publicerad: 1927
FÖRLOV förlå4v l. fœr-, ngn gg fö3r~lå2v l. fœ3r~ (förlå´f Weste; fö`rlå´v Dalin; ∪ — Dalin Vitt. 5: 30 (1751), Hagberg Shaksp. 11: 54 (1851)), n.; best. (†) -et (HH XXI. 1: 258 (1714), Johansson Noraskog 1: 117 (i handl. fr. 1785)).
Ordformer
Etymologi
1) (numera bl. arkaiserande, utom i vissa uttr., se slutet) motsv. FÖRLOVA 1: tillåtelse, tillstånd, lov. Apg. 26: 12 (NT 1526). The, som någett gott införe, måge och få förloff att före någett gott uth igen. GR 22: 188 (1551). Author låter tilsäija och alwarligen förmana, at ingen thenne Comoedie .. efftertrycker, vthan hans förloff. Messenius Svanhv. 66 (1613). I denne dags natt, med Guds förlof .. och uppå min salighetstro, framkommer jag .. med min ödmjuka bön. Wigström Folkd. 2: 376 (1881). — särsk. [jfr d. med forlov, mig forlov, mnt. mit vorlove, t. mit verlaub] (fullt br.) i vissa konventionellt brukade uttr. gm vilka man ber om ursäkt för ngt mer l. mindre frispråkigt l. burdust l. chockerande yttrande: med förlov, med förlov sagt, äv. (mindre br.) med förlov till sägandes l. (till) att säga, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) om förlov, förr äv. med godt förlov o. mig förlov. Helsingius X 7 b (1587). The Druckne fyllehundar .. Spotta, Spyy, Fierta (medh förloff tilsäyandes). Schroderus Comenius 824 (1639). Uttrar och bäfrar, .. råttor och möss, ja (med godt förlof) loppor och löss .. leta sig (själva) födan. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 331. Peringskiöld Wilk. 265 (1715). Mig förlåf, Jeppe, nu är du skamlös. Dalin Arg. 2: 288 (1734, 1754). Humbla Landcr. 64 (1740). Ringen som du bär på arm, / med förlof, han är stulen. Tegnér (WB) 5: 99 (1825). Fredrika Bremer .. är — med förlof sagdt! — vår Karl den Tolfte i vitterheten. Sturzen-Becker 1: 109 (1861). Strindberg SvÖ 2: 322 (1883).
2) (†) motsv. FÖRLOVA 2: resetillstånd; pass. GR 10: 336 (1535). Någre Bönder aff Ölandt .. haffwe begäret förlof nider till Blekingen och Schåne, till att kiöpe sich Spannemåle, att szå theris åkrer medt. Därs. 16: 185 (1544). (De danska ”gisslare” fingo) förloff wtaff .. (konung Gustav) och drogo så sin wäg. Brahe Kr. 26 (c. 1585).
3) (†) motsv. FÖRLOVA 3: tillstånd att för ngn tid lämna sin tjänst l. sin sysselsättning l. dyl., permission; äv. konkretare, om permissionssedel o. d. l. tid under vilken ngn har permission; stundom (motsv. FÖRLOVA 3 a), i förb. med prep., närmande sig 2. GR 9: 377 (1534). Iöns Grönlöf .. hafwe wij .. vndt och efterlåtitt förlof, på någon kort tijd, att draga tijtt ned och see om sitt tingest. Därs. 17: 564 (1545). H:r Öf(verste) Lieutnant Mörner .. ventar uppå sitt förlåf, då han sedhan lähr resa. KKD 7: 83 (1704). HH XXI. 1: 258 (1714). — särsk.
a) om skollov. Så må ock Scholemestaren vndertiden Söndagar och andra Helgedaghar giffua hela Scholan förloff en tima eller twå. LPetri KO 90 a (1571). VDAkt. 1704.
b) om hemförlovande från arbete l. dyl. Bælter Cerem. 316 (1760). (Gruvfogden får icke tillåta) att Grufve hjonen .. för än allmänna förlåfvet skjer gå ifrån arbetet. Johansson Noraskog 1: 117 (i handl. fr. 1785).
4) (†) motsv. FÖRLOVA 4: entledigande, avsked; äv.: intyg om avsked. GR 11: 280 (1537). Erich Tönnelsson .. hade tagidt hans gårdzfogde som eij hade förloff eller pass, vthj sin tiänst. RARP 1: 25 (1627). (Han) hade ärhållit ett nådigt afskied och förlåf ifrån sin tienst. Werwing Hist. 1: 32 (c. 1690). Möller (1790).
5) (†) i uttr. taga förlov, taga avsked (av ngn). Taga förlov bakom dörren .. (dvs.) gå sin väg utan afsked, utan at säga värden til, utan at tacka för välfarit. Schultze Ordb. 2859 (c. 1755).
Ssgr (†): FÖRLOVS-BREV.
2) till 2 l. 3: brev (handling, sedel) som innehåller tillåtelse att resa ngnstädes hän l. på ngn tid lämna sin tjänst. GR 27: 261 (1557). —
-PASS.
1) till 2 l. 3, = -BREV 2. Förloffz pass för Matz Dijtmarsk reesa aff landet hem till slecht och venner i Ditmarsken. GR 28: 569 (1558).
2) till 4: avskedsbetyg, orlovssedel; avskedspass. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 38. Så upwiste han mig sine förlofz pass ifrån krijgztiensten. VDAkt. 1680, nr 68.
Spoiler title
Spoiler content