mindre format) som är avsedd för ständigt begagnande; särsk. o. numera vanl. om en kortfattad, men någorlunda fullständig översikt av ett ämne l. ämnesområde inom vetenskap l. konst o. d. l. i allm. redogörelse för l. beskrivning av l. vägledning i ngt; ofta: större lärobok, äv.: uppslagsbok; stundom allmännare: kompendium, lärobok, handledning, vägledning. (Lat.) Enchiridion .. (sv.) handbook. VarRerV 33 (1538). (Luthers fabler äro nu) vthi een lithen hand Book författade. Balck Es. a 7 a (1603). HFinSkolvH 1: 182 (1799; om lärobok). En någorlunda fullständig handbok i vårt svenska språks ljudlära, beteckningslära och aksentlära. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885). BtRiksdP 1910, IV. 1: nr 7, s. 27. jfr RESE-, SEGEL-, STUDIE-HANDBOK m. fl.
2) bok som innehåller en sammanfattning l. översikt av den kyrkliga ritualen; särsk. om den för prästerskapet avsedda handledningen innehållande den för svenska kyrkan fastställda ritualen för gudstjänster o. andra kyrkliga förrättningar jämte tillhörande böner m. m.; kyrkohandbok, liturgisk handbok. OPetri Hb. A 2 a (1529). Wijgzlen förrättes med the Böner och Sånger, som uti Handboken finnas införde. Kyrkol. 15: 21 (1686). Almqvist Kap. 24 (1838). SvH 2: 543 (1905). jfr KYRKO-HANDBOK.
3) (†) bok som ngn har till hands för att däri göra anteckningar; anteckningsbok; dagbok. Schroderus Comenius 742 (1639). Den studerande Personen .. läser Böckerna .. och vthur dem i sin Handbook det aldrabäste vpplåckar. Comenius OrbPict. 200 (1683). Ekblad 430 (1764). —
(jfr 9 e) -BOKA, -ning; -are. (förr) bärgv. boka (malm) för hand (medelst handhammare); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning o. -are. Rinman (1788). Handbokad malm. JernkA 1834, s. 674. Därs. 1853, s. 141 (: handbokarne). Handbokning .. bibehöll sig på sina håll långt in på 1800-talet. Fatab. 1925, s. 130. —
(jfr 3) -BOLL. idrott.
1) (mindre) boll som kastas för hand l. framdrives medelst slagträ o. d. (motsatt: fotboll m. fl.); äv.: spel som spelas med dylik boll. Spela handboll. Möller (1790). Spel med liten fylld handboll och utan slagträ. 2NF 3: 1016 (1905).
2) större luftfylld boll (fotboll) som spelas med händerna; äv. om dylikt bollspel. Littorin PojkFriluftsl. 47 (1919). —
-BOLL-SPEL. idrott. jfr -BOLL 1 o. 2. 2NF 20: 673 (1914). —
(jfr 9 e) -BORR. i sht tekn. o. bärgv. borr som kringvrides med händerna (motsatt: maskinborr). Rinman (1788). 2NF 31: 974 (1920). —
(jfr 9 e) -BORRA, -ning. i sht tekn. o. bärgv. borra för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Handborrade hål. TT 1872, s. 308 (: -borrning). —
(jfr 9 e) -BORRMASKIN~002. tekn. o. bärgv. borrmaskin vid vilken borrens rotering åstadkommes medelst en vev som vrides för hand. JernkA 1885, s. 134. —
-BORR-SKAFT. tekn. (med bröststöd o. svingel försett) skaft till en handborr; äv. om handborr i dess helhet. Almroth Karmarsch 293 (1839). VaruförtTulltaxa 1: 280 (1912). —
(jfr 9 e) -BORSTE. (i sht i fackspr.) (mindre) borste varmed borstning sker för hand (motsatt: maskinborste). Frykholm Ångm. 115 (1881). —
-BRED, -BREDD, se D. —
(jfr 10 a) -BREV. (hand- 1642 osv. handa- 1655—1906 (arkaiserande). hande- 1629) [fsv. handbref; jfr t. handbrief, fr. lettre de la main] personligt (egenhändigt) brev från ngn högt uppsatt person (i sht regent, högre ämbetsman o. d.); numera ofta med tanke på ett dylikt brevs mera privata l. förtroliga karaktär (motsatt: officiellt meddelande, ämbetsskrivelse o. d.); stundom allmännare: egenhändigt l. personligt l. privat brev. RP 1: 144 (1629). Hans May:tz handbref til Kongl. Rådet och Gen. Gouverneuren i Pomern, Gr. Nils Bielke. Nordberg C12 1: 17 (1740). Kejsaren skall nyligen uti et handbref gifvit Preussiska Hofvet tilkänna sin böjelse til Fred med Porten. PT 1791, nr 10, s. 2. Det sätt, hvarpå chefen för landförsvarsdepartementet genom enskilt handbref begärt undersökningen. GHT 1896, nr 83 A, s. 3. En dag i november mottog chefen för uravdelningen .. ett handbrev från friherrinnan Carlén-Federle. Siwertz Varuh. 242 (1926). —
(jfr 13 h β) -BRINGA, v. (†) bringa (ngn en skrivelse o. d.) till handa; anträffat bl. i p. pf. VDAkt. 1674, nr 196. H:r Öfwersten och Commendantens (C. G. Skyttes) skrifwellse är migh handbracht. KKD 11: 273 (1704). —
(jfr 9 e) -BRODERA; jfr -BRODERI. brodera för hand; i sht i p. pf. Fina handbroderade Linnenäsdukar. PriskurCronquist 1898, s. 14. Östergren (1926). —
(jfr 9 e) -BRODERI. broderi som utföres l. utförts för hand. Sidenvestar med handbroderi. SthmModej. 1851, s. 24. PriskurCronquist 1898, s. 19. —
(jfr 9 e) -BROMS, r. tekn. broms som skötes för hand (motsatt: mekanisk broms o. d.). SDS 1896, nr 542, s. 3. SFS 1905, nr 40, s. 6. —
(jfr 9 e) -BROMSNING. tekn. bromsning för hand (med handbroms). Lundberg Lok. 282 (1902). —
(jfr 9 e) -BRÅKA, r. l. f. (i sht i fackspr.) handredskap för bråkning av lin o. d. LfF 1843, s. 252. Fatab. 1916, s. 17. —
-BYGEL. (i fackspr.)
1) till 1; på värja o. sabel: (handen skyddande) bygel som utgår från parerstången o. är fäst i greppets övre ända. Balck Idr. 3: 377 (1888).
2) till 3: bygel över avtryckaren på ett gevär, varbygel. Dalin (1852). WoJ (1891). —
(jfr 3) -BÅGE. [fsv. handbughi; jfr isl. handbogi] pilbåge som spännes o. avskjutes med händerna (motsatt: armborst, låsbåge o. d.). VarRerV 35 (1538). Detta folcket (dvs. lapparna i Kemi lappmark) äre myket behändige medh .. Stålbågars och handbogars Skiutande. BtVLand 6: 7 (1674). Finland 23 (1893). —
(jfr 3, 9) -BÅR. (i sht i fackspr.) bår som bäres (av två personer) med händerna (motsatt: skottkärra o. d.). Rålamb 14: 148 (1690; omtalat ss. trädgårdsredskap). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 347 (1886). —
-BÄCKEN. (numera ngt ålderdoml.) handfat. VarRerV 30 (1538). Brunius SkK 600 (1850). —
-BÄLG, förr äv. -BÄLGA, r. l. f.
1) (†) till 1: bälghandske. Drängen Jacob Jonsson återfår (vid trolovningsskillnaden) alla the gåfvor som han Pigan Ingierd Nilsdotter förärat samt i förlikning Tre Riksdahler 16 skilling och 2:nne st. handbäljor. VDP 30/4 1777, § 10.
2) (i sht i fackspr.) till 9 e: blåsbälg som skötes för hand, handpust. Fernow Värmel. 894 (1779). —
-BÖJARE, r. l. m. anat. benämning på de å underarmens framsida belägna muskler som åstadkomma handens böjning; särsk. i uttr. inre o. yttre handböjaren. Hartelius Anat. 190 (1874). Müller LbAnat. 88 (1905). —
(jfr 2) -BÖJNING. särsk. gymn. Famnst(ående) handböjning uppåt och nedåt. Balck Idr. 3: 322 (1888). Wide MedGymn. 142 (1895). —
(jfr 3) -BÖSSA. [fsv. handbyssa] (i fråga om äldre förh.) eldhandvapen (bössa, gevär, pistol o. d.; motsatt: hakebössa, ”kärrebössa” o. d.). OxBr. 11: 742 (1640). Pistohler och Handbyssor. BoupptSthm 18/10 1659. (I Perugia skall man år 1364 ha förfärdigat) 500 st. en tvärhand långa handbössor. KrigVAT 1850, s. 384. Levertin Linné 60 (1906). —
(jfr 9 e) -CIGARR. (i fackspr.) handgjord cigarr. ArbStat. A 2: 63 (1899). 2NF 5: 310 (1906). —
(jfr 3, 9) -CIRKEL. passare (motsatt: stångcirkel o. d.). Stiernhielm Arch. O 2 a (1644). SFS 1864, nr 66, s. 31. —
-DELAD, p. adj. bot. om blad: handformigt delad. Arrhenius Bot. 115 (1845). Forssell InlBot. 141 (1888). —
-DJUR.
1) paleont. (äldre) benämning på ett antaget stort däggdjur (Cheirotherium) av vilket man funnit handliknande fotspår. Lindström Lyell 179 (1857). Holmström Geol. 82 (1877). Sörlin JoL 211 (1925).
2) (mindre br.) zool. i pl., benämning på den ordning av däggdjuren som omfattar människan o. aporna (Primates). 1Brehm 1: 1 (1874). —
(jfr 3, 9) -DOCKA, r. l. f. (i fackspr.) med handtag försedd, tung klots (av trä l. järn) som användes för nedslagning av pålar, nedstötning av stenar vid stensättning o. d.; ”jungfru”. Stål Byggn. 1: 175 (1834). 2UB 1: 495 (1898). —
(jfr 9 e) -DRIFT. (hand- 1885 osv. handa- 1742) (i fackspr.) förhållande(t) att en apparat o. d. drives för hand; jfr -DRIVA, v. VetAH 1742, s. 277. SFS 1919, s. 368. —
(jfr 3, 9 e) -DRILL. etnogr. primitiv inrättning för frambringande av eld, bestående av en pinne som hastigt kringvrides mellan händerna o. ett underlag mot vilket pinnen vid kringvridningen gnides, båda av hårdt trä. Fatab. 1913, s. 194. —
(jfr 3, 9 e) -DRIVA, v., -ning.
1) (i fackspr.) driva (en apparat o. d.) för hand; anträffat bl. i p. pf. SLorS 16: 93 (1899). Handdrifna och automatiskt drifna (”tippare”). TT 1902, V. s. 13.
2) bärgv. driva (en ort) för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. TT 1881, s. 15 (: -drifningen). Kostnaden .. är .. i regel något högre för maskindrifna än för handdrifna orter. JernkA 1902, s. 236.
3) (i fackspr.) bearbeta (metall) l. tillvärka (föremål av metall) gm drivning för hand; anträffat bl. i p. pf. Handdriven koppar. Handdrifna ljusstakar. PT 1901, nr 144 A, s. 3. —
-DUK. (hand- (han-) 1643 osv. hande- 1697) fyrkantigt l. rektangulärt, fållat stycke av linne- l. bomullsväv o. d. avsett att torka sig på (eg. torka händerna på) efter tvättning l. bad o. d.; äv. (i sht i ssgr) om dylik duk avsedd för torkning av disk l. för damning m. m.; förr äv. om servett; jfr HAND-KLÄDE. Kalff AUggla F 1 a (1643). Serviette, (dvs.) handduk. Swedberg Schibb. 298 (1716). Om två personer av olika kön torka sig på samma handduk ock på samma gång, så bliva de (enl. folktron i Smål.) kära i varandra. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 373. Lik sänktes i äldre tider i graven med långa handdukar. Budk(Vasa) 1922, s. 87. jfr AVRIVNINGS-, BAD-, DAMAST-, DAMM-, DISK-, DOP-, DRÄLLS-, KNIV-, KÖKS-, LÄRFTS-, PARAD-, PORSLINS-, SILVER-, TOALETT-HANDDUK m. fl.
Ssgr: handduks-dräll. BoupptVäxjö 1882.
-hylla, r. l. f. hylla för förvaring av handdukar. BoupptVäxjö 1788.
-hängare, r. l. m. BoupptVäxjö 1872.
-lärft. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 57.
-ställ. BoupptVäxjö 1872.
-torkare, r. l. m. ställning varpå handdukar upphängas till torkning. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 132. —
(jfr 3) -ELDVAPEN~020. (-eld- 1844 osv. -elds- 1873) i sht mil. lätt eldvapen som är avsett att hanteras av en man (gevär, karbin, pistol, revolver m. m.); eldhandvapen. KrigVAT 1844, s. 203. IllMilRevy 1904, s. 122. —
-EMELLAN, se HAND 5 a. —
(jfr 13 h ζ) -EXEMPLAR. exemplar (av en bok o. d.) som ngn har för ständigt bruk. Klint (1906). BotN 1925, s. 394. —
(jfr 2 b ζ) -FALLEN, p. adj.; -fallnare (mindre br., Sundén (1885), PT 1908, nr 122 A, s. 3). modlös, försagd, rådlös; förbryllad, förvirrad; äv.: häpen, bestört, perplex. Columbus Ordesk. 17 (1678). Vid dessa ord såg Greta så glad ut, att Anders stod alldeles handfallen. Almqvist Lad. 13 (1840). Inför denna växande förbittring (hos adeln) stodo riksråden handfallna. Malmström Hist. 5: 17 (1877). Den inhemska kritiken tyckes i början stå litet handfallen inför detta ovanliga verk. Söderhjelm Runebg 2: 480 (1906).
Avledn.: handfallenhet, r. l. f. Weste (1807). Billing Betr. 195 (1906). —
-FARA, v., -ning. [sv. dial. hannfara]
1) (föga br.) till 9: hantera, handskas med (ngt); behandla (ngt). Kabbalan och hennes sätt att handfara siffertal. Rydberg Urpatr. 37 (1873). Först när ögonlocken blifvit .. tillslutna, vågade man handfara liket. NF 2: 136 (1876). Risberg Aisch. 34 (1890).
2) (†) till 9 e: bearbeta (ngt) för hand. Plysning .. sker dels på plysmachin dels med handfarande. Carlström Spinnm. 46 (1832). Därs. 73 (: -farning). —
-FAST, adj.; -are.
1) stark, kraftig o. d.
a) om person; eg.: som har fasta o. kraftiga händer; som (är starkt byggd o.) har stora kroppskrafter; stark, kraftfull, kraftig, robust; stundom bildl., i fråga om andliga egenskaper. Sylvius Curtius 675 (1682). Kistan lyftades och bortbars af fyra handfasta karlar. Afzelius Sag. 6: 234 (1851). (Christian Lundeberg) var en orädd och handfast man. VFl. 1911, s. 137.
b) i överförd anv., om sak l. egenskap l. förhållande o. d.: kraftig, bastant, robust; stadig, säker, handgriplig. Tjocka folianter inbundne i handfasta pergaments-band. Posten 1769, s. 820. Det gamla handfasta atombegreppet. Rein Psyk. 1: 192 (1876). Romantikerns känsla av främlingskap gentemot den handfasta verkligheten. Lamm UpplRom. 1: 437 (1918).
2) (†) bunden (fängslad) till händerna. Schultze Ordb. 1082 (c. 1755).
Avledn.: handfasthet, r. l. f. till -FAST 1. Weste (1807; med hänv. till armstyrka). Björkman (1889). —
-FAT. [fsv. handfat] tvättfat (eg. att tvätta händerna i); jfr -BÄCKEN. G1R 1: 175 (1523). Ett handfat, halff förgylt. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 62. Fatab. 1907, s. 89. jfr BLÄCK-, MALM-, MÄSSINGS-, PORSLINS-, SILVER-, TENN-HANDFAT m. fl. särsk. (skämts., föraktl.) om hav l. sjö. Han har farit öfver det här handfatet (dvs. Atlantiska oceanen) flere gånger än alla andra ombord tillsammans. VFl. 1911, s. 70. —
(jfr 3) -FATTAN l. -FATTANDE, n. (-fat(t)an 1549—1749. -fattande 1679) (†) handtag (se d. o. 4). BtFinlH 3: 235 (1549). Lind 1: 890 (1749). —
(jfr 9 e) -FIL. tekn. om mindre fil; särsk. om flata filar. BtÅboH I. 13: 302 (1638). 2NF 8: 189 (1907). —
(jfr 9 e) -FILNING. tekn. filning för hand. Siösteen ModBelg. 186 (1906). —
(jfr 3) -FLAGGA, r. l. f. flagga att bära i handen; särsk. (i fackspr.) om dylik signalflagga. SD(L) 1894, nr 312, s. 8. 2NF 25: 437 (1916). —
-FLATA. handens insida, flata handen. Tholander Ordl. (c. 1870). Med en fast smäll slog hon handflatorna mot armstōden. Ullman FlickÄra 26 (1909). —
-FLIKAD, p. adj. bot. om blad: handformigt flikad. Lundström Warming 270 (1882). —
-FLIKIG. bot. = -FLIKAD. NF 3: 38 (1878). Skårman Forssell 26 (1898). —
(jfr 3, 9 e) -FOG, r. l. m. snick. benämning på ett visst slags hyvel, rubank. BoupptVäxjö 1828. Landsm. XVIII. 1: 6 (1912). —
(jfr 9 e) -FORMA, v., -ning; -are. (i fackspr.) forma (ngt) för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning o. -are. Det handformade papperet får ofta hafva qvar sina råa kanter. NF 12: 725 (1888). Allt i Europa tillverkadt eldfast tegel underkastas handformning. TT 1899, K. s. 39. SD 1914, nr 82, s. 14 (: -formare; i fråga om tegeltillvärkning). —
-FORMAD, p. adj. i sht bot. handformig. Jönsson Gagnv. 126 (1910). —
-FORMIG. som har formen av en hand; i sht bot. i fråga om blad: handlikt delad l. flikad; äv. ss. adv. Wikforss 1: 740 (1804). Handformigt delade blad. Jönsson Gagnv. 115 (1910). —
-FOT, se HAN-FOT. —
(jfr 17 b) -FULL4~1, sbst. oböjl. ((†) pl. = (IErici, Hiärne Förb. 51 (1706))). Anm. Ss. pl. till handfull användes numera alltid (två osv.) händer fulla; se HAND 17 b.
1) i eg. bem.: en hand full, så mycket som man kan rymma i l. fatta med handen på en gång. Tree Handfull brun Kåhl. IErici Colerus 2: 375 (c. 1645). Han .. gaf .. (bruden) en handfull Ducater. PT 1791, nr 27, s. 2. Han lutade sig ned och tog upp en handfull snö. Hallström Sparfv. 13 (1903).
2) i utvidgad o. bildl. anv., för att beteckna en ringa mängd l. ett ringa antal: smula, liten hop; särsk. i fråga om personer: ringa skara. TRudeen Vitt. 176 (1702). Hvad som trodde sig en Gud / Skall i en handfull stoft förbytas. Kellgren 2: 29 (1782). Napoleon (uppehöll) med en handfull folk .. de allierades härar. Platen SvFörsv. 38 (1828). Det var en handfull år efteråt. Hellström Kusk. 91 (1910). —
(jfr 17 b) -FYLLA, r. l. f. (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) handfull. Nicander Hesp. 112 (1835). Modin GTåsjö 114 (1916). —
(7 d) -FYLLELSE-DAG. (†) = -FYLLNINGS-DAG. Melin HelSkr. 3Mos. 8: 33 (1859). —
(7 d) -FYLLELSE-OFFER. (†) = -FYLLNINGS-OFFER. Melin HelSkr. 3Mos. 7: 37 (1859). —
(7 d) -FYLLNING. (i bibeln) invigning till prästämbete. Så skall du företaga handfyllning med Aron och hans söner. 2Mos. 29: 9 (öv. 1893).
Ssgr (i Bib.): handfyllnings-dag. 3Mos. 8: 33 (öv. 1893).
-offer. särskilt offer som förrättades vid invigningen till prästämbetet. 3Mos. 7: 37 (öv. 1893). —
(jfr 5) -FÅ, förr äv. -FÅNGA; jfr -FÅNGARE. [fsv. handfa; jfr isl. handfá]
1) lämna (ngt) i (ngns) händer (i sht ss. pant l. lån l. till förvar o. d.), överlämna (ngt till ngn); numera bl. jur. i p. pf., i uttr. handfången pant o. d. Han nekar sinom nästa .. thet han honom j godho troo handfååt haffuer. 3Mos. 6: 2 (”5”) (Bib. 1541). Ded conceptedt, som Cantzleren hadhe Sadler handfongett. AOxenstierna 1: 132 (1628). (Sv.) Handfångit gods, (lat.) Bona accepta. Schultze Ordb. 1029 (c. 1755). Handfången pant. Schrevelius CivR 2: 181 (1847). BtRiksdP 1903, I. 1: nr 33 a, s. 37.
