publicerad: 1927
FÖRHÖRA förhö4ra l. fœr-, l. -hœ4-, i Sveal. äv. 032 (förhö´ra Weste; förhö`ra Dalin), v. -hör, -hörde, -hört, -hörd; se för övr. HÖRA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Ekblad 103 (1764)), -ING (†, LPetri KO 64 a (1571)), -NING (†, BtSödKultH 12: 29 (1593), Hamb. (1700)); -ARE (se avledn.); jfr FÖRHÖR.
Etymologi
1) (†) höra, åhöra, lyssna till (ngn l. ngt); äv.: spörja, förspörja (att osv.). Storeförstens sendingebud haffua nw her forhörth ath så icke tilgångit är. GR 3: 153 (1526). Hannibal .. stilte .. Menigheten, och badh at the wille honom förhöra. Schroderus Liv. 385 (1626). (De) mottogo och förhörde hvad Poulain hade att berätta. Cronholm Lig. 335 (1839). Frey 1841, s. 189. — särsk.
a) opers. i pass.: det förljudes l. förspörjes. (Hon) synes .. och wäl wara bootfärdigh: men förhöress, dett hoon een högfärdigh menniskia warit hafwer. VDAkt. 1671, nr 213.
b) i uttr. låta förhöra sig.
α) låta höra sig. Så hafuer bem:te Herr Christ. Lammerus låtet sigh här widh bägge församblingarne förhöra i Preedikstoolerne. VDAkt. 1686, nr 231. Därs. 1711, nr 128.
β) låta höra av sig, låta höra, yttra sig, uttala sig (på visst sätt). GR 3: 13 (1526). Juden later sigh ganske grofflige förhöre um doctor Kop. Därs. 27: 172 (1557). Han schall .. medh monge spotzske och håneske ordh och taell emott Kong:e M:tt sigh latidh förhöre. HH XIII. 1: 89 (1563).
c) övergående i bet.: mottaga (ngn) i audiens. GR 11: 114 (1536). (Herodes) reeste .. til Cesaream, ther han .. förhörde the Tyriers och Sidoniers Legater, som wärfwade om Fredh. Schroderus Os. 1: 39 (1635). Kiöping Resa 71 (1667).
2) anställa förhör med (ngn) l. angående (ngt) i avsikt att få klarhet i rättegångssak o. d.
a) med personobj.: utfråga (ngn), anställa förhör med (ngn); särsk. med avs. på anklagad l. ss. vittne inkallad person. Icke dömer wår lagh någhon menniskio, medh mindre man förhörer först honom, och fåår weta huad han gör? Joh. 7: 51 (NT 1526). Then som the hadhe fast taghit, skulle pijnligen förhöras. Petreius Beskr. 2: 175 (1614). Franzén Pred. 4: 110 (1844). jfr KORS-FÖRHÖRA m. fl. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, förhör. Åhr etc. 1593 .. war en förhörningh i Strängnäs om (dråpet). BtSödKultH 12: 29 (1593). VDAkt. 1665, nr 259.
b) (†) med sakobj.: anställa förhör om (ngt), gm förhör undersöka l. pröva (ngns sak, ett klagomål o. d.); äv. allmännare: undersöka, pröva (ngt). Man moste jw först granneligha förhöra sakena, för än man dömer ther om. OPetri Clost. A 1 b (1528). RA 1: 355 (1544). Glöm intet den skarpsynta Domstohl. Der alla dina gierningar skola förhöras och dömas. Mörk Ad. 2: 237 (1744). Böttiger 2: 258 (1857). — särsk. med avs. på räkenskaper o. d.: (med räkenskapsförare genomgå o.) granska; revidera. Förundrar oss, Atj icke haffwe förhört then Jacob Scriffueres regenskap. GR 15: 22 (1543). HB 1: 274 (1580).
c) (†) i uttr. förhöra mellan ngra, gm förhör söka få klarhet i tvist mellan två l. flera personer; förhöra av ngn, förhöra ngn; i förb. med prep. om l. indirekt frågesats. Tesligeste motte man lathe förhöre aff honom, vm någre andre förrättlige stycker. GR 16: 368 (1544). Attu .. wilt grannerligen ransake och förhöre them emillan om samme äng. Därs. 19: 305 (1548). Därs. 22: 253 (1551).
