(II 3) FÖR-HARTSA 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [till HARTS;jfr t. verharzen] (i fackspr.) i pass. o. refl. med intr. bet. samt ss. vbalsbst.; eg.: övergå till harts; i sht om eterisk (flyktig) olja: gm att oxideras (delvis) förvandlas till harts (l. bitumen) (o. därigm bliva seg o. tjockflytande), få hartsartad konsistens; ngn gg: fyllas med l. genomträngas av harts. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 229. Alla (oljor) som förhartsa sig i luften .. (äro otjänliga) såsom smörjmedel. TT 1872, s. 121. En stark förhartsning af såret (på barrträdet). SkogsvT 1912, Fackupps. s. 320.—
(I 2) -HARVNING3~20. landt. om överharvningen av de höstplöjda fälten tidigast om våren. LAHT 1881, s. 375.