2) (†) få (ngt) i händerna; mottaga (ngt). Gustaf II Adolf 186 (1617). The tusende Gyllen, som han hade handfångit vtaff een förnemligh Gudfruchtigh Qwinna. Schroderus Os. 1: 578 (1635). Då brefwet handfickz. VDAkt. 1720, nr 110. —
(jfr 3) -FÅNG. [fsv. handfang (i bet. 2 o. 3); jfr isl. handfang]
1) (†) grepp med handen; konkret: vad som gripes med handen; äv. oeg. o. bildl. (jfr HAND 5): vad ngn innehar l. äger; tillgång; ämne; tillfälle, lägenhet. Sylvius Mornay 27 (1674). Materia, (dvs.) emne: handfång. Swedberg Schibb. 283 (1716). Occasion, (dvs.) tilfelle, lägenhet, .. handfång. Därs. 286. En lerkoka han frestar dernäst. Hans mäktiga handfång / Hennes natur förädlar. Adlerbeth Ov. 278 (1818).
2) (†) handtag (se d. o. 4), grepe; skaft; i fråga om värja o. d.: fäste, grepp. VarRerV 35 (1538). Etth Rappir med forgyltt handfongh. HH 1: 25 (1543). 1 Stekepanna medh twå handfångh. BoupptSthm 23/6 1667. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 115 (1868).
3) (numera föga br.) så mycket som man på en gång tager i handen l. händerna; fång. Några handfång hö. Weise 1: 232 (1769). Dahm Biet 131 (1878).
4) (föga br.) i fråga om vante l. handske: ”grepp” (mellan tummen o. de övriga fingrarna). RedNordM 1907, s. 11. —
(jfr 5) -FÅNGARE. (†) vbalsbst. till -FÅ 1: överlämnare; givare; överlåtare. RP 5: 102 (1635). Schroderus Kors. 538 (1641). (Lat.) Manceps .. (sv.) handfångare. Ekblad 209 (1764). —
-FÅNGS-BESKED. [jfr -FÅ 2 samt -FÅNG 1] (†) mottagningsbevis, recepisse. Lind 1: 1326 (1749). —
(jfr 2 b ζ) -FÄLLD l. -FÄLLT, p. adj. (†) handfallen. Bark Bref 1: 1 (1702). Jag .. / Står våtögd, handfält, tyst. Brenner Dikt. 2: 79 (1723). Bergklint Vitt. 68 (1774). —
(jfr 3) -FÄLTSLANGA~020. (i fråga om äldre förh.) kanon av små dimensioner; jfr -RÖR. EldhandvSkjutsk. 2: 51 (1877). Det minsta slaget (av slangor) benämndes handfältslangor l. handrör. 2NF 25: 1412 (1917). —
(jfr 9) -FÄRDIG. (hand- c. 1755 osv. handa- 1926) [jfr t. handfertig] (föga br.) skicklig i (bruket av) händerna; händig. Schultze Ordb. 1047 (c. 1755). SD(L) 1898, nr 153, s. 4. —
-FÄRDIGHET—00~2, äv. ~200. (hand- 1842 osv. handa- 1852—1913) skicklighet i händernas bruk (för ngt visst arbete); manuell färdighet; händighet; färdighet (i ngt visst arbete). Uppöva sin handfärdighet (i ngt). Prof i hand- och kroppsfärdigheter (vid krigshögskolan i Danmark). KrigVAH 1842, s. 282. Alster af mensklig handfärdighet. LfF 1875, s. 199. Flodström SvFolk 166 (1918). —
(jfr 10 a) -FÄST, r. l. f. skriftlig förbindelse. JönkTb. 136 (1539). Därs. 157 (1547). —
-FÄSTA, v.
1) (†) till 1: fängsla (ngn) till händerna; anträffat bl. i p. pf. Göra en handfäst. Schultze Ordb. 1085 (c. 1755).
2) (†) till 2 b ϑ: trolova; jfr -FÄSTNING 2. De unga Tu de månde då handfästa bli. Dalin Vitt. 6: 188 (1759).
3) gymn. till 3; i uttr. handfäst sideshållning, utliggning varvid man håller sig fast med händerna vid en ribbstol l. springstolpe. Balck Idr. 3: 159 (1888). —
(jfr 3) -FÄSTE.
1) tag l. grepp med handen l. händerna (i ngt); fäste för handen l. händerna. Få handfäste. Schultze Ordb. 1086 (c. 1755). Den kala klippan gaf intet handfäste. Berzelius Res. 219 (1819). Klint 966 (1906).
2) handtag (se d. o. 4); numera nästan bl. i fråga om hugg- l. stickvapen: fäste, grepp. Schroderus Os. III. 1: 258 (1635). En nyckel, om hvars handfäste en silfveromspunnen sträng eller snöre satt lindadt. Almqvist Pal. 33 (1838). Klingan (är) smalast ett stycke framom handfästet. Nilsson Ur. 2: 92 (1862). —
(jfr 2 b ϑ) -FÄSTNING. [jfr d. haandfæstning, ävensom isl. handfestíng (i bet. 2)]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) eg.: bekräftande av ett löfte o. d. gm handslag; med handslag bekräftat (bekräftad) löfte l. förbindelse; äv. (med anslutning till HAND 10 a, c): med namnunderskrift bekräftad förbindelse, skriftlig förbindelse. G1R 1: 51 (1523). Verificationer af handfestningar och slikt. RARP 9: 7 (1664). Handfästningens tro. Adlerbeth Æn. 269 (1804). Hålla, bryta sin handfästning. Cavallin (1875).
2) (i fråga om ä. förh.) trolovning (som bekräftades gm handslag). Stiernhielm WgL 104 (1663). BonnierKL 2: 715 (1923).
3) [eg. specialanv. av 1; sannol. närmast efter motsv. anv. i d.] hist. i fråga om äldre, i sht medeltida förh.: konungaförsäkran (varigenom rådets o. de högre ståndens privilegier bekräftades); stundom allmännare: av konungen given bekräftelse på privilegier o. d. (jfr 1). HTSkån. 1: 181 (i handl. fr. 1658). LReg. 275 (1676; i fråga om danska förh.). Ofvanberörde äldsta urkund för Uddevalla, Konung Hans' handfästning till dervarande borgerskap. Holmberg Bohusl. 3: 112 (1845). Konung Karl (Knutsson) hade vid sin tronbestigning icke afgifvit någon försäkran eller s. k. handfästning utöfver den allmänna som landslagen föreskref. IllSvH 2: 302 (1876). Hjärne K12 131 (1902). —
-FÖRA. (hand- 1677—1724. handa- 1678) (†)
1) till 2 a; bildl.: handleda (ngn). Skolordn. 1724, s. 27.
2) till 5, 13 h β: lämna (ngt) i ngns händer, tillställa (ngn ngt). VDAkt. 1677, s. 30. Därs. 1678, nr 383. —
(jfr 9 e) -FÖRGYLLA, -ning; -are. (i fackspr.; i sht bokb.) förgylla för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Handförgylda böcker. IndUtstMalmö 1896, s. 41. En .. skicklig handförgyllare. GHT 1896, nr 175, s. 4. Praktband med handförgyllning. Öberg Makt. 1: 24 (1906). —
(jfr 2, 3, 9) -FÖRING, stundom -FÖRNING. (-föring 1889 osv. -förning 1886—1898) (i fackspr.) sätt att föra handen (vid utförande av ngt). Den .. säkra handföringen (hos konstnären). Rydberg Varia 119 (1889, 1894). särsk. ridk. om det sätt på vilket ryttaren under ridning för l. använder händerna vid tygelhjälpernas givande. Balck Idr. 1: 224 (1886). RidI 1914, s. 183. —
(jfr 8) -GEMÄNG, förr äv. -GEMÄNGE. [av t. handgemenge] strid man mot man (i en batalj), strid på nära håll (i sht med blanka vapen); äv. mer l. mindre oeg. (i fråga om slagsmål o. d.) l. bildl. Komma i, förr äv. till handgemäng (med ngn). Råka, vara i handgemäng. Det kom till handgemäng (med fienden). (Den 2 nov.) råkade (vi) utj handgemänge med ett partie kosacker. KKD 2: 22 (1704). Det var icke longt ifrån at de skulle kommit til hand-gemeng. Serenius (1741). Sin svigtande flygel han (dvs. G. II A. vid Lützen) sjelf för an / Och leder i handgemänget. Snoilsky 3: 4 (1883). Här måste bli ett själarnas handgemäng. Strindberg Hafsb. 189 (1890). Kämpar, som i vilda handgemäng ge sig i kast med trollen. NoK 29: 63 (1924).
Ssgr (mil.): handgemängs-vapen. UB 6: 105 (1874). EldhandvSkjutsk. 2: 150 (1877).
-övning. Hazelius Förel. 303 (1839). —
(jfr 3) -GEPÄCK. (i sht vard.) handbagage. Dagen 1898, nr 3, s. 3. —
(jfr 3) -GEVÄR. (†)
1) eldhandvapen; äv. koll. 2RA 3: 738 (1734). Nordberg C12 2: 107 (1740; koll.). Till skjutning med handgevär nyttjades först kula. Swederus Jagt 5 (1832). (Gevärsförråden omfatta) hand- och sidogevär med tillhörigheter. SFS 1890, Bih. nr 18, s. 2.
2) om handvapen i allm.; äv. oeg. o. bildl. Nordenflycht QT 1746—47, s. 175 (bildl.). De längsta naglar var det bästa handgevär. Livin Kyrk. 46 (1781). Sjögren (1795).
Ssgr (till -GEVÄR 1; †): handgevärs-ammunition. KrigVAH 1885, s. 36.
-eld. KrigVAH 1807, s. 44.
-exercis. KrigVAH 1823, s. 101.
-krut. DA 1824, nr 3, s. 5.
-kula. HSH 7: 246 (c. 1750).
-lära, r. l. f. KrigVAH 1843, s. 29.
-salva, r. l. f. Blanche Bild. 4: 232 (1865).
-strid. Mankell Fältsl. 70 (1857). —
(jfr 3) -GINA, r. l. f. (numera mindre br.) sjöt. o. skeppsb. mindre, lätthanterlig gina. Pihlström SkeppAfl. 1: 207 (1796). Frick o. Trolle 130 (1872). —
(jfr 5, 13 h β) -GIVA, v. (†) lämna (ngn ngt) i händerna; låta (ngt) komma (ngn) tillhanda; tillställa (ngn ngt); äv.: meddela, delgiva (ngn ngt). Om H:s K. M:tt .. allernådigst handgofwo HandellsCollegio, att her effter draga omsorgh (osv.). RARP 4: 627 (1651). Det senare (dvs. brevet) .. blef mig handgifvet i går. VDAkt. 1722, nr 159. Därs. 1769, nr 634. —
(jfr 2 b ϑ) -GIVANDE, n. (hand- 1642—1671. hands- 1621) (†) handling(en) att räcka ngn handen; handslag. Fosz 566 (1621). Widekindi KrijgH 914 (1671). —
-GIVNING. (†) = -GIVANDE. Fosz 566 (1621). —
(jfr 9 e) -GJORD, p. adj. gjord (tillvärkad, arbetad) för hand. Handgjorda skor, cigarrer. Handgjordt (papper) af linnelump. SDS 1894, nr 309, s. 3. —
(jfr 3) -GRANAT. (i sht mil.) granat avsedd att kastas för hand; förr äv. om granat avsedd för kastning ur ”handmörsare”. OxBr. 8: 463 (1645). Fienden .. kom .. på 2 rutor när in till glasin oachtat wåre redan med hand granater på honom spelade if(rå)n Revelinen. KKD 11: 141 (1710). ExInf. 1927, s. 18. jfr ANFALLS-, FÖRSVARS-, GAS-, RÖK-HANDGRANAT m. fl.
Ssgr (i sht mil.): handgranat-eld. KrigVAT 1836, s. 358.
-mörsare. (förr) handmörsare. Gyllengranat SvSjökr. 2: 4 (1840). 2NF 19: 347 (1913).
-strid. KrigVAT 1922, s. 312. —
-GREP, se HANDGREPP. —
(jfr 3) -GREPAN, n. (†) = HANDGREPP 3. Comenius OrbPict. 151 (1683; uppl. 1716: handgrep). Dubbla dörar, med gångiern, sampt handgrepan och kasthakor. OfferdalKArk. N II 1, s. 49 (1698). Lind (1749). —
(jfr 3) -GREPE l. -GREPA. (†) = HANDGREPP 3. Linc. (1640; under ansa). BoupptSthm 18/8 1671. En dopskål med 2:ne Handgrepar. VDAkt. 1790, nr 183. —
-GREPP, se d. o. —
-GRIP, se HANDGREPP. —
(jfr 3) -GRIPA. (†) gripa (ngn l. ngt) med händerna; äv. bildl. När Kong Heidrek kom .., wart han .. handgripen. Verelius Herv. 135 (1672). Fåfängt vill man besegra det (dvs. katolicismens väsende), så länge man förmenar att det kan handgripas i någon bok. Atterbom PhilH 425 (1835). —
-GRIPLIG, -are; adv. -a (†, Swedberg Ordab. (c. 1730), Schultze Ordb. 1622 (c. 1755)), -en (Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663) osv.), -t (Carlson Hist. 2: 344 (1856) osv.). (-elig 1643—1799. -lig 1663 osv.)
1) [jfr t. handgreiflich, ävensom fr. palpable o. nylat. palpabilis; ordet är i sv. tidigast uppvisat i bildl. anv. (se b)] till 3.
a) i mera eg. bet.: som kan gripas med handen l. händerna l. varpå man kan taga med handen l. händerna; förnimbar för de yttre sinnena; materiell, kroppslig; värklig, reell. Palpabel, (dvs.) handgripeligit. Swedberg Schibb. 288 (1716). At han (dvs. Kristus) efter sin upståndelse .. icke mera vil vara bunden vid lekamligit, synligit, handgripeligit och verldsligit väsende. Borg Luther 1: 532 (1753). Tvenne världar: den handgripliga verklighetens och den andliga verklighetens. Segerstedt Händ. 43 (1926). särsk. (†) om mörker l. natt: ogenomtränglig, tjock, djup. Egyptierna sitta fångne i tiockt handgripeligt mörker. SRosén (1741) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 57. Genom svart, handgriplig natt. Öman Milton 44 (1862).
b) bildl.: påtaglig; åskådlig; tydlig, uppenbar; evident. Handgripliga fakta, skäl, bevis, vittnesbörd. Handgriplig fördel, nytta. Skillnaden var handgriplig. Handgripligt påvisa ngt. (Det) ähr handgripeligtt, att (osv.). AOxenstierna 1: 582 (1643). Derigenom var nu grunden för all vetenskap i sjelfva verket så allmänt fattlig, att den kunde kallas handgriplig. Geijer I. 5: 91 (1811). De anmärkta missförhållandena (hade) under tidens lopp hunnit mera handgripligt framträda. Carlson Hist. 2: 344 (1856). Nilsson FestdVard. 20 (1925). särsk. i numera obr. uttr.; i sht ss. adv. vid verb med bet.: förstå, inse, märka o. d. Här af kan dhen Högt(ära)de Rätten Handgrijpligen aftaga att iag till gården räte ägaren är. BoupptSthm 1673, s. 902 b, Bil. När en Läsare handgripeligen märker, at Moralistens hugg komma från en illparig hand. Dalin Arg. 2: 88 (1734, 1754).
2) till 8, 9: som utföres med handen l. händerna; numera nästan bl. i sådana uttr. som handgriplig(t) våld l. misshandel o. d., handgriplig tillrättavisning l. bestraffning o. d., kroppsligt våld, kroppslig bestraffning osv., samt ss. adv. i fråga om våld l. bestraffning o. d. Handgripligt tillrättavisa ngn. (Augusta) hade ock nära nog fått en handgriplig tillrättavisning. Carlén Repr. 512 (1839). Fruntimmer, som .. handgripligen verkat i kök, skafferi, mjölkkammare (osv.). HLilljebjörn Hågk. 1: 95 (1865). Gå handgripligt till väga. Auerbach (1909).
Avledn.: handgriplighet, r. l. f.
1) till -GRIPLIG 1.
a) (föga br.) till -GRIPLIG 1 a. Den yttre-sinnliga handgripligheten. Atterbom PhilH 440 (1835).
b) till -GRIPLIG 1 b. SC 1: 810 (1820). Ej heller har han (dvs. V. Rydberg) den realistiska handgriplighet och åskådlighet, som ligger den historiske skalden närmare. Rudin i 3SAH 11: 40 (1896).
2) till -GRIPLIG 2: våld, våldsamhet(er); vanl. i pl. Det kom till handgripligheter. Gå l. övergå till handgripligheter. Hygiea 1855, s. 346. En ordvexling uppkom, som lärer hafva urartat till handgripligheter. Tegnér Armfelt 2: 13 (1884). —
-GRÄS. (hand- 1659. hande- 1638) (†) växten Orchis maculata Lin.; jfr HAND 16 a. Franckenius Spec. C 4 b (1638, 1659). —
(jfr 13 h α α') -GÅ; jfr -GÅNG, sbst.1 [fsv. handganga, -ga] († utom i p. pf. ss. adj., se -GÅNGEN) underkasta sig (ngn), erkänna (o. hylla ngn) ss. (över)herre; bliva (ngns) man, träda i (ngns) tjänst. G1R 2: 156 (1525). (Engelbrekt) Droogh så til Halmstadha, och thå stadhen war honom handgången, droogh han för Wardbergh. OPetri Kr. 188 (c. 1540). The Svenske Herrar, som honom (dvs. konung Kristiern) tilförene handgångit hade. LPetri Kr. 146 (1559). Celsius Alm. 1718, s. 15. —
-GÅNG, sbst.1 (†) vbalsbst. till -GÅ. Dalin Hist. 2: 901 (1750). NF 6: 1271 (1883; om själva hyllningsakten). —
-GÅNG, sbst.2 gymn.
a) förflyttning med händerna uppåt l. nedåt å en ribbstol från spännböjande utgångsställning. LGBranting 1: 33 (c. 1860).
b) gång på händerna i valvstupstående ställning. Balck Idr. 3: 254 (1888). —
(jfr 13 h α α') -GÅNGEN, p. adj. [eg. p. pf. till -GÅ] i uttr. (ngns) handgångne man o. d., person som hyllat ngn ss. sin herre o. trädt i hans tjänst; i eg. bet. numera bl. i skildring av ä. förh.; numera vanl. i överförd anv.: person som står i (ngns, äv. ett partis l. en rörelses o. d.) tjänst, (ngns trogne) anhängare l. ”vapendragare” l. värktyg o. d. Han (dvs. en norsk hertig) fick icke .. hafva flera handgångna eller trosvurna män, än Konungen det tillstadde. Strinnholm Hist. 5: 192 (1854). Statsminister Steen och hans handgångne man Lars Holst. Dagen 1898, nr 117, s. 1. Statsråden få icke vara ett partis handgångna män. LfF 1914, s. 38. jfr: Dess (dvs. nykterhetskommitténs) handgångna press iakttager aktningsfull tystnad. NDA 1913, nr 48, s. 2. —
(jfr 8) -GÄNGE. [ordet bildat av V. Rydberg i puristiskt syfte] (†) handgemäng. Rydberg Frib. 305 (1877; uppl. 1857, 1866: handgemäng). Dens. Gudas. 55 (1887). —
(jfr 3) -GÖLING. (numera mindre br.) sjöt. enkelt löst tåg (som löper över en blockskiva). Pihlström SkeppAfl. 1: 24 (1796). NF (1882). —
-GÖPEN, förr äv. -GÖP. (numera knappast br.) om den hålighet som bildas i handen då denna böjes samman; förr äv. om mellanhanden (motsatt fingrarna). Uti sielfwa Hand-Giöpnen (voro) .. fem .. Ben. Hoorn Jordg. 1: 278 (1697). Heinrich (1814). —
(jfr 3, 9 e) -HACKA, r. l. f. i sht landt. handredskap för hackning (rensning, luckring o. d.). Dalin (1852). Man undanröjer tufbildningen (på marken) genom att med handhacka eller tufknif, som köres med häst, afskära tufvorna. 2NF 30: 258 (1920). —
(jfr 9 e) -HACKA, v., -ning. i sht landt. hacka (gm hackning rensa, luckra o. d.) för hand. Arrhenius Jordbr. 3: 130 (1861: -hackningen). När (majs-)plantorna nått omkring 15 cm höjd, häst- och handhackas de för att förstöra ogräset. LB 2: 360 (1900). —
-HALD, HALL, se -HÅLL. —
(jfr 3, 9 e) -HAMMARE. (i fackspr.) (mindre) hammare som skötes med en hand (motsatt dels: slägga, dels: maskinhammare o. d.). HSH 37: 4 (1529). Nitarne .. nitas antingen medels maskinkraft eller ock medels handhammare under kraftigt motstöd. TT 1901, V. s. 2. —
-HAMMAR-SPIK. (i fackspr.) handsmidd spik; vanl. koll. Rinman Jernförädl. 158 (1772). Eneberg Karmarsch 2: 619 (1862). —
-HAMRA, -ing. i sht tekn. hamra (ngt) för hand; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Handhamrat silver. Upsala(A) 1920, nr 236, s. 4. —
-HAVA, se d. o. —
-HAVARE, se HANDHAVA avledn. —
-HJUL. tekn. å apparat l. maskin: hjul som kringvrides med handen. TT 1871, s. 15. Medels handhjulet kan ångtilloppet fullständigt afstängas. LB 4: 145 (1904). —
(jfr 9 e) -HYVEL. (i fackspr.) hyvel som föres med handen (motsatt: hyvelmaskin o. d.). BoupptVäxjö 1827. Handhyflarna tillhöra snickarens mest använda verktyg. 2UB 8: 21 (1900). —
(jfr 3) -HÅLL. (numera bl. i starkt bygdemålsfärgat spr.) handtag (se d. o. 4), grepe, grepp; i fråga om vapen: fäste. VarRerV 31 a (1579: -hallet, sg. best.). Wapn som hafwer skafft, Hialte, Hand-hald, eller Fäste. Stiernhielm WgL 110 (1663). Et käril med tv handhåll. Lind (1749). Landsm. 1926, s. 13. —
(jfr 6 c) -HÅLLA, -ning (RARP 10: 38 (1668)). (†) hålla uppsikt över (ngn l. ngt), övervaka (ngn l. ngt); upprätthålla (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. över; med avs. på person äv.: bibehålla (ngn vid ngt). AOxenstierna 2: 250 (1615). Så frampt icke Prästerskapet bliffver handhollitt vidh dee gamble .. privilegier. RP 6: 272 (1636). Lagh och rätt är vorden handhållen. RARP 10: 53 (1668). (Hamnfogden skall) öfwer thenne Ordning handhålla. Stiernman Com. 3: 778 (1669). AdP 1800, s. 531. —
(jfr 3, 9 e) -HÅV. i sht fisk. med skaft försedd håv som föres med handen (ofta motsatt: sänkhåv, släphåv o. d.). UB 3: 596 (1873). ÖfversVetAFörh. 1902, s. 171. —
(jfr 9 e) -HÄCKLA, r. l. f. handredskap för häckling. BoupptSthm 30/3 1642. Nilsson HallMus. 49 (1902). —
(jfr 3, 13 h ζ) -HÄST.