3) gm utfrågande pröva (ngn) med avs. på hans (inhämtade) kunskaper (i ngt ämne o. d.); äv. med sakobj.: höra upp (en läxa o. d.); äv. abs.; jfr EXAMINERA 3, TENTERA. Förhöra ngn (på) hans läxa. Förhöra ngn (i l. på) katekesen. Skall jag förhöra dig? — Nej tack, jag har förhört mig själv. LPetri KO 64 a (1571). At presterne med all fliit förhöra sine åhörare Catechismum. SynodA 1: 13 (1607). At ingen skulle tillåtas til Herrans Nattward, uthan han wordo noga förhörder i sina Christendoms stycken, huru han them förstodo. Ekman Siönödzl. 399 (1680). Skollagens föreskrift att lärarne sjelfve skulle förhöra (vid examen). Wirsén i 3SAH 2: 633 (1887). Undervisningen bestod nästan uteslutande i att gifva och förhöra läxor. De Geer Minn. 1: 15 (1892). (Jag) ska .. förhöra dig på varenda sida. Lagerlöf Holg. 1: 10 (1906).
4) efterhöra (se d. o. 2).
a) (†) höra sig för (hos ngn) om (ngt), göra sig underrättad om (ngt), söka få veta (ngt); äv. intr., särsk. i uttr. förhöra om ngt. GR 1: 119 (1523), (Jag) will .. geffua mich till talssz medh honom och förhöra hans mening. Därs. 9: 364 (1534). Att altijd hafva på alle orter några bespeijare .., som förhöra hvad för hender är. RP 8: 280 (1640). Vi gingo ned till strandporten att förhöra om lägenhet att komma öfver till Köpenhamn. Tidström Resa 31 (1756). Jag har förhört hos någre Lagkunnige .. huru vida (osv.). VDAkt. 1797, nr 59. — särsk.
α) i uttr. förhöra (det) med ngn, ”höra med” ngn, söka få veta av ngn (om ngt förhåller sig så l. så). Ath j förhöredh med Mesther henrich om han (osv.). GR 4: 118 (1527). Därs. 26: 528 (1556).
β) i uttr. förhöra efter ngt, efterhöra l. efterfråga ngt. RARP 4: 537 (1651). Jag lät förut förhöra alla Postdagar efter bref uti Jönkiöping. VDAkt. 1781, nr 479.
b) refl., förr äv. dep.: höra sig för (hos ngn om ngt), förfråga sig (om ngt), göra förfrågningar (om ngt); i förb. med prep. om l. med indirekt frågesats ss. obj.; äv. abs. Han schal forhöras om mesther gerlacs sach och sidhan ther om giffua oss tiilkenne. GR 2: 65 (1525). (De) ville .. förhöras om någett i saken stodhe till att uthrätta. AOxenstierna 1: 79 (1613). Sturzen-Becker 4: 230 (1862; refl.). Under sjukdomstiden kommo araber dagligen på besök och förhörde sig om tillståndet. Kongo 2: 337 (1888). Konungen (gick) ned till manskapet .. och förhörde sig om hur de hade det. PT 1911, nr 222 A, s. 2. På andra ställen, där vi förhört oss, (ha vi) erfarit, att (osv.). NDA 1912, nr 256, s. 1.
5) (†) refl.: höra galet; äv.: icke höra, låta (ngt) gå förbi sig. VRP 29/11 1736. Weste (1807; med hänv. till höra orätt). (Sv.) Förhöra sig .. (lat.) non audire; audiendo falli. Lindfors (1815).
Avledn.: FÖRHÖRARE, m.
1) (†) till 1: person som hör på ngn. Hoo giffuer migh en förhörare, at then Alzmechtighe må höra mitt begär? Job 31: 35 (Bib. 1541); möjl. till 2.
2) (†) till 2: person som anställer l. håller förhör; förhörsledare. The Romerske Legater såsom Förhörare och Skilliomän .. hadhe sigh .. nidhsatt. Schroderus Liv. 697 (1626). Björkman (1889).
3) (numera bl. ngn gg tillf.) till 3: person som förhör ngn med avs. på hans kunskaper; jfr EXAMINATOR. Schroderus Os. III. 2: 137 (1635). Noreen VS 2: 162 (1908). jfr LÄX-FÖRHÖRARE.
Spoiler title
Spoiler content