SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRLÄN, n. (Eneman Resa 1: 236 (1712), Lenæus), äv. m. l. f. (PErici); best. -et; pl. = (Eneman Resa 1: 163 (1712), Lenæus) l. -er (Eneman Resa 1: 216 (1712)).
Etymologi
[vbalsbst. till FÖRLÄNA; jfr t. verlehen]
(†) förläning; län. PErici Musæus 1: 237 b (1582). Vthj Åboo och des Förlän. BoupptSthm 23/9 1672 (sannol. sg.). Lenæus Hübner 22 (1726).
Spoiler title
Spoiler content