1) i sht mil. ridhäst utan ryttare som medföres för att vid behov användas; löshäst, reservhäst; särsk. (mil.) om dylik häst som föres vid handen av en ryttare. RARP 4: 515 (1650). Till stridsträngen räknas: vid infanteriet handhästar, förbinderi-, ammunitions- och verktygs-vagnar. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 4 (1886). Skall ryttaren föra tvenne hästar, ledes ”handhäst” till vänster. RidI 1914, s. 10.
2) artill. spannhäst som föres vid tygeln. KrigVAH 1823, s. 62. ExFältartill. 1893, 1: 62.
3) (†) ridk. dresserad häst, skolhäst; cirkushäst. Lindfors (1815). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 43 (1836). —
-HÖG, adj., se D. —
(jfr 13 h ζ) -JOURNAL. (†) = -BOK 3. Dahlberg Lefn. 15 (c. 1755; uppl. 1911). —
-JÄRN. [fsv. handiärn (i bet. 1)]
1) till 1; i pl.: handklovar, handbojor (av järn). Schultze Ordb. 2050 (c. 1755). Heidenstam Karol. 2: 234 (1898).
2) tekn. till 9 e: handredskap av järn. (Ler-)massan genomskäres med ett handjern eller en ståltråd i fina skifvor. Gundberg Tegel 19 (1860). MedelprisPersedlar InstrUppb. 9 (1896). —
(jfr 3) -KAMERA. fotogr. mindre kamera som vid användningen hålles i handen (motsatt: ateljékamera o. d.). SD 1892, nr 334, s. 7. FlygHb. 16 (1921). —
(jfr 13 h ζ) -KAMMARE. till bostadsvåning hörande mindre rum avsett till förvaring av för hushållet nödiga inventarier (ss. duktyg m. m.) o. förnödenheter (matvaror, specerier m. m.); förrådskammare. DA 1824, nr 7, Bih. s. 2. PT 1911, nr 291 B, s. 1. —
-KANNA.
1) till 1: kanna för förvaring av vatten till tvättning o. d. (eg. till tvättning av händerna). Tegel E14 323 (i handl. fr. 1561). En förgyld handkanna och handfat, drifvet arbete. Wrangel TessPal. 40 (i handl. fr. 1735). Hushållerskan .. kom med ölet i en handkanna. Berger Ysaïl 166 (1905).
2) (mindre br.) till 3: vattenkanna för vattning av kruk- l. trädgårdsväxter o. d. Östergren (1926). —
(jfr 3) -KANON ~kanω2n. (förr) ett slags lättare kanon (ett mellanting mellan eldhandvapen o. artilleripjäs); jfr -FÄLTSLANGA, -RÖR. VexiöBl. 1821, nr 30, s. 1. Nilsson HallMus. 26 (1902). —
(jfr 3) -KAPPSÄCK~20 l. ~02. (mindre br.) handväska. BoupptVäxjö 1880. Auerbach (1909). —
(jfr 9 e) -KARDA, r. l. f., förr äv. -KARD. handredskap för kardning (motsatt: kardmaskin o. d.). HushBibl. 1755, s. 275. Norlind AllmogL 229 (1912). —
(jfr 13 h ζ) -KASSA. mindre (lätt tillgänglig) kassa avsedd för smärre, tillfälliga utgifter; äv. (i sht i fråga om regent o. d.): privat kassa. Kongens hand-cassa. Serenius Uu 2 a (1734). Har frun .. sin egen lilla handkassa, så .. (slipper) husets öfverhufvud .. förlora sitt lynnes jemnvigt. Bremer FamH 2: 16 (1831). Fatab. 1911, s. 193. —
(jfr 13 h ζ) -KASSÖR. (förr) kassör för konungens handkassa. Henel 1729 156 (1730). Hofcal. 1803, s. 73. —
(jfr 3) -KAVLE, äv. -KAVEL. [fsv. handkafle (i bet. 1)]
1) handtag, skaft (eg. av trä); numera bl. (ålderdoml.) i fråga om svärd, sabel l. värja o. d.: (hand)fäste. Tiderus GrLat. 62 (1626). (Barnmorskan) fattar med ena handen om benet, som om en handkafwel. Hoorn Siphra 88 (1715). (K. XII hade) handskarna stuckna öfver handkaflen på värjan. Heidenstam Skog. 107 (1904). jfr HORN-, SILVER-, TRÄ-HANDKAVLE m. fl.
2) (i vissa trakter, i sht på Gotl. o. i Finl.) i uttr. draga handkavle, benämning på en lek som tillgår så att två personer sätta sig ned på marken o. dragas om en kort, rund käpp. 2VittAH 7: 284 (1795, 1802; i fråga om ä. förh. i Finl.). NF 4: 1556 (1881; i fråga om förh. på Gotl.). Bengts Vargt. 47 (1915; från ö. Nyl.). —
(jfr 3, 9) -KIL. arkeol. under vissa perioder av den äldre paleolitiska tiden användt, kilformigt redskap av flinta. 2NF 20: 1285 (1914). Nilsson PrimKult. 32 (1923). —
-KLAFF. uppslag vid handleden på en ärm. Lind 1: 219 (1749). Pickera handklaffar. Sömnadsb. 481 (1915). jfr: 2 st. plyshandklaffer. BoupptSthm 22/6 1655. —
-KLAPP, sbst.1, r. l. m., äv. -KLAPPA, r. l. f. (†) = -KLAFF. BtÅboH I. 13: 99 (1638). Sidentyg .. till .. handtklappor. HSH 31: 79 (1661). Hiärne 1Hdskr. 25 (c. 1715). —
(jfr 2 a) -KLAPP, sbst.2, r. l. m. (tillf.) klapp (smekning) med handen. Då de en enda handklapp få, / Skall du famntagen blifva. Almqvist Hect. 29 (1814). Dens. God. 11 (1838). —
(jfr 2 b) -KLAPP, sbst.3, n. (hand- 1748 osv. hande- 1732—1750) (numera i sht i vitter stil) handklappning; numera bl. koll. Ther (dvs. vid kröningen) höres handeklapp och glädiespel i högd. Kolmodin QvSp. 1: 532 (1732). (Jag ser parterren) Med glädjens och beundrans rop / I höga handklapp sig förklara. JGOxenstierna 2: 226 (1775, 1806). ”La gitana” dansas mjukt och lustigt / Till kastanjetter, handklapp och gitarr. Josephson GulaR 96 (1896). —
-KLAPPS-STORM. (i vitter stil) applådstorm. Berger Ysaïl 149 (1905). —
-KLAPPA, sbst., se -KLAPP, sbst.1 —
(jfr 2 b) -KLAPPA, v., -ning (se d. o.); -are (se d. o.). klappa i händerna (vanl. ss. tecken till glädje l. bifall); applådera; numera nästan bl. i p. pr. samt ss. vbalsbst. -ning (se d. o.); förr äv. tr.: applådera (ngn l. ngt). Linc. Qqqq 1 a (1640: -klappande, n.). (Sv.) handklappande, .. (lat.) applausus. Verelius 209 (1681). Man steg upp på bänkarne, man handklappade, man ropade. Ljunggren SVH 4: 430 (cit. fr. 1813). Efter spektaklets slut framkallades .. Gerstäcker för att handklappas. Berzelius Res. 348 (1819). Deras sång öfverröstas af den skrikande och handklappande mängden. Bremer GVerld. 4: 67 (1861). —
-KLAPPARE. (numera bl. tillf.) person som applåderar; särsk.: klackör. (En av de i Tuilerierna funna räkningarna upplyser om att kungen givit) Spioner, Handklappare och Motionsgörare (flera tusen livres). SP 1792, nr 301, s. 2. Lejda, betalda handklappare. Östergren (1926). —
(jfr 2 b) -KLAPPNING. klappande i händerna (vanl. ss. tecken till glädje l. bifall); applåd, applåderande; ofta i pl.; äv. i bildl. l. överförd anv.: (livlig) bifallsyttring; jfr -KLAPP, sbst.3 Hälsa, mottaga ngn l. ngns ord o. d. med handklappningar. Lind 1: 149 (1738). (Hundens konster) Upväckte hvar minut handklappningar och skratt. Bellman Gell. 105 (1793). Alla dessa bragder af engelsmännen i Österbotten och svenskarnes handklappningar deråt. JLRuneberg (1854) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 63. Hubendick FlickLek. 119 (1879). —
(jfr 3) -KLAVER.
1) (†) mindre klaver? 1 litet handClaver utlånt til fröken Rappe på Vartorp. BoupptVäxjö 1761.
2) dragharmonika, ackordion. BoupptVäxjö 1870. Hallström Händ. 258 (1927).
Ssgr: handklavers-låt,
-trall. —
(jfr 9 e) -KLIPPING. (†) för hand beredt skinn (från vilket ullen l. håret blivit avklippt)? Stiernman Com. 3: 486 (1666). PH 6: 4310 (1756). —
(jfr 3, 9) -KLOCKA. (hand- 1554 osv. handa- 1628) (mindre) ringklocka som vid användningen hålles i handen. VgFmT I. 8—9: 91 (1554). Hildebrand Medelt. 3: 725 (1902). —
-KLOVE, förr äv. -KLOVA l. -KLÖVE l. -KLÖVA. (ofta med låsinrättning försett) fängsel (av järn) som sättes kring handloven på en fånge (för att beröva honom det fria begagnandet av händerna o. därigm hindra honom att rymma); handboja (av järn); förr äv. om visst slags tortyrredskap (av trä) som tillskruvades omkring handlederna på delinkventen; vanl. i pl. Ett par handklovar. Sätta handklovar på, belägga ngn med handklovar, förr äv. föra l. slå l. spänna o. d. ngn i handklovar. VarRerV 48 (1538). (Han har) förtt honom i handklofver så hart, att näglerne hafve sprunget af fingrene. G1R 24: 463 (1554). Spenna hånom i handklåfvor. RP 2: 121 (1631). (Skepparen) schulle slå honom (dvs. tjuven) j handkloffwerna. BtÅboH I. 9: 175 (1637). Länsmannen .. klädde sin fånge i jern och skrufvade handklåfvarna om hans händer. Blanche Bild. 2: 8 (1864). Hertzberg Vidskep. 108 (1889). 3NF (1928). särsk.
a) bildl. Den usla diplomatien .. hyser jag en (stark) avsky för .., och förr ville jag låta hugga av mig handen än åter draga på de handklövarne. CSnoilsky (1883) i SnoilskyVänn. 1: 241. Heidenstam End. 2 (1889).
b) (†) i överförd anv. Handklofvar kallas vid gjuterier 3 eller 4 starka järnkrokar, med däruti fästade länkar och ringar, hvarmed stora järnklumpar häfvas och lyftas, medan de ännu äro heta. Rinman (1788). —
-KLUVEN, p. adj.
1) bot. till 1; om blad: handformigt kluven. Ahlman (1872). Forssell InlBot. 141 (1888).
2) (i sht i fackspr.) till 9 e: kluven för hand. Fyris 1894, nr 121, s. 1. Handkluven ekspån. Rig 1920, s. 124. —
-KLÅDA, förr äv. -KLÅDE. [fsv. handa kladhe (i bet. 1)]
1) klåda i händerna; särsk. (†) om skabb. Ullenius Röthm. § 60 (1730).
2) (†) bildl.
a) om hårdt arbete (som gör händerna såriga). Ullenius Röthm. § 60 (1730).
b) ”klådighet”, klåfingrighet. DA 1771, nr 60, s. 1. —
-KLÅDIG. (†)
1) som lider av klåda i händerna; skabbig. Spegel 222 (1712). Schultze Ordb. 2314 (c. 1755).
2) bildl.: ”klådig”, klåfingrig. Elfvius Alm. 1714, s. 44. BenzelBr. 39 (1730). —
-KLÄDE. (hand- 1527 osv. hande- 1563. hands- 1668. -kläde (-klede) 1527 osv. hankle (-klä) 1654—1925 (: hankleull; dial.). han(c)kel- 1680 (: -stohl)—1768 (: -stohl)) [fsv. handkläþe]
1) (numera bl. dels bygdemålsfärgat, dels i fråga om äldre förh. l. arkaiserande) handduk; förr äv. om näsduk (särsk. om näsduk som enl. bruket i vissa trakter bäres i handen av kvinnorna, då de äro högtidsklädda). OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). Konungen sjelf tog och ville hålla handklädet, .. när Hennes Maj:t tvättade sig. Brahe Tb. 94 (c. 1660). Han torkade ock mina Ögon med sit handkläde. Lagerström Bunyan 2: 87 (1727). Vid hvarje fråga (vid förhöret) flyttade hon sitt handkläde från den ena handen i den andra. Wigström Folkd. 2: 258 (1881). Apg. 19: 12 (Bib. 1917). jfr DRÄLLS-, LÅNG-, LÄRFT-, SPISE-HANDKLÄDE m. fl. särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter) om prästs handlin. Stiernhielm WgL 104 (1663). SvD(B) 1919, nr 118 B, s. 3.
b) om lång, smal handduk som enl. bruket i vissa trakter användes vid bärande o. nedsänkande i graven av en likkista. 4. st. HandKlädhen at nedersättia Lijket mz. BoupptSthm 1683, s. 291 b, Bil. Hembygden 1913, s. 66 (i fråga om förh. i Maxmo i Finl.). jfr DÖD-, LIK-HANDKLÄDE.
2) (†) lös duk att lägga på altaret l. altarringen (i sht vid nattvardsutdelning); äv. i överförd anv., övergående dels i bet.: (utdelande av) nattvard(en), dels i bet.: omgång av nattvardsgäster; jfr DUK 5. Branting TextilSkrud 50 (cit. fr. 1633). Sedhan haffver .. (kyrkoherden) Juladagh förskiuthet 2ne änckior widh handklädet. VDAkt. 1681, nr 94. Detta (vin) .. deltes till de 3 sidste handkläden. Därs. 1727, nr 241. jfr ALTAR-, BERÄTTE-HANDKLÄDE.
Ssgr (i allm. till -KLÄDE 1): handklädes-dräll. OxBr. 11: 771 (1640).
-hylla, r. l. f. BoupptSthm 1677, s. 150 a.
-lärft. GripshR 1549. BoupptSthm 3/11 1650.
-pänningar, pl. (†) till -KLÄDE 2: offer vid nattvardsgång. VDAkt. 1689, nr 1172.
-stock. (†) käpp l. dyl. att hänga handduk(ar) på? BoupptSthm 10/6 1651. Därs. 1/10 1673.
-stol. (†) ställning för upphängning av handduk(ar)? BoupptSthm 11/7 1645. BoupptRasbo 1768.
-trä. (†) = -stock. BoupptSthm 28/7 1655, nr 90.
-väv. BtSödKultH 12: 80 (1597). —
-KNOPP. (hand- 1694—c. 1870. hande- 1685) (numera knappast br.) om arter av växtsläktet Orchis Lin., i sht Orchis maculata Lin., ”jungfru Marias hand” (jfr HAND 16 a); vanl. i pl., äv. ss. benämning på den enskilda växten. Handeknoppar utan fleckiar på blan (dvs. Orchis angustifolia Wimm.). Rudbeck HortBot. 82 (1685). Handeknoppar med brokuga blan (dvs. Orchis maculata Lin.). Därs. Fries Ordb. (c. 1870; i sing.). —
(jfr 9 e) -KNUTEN, p. adj. knuten för hand. Den .. handknutna smyrnamattan. SD 1899, nr 556, s. 4. Blomberg Uvd. 106 (1917; i bild). —
(jfr 9 e) -KNYPPLAD, p. adj. knypplad för hand. Handknypplade Spetsar. VL 1901, nr 60, s. 4. —
(jfr 3) -KOFFERT. mindre koffert att bära i handen; jfr -VÄSKA. BoupptVäxjö 1887. —
(jfr 13 h β) -KOMMA, v. (†) komma (ngn) till handa. VDAkt. 1677, nr 401. Högwyrdige Fadrens högt(ära)de skrifvelse aff den 24 Februarij handkom mig först i dag. Därs. 1686, nr 79. Därs. 1720, nr 348. —
(jfr 9) -KONST. (föga br.) handaslöjd; (konst)handtvärk. Dalin Arg. 2: 320 (1734, 1754). Den textila handkonsten. MeddSlöjdF 1898, 2: 72. —
(jfr 9) -KONSTIG. (†) konstfärdig. Lucidor (SVS) 151 (1671). —
(jfr 3 h) -KORT, n. spelt. kort som en spelare fått på hand vid givningen; särsk. om kort i andra färger än trumffärgen (motsatt: trumfkort). Jag hade goda handkort, men köpte illa. Weste (1807). Med många trumf men dåliga handkort trumfar man ej (i vist). Hagdahl Fråga 14 (1883). —
-KRAFT.
1) (numera mindre br.) i allm.: kraft som ngn har i händerna (l. armarna), hand- l. armstyrka; äv.: användande av hand- l. armstyrka, handgripligt våld; förr äv.: strid. Wollgast kan intett väl tagas igen igenom hunger, uthan igenom handkrafft. RP 7: 182 (1638). Hjelper ej trolldom (sade kvinnan), så hjelper väl handkraft. Topelius Fält. 2: 43 (1856). Auerbach (1909).
2) om händernas l. armarnas arbete användt ss. drivkraft för apparat l. maskin o. d. (motsatt: maskin- l. ångkraft, elektrisk kraft o. d.). Palmstedt Resedagb. 74 (1779). En mängd konstruktioner å maskiner, som afse att till någon större grad ersätta den för dyrbara handkraften. TT 1871, s. 27. Rodrets rörelse åstadkommes antingen med hand- eller ångkraft. UFlott. 2: 52 (1904). —
-KRAFTAS, v. dep. (†) pröva sina krafter mot varandra; brottas; kämpa, slåss. Handkraftas al(ias) bråttas. Spegel 237 (1712). Möller (1745, 1755). —
(jfr 2 b ϑ) -KRAMA, -ning. krama (ngns) hand l. händer; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Handkramningar, kyssar både på hand och mund. Wallin Bref 8 (1840). Inkommen i salen blef Wikingschöld hjertligt helsad och manneligen handkramad af de öfrige douaniererna. Kullberg Syskonb. 46 (1846). Cannelin (1921: -kramning). —
(jfr 9 e) -KRAN. tekn. (lyft)kran som skötes med handkraft. TT 1873, s. 195. —
-KRAN-PRÅM. i sht sjömil. med handkran försedd pråm. TSjöv. 1891, s. 82. —
(jfr 9 e) -KRATTA, r. l. f. handredskap för krattning. Ström Skogsh. 280 (1830). Flodström SvFolk 274 (1918). —
-KRUS l. -KRÅS. (i sht förr) krås l. krus vid ärmlinningen (i sht på kvinnodräkt); ärmkrås, (krusad) manschett. BoupptSthm 6/9 1669 (: -kruus). Omkring händerna knäppte hon små handkrus (manchetter). Mellin Nov. 1: 331 (1830, 1865). Auerbach (1909: -krås). —
(jfr 3) -KULA. (förr) mil. liten fyrboll l. fyrkula som kastades för hand; jfr -GRANAT. 2VittAH 3: 249 (1565). SvH 8: 282 (1905). —
-KVARD. (†) handlinning, ärmlinning. Lind (1749). Heinrich (1814). —
(jfr 9 e) -KVARN. (hand- 1538 osv. handa- 1625. hande- 1625) [fsv. handqvärn] (i sht i fråga om förh. i äldre tider l. hos mera primitiva folk) kvarn som drives med handkraft. VarRerV 43 (1538). Skole vij haffva någott gangn aff qvarnetullen, så måste handqvarnerne affskaffas. RP 7: 227 (1638). Möjligen hade man redan (på Homeros' tid) infört handkvarn med roterande sten. Cederschiöld Rytm. 46 (1905). Keyland Allmogekost 1: 41 (1919). —
-KYSS.
