FÖRMÅNSRÄTT fö3rmåns~rät2 l. fœ3r-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) rätt till företräde framför ngn annan i ngt hänseende, företrädesrätt; numera nästan bl. jur. om borgenärers (fordringars) rätt o. företräde framför varandra till gäldbunden persons egendom, prioritet; i pl.: olika fall (slag) av förmånsrätt. Speciell förmånsrätt (jur.), förmånsrätt gällande blott visst l. vissa förmögenhetsobjekt, motsatt: allmän förmånsrätt. Ej gifver intekning förmonsrätt, utan i fast egendom. HB 17: 12 (Lag 1734). Gäldenärs Utskylder till Staden böra utgå med förmonsrätt. Backman Lags. 1: 642 (1837). (Gudarna) måste inse, att det icke är ditt fel, att jag icke vill tillerkänna dem någon förmånsrätt. Lysander Äfv. 71 (1872). (Kronans) förmånsrätt i lös egendom för gäldenärens utskylder. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 184 (1899). Björling CivR 206 (1908; pl.). — särsk. (förr) jur. i uttr. tyst förmånsrätt, förmånsrätt som icke synes i gravationsbevis l. framgår av borgenärens besittning av den egendom förmånsrätten gäller. Rörande bibehållandet af den tysta förmonsrätten för barnagods. RiksdP 1834—35, Bondest. 5: 139. Att införande af en ny s. k. tyst förmånsrätt icke är att förorda. PT 1902, nr 125 A, s. 2.
2) (numera mindre br.) företrädesrättighet, privilegium, företräde; företrädesvis i sg. Kellgren 2: 61 (1777). Det friska, rena skämtet .. är ett ädelt sinnes förmånsrätt. Sundberg i SAH 50: 85 (1874). (Stadens) borgerskap använder skickligt hvarje tillfälle till utverkande af nya förmånsrätter. Sthm 1: 80 (1897).
Ssgr (till 1; jur.): FÖRMÅNSRÄTTS-ORDNING. ordning enligt vilken fordringar av olika slag äro mer l. mindre gynnade med förmånsrätt. SFS 1877, nr 31, s. 35. —
-TID. tid för vilken arbetslön utgår med förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. 2NJA 1926, s. 917. —