1) kyss på hand(en). Stiernhielm Herc. 50 (1648, 1668). Handkyss utgjorde länge en vanlig vördnadshälsning gentemot kvinnor och är ännu ej ur bruk. 2NF 15: 535 (1911).
2) (föga br.) slängkyss. Fredrik .. kastar på barnsligt vis handkyssar åt de qvarstående. Altén Kusin 4 (1796). Heidenstam Svensk. 1: 114 (1908). —
-KYSSA, -ning; -are (tillf., BL 11: 12 (1845)). kyssa (ngn) på hand(en) (ss. tecken på vördnad); numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ande o. -ning. Hans Maj:t lät Öfversten (över zaporogerna) med alla de andra komma til Hand-kyssning. Nordberg C12 1: 902 (1740). Min moder .. handkysstes, först af oss .. och sedan af alla. Tersmeden Mem. 3: 73 (1741). Hedberg Lej. 72 (1868: -kyssningen). —
(jfr 9 e) -KÄRRA. (mindre) kärra som skjutes l. drages med händerna; dragkärra. DA 1793, nr 247, s. 3. TLev. 1910, nr 16, s. 2. —
(jfr 13 h α) -KÖP. [jfr t. handkauf, minuthandel] apot. försäljning av läkemedel utan recept av läkare l. annan därtill legitimerad person. Nyblæus Pharm. 8 (1846). Förr erhöllos Roséns bröstdroppar i handköp. 2NF 23: 917 (1915).
Ssgr (apot.): handköps-disk,
-preparat,
-vara, r. l. f., m. fl. —
-LAG, sbst.1, n. (†) anat. mellanhand (särsk. med tanke på skelettet). Handlaget .. består af 5 ben. Florman Anat. 1: 45 (1823). Berlin Lsb. 5 (1852).
Ssg: handlags-ben. (†) anat. Florman Anat. 1: 418 (1823). Tholander Ordl. (c. 1870). —
(jfr 9) -LAG, sbst.2, n. (hand- 1678 osv. handa- 1709—1917. hande- 1737—1773)
1) (†) handgrepp (se d. o. 2); tillvägagångssätt, förfaringssätt, metod; manöver. Columbus Ordesk. 7 (1678). Detta handlaget (att vända skeppet över stag) går allenast an uti slätt Wattn. Rosenfelt Tourville 85 (1698). Alla handalag uti Färgerie-arbetet. PH 6: 4201 (1756). Handlaget vid utförandet är lätt inlärdt. Björkman Skogssk. 204 (1868); jfr 2.
2) skicklighet l. färdighet i händernas bruk (vid utförande av ngt visst arbete), händighet; (naturlig) fallenhet, anlag (för ngt visst arbete); förr äv. övergående i bet.: gm övning förvärvad förtrogenhet (med ngt arbete), (praktisk) övning, praktik; äv. med kvalificerande bestämning: (sådant l. sådant) sätt att bruka sina händer (till ngt arbete) l. att hantera ett redskap l. värktyg o. d.
a) i eg. bem. Ha godt, dåligt handlag (för l. till ngt l. att göra ngt). Uppdrivet handlag. Sakna handlag. Förlora handlaget. Ett mjukt, lätt handlag. Detta arbete fordrar ett visst (eget) handlag. LandtmFörordn. 58 (1725). Har folket icke handalag deruti (dvs. i rothuggning av skog). Gadd Landtsk. 1: 342 (1773). Arbetares bättre eller sämre handlag. Rinman 1: 172 (1788). Den unga damen röjde långt ifrån något handlag för ritkonsten. Blanche Bild. 1: 183 (1863). FinBiogrHb. 1936 (1903). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. (göra ngt) efter handlag(et), med hjälp bl. av färdighet l. övning (särsk.: utan att behöva se på vad man har för sig). Hon var de sidsta 9 åren blind, men kunde dock efter handalaget spinna och binda vantar. SvMerc. 1762, s. 653. HWranér i GHT 1895, nr 226 B, s. 3.
b) bildl. Ha godt handlag med barn. Ha ett lyckligt, lätt, säkert handlag (i sht i fråga om författarskap o. d.). Ett fast handlag i befälsföringen. Om Stylen och handlaget i skrifvande. Salberg Gr. 19 (c. 1690). Hvart ämne (i skaldkonsten) vill hafva sitt handlag. Bergklint Vitt. 144 (1761). Det hade fordrats moderns mjukaste handalag för att bringa allt på rätt igen. Söderhjelm Brytn. 10 (1901). 5GbgVSH I. 2: 16 (1929).
3) (†) sysselsättning, uppgift. At skaffa rätt på jorden, / Är mitt wärk och handalag. Rydelius Vitt. 103 (1712).
4) (†) handtag, skaft, grepp. Handlaget på (run-)stafwen. Rudbeck Atl. 1: 91 (1679). —
(jfr 3) -LAMPA. mindre lampa att bära i handen. JernkA 1833, s. 533. Hedin Front. 53 (1915). —
-LANGA, -LANGARE, -LANGNING, se HANDTLANGA osv. —
-LED, r. l. m. (hand- 1561 osv. handa- 1640—1652)
1) till 1: led(en) mellan handen o. underarmen; handlov, handrot. Bryta, vricka handleden. Svart G1 34 (1561). Han .. fattade henne om handlederna, som om hon varit ett ostyrigt barn. Hedenstierna FruW 59 (1890).
2) (†) zool. till 15: led på yttre delen av de främre extremiteterna hos insekt. Dahm Biet 29 (1878).
Ssgr (till -LED 1): handleds-band. (mindre br.) anat. handrotsband. Hartelius Anat. 112 (1867).
-böjning. i sht sjukgymn. Wide MedGymn. 86 (1895).
-knöl. (mindre br.) anat. om utskott å armbågsbenets resp. strålbenets nedre ända, vilka bilda tydligt förnimbara upphöjningar under huden vid handleden. Klint (1906).
-rullning. sjukgymn. rörelse varvid händerna försättas i en konformigt kretsande svängning med handleden som centrum. Hartelius Sjukgymn. 77 (1870).
-sträckning. sjukgymn. Wide MedGymn. 86 (1895).
-vridning. sjukgymn. —
(jfr 2 a) -LEDA, v., -ning (se d. o.); -are (se d. o.). [jfr ä. t. handleiten, lat. manuducere]
1) (†) i eg. bem.: leda (ngn, äv. ett djur) vid l. med handen. För ombyte skull handleddes hästen mot slutet några turer. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 79 (1836). Dalin (1852; angivet ss. mindre br.).
2) (†) refl.: vägleda sig; äv. i förb. handleda sig fram. VDAkt. 1700, nr 295. Uti uhrväder vet ingen handleda sig fram. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 72 (1737).
3) bildl.
a) (numera knappast br.) i allm.: leda, föra, vägleda (ngn); giva (ngn) anvisning (till) l. ledning (för ngt); äv.: leda l. förmå (ngn till ngt l. till att göra ngt); ofta med sakligt subj. Isogæus Segersk. 964 (c. 1700). O Gudinna, .. så hafven I sielf värdatz anföra och handleda Ulyssis Son. Ehrenadler Tel. 1016 (1723). (Lycklig den som) genom sådana märkeliga påminnelser handledes til vishet och bättring. Hoffmann Förnöjs. 206 (1752). Cavallin (1875).
b) i fråga om undervisning l. uppfostran o. d.: vägleda (ngn) i (hans) studier l. övningar o. d., hjälpa (ngn) till rätta, underrätta (ngn hur han bör förfara), undervisa (ngn); äv. (föga br.): leda (ngns studier l. övningar o. d.). Handleda ngn i ett ämne, ett studium, ett yrke. Linné Bref I. 1: 124 (1744). En förnuftig yngling, som använder sin tid til andras handledande, förlorar ej sin egen. Kellgren 3: 148 (1785). Det var .. (J. E. Rehn) som handledde de unge prinsarnes öfningar i teckning. Estlander KonstH 440 (1867). Sökanden (till platsen som hushållsfröken) bör vara sykunnig, van att handleda tjänare och kompetent i .. matlagning. SDS 1924, nr 66, s. 14.
c) (föga br.) leda (ett arbete, förhandlingar o. d.). Man ser honom nu öfverallt i staden vandra omkring .., inspekterande och handledande förberedelserna. Ödman VexlBild. 199 (1893). FinBiogrHb. 386 (1896). —
-LEDARE. vbalsbst. till -LEDA. [jfr t. handleiter, m., lat. manuductor]
1) (numera knappast br.) till -LEDA 3 a: ledare, vägledare. Creaturen äro lijka såsom Gudz händer, bodskap och handledare, som föra osz .. til Gudh och til Christum. Muræus Arndt 4: 3 (1648). Svedelius i 2SAH 49: 35 (1873).
2) till -LEDA 3 b: person som handleder ngn i ngt; undervisare, lärare; särsk.: privatlärare, manuduktör; informator, guvernör. I Latinska språket hade han (dvs. G. I) först haft .. en Dansk .. til handledare. Dalin Hist. III. 1: 5 (1761). Adelns söner hade (vid universitetet under 1600-talet) alltid egna handledare. Annerstedt UUH 1: 257 (1877). Undervisning meddelas (vid Alnarps landtbruksinstitut) .. (av) 12 facklärare och 4 praktiska handledare. NF 19: 188 (1895). jfr PROVÅRS-HANDLEDARE. —
-LEDARINNA10032. vbalsbst till -LEDA 3 b: kvinnlig handledare (se d. o. 2). —
-LEDERSKA. (numera knappast br.) vbalsbst. till -LEDA 3: kvinnlig ledare, vägledare, handledare (se d. o. 1 o. 2). Ärfarenheten, den vise Socratis handlederska. AdP 1786, s. 161. Ahlman (1872). —
-LEDNING. [jfr t. handleitung, lat. manuductio] vbalsbst. till -LEDA.
1) (†) motsv. -LEDA 2; konkret: räcke; ledstång. En planterad promenade med handtledningar kring. Palmstedt Resedagb. 32 (1778). Ikonen (1889).
2) motsv. -LEDA 3.
a) (numera knappast br.) motsv. -LEDA 3 a; i allm.: ledning, vägledning (i ngt); anvisning (till ngt); stundom närmande sig o. svårt att skilja från b. Then Naturlighe Laghen är såsom en Handledning, til Gudz kundskap oc ett Dygdelighit leffwerne. L. Paulinus Gothus MonPac. 623 (1628). Följa naturens handledning. Schultze Ordb. 2722 (c. 1755). (Lärjungarna) öfverlemnade sig åt Jesu handledning. Hagberg Pred. 3: 85 (1817).
b) motsv. -LEDA 3 b: vägledning i studier l. övningar o. d., undervisning; manuduktion; äv. (föga br.): ledning (av studier l. övningar o. d.). Giva, lämna ngn, få, begagna sig av handledning i ngt. Enskild handledning i ett ämne. Ungdomens handledning. PH 5: 3202 (1752). Lars Stachæus .. blef efter förut nyttjad privat handledning, Student i Åbo. Alopæus BorgåGymn. 456 (1816). Lärare vid profårsläroverk vare pliktiga att, där så erfordras, biträda vid lärarekandidaters handledning. SFS 1905, nr 6, s. 41. särsk. konkret, om skrift som innehåller vägledning i ngt studium l. ngn övning o. d. l. för undervisning; lärobok, handbok. Handledning i, förr äv. till ngt. Kort Handleedning til thet Swenske Poeterij. Arvidi A 7 b (1651). Boken (”Sånglekar”) av Nodermann .. är avsedd att vara en praktisk handledning i dansernas utförande. Nilsson FestdVard. 82 (1925). —
(jfr 3, 13 h ζ) -LEXIKON. (mindre) lexikon (att ha till hands) för ständigt bruk. Engelskt och Svänskt Hand-Lexicon. Brisman (1783; boktitel). VDAkt. 1785, nr 363. Auerbach (1909). —
-LIK, adj. (i fackspr., i sht zool. o. bot.) som liknar en hand; handformig. Retzius Djurr. 125 (1772; om horn). Mullvaden .. svart, med .. breda, handlika men korta framfötter. Sundevall Zool. 29 (1835). särsk. bot. om blad: handformigt flikad l. delad; äv. ss. adv. i förb. handlikt delad l. flikad o. d. Möller PrincBot. 32 (1755). (Bladet är) till formen .. handlikt. Hartman Fl. XVI (1820). Bladen (äro) handlikt delta. BotN 1843, s. 164. —
-LIN.
1) (†) handduk; jfr -KLÄDE 1. Ihre (1769).
2) [fsv. handlin; jfr isl. handlín, feng. handlīn; efter mlat. manipulum] (förr) till mässkruden hörande linneduk l. -bindel som av prästen bars över vänstra handen l. handleden; manipel; jfr -KLÄDE 1 a. Afzelius Sag. 6: 135 (1851). Efter reformationen synes handlinet hafva kommit ur bruk. Branting TextilSkrud 83 (1920). —
-LINNING. linning vid handleden på ett plagg; ärmlinning. (En skjorta) utan handlinningar. DA 1793, nr 7, s. 3. Sömnadsb. 74 (1915). —
(jfr 3, 9 e) -LJUSTER, n., äv. -LJUSTRA, r. l. f. (numera knappast br.) ljuster som föres med handen. VetAH 1751, s. 283. Säve HafvSag. 89 (1880). —
(jfr 3, 9 e) -LOD. sjöt. lättare lod för mätning av mindre djup (motsatt: djuplod). Hauswolff Nav. 149 (1756). Hägg Flottan 73 (1904). —
-LOG, -LOGA, se -LOV. —
(jfr 3, 9 e) -LOGG. sjöt. logg som skötes med handen, skäddlogg (motsatt: mekanisk logg). UFlott. 2: 113 (1904). —
-LOV l. -LOVE, förr äv. -LOG(A). (hand- c. 1580 osv. hande- 1579—1613) [fsv. handlove (i bet. 1)]
1) (numera knappast br.) om handens insida, flata handen. VarRerV 8 a (1579). Somligom klijar högre handloghan för Peninge utgift, och venstra för upbörd. Bureus Suml. 231 a (c. 1600; hskr.). Diogenes .. släckte sin törst med det i handlofven uppsamlade vattnet. Eklund Genberg 72 (1905).
2) om det smala övergångsparti mellan hand o. underarm som innesluter handlovsbenen vilka bilda handleden; handled, handrot; zool. äv. om motsvarande del av skelettet hos däggdjur (jfr HAND 15). Nordberg C12 1: 610 (1740). Ihopsnörd tröja med långa smala armar, som gå ända ned til handlogen. Troil Isl. 72 (1777). Handlofven .. består (hos människan) af 8 ben, hvilka ligga i tvenne rader. Sönnerberg Loder 72 (1799). Lilljeborg Däggdj. 65 (1870).
Ssgr (anat. o. zool.): handlovs-ben. Sönnerberg Loder Uu 3 a (1799).
-knöl. (mindre br.) handledsknöl. Florman Anat. 1: 394 (1823). —
(jfr 2 b ϑ) -LOVEN. (†) försäkran medelst handslag. Fosz 578 (1621). Schultze Ordb. 2857 (c. 1755). —
(jfr 3) -LYKTA, r. l. f. (liten) lykta att bära i handen. BoupptRasbo 1772. När hela lokalen var genomgången, begåvo vi oss ut, vägledda av en handlykta. Hedin Front. 577 (1915). —
(jfr 13 h α) -LÅN. tillfälligt, mindre lån. BoupptVäxjö 1858. Jag .. hade fullt upp med pengar, .. var (ständigt) redo att hjelpa med handlån. Schwartz Pos. 103 (1863). —
-LÄDER. skom. läderrem som skyddar den vänstra handen under arbetet. Serenius Bb 1 a (1734). 1SkomOrdl. (c. 1847). —
(jfr 9 g) -LÄGGA, v., -ning (se d. o.); -are (tillf., CAEhrensvärd Brev 2: 199 (1798; i bet. 1), Thomander 2: 181 (1839; i bet. 1)). (hand- 1590 osv. handa- 1750)
1) (†) i allm.: lägga hand vid (ngt), deltaga i (ngt), sysselsätta sig med (ngt), företaga (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. i l. vid, betecknande det varvid ngn lägger hand osv. VgFmT I. 6—7: 63 (1755). Tillika är mig erhindrat, att ej få handlägga uti något som (osv.). AdP 1789, s. 885. Föga nytta lär ni få af mig, som aldrig handlagt ert (dvs. fiskarens) yrke. Trolle Duvall 1: 229 (1875).
2) (i sht i administrativt o. juridiskt spr.) med avs. på ämbetsgöromål, (allmänt) ärende l. fråga l. mål (i sht rättegångsmål) o. d.: företaga till behandling o. avgörande, taga under behandling, behandla. VDAkt. 1750, nr 302 c. (A. Danielssons) motion om presternes aflöning har ännu icke blifvit handlagd. HT 1922, s. 170 (1829). Handlägga statens ärenden. Rydberg RomD 175 (1892). Om domstolen oaktadt en dylik brist handlägger och pröfvar hufvudsaken. Kallenberg CivPr. 1: 1190 (1926). —
-LÄGGNING. vbalsbst. till -LÄGGA.
1) (†) behandling med händerna; manipulation; handgrepp. At .. med en lätt och nästan intet smärtefull handläggning kunna öpna den blindas öga. VetAH 1772, s. 165. (De badande atenarna hade) genomgått badslafvarnes sista handläggning. Rydberg Ath. 71 (1866; uppl. 1859: manipulationer).
2) (†) motsv. -LÄGGA 1: förhållande(t) att lägga hand vid (ngt) l. sköta (ngt) o. d.; sysselsättning (med) l. deltagande (i ngt), behandling (av ngt); arbete (med ngt). Bergklint MSam. 1: Föret. 2 (1781). Min .. handläggning vid statistiska sifferuppställningar. Järta 2: 310 (1824). (O. Rudbeck d. ä.) kände .. de flesta (yrken) genom egen handläggning. Atterbom Minnest. 1: 213 (1847). Rydberg RomD 144 (1874, 1877).
3) (i sht i administrativt o. juridiskt spr.) motsv. -LÄGGA 2: företagande (av ngt) till behandling o. avgörande. Företaga till handläggning. Vara under handläggning. Vid, under målets handläggning. Uti hvad .. på min (dvs. landshövdingens) handläggning ankommit. VDAkt. 1760, nr 314. Det Utskott, til hvars handläggning målet hört. RO 1810, § 73. SFS 1920, s. 188. —
(jfr 2 b ϑ) -LÖFTE. [fsv. handlyfte; jfr mnt. hantlofte] (†) = -LOVEN. Fosz 578 (1621). —
-LÖS, se d. o. —
(jfr 13 h ζ) -MAGASIN. bef. inom en fästning befintlig förvaringsplats för en kortare tids, vanl. en dags, förnödenheter av ammunition, livsmedel o. d. Busch Fästn. 52 (1888). 2NF (1909). —
(jfr 9 e) -MANGEL. (i sht förr) handapparat för mangling, bestående av ett med handtag försett bräde som under stark tryckning föres över den stock varpå det som skall manglas lindats. Slöjdaren 1883, nr 6, s. 1. —
-MATA, -ning. särsk. tekn. ”mata” för hand. 2NF 17: 1255 (1912: -matning). —
-MELLAN, se HAND 5 a. —
(jfr 3, 9 e) -MINA. (i sht förr) sjömil. mindre, lätthanterlig mina som klargöres, utlägges o. upptages medelst handkraft. PT 1892, nr 166, s. 2.
Ssgr (i sht förr; sjömil.): handmine-, äv. -minfartyg. (-min- 1900—1905. -mine- 1900—1908) fartyg som har till uppgift att utlägga o. upptaga handminor. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 15.
-materiell. (-min- 1893—1909. -mine- 1892—1903) BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 1: 5Huvudt. s. 33. —
(jfr 9 e) -MJÖLKA, -ning. (i sht i fackspr.) mjölka för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. TLandtm. 1900, s. 259 (: -mjölkningen). Bakteriologisk undersökning af mjölken visade alltid något lägre bakteriehalt i den maskinmjölkade mjölken än i den handmjölkade. LAHT 1910, s. 446. —
(jfr 17) -MÅL. (hand- 1868 osv. hands- 1903 (dial.; i bet. 1))
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i allm.: så mycket som kan tagas i l. gripas med handen på en gång; handfull. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 114 (1868). 4GbgVSH V—VI. 4: 12 (1903).
2) (i fackspr.) i fråga om hampa: ett visst mått av omkring 1/2 kilograms vikt. Frick o. Trolle 23 (1872). SFS 1922, s. 311. —
(jfr 9 e) -MÅLA, -ning. måla för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Lampskärm med handmålningar. MeddSlöjdF 1891, s. 101. (Rudbecks fågelplanscher) voro handmålade. FoFl. 1907, s. 103. —
(jfr 3) -MÖRSARE. (förr) mil. liten mörsare för kastning av handgranater. KKD 11: 257 (1704). 2NF 19: 347 (1913). —
-NERVIG. bot. om blad: på vilket flera grövre nerver utgå divergerande från basen. Arrhenius Bot. 110 (1845). Skårman Forssell 35 (1898). —
(jfr 9) -NÄRING. (†) handtvärk; syssla. (Var o. en bör veta) huadh hans retta handnäringh och sÿstzlo är, huilka Gudh haffuer honom befalt. LPetri Œc. 65 (1559). —
-NÄRINGS-LÄRDOM. (†) inhämtande av skicklighet i handaslöjd; slöjdkonst. Verelius Herv. 103 (1672). —
(jfr 3, 13 h ζ) -ORDBOK~02, äv. ~20. jfr -LEXIKON. Svensk handordbok. Dalin (1868; boktitel). Noreen VS 1: 299 (1904). —
(jfr 5 b) -PANT. jur. pant som lämnas i en borgenärs besittning ss. säkerhet för fordran; handfången pant (motsatt: underpant, hypotek). Boström 2: 438 (1859). Kallenberg CivPr. 1: 928 (1924). —
(jfr 9 e) -PAPPER. (i fackspr.) handgjort papper. TT 1882, s. 95. —
(jfr 9 e) -PAPPERSBRUK~002. anläggning för tillvärkning av papper för hand. UB 1: 476 (1873). Dahl BibliotHb. 441 (1925). —
-PARAD, r. fäkt. parad med den fria (oväpnade) handen. KrigVAT 1854, s. 486. Balck Idr. 3: 401 (1888). —
(jfr 3) -PIK. (hand- 1671 osv. hands- 1671) (förr) kortare pik, halvpik, sponton (buren särsk. av officerare o. underofficerare vid infanteriet); äv. allmännare: pik, spjut, lans. BoupptSthm 11/7 1671. Lijfwackten .. hade .. uti dhen yttre handen een hand-piqve 1 1/2 al(na)r långh. KKD 5: 177 (1710). Vid up-marchen (vid konung Fredrik I:s begravning) buro .. öfver- och Under-officerarne deras handpikar, värjor och kors-gevär under vänstra armen. Schützercrantz Olyksöden 229 (1775). För (jakt på) mindre djur t. ex. mård nyttjades (förr av allmogen) korta handpikar med träskaft. Fatab. 1906, s. 119. —
(jfr 9 e) -PINNARE. skom. arbetare som ”pinnar” för hand. Skoarb. 1924, nr 2, s. 4. —
-PLAGGA, r. l. f.; pl. -or (Dalin Vitt. 5: 138 (c. 1753) osv.) ((†) -er Laurel Inl. Föret. 2 a (1750)); äv. -PLAGG, r. l. m. (Palmblad Nov. 4: 160 (1845, 1851) osv.; f. SvTyHlex. (1851)), i koll. bet. äv. n. (Lundell (1893), Sätherberg Lefn. 14 (1896)); pl. (ss. r. l. m., †) -ar (Blanche Posit. 79 (1843)). (förr) i sht i skolorna förekommande bestraffning bestående i slag (vanl. med ett björkris) på händernas insida l. på fingerspetsarna; vanl. ss. koll. l. i plur. Spegel 346 (1712). Vår första Fader fick säkert inga hand-plaggor för Purum Græcum. Dalin Vitt. 5: 138 (c. 1753). Skolmästaren Qvintilianus (hade) gifvit / En primagosse handplagg. ESjöberg 239 (1824). Vesterlund Skolm. 42 (1924). oeg. o. bildl. I et ögnablick foro de itände dunsterna utur blåsan .. ock gaf mig en god handplagga i bägge händerna. VetAH 1740, s. 390. Vinterbl. 1853, s. 178 (bildl.). —
-PLAGGA, v. (†) giva (ngn) handplaggor; äv. bildl. Sundelius NorrköpMinne 632 (1798). Allmänheten är en furstlig förnämhet, som ingen inbillar sig kunna in corpore handplagga. Vinterbl. 1853, s. 178. —
(jfr 9 e) -PLOCKA, -ning. (i sht i fackspr.) plocka (ngt) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Handplockning (av fin ull är) mycket bättre (än att draga den på ”skrubblor”). Carlström Spinnm. 92 (1832). Den allra finaste (olivoljan) .. beredes på handplockade oliver. 2NF 20: 619 (1914). —
(jfr 9 e) -PLOG. (förr) årder som drogs med handkraft. Gadd Landtsk. 1: 39 (1773). Björkman Skogssk. 186 (1868). —
-POMADA. (i sht förr) pomada som användes för att göra huden på händerna mjuk o. vit. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
(jfr 9 e) -PRESS. (i fackspr., i sht tekn.) press som drives med handkraft; särsk. boktr. om dylik tryckpress. Litografiska handpressar. Möller (1790). Snällpressarnes i vissa fall stora företräden framför handpressarne. Fahlgrén Boktr. 124 (1853). Några handpressar af olika storlekar (för bokbindare). Thon o. Kirsch 1 (1856). Böök Stridsm. 64 (1910). —
(jfr 9 e) -PRESSA, -ning. (i sht i fackspr.) pressa (ngt) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Teglet är .. handpressadt. TT 1897, Byggn. s. 106. Handpressningen eller handtryckningen (av ost). LB 3: 578 (1906). —
(jfr 3) -PUKA. (hos de orientaliska folken bruklig) mindre puka (som hålles i handen), tamburin. Emanuelsson Plut. 4: 313 (1845). De små handpukorna och cymbalerna förekomma (hos fenicier o. hebréer). Norlind AMusH 56 (1920). —
(jfr 9 e) -PUMP. (i sht i fackspr.) pump som drives med handkraft (motsatt: mekanisk pumpinrättning av olika slag). Hiärne Berghl. 444 (1687). 2NF 26: 812 (1917). —
(jfr 9 e) -PUMPA, v., -ning. (i fackspr.) pumpa för hand; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Till handpumpning är (den beskrivna pump-)kannan lika tjenlig med hvilken lädring som hälst. JernkA 1824, s. 301. 2NF 34: Suppl. 793 (1923). —
-PUNGAR, pl. (†) växten Orchis palustris Jacq.; jfr HAND 16 a. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 51. —
(jfr 3, 9 e) -PUST. liten blåsbälg (pust) som skötes med handen l. händerna. BoupptSthm 5/9 1667. 2NF (1909). —
(jfr 3) -PYNDARE. pyndare (utan stativ) som vid vägning hålles i handen. SFS 1925, s. 484. —
(jfr 2 b α) -PÅLÄGGNING~020. (i sht i religiöst spr.) Botande av sjuka genom handpåläggning. Anjou Kyrkoh. 5 (1842). (Theodoros) förnekade den helige Ande såsom en magisk, genom handpåläggningen meddelbar kraft. Rydberg Ath. 309 (1859). Vid dopet och vid prästerlig invigning har handpåläggningen bibehållit sig även hos protestanterna. Östergren (1926). —
-PÄNGAR, se -PÄNNING. —
(15) -PÄNNA. zool. hos fågel, om var särskild av de pännor som ha sin plats på den mot människans hand svarande delen av vingen. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 195. VetAH XXXVI. 9: 78 (1903). —
-PÄNNING, pl. -ar, i sht vard. äv. -pängar. [jfr t. handgeld (i bet. 1)]
1) till 13 g β: om pänningar som givas ngn på hand.
a) (numera knappast br.) i allm.: mindre summa som gives ngn ss. ersättning för arbete l. ss. belöning för visad tjänst o. d.; stundom närmande sig bet.: drickspänningar. BoupptSthm 1674, s. 965 a, Bil. En välplägning, en handpenning kan snart göra uppsyningsmän eftergifna. Chydenius 22 (1765). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 346 (1856).
b) förskott å utfäst betalning som vid ett avtals ingående gives av den ena kontrahenten ss. säkerhet för avtalets fullgörande; äv. i pl. med samma bet. Giva handpänning(ar) på ngt. Måns undfick i handpenninger på desse omtvistade oxar 13 Carol:r. VRP 13/5 1721. Hagberg Shaksp. 4: 33 (1848). Den handpenning eller säkerhet, som anbudsgivare skall vara skyldig att vid påfordran avlämna. SFS 1920, s. 29.
c) (numera föga br.) i fråga om städjande av tjänstefolk, förr äv. värvning till krigstjänst: städja, städsel; fästepänningar. PH 5: 3494 (1753). Vid kontraktets ingående plägar en hand- eller fästepänning (städsel) af husbonden gifvas åt tjenstehjonet. Palmén JurHb. 178 (1859). Topelius Planet. 1: 126 (1889).
2) till 13 h ζ: pänning(ar) för smärre, tillfälliga l. dagliga utgifter; handkassa; fickpänningar; förr äv. allmännare: till förfogande för förekommande utgifter stående medel, (rörelse)kapital, kassa; vanl. i pl. (Det) Voro godt att Generalerne fournerades någre handpenninger till 40- eller 50,000 richsdaler. RP 6: 507 (1636). Collegiernes handpenningar. PH 2: 1057 (1734). Kvinnan åtager sig icke sällan arbete endast för att ha litet till handpengar. Cassel SocPol. 85 (1902). särsk. (†) övergående i bet.: växelmynt. RP 8: 537 (1641). Resolverades att mynta till handpenningar .. uti fyrkar 600 skeppund. Därs. 640. —
(jfr 3, 9 e) -REDSKAP~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) redskap avsett att hanteras med handen l. händerna (motsatt: mekanisk apparat, maskin o. d.). TT 1873, s. 86. Flåhacka, handredskap, bestående af ett spadformigt blad med skarpa kanter. Juhlin-Dannfelt 81 (1886). De vid hö- och sädesskörden använda handredskapen utgöras hufvudsakligen af liar, räfsor och gafflar. LB 4: 374 (1906). —
(jfr 3) -REM. rem att träda handen i för att därigm fasthålla ngt. Auerbach 1533 (1916). Spanskt rör med .. hål .. för handremmen. Suneson GGrund 94 (1926). jfr HUGGARE-, PALLASCH-, SABEL-HANDREM m. fl. —
(jfr 9 e) -RENSA, -ning. i sht landt. rensa (ngt) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. QLm I. 2: 22 (1833). När linet är 4 à 5 tum högt, måste det handrensas. Lundequist Landtbr. 354 (1840). Handrensadt utsäde. GHT 1896, nr 74 B, s. 1. LB 2: 389 (1900: -rensning). —
-REPA, v., -ning.
1) (†) till 2 b (ϑ); i pass. med intr. bet.: växla handslag (med ngn). Huru Brudgummen .. söker att handrepas med alla. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 34.
2) (i fackspr.) till 9 e: repa (ngt) för hand. Handrepat drev. Lundequist Landtbr. 431 (1845: repning). LfF 1846, s. 286. —
(jfr 3) -RESGODS~02, äv. ~20. (i fackspr.) handbagage. SFS 1909, nr 77, s. 1. Därs. 1925, s. 715. —
-RING.
1) (i fråga om ä. förh.) till 1: ring att bära ss. prydnad kring handleden; armband. Björner HjältPrydn. 58 (1739). Hildebrand FörhistF 137 (1874).
2) (föga br.) till 1: ringformigt skydd kring handleden; särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om muddar. QvinlHemsl. 42 (1880; om muddar; fr. Dalarna). (Till handlovens skyddande användes under vikingatiden) handringar .. af koppar eller brons. Spak BlVap. 3 (1890).
3) (†) till 3: ring att träda handen i för att bära ngt o. d. BoupptSthm 1672, s. 263 a, Bil. Hwasser HbLokF 31 (1865). —
(jfr 9 e) -RITA, -ning. rita (ngt) för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: handteckning. Kopparstycken, samt Handritningar, af differanta Mästare. DA 1808, nr 40, s. 5. Handritade kartor. Centerwall Hellas 365 (1888). SFS 1891, nr 47, s. 18 (: -ritningar, konkret). —
(jfr 9 e) -ROCK. (i sht förr) dels om slända, dels om spinnrock vars hjul drives med handen; äv. om käpp på vilken spinngodset är upplindat vid spinningen, ”långrock”, ”tottaträ”. Möller (1790; med hänv. till slända). På dessa käppar eller linhufvuden, äfven kallade .. handrockar .., fästes linet, hvilket med tillhjälp af sländan skulle tvinnas. Fatab. 1909, s. 3. Norlind AllmogL 230 (1912). —
-ROT. anat. handlov(e). Florman Anat. 1: 406 (1823). Müller LbAnat. 33 (1905).
Ssgr (anat.): handrots-band. ligament som förbinder den yttre o. inre ”handledsknölen” med varandra. Müller LbAnat. 33 (1905).
-ben. Hartelius Anat. 23 (1867). —
(jfr 13 h ζ) -RULLA, r. l. f. mil. rulla som upptager den tjänstgörande personalen vid resp. avdelning o. d.; förr äv. sjömil.: fördelningsbok. ReglFl. 1834, 1: 158. TjReglArm. 1889, s. 88. jfr HÄST-HANDRULLA. —
-RULLAD, p. adj. (i sht i fackspr.) om cigarr l. cigarrett: rullad för hand. 2UB 4: 657 (1899). —
(jfr 2 a) -RULLNING. sjukgymn. handledsrullning. HLing (1882) hos LGBranting 1: XXXVIII. Wide MedGymn. 129 (1895). —
-RYGG. (i sht i fackspr.) yttersida(n) av mellanhanden. Hoorn Siphra 97 (1715). Andersson Stråkh. 186 (1923). —
-RÄCKA, v., -else (†, HdlCollMed. 1671, s. 151 (i bet. 1)), -ning (se d. o.).
1) (†) till 2 a β: hjälpa, bispringa, understödja (ngn), giva (ngn) hjälp l. handräckning (se d. o. 1); biträda (vid ngt); äv. ss. vbalsbst. -ande: hjälp, bistånd, handräckning. Thet ena ståndet (skall) handräckia thy andra. PLGothus 1Utl. C 3 b (1609). (Om) några Gäld utstode, som intet vtan Hennes Kongl. Maijts nådige handräckiande, kunde hastigt wara at vpbringa och tilgå. Stiernman Com. 2: 184 (1638). 12 äldste (av borgerskapet), som handräcka vid oeconomien och politien. Crælius TunaL 206 (1774). VDAkt. 1795, nr 332.
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) till 2 b ϑ: räcka (ngn) handen, giva (ngn) handslag (på ngt); äv. i pass. med reciprok bet.; förr äv. med sakligt obj.: lova l. bekräfta (ngt) med handslag, äv.: förlika (en sak) med handslag; förr äv.: gå i borgen (för ngn) medelst handslag. Samma dagh hånndrecte Andhers Gadh för enn wactemesthere her j stadenn. TbLödöse 451 (1599). Der mz handrektes dhe, att ingen skulle mer här på tänckia eller tala. ConsEcclAboP 220 (1658). Om han dödde Af samma siukdom skulle slächten vppå En Handräkt sak Jntit haffva at åtala. VDAkt. 1670, nr 57. Dhå hand rächte Jon Clemmetzson bådhe pijgan och Assessoren här uppå. Därs. 1684, nr 12. Heinrich (1814). Högberg Vred. 2: 119 (1906).
3) (†) till 5 b: räcka (ngn ngt), lämna (ngt) i (ngns) händer; överlämna (ngt till ngn); giva, skänka (ngn ngt); äv. i överförd anv., med sakligt subjekt. Gudz H. Ord och Sacramente, Handräckia oss the Starcka Wapn och Wärior, medh hwilka wij kunnom Tryggelighen wandra thenna .. Werldennes Wildökn igenom. L. Paulinus Gothus Pest. 21 a (1623). Endteliga har Frälsaren Christus sielf Handräckt sinom Lärjungom en Valets-Bägare. Bliberg Acerra 476 (1737). —
(jfr 3) -RÄCK l. -RÄCKE. ledstång; räck(e). SPF 1858, s. 95. SFS 1918, s. 1033. —
-RÄCKNING, se d. o. —
(jfr 3, 9 e) -RÄFSA, r. l. f. i sht landt. räfsa avsedd för räfsning för hand (motsatt: hästräfsa). Brauner Åker 181 (1752). LB 4: 377 (1906). —
-RÄTT, r. l. m., i förb. hals- och handrätt (ngn gg hand- och halsrätt), se HALS-RÄTT. —
(jfr 3) -RÖR. (förr) benämning på olika slag av eldhandvapen; äv. om visst slags lättare artilleripjäs, ”handfältslanga”. Schroderus Os. III. 2: 251 (1635). Hand-rör eller half haka .. (var) det almännaste skjut-gevär på (G. I:s tid). 1VittAH 1: 175 (1755). Det minsta slaget (av slangor) benämndes handfältslangor l. handrör. 2NF 25: 1412 (1917). —
(jfr 2 a, b) -RÖRELSE. TT 1871, s. 79. Doktorn .. gjorde en afvärjande handrörelse. Roos Önsk. 105 (1892). De inledande (tecknings-)öfningarna utgöras af fria hand- och armrörelser för rask uppteckning af linjer och hufvudformer. SFS 1906, nr 10, s. 43. Bergman LBrenn. 156 (1928). —
-SAL, se -SÖL. —
(jfr 3, 7) -SAM(M)A. (-sama 1769. -samma 1555) [fsv. handsama; jfr sv. o. nor. dial. handsama, hantera] (†) gripa efter (ngt); mottaga (ngt). LPetri 2Post. 274 a (1555). —
(jfr 3) -SAX, sbst.1 [efter isl. handsax] (i fråga om forntida förh.) kort, enäggat svärd. Peringskiöld Hkr. 1: 311 (1697). Klint (1906).
Ssg: handsaxa-lek. (i fråga om forntida förh.) lek (jonglering) med ”handsaxar”. Gyllengranat SvSjökr. 1: 9 (1840). NF 6: 688 (1882). —
(jfr 3, 9 e) -SAX, sbst.2 (i sht i fackspr.) sax som användes vid klippning för hand (motsatt: maskinsax o. d.). BoupptSthm 28/7 1688. UB 6: 198 (1874). 2NF 24: 884 (1916). —
(jfr 13 h γ) -SEKRETERARE, förr äv. -SEKRETER l. -SEKTER. enskild sekreterare (i sht hos furstlig person l. hög ämbetsman), privatsekreterare. Henel 1735 125 (1736). Statsministerns eller departementschefens handsecreterare. JLiljencrantz (1786) i HT 1918, s. 248. (Hertig Adolf Johans) onda lynne gick så långt, att han med käppen i hand bortjagade sin handsekter. Fryxell Ber. 13: 77 (1846). —
(jfr 9 e) -SEPARATOR. i sht landt. o. tekn. separator som drives med handkraft. AB 1885, nr 268, s. 2. —
(jfr 2 a) -SIGNAL. järnv. signal som gives med handen (l. armen) l. med flagga l. signallykta som svänges i handen. NF 7: 1162 (1883). 2UB 9: 251 (1905). —
(jfr 3) -SIGNALLYKTA~0020. järnv. jfr -SIGNAL. TjReglSJ 1877, s. 23. —
(jfr 2 a) -SIGNALERING. järnv. jfr -SIGNAL. SDS 1898, nr 467, s. 3. —
(jfr 9 e) -SIKT. handredskap för siktning. Landsm. VIII. 2: 29 (1891). SFS 1918, s. 175. —
-SJUKA. (†) gikt i handen l. händerna. VarRerV 15 (1538). Sylvius Mornay 234 (1674). —
(jfr 2 b ϑ) -SKAKNING. kraftig(t) handslag l. handtryckning. Gosselman SAmer. 54 (1842). En sista handskakning, bärarna lyfta sina bördor på hufvudet, och .. karavanen sätter sig långsamt i marsch. Kongo 1: 63 (1887). —
-SKICKLIGHET, se B. —
(jfr 3) -SKJUTVAPEN~020. i sht mil. skjutvapen som hanteras av en man; särsk.: eldhandvapen. KrigVAT 1848, s. 77. NF 5: 711 (1882). —
(jfr 9 e) -SKOMAKARE~0200. skomakare som tillvärkar skor för hand. Steffen Lönarb. 55 (1900). —
(jfr 9 e) -SKOMAKERI~0102. jfr -SKOMAKARE. NDA 1899, nr 116, s. 3. —
(jfr 3) -SKOTT. [jfr isl. handskot] (†) med udd försett kastvapen, kastspjut. VarRerV 35 (1538). Iduna 10: 362 (1824; i fråga om fornnord. förh.). —
-SKRIFT, se d. o. —
-SKRIFTLIG, se HANDSKRIFT avledn. —
(jfr 10 a) -SKRIVA. [tidigast o. långt före andra former anträffat i p. pf.] skriva för hand (motsatt: trycka l. maskinskriva); nästan bl. i p. pf. samt i pass. Vpsala Domkyrkios på Pergament handskrefne gamla Register. Peringskiöld MonUpl. 2 (1710). Siffror och namnteckningar skola handskrifvas (på lånereversal, kontrakt o. d.). SFS 1892, Bih. nr 44, s. 7. Döss o. Lannge 444 (1908, 1915). —
(jfr 13 h γ) -SKRIVARE. (hand- 1566 osv. hands- 1662) [fsv. handskrivare] (numera bl. ngn gg i skildring av äldre förh.) skrivare, kopist; sekreterare, handsekreterare; notarie; amanuens. VinkällRSthm 1566 —67, RVarberg. Consistorio skal beståås och förordnas Notario til hielp en Amanuensis eller handskrifware. KOF II. 2: 445 (c. 1655). Johan Henriksson, konungens handskrifvare. Fryxell i 2SAH 14: 171 (1830). Först i 1714 års riksstat .. (kallas) handskrifvaren (hos länsstyrelsen) .. landssekreterare. Uppl. 2: 619 (1908). —
(jfr 10 a) -SKRIVELSE. jfr -BREV. OxBr. 1: 136 (1620). E. Excell. gunstighe handhskrifvelsser igiönom herr Gabrill Gabrillson Oxenstierna .. hafver jagh .. handhfångitt. Därs. 8: 401 (1643). Nyblom Österut 79 (1908). —
(jfr 9 e) -SKRÄDA, -ning.
1) bärgv. skräda (malm) för hand. Malmen kommer till hyttan, sådan den vid grufvan blifvit handskrädd. JernkA 1862, 1: 25. Därs. 1884, s. 87 (: -skrädning).
2) tekn. skräda (bjälkar, sparrar o. d.) medelst handbila. Fordringarna på de sågade sparrarna äro ofta större än på de handskrädda. 2NF 26: 569 (1917). —
(jfr 9 e) -SKUMMA, skumning. i sht landt. skumma (mjölk) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -skumning. (Ett mjölkprov) separerades kallt nästa morgon utan att först handskummas. LAHT 1884, s. 51. Juhlin-Dannfelt 54 (1886: -skumning). Handskummad mjölk bör innehålla minst 0,6 proc. fett. 2NF 18: 734 (1912). —
-SKYDD. skydd för handen; särsk. å vapen o. d. Nilsson HallMus. 24 (1902). En krokig sabel med rubiner på handskyddet. Hallström NNov. 273 (1912). —
(jfr 8) -SKYGG. jäg. om hund: som genom olämplig aga blivit rädd för husbonden l. dressören (eg. för hans hand), så att han icke vågar nalkas, då denne lockar på honom. Hahr HbJäg. 45 (1865). 2NF 36: 261 (1924).
Avledn.: handskygghet, r. l. f. jäg. Bergström HbJagtv. 150 (1872). —
(jfr 3) -SKYTTE, äv. -SKYTT, n. (†) koll.: handskjutvapen (pilbågar, armborst, eldhandvapen). HFinlH 2: 245 (1547: -skytthe). G1R 28: 116 (1558: -skyt). —
(jfr 3) -SKÄNK. tekn. vid gjutning användt, mindre kärl varifrån metallen hälles i formarna. JernkA 1903, s. 500. —
(jfr 3, 9 e) -SKÄRA, r. l. f. (i sht förr) mindre, halvmånformigt handredskap för mejning av säd (mera sällan användt vid slåtter); skära. Rålamb 13: 51 (1690). (Bovetet) skäres merendels med handskäror. VetAH 1746, s. 40. (I Finnmarken) aftages kornet ännu på sina ställen med handskäran. LfF 1912, s. 109. —
(jfr 9 e) -SKÄRA, v., -ning. (i sht i fackspr.) skära (ngt) för hand; särsk. med avs. på säd: avtaga för hand; i sht i p. pf. TT 1872, s. 262 (i fråga om kork). 800,000 st. presstorf och 800 lass handskuren torf. Nathorst LandtbrSk. 75 (1896). Fatab. 1913, s. 45 (i fråga om säd). särsk. (†): avtaga (säd) medelst handskära. (För att undvika den förlust av ax som man gör vid skärning med lie) låter en snäll Hushållare handskära sin säd. Boije Landth. 266 (1756). —
(jfr 3, 9 e) -SKÄRRA, r. l. f. sjöt. signalapparat bestående av en skärra som sättes i rörelse med handen. Konow (1887). Klint (1906). —
-SLAG, sbst.1 (hand- 1559 osv. hande- 1750) [fsv. handslagh (i bet. 1)]
1) till 2 b ϑ: handling(en) att trycka ngns hand (l. varandras händer), handtryckning; ss. åtbörd vid hälsning l. lyckönskan o. d., l. ss. symbolisk handling vid bekräftelse av avtal l. löfte, ingången förlikning o. d. Lova, bekräfta ngt med handslag. Växla handslag. Ett hjärtligt, broderligt handslag. SthmTb. 16/3 1577. (Trolovningen stadfästes) med wittnen, gåfuo och handslagh. KOF II. 1: 236 (1659). Hans (dvs. den forntida odalmannens) handslag gälde mer än ed och skrift. Geijer I. 3: 177 (1811). Handeln afslutades .. med handpengar och handslag. Knöppel SvRidd. 193 (1912). särsk. (†) övergående i bet.: med handslag given försäkran o. d.; särsk. i uttr. giva ngn resp. få l. taga handslag på ngt l. att (osv.), med handslag lova ngn ngt l. att (osv.) resp. erhålla med handslag givet löfte om ngt l. att (osv.); särsk. i fråga om äktenskapsavtal (trolovning). LPetri Kr. 89 (1559). Anders Nillsson i Swallebo i Järssnäes sochn, som hafuer tagit handslagh på Anna Jonssdotter. VDAkt. 1671, s. 198. Gubben .. gaf mig handslag, att jag skulle bli hans understyrman. Tersmeden Mem. 1: 122 (c. 1780).
2) (knappast br.) till 8: slag av l. med handen. Schultze Ordb. 4485 (c. 1755). Schulthess (1885). —
(jfr 3) -SLAG, sbst.2 [möjl. ombildning av ANSLAG (se d. o. 1 d β); jfr t. anschlag] (†) kolv (å gevär, bössa l. armborst o. d.). BoupptSthm 24/7 1677. Armborsten hade stock, med handslag, sikte och tryck-pinne. 1VittAH 1: 157 (1755). Med handslagen af gevären, krossade de hans hufvud. Acrel Chir. 14 (1759). Rydberg KultFörel. 6: 433 (1888). —
-SLAGEN, -SLAGNING, se -SLÅ, v. 2. —
-SLUG, se -SLÖG. —
(jfr 3) -SLÅ, r. l. f. vävn. benämning på det stycke av slagbommen som ligger över vävskeden (o. som av handen föres fram o. tillbaka vid vävningen); överlåda, lådhandtag. UB 6: 425 (1874). 2UB 8: 286 (1900). —
-SLÅ, v., -slagning (i bet. 2).
1) (†) till 2 b ϑ: giva (ngn) handslag (till löfte om l. bekräftelse av ngt), trycka (ngns) hand; äv. i pass. med reciprok bet.: växla handslag; ngn gg med personbestämning inledd av prep. med; äv. med sakligt obj.: genom handslag lova l. bekräfta (ngt); särsk. i fråga om äktenskapslöfte (trolovning). Itt handslagit, doch icke fullbordat Echtenskap. Schroderus Os. III. 2: 134 (1635). Att dhe .. wille bringa honom, till att .. Kierstin handslå. VDAkt. 1695, nr 1065. De unge Tu handslås (vid trolovningen). Gaslander 9 (1774). Lector Meinander .. handslog med mig att jag skulle gjöra detsamma. Choræus Bref 91 (1801).
2) (i fackspr.) till 9 e: slå (ngt) för hand; särsk. i fråga om tegeltillvärkning; anträffat bl. i p. pf. samt ss. vbalsbst. -slagning. TT 1899, Byggn. s. 133 (: -slagningen). Byggnaden uppföres af prima handslaget tegel. SDS 1899, nr 4, s. 2. NoK 18: 79 (1923). —
(jfr 3, 9 e) -SLÄNDA. (förr) handredskap för spinning, slända; äv. om ett handredskap för dragning av tenntråd. Broman Glys. 3: 130 (c. 1730). Den utdöda konsten att spinna garn på handslända. RedNordM 1908, s. 31. För tillverkning av tenntråd, erfordras .. En handslända eller snälda. Fatab. 1920, s. 161. —
(jfr 9) -SLÖG. (hand- 1614—1926. handa- c. 1660—1752. -slug Schultze Ordb. 4498 (c. 1755; angivet ss. mindre br. än -slög)) (numera knappast br.) skicklig i händernas bruk, händig; särsk.: skicklig i olika slag av handarbeten l. handtvärk, slöjdkunnig. Ett handslögdt Folck, som göra the bästa Salar (dvs. sadlar) som i Rysland wancka. Petreius Beskr. 1: 40 (1614). Hvarje handslög bondeson, skulle i första hettan, öfvergifva spade och plog, och resa till Stads och handtvärka. Blix SvFinance 170 (1797). Östergren (1926; angivet ss. ”åld. o. sälls.”).
Avledn.: handslöghet, r. l. f. (numera knappast br.) Verelius 104 (1681). Annerstedt Rudbeck Bref ccxxxv (1905). —
-SLÖJD, se B. —
(jfr 9 e) -SMED. (i fackspr.) smed som arbetar för hand. G1R 26: 701 (1556). PT 1916, nr 297 A, s. 3. —
(jfr 9 e) -SMEDJA. (i fackspr.) smedja där arbetet göres för hand (motsatt: hammarsmedja o. d.). G1R 26: 718 (1556). PT 1914, nr 21 B, s. 3. —
(jfr 9 e) -SMIDA, -ning. (i sht i fackspr.) smida (ngt) för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Tyske och svenske handsmidde spiksorter. Rinman Jernförädl. 176 (1772). Eneberg Karmarsch 2: 756 (1862: -smidning). SFS 1919, s. 368 (: -smidd). —
(jfr 9 e) -SMIDE. vbalsbst. till -SMIDA; äv. konkret: vad som smidts för hand. Hülphers Dal. 538 (1762). Bör handsmide införas såsom husslöjd? TT 1877, s. 194. Luckorna (till kakelugnen äro) utförda i rejält handsmide. FredrITid 12 (1924). —
-SMÖRJA, r. l. f. (†)
1) handpomada. Rudbeck Atl. 3: 262 (1698).
2) bildl.: mutor. Slijk Stadh man finner meer än en, / Ther man handsmöria gerna tagher. Fosz 373 (1621; nt.: hantsmeringe). —
-SMÖRJANDE, n. (†) givande av mutor; jfr -SMÖRJA 2. Ekeblad Bref 1: 34 (1650). —
(jfr 9 e) -SMÖRJNING. tekn. smörjning (av maskin o. d.) för hand (motsatt: automatisk smörjning). Auerbach (1909). —
(jfr 3, 9 e) -SNÖRE. fisk. (i sht för torsk- och flundrefiske användt) snöre med sänke o. krok (som vid användningen hålles i handen); jfr DÖRJ, PILK. VetAH 1770, s. 300. Hälleflundran .. fångas mest på dörj (handsnöre). Kolthoff DjurL 626 (1901). —
(jfr 3) -SPAK, r. l. m.
1) kort hävstång (av trä) som användes att bända med l. att kringvrida ngt o. d.; i sht sjöt. om dylik stång som användes vid kringvridning av brå- l. gångspel m. m. samt (förr) mil. o. sjömil. om spak som användes vid baxning av kanoner. Lind (1738). Handspak .. brukas .. på Handelsfartyg vid bråspelets eller gångspelets rundhivning. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Sidoriktningen (av positionskanonen) verkställes medelst handspakar. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 399 (1879). 2NF 31: 592 (1920).
2) tekn. benämning på vissa slag av hävstänger å maskin l. apparat avsedda att inställas med rörelser av handen. TT 1899, Byggn. s. 62. Medelst handspaken .. påverkas höjd- och skevningsrodren (i en flygmaskin). FlygHb. 11 (1921). —
(jfr 3) -SPEGEL. liten spegel avsedd att hållas i handen vid användningen. BoupptSthm 10/3 1659. Adler Meyer 449 (1894). —
(jfr 9 e) -SPEL. (i fackspr.; i sht bärgv.) vindspel som drives för hand, haspel; jfr -VIND. NoraskogArk. 4: 254 (1716). Upfordrings-Kran .. med handspel. Dalin Vitt. I. 3: 188 (1750). På små slipar kan upphalningen ske med handspel och ginor. 2NF 25: 1456 (1917). —
(jfr 3) -SPETT. särsk. metall. spett som användes för uppstötning av slagg l. omröring av den smältande massan i en härd o. d. Rinman 2: 781 (1789). NoraskogArk. 5: 80 (1904). —
(jfr 3) -SPIK. [jfr t. handspeiche, eng. handspike] (i fackspr.; i sht mil. o. sjömil.) (mindre o. lättare) handspak (se d. o. 1); särsk. artill. om vid lavettsvansen å artilleripjäs fäst spak (i regel av trä) varmed pjäsen vrides i sidled. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Häftygen, neml. handspik, hiul, block, skruf och vigg. VetAH 1746, s. 218. Vid Fält-Artilleriet äro .. (handspakarna) mindre och lättare, samt kallas Handspikar. Hazelius Artill. 71 (1833). 2NF (1909). jfr JÄRN-, RESERV-HANDSPIK m. fl. —
(jfr 9 e) -SPINNA, -ing; -are. (i sht i fackspr.) spinna för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing o. -are. Handspinning blir en nyttig husslöjd. NVexjöBl. 1847, nr 18, s. 3. TT 1872, s. 131 (: -spinnare). Handspunnen linnetråd. 2NF 28: 219 (1918). —
(jfr 3) -SPJUT. (numera föga br.) (lättare) spjut som skötes med en hand; särsk. (förr) om kastspjut. (Starkother) fick .. ett hullsår af K. Sisars handspiut. Verelius Gothr. 26 (1664). Spjuten fingo (på G. I:s tid) .. serskildta namn efter sin olika skapnad: de hette än hand-spjut, än snar-spjut och än knäfvels-spjut. 1VittAH 1: 161 (1755). Fryxell Ber. 1: 118 (1823; om kastspjut). Fatab. 1906, s. 118. —
(jfr 3, 9 e) -SPRUTA, r. l. f. brandspruta som skötes med handkraft; särsk. om mindre, lätthanterlig dylik spruta (som kan skötas av en man). Nordberg C12 1: 149 (1740). Å passagerareångfartyg böra finnas .. minst två handsprutor jemte nödigt antal vattenpytsar och svablar. SPF 1859, s. 373. 2NF 3: 1489 (1905). —
(jfr 9 e) -SPÅNAD, r. l. m. (i sht i fackspr.) handspinning; äv. konkret: handspunnet garn. EconA 1807, juni s. 5. Hvalfisklinor, handspånad af bästa qvalité. KrigVAT 1836, s. 281. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 54. —
-STEN. [fsv. handsten (i bet. 1); i bet. 2 efter t. handstein] (†)
1) till 1, 3: mindre sten som kan bäras i (l. kastas med) handen; knytnävstor sten; äv. koll. Somme kastade medh handsteen. Svart G1 90 (1561). Hildebrand FörhistF 110 (1874).
2) bärgv. o. geol. till 1, 3: handstuff. ÄSvBiogr. 5: 168 (c. 1722). Handstenar .., som föga Silfwer, men 80 pro Cent bly hullit. Bromell Berg. 90 (1730). Nordforss (1805).
3) till 9 e: handkvarn(sten). Fischerström 4: 256 (1795). Mala på handsten. Meurman (1846). —
(jfr 9 e) -STICKA, v., -ning. sticka (ngt) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Handstickade vantar, strumpor. Ullgarner för hand- och maskinstickning. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 1. PT 1909, nr 132 A, s. 3. —
(jfr 10 (b)) -STIL. (hand- 1569 osv. handa- 1640) (ngns) sätt att skriva, utseende(t) av (ngns) skrift; förr äv. konkretare, övergående dels i bet.: vad ngn skrivit, ngns skrift, dels i bet.: skrivövning, välskrivning. Ha (l. skriva) en god, vårdad, dålig, fast, jämn, manlig, flytande, driven handstil. Skriven med en (o)läslig handstil. Känna igen ngns handstil. Thette er Lars Henrichsons håndstil .. och skrefs rendt efter mitt maculatur. RA 2: 372 (1569). Vår nu brukeliga Svenska eller Tyska handstyl. Dalin Vitt. II. 6: 176 (1755). En lärare i handstil. SFS 1882, nr 54, s. 2. 2NF 25: 1197 (1917). —
(jfr 9 e) -STOL. vävn. handvävstol. Dalin (1852; med hänv. till bandstol). UB 6: 422 (1874). —
-STOR. stor som en (flat l. knuten) hand. TT 1873, s. 100 (om växtblad). Golvet är stensatt med handstor kullersten. Sahlin SkånFärg. 53 (1928). —
-STRECK. [efter t. handstreich, övers. av fr. coup de main, eg.: slag med handen] (numera knappast br.) överrumpling, ”kupp”. Att Napoleon kunde försöka något handstreck emot Carlsten och Götheborg. BL 17: 227 (1849). Rydberg KultFörel. 6: 336 (1888). —
(jfr 9 e) -STRYKA, -ning; -are. (i fackspr.) ”stryka” (tegel) för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning o. -are. Handstruket tegel. TT 1883, s. 61. SD 1914, nr 82, s. 14 (: -strykare). För att ersätta handstrykningen ha äfven konstruerats olika slags strykmaskiner. 2NF 28: 624 (1918). —
-STRYKNING, sbst.1, se -STRYKA. —
(jfr 2 a) -STRYKNING, sbst.2 strykning med handen (över ngt). (Magnetisörer som) genom handstrykningar .. öfver menniskokroppen uppväcka .. förunderliga verkningar. Almqvist Amor. 254 (1839). Topelius Planet. 2: 26 (1889). —
-STRÄCKA, v., -else (se d. o.), -ning (se -STRÄCKNING, sbst.1). (†)
1) till 2 a β: giva ngn handräckning, hjälpa, bistå, biträda (ngn); lämna sin hjälp l. sitt bistånd (till ngt). Handsträkia til förfalne Kyrkiors, Scholers och Academiers vprättelse. Phrygius 4Likpr. 23 (1619). R(ektor yttrade:) Senatus wille wähl honom med några medel handh sträckia. ConsAcAboP 4: 500 (1679). Cellarius 116 (1699, 1729).
2) till 2 b ϑ: räcka ngn handen, giva ngn handslag (till bekräftelse av löfte l. avtal o. d.); äv. i pass. med reciprok bet.: räcka varandra handen osv.; äv. med bestämning inledd av prep. för l. på, betecknande föremålet för löftet osv.; äv. med sakligt obj.: gm handslag lova l. bekräfta (ngt). (De) förligtis och handstrecte huar andra in för rätten. UpplFmT 5: 151 (1600). (Att de tvistande) en fulkommeligh förlijkningh medh hwar annan handstrechte. BtÅboH I. 4: 175 (1632). Nu wedh rätten handhsträckte de honom för sin betalningh. ÅngermDomb. 1635, fol. 98. När the handsträchtes, war hennes modherbroder tillstädes. VDP 1665, s. 654 (i fråga om trolovning). Pijgan gaf honom Ja och handsträchte honom dher på, att (osv.). VDAkt. 1681, nr 95.
3) till 5 b: lämna, giva, förläna (ngn ngt). Catechismus handstrecker oss the Andeliga Werior, medh hwilka wij kunnom öffuerwinna och fördrijffua Diefuulen, och alla hans Frestelser. L. Paulinus Gothus Ratio 37 (1617). Isogæus Segersk. 1276 (c. 1700). —
-STRÄCKARE, r. l. m. anat. benämning på de å underarmens bakre sida belägna muskler vilka ha till uppgift att sträcka handen; särsk. i uttr. yttre korta resp. långa handsträckaren o. inre handsträckaren. Hartelius Anat. 93 (1874). Müller LbAnat. 89 (1905). —
-STRÄCKELSE. (†) vbalsbst. till -STRÄCKA 2: gm handslag bekräftat löfte l. avtal. G1R 4: 111 (1527). —
-STRÄCKNING, sbst.1 (hand- 1523 osv. hands- 1523—1593) [fsv. handsträkning (i bet. 2); jfr mnt. hantstreckinge (i bet. 2)] vbalsbst. till -STRÄCKA.
1) (†) till -STRÄCKA 1: handräckning, hjälp, bistånd. G1R 6: 37 (1529). Göra the Fattighe och nödstälte handsträkning. Schroderus Hoflefw. 128 (1629). Befalningzmennerne, som böre giöra handsträckning til diekne penningarnes utbekommande. HärnösDP 1695, s. 404; jfr HANDRÄCKNING 1 a. VDAkt. 1730, nr 220.
2) (numera bl. rättshist.) till -STRÄCKA 2: handslag (till bekräftelse av löfte l. avtal o. d.); gm handslag given förbindelse l. försäkran l. borgen; förr stundom allmännare: förbindelse, försäkran. G1R 1: 48 (1523). (Fogden) haffde oss tilsagth hwlla tro thænisth med mwn och håndstræckningh. Därs. 4: 58 (1527). Erich Larsson i Lundhe och Oloff Jörenson i Söderby (hava) giort handstreckning för honom för sextije marker. Därs. 29: 406 (1560). JB 4: 2 (Lag 1734). 2NF (1909). —
-STRÄCKNING, sbst.2 sjukgymn. till HAND 2 a: handledssträckning. Wide MedGymn. 142 (1895). —
-STUFF. bärgv. o. geol. handstort stycke av en bärgart, ofta om dylikt stycke uttaget ss. prov; jfr -STEN 2. Fennia XII. 2: 16 (1896). —
-STUND. [jfr HAND-VÄNDNING] (†) kort stund, ”handvändning”. LPetri SalWijsh. 18: 12 (1561). VDAkt. 1690, nr 383. —
-STYCKE.
1) (i fackspr.) till 3, om den del av ngt som är avsett att hållas i handen. Handstycket på en tandläkares borrmaskin. Tömmarnas delar vid parkörning bestå af handstycken och korstömmar. 2NF 30: 779 (1920).
2) (i fackspr.) till 3: stycke (av tvål) av lämplig storlek o. form att hålla i handen. SFS 1904, nr 4, s. 2.
3) (†) till 9 h, 13 h ζ; om ngt som man ständigt l. med förkärlek sysslar med; särsk. i fråga om musik: mindre stycke (som spelas utantill), etyd; stundom närmande sig bet.: favoritstycke. Dahlstierna (SVS) 190 (c. 1696; om Ovidius och Vergilius herdediktning m. m.). Han .. kan spela Præludier och flere små handstycken. VDAkt. 1776, nr 285. Polyfem III. 5: 4 (1810). —
(jfr 9 e) -STYRINRÄTTNING~0020. i sht sjöt. styrinrättning som skötes med handen l. händerna (motsatt: maskin- l. ångstyrinrättning o. d.). TSjöv. 1890, s. 330. —
-STYRKA, r. l. f. (hand- 1664 osv. handa- 1755) styrka i händerna (o. armarna), handkraft. Verelius Gothr. 255 (1664). (Lars) uppbjöd .. hela sin handstyrka (för att bryta Slattes händer). Rydberg Vap. 322 (1891). —
(jfr 9 e) -STYRNING. i sht sjöt. styrning för hand; äv. konkret: handstyrinrättning. TSjöv. 1890, s. 243 (konkret). 2UB 9: 621 (1906). —
(jfr 9 e) -STYV. [jfr eng. handtight] (numera mindre br.) sjöt. styvhalad (för hand); äv. ss. adv. Frykholm Ångm. 195 (1881; adv.). WoJ (1891). —
(jfr 3, 9 e) -STÄD. (i fackspr.) städ som användes vid handsmide; förr särsk. om mindre, lätt flyttbart städ. Wikforss 1: 737 (1804). 2NF 27: 570 (1918). —
(jfr 5 b, 13 h β) -STÄLLA. (†) lämna (ngn l. ngt) i (ngns) händer (eg. o. bild.); tillställa (ngn ngt). Linc. (1640; under repono). Då han mig dhen samme (dvs. domen) sendt om afftonen handstälte. VDAkt. 1697, nr 268. Därs. 1779, nr 170. —
(jfr 2 a) -STÄLLNING. handens ställning vid utförande av ngt; särsk. i fråga om skrivning, musik o. ridt. Handställningen på Tangentinstrumenten. Mecklin BegTonk. 24 (1802). Den mer eller mindre högerlutande stilen, betingad af naturlig handställning. 2NF 25: 1198 (1917). RidI 1930, Bil. V: c. —
(jfr 3) -STÖD.
1) (i fackspr.) stöd av handen; särsk. ridk. (jfr HAND 3 g). Minsta höjning af näsan .. skingrar handstödet och försätter hästen ur hand. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 35 (1836). Hartelius Sjukgymn. 48 (1870).
2) stöd för handen; särsk. (†): ledstång, räcke. Miniatursk. 94 (1784). Fischerström 4: 124 (1792; om ledstång). —
(jfr 3, 9 e) -SVABEL. sjöt. mindre svabel utan skaft (motsatt: däckssvabel). Grundell AnlArtill. 1: 24 (c. 1695). TLev. 1908, nr 14, s. 2. —
(jfr 9 e) -SVARV. tekn. svarv som drives med handkraft (motsatt: maskinsvarv o. d.). JernkA 1871, s. 73. —
(jfr 9 e) -SVARVSTOL~02, äv. ~20. tekn. jfr -SVARV. Luttropp Svarfk. 332 (1839). UB 6: 314 (1874). —
-SVETT, r. l. m. stark transpiration å händernas insida. VetAH 1773, s. 261. Likaledes lida nervösa ofta af ymnig handsvett. Hallin Hels. 2: 272 (1885). 2NF (1909). —
(jfr 9 e) -SYDD, p. adj. sydd för hand. KatalIndUtstSthm 1897, s. 102. (Småbarnsunderkläderna) böra .. vara handsydda. Sömnadsb. 266 (1915). —
(jfr 9 e) -SYMASKIN~002. symaskin vars drivhjul sättes i gång med handen (motsatt: trampsymaskin). NDA 1867, nr 239, s. 4. Cannelin (1921). —
(jfr 9 e) -SÅ, v., -ning; jfr -SÅDD. i sht landt. o. skogsv. så för hand; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Möller (1790). SFS 1863, nr 12, s. 7 (: -såning). Hela den handsådda arealen lämnade fullkomlig missväxt. SmåskrLandtbr. 8: 35 (1896). —
(jfr 9 e) -SÅDD, r. l. f. i sht landt. o. skogsv. handsåning. Lundequist Landtbr. 198 (1840). Geete o. Grinndal 85 (1923). —
(jfr 3, 9 e) -SÅG. (i sht i fackspr.) handredskap för sågning (motsatt: maskinsåg, sågkvarn o. d.). Linc. (1640; under lupus). OrdnLilleTull. 1658, s. B 2 a. 2NF 28: 23 (1918). —
(jfr 9 e) -SÅGA, -ning; -are. (i sht i fackspr.) såga för hand; i sht i p. pf. samt ss. vbalsbst. -ning o. -are. G1R 29: 448 (1560: -sågare). Äro vattensågqvarnar nära belägne, lönar handsågning sig icke särdeles. Ström Skogsh. 183 (1830). SkogsvT 1904, s. 172 (: -sågare). —
-SÄLL, se -SÖL. —
(jfr 9 e) -SÄTTARE. boktr. typograf som sätter för hand (motsatt: maskinsättare). SD(L) 1895, nr 294 A, s. 4. —
(jfr 9 e) -SÄTTERI. boktr. (avdelning av) sätteri där sättningen sker för hand (motsatt: maskinsätteri). 2NF 27: 86 (1917). —
(jfr 9 e) -SÄTTNING. boktr. sättning för hand (motsatt: maskinsättning). 2UB 10: 200 (1906). —
(jfr 5 b, 13 g β) -SÖL, n. (-sal 1640. -säll Spegel) [eg. pl. av fsv. handsal, vad som överlämnas till ngn, gåva, drickspänningar m. m., till sælia, överlämna m. m. (se SALU, SÄLJA, v.); jfr d. handsel, i ä. d. äv. haandsel (i bet. 2), ävensom isl. handsal (pl. handsǫl), handslag, gm handslag bekräftad förbindelse m. m. Ordet har tidigare ofta oriktigt fattats ss. sammansatt med -ÖL o. avdelats hands-öl; jfr Rydqvist SSL 5: 237 (1874)]
1) (numera knappast br.) handpänningar som givas på ett köp l. vid ett avtal o. d. Linc. (1640; under primitiæ). (Sv.) Handsööl (t.) Das Handgeld. SpråckOrdb. (1703). Möller (1790). Han kände ett behof att få något handsöl först, innan han inlät sig på affären. Strindberg Hems. 70 (1887).
2) (numera föga br., med ålderdoml. prägel) om den första försäljning ngn gör på dagen o. de pänningar han erhåller härför. Spegel 169 (1712). Gif mig hands-öl, jag har ej ännu fått hands-öl i dag. Lind (1749). Lycka til godt handsöl. Weste (1807). 2NF (1909).
3) (numera föga br.) traktering varpå köparen bjuder säljaren efter avslutat köp; köpskål. Botin Utk. 344 (1761). LandsmFrågelistor 68 (1928). —
-SÖLS, adv., se ANSOLS. —
(jfr 9 e) -SÖM, r. = -SÖMNAD. Berg Handarb. 22 (1873). Sömnadsb. 292 (1915). —
(jfr 9 e) -SÖMNAD. sömnad som sker för hand; äv. konkret. Berg Handarb. 22 (1873). I och med uppkomsten af symaskinen .. aftog skickligheten i handsömnad. 2NF 28: 219 (1918). —
(2 a, b, 3) -TAG. (hand- 1563 osv. handa- 1911. hande- 1669—1745)
1) (numera mindre br.) handling(en) att taga ngn i hand(en), handslag, handtryckning. RP 6: 520 (1636). Hennes handtag var så styrkande som en välsignelse. Lagerlöf Drottn. 300 (1899). Dahlgren Släktprof. 2: 71 (1911; möjl. efter handl. fr. c. 1840).
2) tag l. grepp med händerna; handgrepp, grepp; äv. bildl. Bureus Suml. 368 b (c. 1637; hskr.). Med ett lent handtag i sidan upväckte han den sofvande Petrus. Ödmann StrFörs. 4: 117 (1822). Lifvets hårda handtag. Roos DjupSag. 188 (1901). (†) övergående i bet.: handlag. Lagerström Bunyan 2: 205 (1727). Få handtag med trumpinnarne. Schulthess (1885).
3) (i sht vard.) bildl.: handräckning, hjälp, bistånd, understöd. Giva, förr äv. göra ngn l. ngt ett (godt, kraftigt) handtag. Weste (1807). Utan ett kraftfullt handtag från universiteterna kan intet pedagogiskt studium uppkomma. TLär. 1846—47, s. 14. Många (litterärt berömda) svenska män .. hafva haft honom (dvs. B. v. Beskow) att tacka för ett handtag i rätta ögonblicket. Wirsén i 3SAH 12: 422 (1897). Mjöberg Stilstud. 217 (1911).
4) konkret: del av l. anordning å ngt föremål, avsedd att fattas med handen l. händerna (för bärande, hantering l. manövrering o. d.); grepp; skaft; grepe; ”öra”; i sht i fråga om redskap l. värktyg, apparat, kärl, lår l. kista, lås, dörr o. d.; jfr -FÅNG, -GREPP 3, -HÅLL. Handtaget på en dolk, kniv, åra, plog, nyckel. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 99. Stekepanna medh långt handtagh. BoupptSthm 19/12 1670. Dör, jemte förtent lås, gångjern, hakar och handtag. OfferdalKArk. N II 1, s. 77 (1744). Å nyare lokomotiv ligger regulatorstången så högt, att lokomotivföraren ej kan räcka upp till handtaget. Lundberg Lok. 80 (1902). jfr DOLK-, DÖRR-, KAPP-, KIST-, LÅD-, MÄSSINGS-, NYCKEL-, PLOG-, PUMP-, SABEL-, SAX-, SKÖLD-, VENTIL-HANDTAG m. fl. särsk.
a) (†) mil. å eldhandvapen: stockens främre, runda del; i fråga om pistol l. revolver äv.: kolv. BoupptSthm 4/11 1675. Det runda, som är emellan kolfven och fyrkanten (å stocken på ett handgevär), kallas Handtag. KrigVAH 1811—15, s. 176. Handtagen eller, som de äfven benämnas, kolfvarne på pistolerna. Balck Idr. 2: 188 (1887). jfr PISTOL-HANDTAG.
b) [efter nylat. manubrium; namnet beror på att bröstbenet liknats vid ett svärd] (numera knappast br.) anat. oeg., benämning på bröstbenets översta del (hos människor o. däggdjur). TLäk. 1832, s. 98. LB V. 2: 17 (1908).
Ssgr (i allm. till -TAG 4): handtags-knapp, r. l. m. å dörrhandtag. SJ 3: 147 (1906).
-lås. lås med handtag. SJ 3: 139 (1906).
-ring. 1) (†) till -TAG 1: trolovningsring (med bild av två händer som omsluta varandra?). BoupptSthm 9/4 1607. BoupptVäxjö 1795. 2) till -TAG 4: ring som bildar ett handtag. LfF 1873, s. 4.
-skena, r. l. f. (†) mil. till -TAG 4 a. UFlott. 3: 62 (1882; i fråga om revolver). —
-TAGA, -ning (i bet. 1). [fsv. handtaka (i bet. 1)]
1) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat l. arkaiserande) till 2 b ϑ: taga (ngn) i hand(en); äv. i pass. med reciprok bet.: taga varandra i hand(en). Dhes förutan handtogh Erland Perss, och icke the andre. VRP 1623, s. 8. Om dhet öfriga förlijktes the och handt-togos. ConsAcAboP 4: 235 (1674). Sedan gästerna .. blifvit helsade med handtagning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 167 (1863). Hembygden 1917—18, s. 14 (: handtagas).
2) [efter isl. handtaka] (†) till 3: gripa (ngn med händerna), taga (ngn) till fånga. Säve Yngl. 27 (1854). Därs. 30.
3) (†) till 5 b: mottaga. (Jag) handtog .. Högwyrdige Hr Biskopen och Doctorens Höggunstiga Skrifvelse d. 15 sidstl. Iunij. VDAkt. 1713, nr 231. —
(jfr 3) -TALJA. sjöt. talja med mindre block o. smäcker löpare. Röding SD (1798). Engström Bläck 76 (1914). —
-TECKEN. (hand- 1615 osv. hands- 1711) [jfr t. handzeichen] särsk.
1) (tillf.) till 2 a: tecken som gives med handen. (Bilisten) saktade farten .., gav handtecken och hornsignaler. Granfelt Skruvst. 27 (1923).
2) till 10 a: egenhändig underskrift, namnteckning; signatur; numera bl. boktr. signatur; jfr -TECKNING 2. SthmTb. 23/8 1589, s. 35 a (1568). Handtecknet under skrifter i gamla tider. Möller (1745; under caractere). Auerbach (1909). —
(jfr 9 e, 10 a) -TECKNAD, p. adj. tecknad för hand; förr äv.: handskriven. En .. handtecknad beskrifning från orten Norrsunda. Allvin Mo 152 (1857). En handtecknad skizz (av Rembrandt). NordT 1892, s. 224. —
(jfr 9 e, 10 a) -TECKNING.
1) teckning för hand; särsk.: frihandsteckning; äv. konkret. Handtekningar .. äro til salu i Kgl. Målare-Academiens Hus. DA 1793, nr 288, s. 3. Öfva sig i säker och fri handteckning. TByggn. 1859, s. 7. 2UB 10: 282 (1907; konkret).
2) (numera knappast br.) egenhändig underskrift, namnteckning; jfr -TECKEN 2. Schröderheims handteckning ses i De la Gard. Arch. XV. BL 14: 111 (1847). BtRiksdP 1887 B, I. 1: nr 2, s. 10.
Ssgr (till -TECKNING 1): handtecknings-maner. NF 5: 39 (1881).
-samling. Höjer Sv. 1: 6 (1873). —
(jfr 3) -TRUMMA, r. l. f. liten trumma som vid användningen hålles i handen; tamburin. Carlstedt Her. 2: 65 (1833). Rig 1922, s. 54. —
(jfr 2 b ϑ) -TRYCK, sbst.1, n., förr äv. r. l. m. (Livijn, Ling Tirf. 1: 33 (1836)). (i sht i vitter stil) handtryckning, handslag. Livijn 1: 83 (1806). Man kom ihåg månget varmt och trofast handtryck. Lundgren MålAnt. 2: 176 (1858, 1872). Roos Son 232 (1904). —
(jfr 9 e) -TRYCK, sbst.2, n. tekn. tryckning (av ngt) för hand; särsk. boktr.; äv. konkret. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 48 (i fråga om tyger). UB 5: 522 (1874; i fråga om tyger). 2NF 30: 189 (1919; i fråga om träsnitt). —
(jfr 9 e) -TRYCKERI. tekn. anläggning l. inrättning där ngt tryckes för hand; särsk. boktr. MoB 2: 86 (1792). (Spaldencreutz) tryckte på ett litet handtryckeri små upplagor af derföre ganska sällsynta skrifter. BL 15: 60 (1848). Sahlin SkånFärg. 38 (1928; i fråga om tryckning av tyger). —
(jfr 2 b ϑ, 3) -TRYCKNING, sbst.1 (hand- 1790 osv. handa- 1759)
1) (i sht i fackspr.) i allm.: tryckning av l. med handen l. händerna. Acrel Chir. 113 (1759). Sträckstående sidböjning under handtryckning. Hartelius Sjukgymn. 54 (1870). LB 3: 578 (1906).
2) handling(en) att trycka ngns hand; handslag; jfr -TRYCK, sbst.1 Giva ngn en varm, vänskaplig handtryckning. En stum handtryckning. Möller (1790). Man (dvs. älskande) .. gifver hvarandra på sin högd då och då en omärklig handtryckning. Rademine Knigge 2: 72 (1804). Noreen VS 1: 12 (1903).
3) bildl.: pänningar l. annan gåva som man giver ngn (eg.: oförmärkt trycker ngn i handen) ss. belöning för en gjord l. väntad tjänst o. d.; ofta om mutor. Sturzen-Becker 2: 208 (1841, 1861). (Mönsterskrivaren) var icke alltid okänslig för ”handtryckningar”. HT 1924, s. 272. —
(jfr 9 e) -TRYCKNING, sbst.2 tekn. tryckning för hand. Auerbach (1909). Gesäller .. vilka lärt sig handtryckning (av tyger). Sahlin SkånFärg. 135 (1928). —
(jfr 9 e) -TRYCKT, p. adj. (i sht i fackspr.) tryckt för hand. Maskin- eller handtryckta tapeter. MeddSlöjdF 1898, 2: 73. Därs. 1900, 2: 122. —
-TVAGNING. (hand- 1807 osv. handa- 1759) i sht om tvagning av händerna ss. religiös reningsrit l. -symbol o. d. För öfrigit äro ock, utom handatvagningen, många andra ting, som .. (judarna) åtagit sig at på det nogaste efterfölja. Bælter JesuH 5: 5 (1759). Landsm. V. 6: 106 (1891). —
-TVÅL. (i sht i fackspr.) toalettvål (eg. för tvättning av händerna); ofta motsatt: raktvål. Dahlman Reddej. 187 (1743). Finare hand- och raktvål. Åkerman KemTechn. 2: 94 (1832). Auerbach (1909). —
-TVÄTTNING. tvättning av händerna. VetAH 1798, s. 50. TT 1871, s. 50. —
(jfr 3) -TYGEL. tygel varmed en häst föres av handen; numera bl. artill. om den bridongtygel varmed icke beriden spannhäst föres. Et hoffuudstelle och eenn handtygell till eenn klipper. VinkällRSthm 1579. ExFältartill. 1893, 1: 62. 2) (†) snöre varmed en lång ärm drogs upp o. rynkades ihop. SthmStCal. 1764, s. 7. 1Saml. 4: 395 (1774). —
(jfr 3) -TÅNG; pl. -tänger. tekn. smidestång; särsk. om den vanliga formen (med plana käftar). Johansson Noraskog 2: 137 (cit. fr. 1544). Rinman 2: 1061 (1789). 2NF 30: 720 (1920). —
(15) -TÄCKARE, r. l. m. zool. = -TÄCKFJÄDER. 2NF 7: 1317 (1907). —
(jfr 13 h ζ) -TÄCKE. [jfr t. handdecke] (†) lättare hästtäcke (som medföres för att vid behov vara till hands). PH 6: 4007 (1756). SvT 1852, nr 163, s. 3. —
(15) -TÄCKFJÄDER~020. zool. täckfjäder å ”handen” hos fågel; jfr -PÄNNA. Nilsson Fauna II. 1: 339 (1858). Ericson Fågelkås. 2: 38 (1907). —
(jfr 13 h ζ) -UPPLAGA ~020. mindre, lätthanterlig upplaga (i sht av ett vetenskapligt arbete o. d.); jfr -BOK, -EXEMPLAR. Lindfors (1815). Kritiska handupplagor af de äldsta och viktigaste germanska litteraturalstren. 2NF 33: 661 (1922). —
(jfr 2 b) -UPPRÄCKNING~020. särsk. i fråga om röstning i en beslutande församling o. d. Svedelius Statsk. 1: 230 (1868). SvD(A) 1930, nr 102, s. 9 (i fråga om franska deputeradekammaren). —
(jfr 3) -VAL, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den del av en slaga som hålles i handen. Broman Glys. 3: 102 (c. 1730). Fatab. 1913, s. 90. —
(jfr 3) -VAPEN. i sht mil. o. sjömil. vapen som kan bäras o. hanteras av en person (ss. hugg- o. stickvapen, kastvapen, eldhandvapen). Gynther Förf. 1: 426 (i handl. fr. 1846). Eldhandvapen och blanka vapen benämnas gemensamt handvapen. UFlott. 3: 1 (1906).
Ssgr (mil. o. sjömil.): handvapen- l. -vapens-ammunition.
-exercis. KrigVAT 1840, s. 3.
-lära. (-vapen-) KrigVAH 1844, s. 102.
-materiell, r. (-vapen-) BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: BerRikStyr. s. 17. —
-VARM. [jfr t. handwarm] (i fackspr.) om föremål l. vätska: som har sådan värmegrad att man (nätt o. jämt) kan beröra det resp. doppa handen i den utan att bränna sig. Rinman 1: 952 (1788). JernkA 1829, s. 448. Sahlin SkånFärg. 213 (1928). —
-VATTEN.
1) (numera mindre br.) tvättvatten (eg. att tvätta händerna i). Schroderus Os. III. 2: 362 (1635). Kammartjänare i mängd bragte handvatten och buro in bröd. Bååth WagnerS 4: 220 (1908). Östergren (1926; betecknat ss. mindre vanl.).
2) för händernas vård avsedd blandning av sprit, glycerin o. rosenvatten. —
(jfr 3) -VETA, r. l. f. [fsv. handviti (i bet. 2)]
1) (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) ledstång, räcke. Gyllenius Diar. 156 (c. 1660). Sundblad GBruk 350 (1888).
2) (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr.) handtag på plog l. årder; plogstjärt, plogstyre; jfr -VIDJA. VetAH 1759, s. 215 (fr. Vadsbo i Västergötl.). Därs. 1767, s. 182 (i fråga om årder). Dalin (1852; med hänv. till plogstjert). —
(jfr 3, 9 e) -VEV. (i sht i fackspr.) vev som kringvrides med handkraft. SvMerc. V. 2: 316 (1759). 2UB 6: 276 (1904). —
(jfr 3) -VIDJA. [skånska dial. hannve(d), hånnved, hånnvedje; jfr d. dial. håndved; etymol. samma ord som -VETA] (†, i fråga om skånska förh.) = -VETA 2. Linné Sk. 258 (1751). VetAH 1759, s. 215. jfr SkrSkånHushS II. 2: 4 (1920). —
(jfr 3) -VIKT.
1) handtel (vid hemgymnastik). RiksdRevStatsv. 1899, s. 189.
2) handvåg. Serenius Ggg 2 a (1734). Klint (1906).
3) (föga br.) vägande i handen (utan våg); i uttr. sälja efter handvikt. Hoppe (1892). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.). —
(jfr 9 e) -VIND, ngn gg -VINDA, r. l. f. (i fackspr., i sht bärgv.) = -SPEL. KrigVAT 1847, s. 87 (: -vindor, pl.). Malmen .. uppfordrades med handvindar. Johansson Noraskog 3: 67 (1884; efter handl. fr. 1673). 2NF 26: 643 (1917). —
(jfr 9 e) -VINDSPEL~02, äv. ~20. (i fackspr.) = -SPEL. TT 1879, s. 63. —
(15) -VINGAD, p. adj. (numera föga br.) zool. om djur: vars händer äro ombildade till flygorgan; i sht i uttr. (de) handvingade, benämning på ordningen flädermöss (Chiroptera); jfr -VINGAR. LittT 1796, s. 479. Thorell Zool. 2: 127 (1861). WoJ (1891). —
(15) -VINGAR, pl. (numera föga br.) zool. benämning på ordningen flädermöss (Chiroptera); jfr -VINGAD. Lilljeborg Däggdj. 88 (1870). 3NF (1928). —
(jfr 9 e) -VINSCH. (i sht i fackspr.) jfr -SPEL, -VIND. Konow (1887). HbSkogstekn. 376 (1922). —
-VIRKA, -ning. virka för hand; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. 2UB 8: 362 (1900: -virkning). Alla (här ifrågavarande) västar äro handvirkade. ButterickNyh. 1912, s. 4. —
(jfr 3) -VOLT.
1) volt med stöd av händerna. Janson Ön 80 (1908). 2NF 36: 872 (1924).
2) idrott. i fråga om simhopp: volt bakåt som värkställes på det sätt att den hoppande vid språnget sätter sin ena fot i händerna på en annan person, som därvid ger honom fart utåt o. uppåt. TIdr. 1896, s. 444. —
(jfr 2 a) -VRIDNING.
1) (mindre br.) handling(en) att vrida händerna (ss. tecken på oro l. förtvivlan o. d.). Phosph. 1810, s. 127. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 23 (c. 1840). För mycket tjut och gråt och handvridningar gaf jag slutligen efter. Lundgren MålAnt. 2: 128 (1858, 1872).
2) sjukgymn. handledsvridning. —
-VRIST. (numera bl. i fackspr.) handlov. Pilgren FigBröll. 45 (1785). Hallin Hels. 2: 49 (1885). —
(jfr 3) -VÅG; pl. -ar. våg som vid användandet hålles i handen l. händerna; jfr -VIKT 2. Schroderus Comenius 767 (1639). Döss o. Lannge (1908, 1915). —
-VÅRD. manikyr. SAOL (1923; under manikur). Östergren (1926). —
-VÅRDA, v. [fsv. handwardha; ombildning av ANTVARDA i anslutning till HAND 5 b] (†) överlämna, antvarda. Jesus .. / .. sin Fosterfår, / Handwårdar i Fadhrens händer. Bureus Nym. 3: 17 (1637). —
(jfr 2) -VÄNDNING. (hand- 1620 osv. handa- 1697—1744)
1) gymn. vändning av handen (i stående grundställning utåt o. inåt, i famnstående utgångsställning uppåt o. nedåt). IGymnInf. 1872, s. 29. Verd. 1892, s. 61.
2) [jfr motsv. anv. av fr. tournemain] (i sht vard.) eg.: så lång tid som åtgår för att vända en hand; kort stund, ögonblick, ”momang”; numera nästan bl. i uttr. i (förr äv. på) en handvändning (stundom handvändningen), på ett ögonblick, ögonblickligen, ”på momangen”, ”i ett nu”, ”i blinken”. Götherna folgde them strax vthi samma handwändning. Schroderus JMCr. 27 (1620). Käre, vänta ännu en handvändning! Chydenius 30 (1765). Mor kommer på handvändningen. Almqvist Amor. 10 (1822, 1839). Det var gjordt i en handvänning. Wetterbergh GNord 90 (1862). En handvändning senare voro bägge inne i stugan hos mor. Högberg Frib. 27 (1910). —
-VÄRK, se B, ävensom HANDTVÄRK. —
-VÄRKAN, se B. —
(jfr 3, 9 e) -VÄRKTYG~02 l. ~20. (i fackspr.) värktyg som föres med handen (motsatt: mekanisk apparat l. maskin o. d.); jfr -REDSKAP. JernkA 1869, s. 68. 2NF 17: 1162 (1912). —
-VÄRME. (i fackspr.)
1) värme som avgives av handen vid beröring av ett föremål. Handvärmen är tillräcklig att komma (dammar-)hartset att kännas klibbigt. AHB 113: 21 (1883). 2NF 28: 906 (1919).
2) jfr -VARM. AHB 53: 9 (1871). TT 1902, K. s. 39. —
(jfr 3) -VÄSKA. mindre väska att bära i handen; särsk. dels om dylik väska som bäres av damer för att däri förvara smärre föremål (ss. näsduk, nycklar, portmonnä, toalettsaker m. m.), dels om mindre resväska. KatalIndUtstSthm 1897, s. 281. En rad unga flickor kommo på andra trottoaren .., handväskor svängdes till hälsning. Koch Arb. 33 (1912). —
(jfr 9 e) -VÄVA, -ning; -are, -erska; jfr -VÄVERI, -VÄVNAD. (i sht i fackspr.) väva för hand (på handvävstol); anträffat bl. i p. pf. samt ss. vbalsbst. -ning, -are o. -erska. Homberger, målsman för handväfvarne i Oberhessen. Forssell Stud. 2: 304 (1880, 1888). Sundblad GBruk 362 (1888: -väfverskan). Duktyger och Servietter, Almedahls och handväfda. Fyris 1894, nr 88, s. 4. 2NF 33: 43 (1921: -väfningen). —
(jfr 9 e) -VÄVERI1004, äv. 3~002. (i sht i fackspr.) (yrkesmässigt) vävnadsarbete som sker för hand; äv. konkret: anläggning för dylikt vävnadsarbete. Norrköpings ullspinneri, .. Handväfveri. KatalIndUtstSthm 1897, s. 98. På handväveriets tid. NorrkpgT 1919, nr 185, s. 3. —
(jfr 9 e) -VÄVNAD. (i sht i fackspr.) vävnad för hand; i sht konkret: arbete som förfärdigats gm handvävning. MeddSlöjdF 1896, s. 153 (konkret). Sedan midten af 1880-talet har handväfnaden alltmer aftagit. Fatab. 1913, s. 45. —
(jfr 9 e) -VÄVSTOL~02, äv. ~20. vävstol för handvävning (motsatt: maskinvävstol). BL 1: 150 (1835). 2NF 33: 38 (1921). —
(jfr 3) -YXA, förr äv. -YX l. -YXE. [fsv. handöx (i bet. 1); jfr isl. handøx (i bet. 2)]
1) (i sht i fackspr.) liten, lätt yxa som kan föras med en hand. BoupptSthm 18/5 1655. HbSkogstekn. 222 (1922).
2) (†) ett slags stridsyxa. Serenius Aa 3 b (1734). Dalin (1852). —
(jfr 3) -ÅRA. (numera föga br.) sjöt. lätt åra; ”paråra”. Ekbohrn NautOrdb. 241 (1840). Balck Idr. 2: 550 (1887). —
(jfr 9) -ÖVNING. (i sht i fackspr.) uppövning av händernas skicklighet för ngt visst arbete l. viss konst o. d.; förr äv.: handgrepp, manipulation. Eklund Upf. 259 (1746). Läka sår, förbinda benbrott, afskära ben och växter, med flere Chirurgiske handöfningar. Schulzenheim Svar 13 (1761). Handöfningar för blinda. 2NF (1909).
B († utom i -FÄRDIGHET, -SKICKLIG(HET), -SLÖJD, -SLÖJDARE o. -VÄRKAN): HANDA-ARBETE, -BREV, -DRIFT, -FÄRDIG, -FÄRDIGHET, -FÖRA, se A, -GREPP, se d. o. —
(jfr 9) -GÄRD. handarbete, handtvärk. Tessin Bref 2: 319 (1755). —
-KLOCKA, -KVARN, -LAG, -LED, -LÄGGA, se A, -LÖS, se d. o. —
(jfr 8) -MÄNGE. (handa- c. 1745—1765. hande- 1722, 1725) handgemäng. Eldh Myrt. 33 (1722, 1725). Chydenius 21 (1765; bildl.). —
-SKALV. darrhändthet. LPetri Dryck. D 2 a (1557). —
(jfr 9) -SKICKLIG. (föga br.) skicklig i händernas bruk (till ngt visst arbete); händig. TT 1883, s. 31. SDS 1929, nr 14, s. 3. —
(jfr 9) -SKICKLIGHET—10~2 l. ~200. (hand- 1877. handa- 1861 osv.) (numera i sht i vitter stil) skicklighet i händernas bruk; händighet; manuell färdighet; handlag. (Bessemermetoden) frigör stålberedningen från beroendet af den egentliga arbetarens handaskicklighet. JernkA 1859, s. 179. RedNordM 1922, s. 15. SvD(B) 1930, nr 132, s. 7. —
-SLÖG, se A. —
(jfr 9) -SLÖJD, r. l. f., förr äv. -SLÖJDE, n. (hand- 1681—1927. handa- 1740 osv. hande- 1672—1748. -slöjd (-slögd) 1672 (: -slögden), 1681 osv. -slögde 1738—1749. Anm. Formen handslöjd brukas numera, frånsett anv. ss. första led i ssgr, företrädesvis i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 92 (1917)) [eg. sbst. till HAND-SLÖG]
1) (†) abstr.: skicklighet i händernas bruk; händighet; handlag; äv.: handgrepp (se d. o. 2). Verelius Herv. Dedik. 6 (1672; bildl.). Rosensten Skog. 45 (1737; uppl. 1752, 1771: handgrep). Båd Vett och Handaslögd i Lättjans sköt förqväfs. Dalin Vitt. II. 5: 41 (1742, 1755). Lindfors (1815; med hänv. till handlag).
2) konkretare: handarbete, handtvärk; jfr MANUFAKTUR; numera företrädesvis dels om hemslöjd (motsatt äv.: handtvärk), dels om slöjd ss. övningsämne i skolor o. d.; i sht förr äv. helt konkret: alster av handarbete l. handtvärk. Verelius 235 (1681). De märkelige Framsteg, som Fabriquer och Handaslögder, i desse sednare åren, giordt. PH 5: 3206 (1752). Till underpris bortsällja hos Fattige Borgare utmätte Handaslögder. VexiöBl. 1813, nr 48, s. 3. Binäringar (i Bankekinds härad i Östergötl.) äro fiske samt något handslöjd. Höjer Sv. 2: 44 (1875). Undervisningen i handaslöjd vid folkskolan. Sthm 1: 321 (i handl. fr. 1877). Fatab. 1918, s. 143.
Ssgr (till -SLÖJD 2): handslöjds-artikel. SD 1892, nr 326, s. 6.
-undervisning~1020. Salomon Slöjdsk. 2: 51 (1878). —
-SLÖJDARE. (numera föga br.) person som idkar handaslöjd. Hülphers Dal. 278 (1762). VexiöBl. 1820, nr 25, s. 2. —
-STIL, -STYRKA, -TAG, -TRYCKNING, se A. —
-TVÄTTAN. handtvagning. LPetri DialNattw. E 1 b (1562). —
-VÄNDNING, se A. —
(jfr 9) -VÄRK, n. (hand- 1639 samt alltid i bet. 4. handa- 1526—1769. hånde- 1566—c. 1585) [fsv. hand(a)värk]
1) = -VÄRKAN 1. OPetri Tb. 212 (1528; uppl. 1929). Ther tvifvelachtigt är, om then döde af sot, eller annars handaverk döden fått. MB 28: 6 (Lag 1734).
2) konkret: med händerna gjort arbete, (ngns) ”händers värk”; särsk. (i religiöst spr.) om Guds värk: skapelse. Himblana äro thin (dvs. Guds) handa wärch. OPetri MenFall O 1 a (1526). Kempe Graanen A 3 b (1675). jfr: Tiena affgudhom, som menniskio handawerck äro. 5Mos. 4: 28 (Bib. 1541).
3) handarbete, handaslöjd; äv. konkret: alster av handarbete; jfr HANDTVÄRK 3. Wij wele och gerne szee hans (dvs. en vävares) handawerk. G1R 16: 20 (1544). Somlige (hava sökt vinna rykte) genom Kostelige handawärk, såsom Apelles. Phrygius Föret. 6 (1620). De låto mantlar se, samt ull- och linne slöjor, / Som jag för dem beredt, och sade hvar för sig: / Si Tabiths handaverk. Kolmodin QvSp. 2: 464 (1750). Heinrich (1814; med hänv. till handarbete).
4) industriell anläggning; maskin l. apparat i en dylik AOxenstierna 1: 340 (1615; om kopparslageri o. d.). Machine, som medelst et hjul sätter 16 särskilta Handverk i rörelse. Björnståhl Resa 4: 8 (1782). —
(jfr 9) -VÄRKAN. (hand- 1669—c. 1870. handa- 1729 osv.) [fsv. handavärkan]
1) jur. eg.: gärning som utföres med händerna; åvärkan; omedelbart förorsakande; gärning. Stiernman Com. 3: 745 (1669). At han af then handaverkan död blef. MB 39: 2 (Lag 1734). Stängseln var, med eller utan främmande handaverkan, bruten. (Agardh o.) Ljungberg 4: 126 (1863). SFS 1921, s. 799.
2) (†) handarbete, handtvärk. Hvarjehanda gagnelig slögd och handavärkan. VetAH 1739, s. 87. TLäk. 1835, s. 331.
C (†): (jfr 2 b ϑ) HANDE-BAND. (med) handslag (givet löfte). NorrlS 1: 307 (1614). (De) förlijchtes nu för rätten medh handebandh. ÅngermDomb. 26/7 1642, fol. 202. —
-BREDD, se D. —
-BREV, -DUK, se A, -GREPP, se d. o., -GRÄS, -KLAPP, -KLÄDE, -KNOPP, -KVARN, -LAG, -LOV(E), se A, -LÖS, se d. o. —
-MÄNGE, se B. —
-SKRIFT, se d. o.; -SLAG, se A. —
-SLÖJD, se B. —
-TAG, se A. —
-VÄRK, se B.
D: (jfr 17 a) HANDS-BRED. (hand- c. 1600—1895. hands- 1791 osv.) så bred som en hand; av en hands bredd. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Et Kors af handsbreda galoner. IT 1791, nr 61, s. 1. GHT 1895, nr 235 A, s. 4. —
(jfr 17 a) -BREDD, förr äv. -BRE(D)T, r. l. f. (hand- 1541—1898. hande- 1560. hands- 1588 osv.) [jfr fsv. handabred, -breth, n.] en hands bredd (ss. ungefärlig, i fråga om forntida klassiska o. orientaliska förh. äv. ss. exakt måttsbestämning); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Icke kunna se en handsbredd framför sig. Tu skalt .. göra .. ena listo omkring (bordet), een handbreet högh. 2Mos. 25: 25 (Bib. 1541). Rockskörtet slutar vid en handsbredd ofvanför knäet. SthmModeJ 1843, nr 12, s. 7. (G. III) gick ur den stora striden som segrare, utan att förlora en handsbredd af sitt land. Beskow i 2SAH 37: 353 (1863). Såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått. Psalt. 39: 6 (öv. 1888). Den (forn-)grekiska foten .. delades i 4 handsbredder. 2NF 8: 979 (1907). jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 426. —
-GIVANDE, se A. —
-HÖG, adj. (hand- 1873. hands- 1887—1926) (mindre br.) av en (tvär)hands höjd. Ett handhögt lager glödande träkol. UB 4: 245 (1873). Santesson Sv. 51 (1887). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanl.). —
-KLÄDE, se A. -LÅNG. (föga br.) så lång som en hand; av enhands längd. Handslånga ödlor. Gosselman SAmer. 87 (1842). Klint (1906). —
-MÅL, -PIK, se A. —
-RÄTT, se HALS-RÄTT. —
-SAK. (†) rättegångssak i vilken ngn blivit l. kunde bliva dömd till mistning av handen. G1R 25: 225 (1555). —
-SKRIFT, se d. o., -SKRIVARE, -STRÄCKNING, -TECKEN, se A. —
-TJOCK. (tillf.) tjock som en hand. Lidforss DQ 2: 369 (1892).
Avledn.: HANDA, sbst.1, r. l. f. repslag. så mycket (hampa) som bekvämt kan omfattas med en hand; jfr HAND 17 b. 2NF 22: 1437 (1915). —
HANDA, sbst.2, r. l. f. [jfr nylat. palma Christi ss. benämning på vissa arter av ifrågavarande släkte, ävensom HAND 16 a] av A. Lyttkens föreslaget namn på det till fam. Orchidaceæ hörande växtsläktet Gymnadenia R. Br., vars svenska arter utmärka sig bl. a. därigm att de ha handlika rotknölar. Lyttkens Växtn. 1259 (1912). —
HANDA, v. -ade. (hand- 1555—1893. hann- 1595—1769) [sannol. eg. en yngre ombildning av fsv. o. sv. dial. hanna (i bet. 1, avljudsform till HINNA, v.)]
1) [jfr HAND 3] (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) taga på l. vidröra (ngn l. ngt) med händerna; gripa (ngn l. ngt); hantera (ngn l. ngt); förr äv. allmännare: handskas med, behandla (ngt). (Kristus) lät sigh syna, handa, och tractera, aldeles såsom Thomas begärat hade. LPetri 3Post. 12 a (1555). Wij handle, eller hande något: strax fordras then Allsins-tarflige (dvs. alltid behövliga) Arithmetica. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). Man seer ju kräk så små, at ingen kan them handa. Spegel GW 256 (1705). Ling Tirf. 1: 80 (1836). Lundell (1893; angivet ss. folkmål). särsk. (†) = HANTERA IV 6 b. (Han) skall .. honom åthskilliga gongor slagit, vexerat och illa hannat hafwa. ConsAcAboP 3: 403 (1670). Swedberg Schibb. 336 (1716).
2) [jfr HAND 3 b, c samt eng. hand, v.] (†) överräcka (ngt); låta (ngt) gå ur hand i hand. Sahlstedt (1773). ÖoL (1852).
3) [jfr HAND 5 b] (†) ha (ngt) i sina händer; ha hand om (ngt); handhava (ngt). En Man, som skick och ordning handa / I Herrans boning lärdt med kraft. JHermansson hos Gezelius Spegel N 2 a (1714). VDAkt. 1735, nr 340. —
HANDEL, se HANDEL, sbst.1 —
HANDIG l. HANDUG, adj. [jfr mnt. handich; jfr HAND 9] (†) händig. Wollimhaus Ind. (1652: -ugh). Juslenius 145 (1745: -ig). —
HANDLIG, adj. [liksom ä. d. handelig, haandelig efter mnt. hantlik l. t. handlich, eg.: som är lätt att hantera l. komma till rätta med] (†) lämplig, gynnsam, god. Vi hafve med hugnedt förnummit att e. k. M:t med sitt konunglige medfölie äre med ett gott handligit veder öfver komne (till Polen). RA 3: 507 (1594). — Anm. Ss. diminutivformer till HAND användas vard. (skämts. l. med smeksam anstrykning, i sht i fråga om barn) avledn. han(d)sa (Wulff 85 År 70 (1929: handsor, pl.)), han(d)se, han(d)sing (Polstjärnan 1915, nr 20, s. 154, Östergren (1926)).
Spoiler title
Spoiler content