SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRMÅN 3r~må2n l. 3r~, r. l. m. (f. Sahlstedt (1757)) ((†) n. HSH 9: 252 (1696), Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 250 (1810: Förmånen, pl. best.)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(-mån (-mon) 1561 osv. -månn (-monn) c. 16301669)
Etymologi
[fsv. formon, d. formon; till FÖR- I 2 f o. MÅN, sbst. — Jfr FÖRE-MÅN]
1) (†; jfr dock a) om förhållandet l. rättigheten att befinna sig före l. sättas före l. högre än ngn annan (ngt annat) i ngt hänseende; ställning framför ngn annan (ngt annat) i ngt hänseende, mera framstående l. gynnsam l. gynnad ställning, privilegierad ställning, främre l. främsta platsen, företräde, försteg; äv. med begreppet av relation till ngn annan (ngt annat) mer l. mindre förbleknat: gynnsam l. fördelaktig l. gynnad ställning. Ty är hans kongel:e Maj:t till sinnes grefveståndet inrätta och thet med särskilt förmån för the andra stånd i riket bepryda. RA 2: 8 (1561). Högh Altaredt (skall) haffua förmånen. KOF 1: 335 (1575). (De) som .. fijka effter at erhålla förmon vthi sin Konungz gunst. Widekindi KrijgH 414 (1671). (Gustav II Adolf) stodh vthi en märckeligh förmon, så wäl för sine och Rijkzens fiender i Ryszland, som Påland. Därs. 570. (Skeppsbyggeri-)Kånsten (är) nu hoos osz .. kommen så högt, att wij intet annat Fålk där widh böra lämna Förmåhnen. Rålamb 10: Dedik. 2 a (1691); jfr 2. (Det) blef .. uthlofwat, att man skulle hafwa förmohn för somblige andra till bättre promotion. VDAkt. 1691, nr 305; jfr a. Innan Krutet upfans, hade långe, och starcke Karlar en stor förmån, i anseende til the Wapn, som tå brukades. Richardson Krigsvet. 1: 387 (1738). (Den som går främmande sändebud tillhanda) varde förvist Riket, och miste then rätt och förmon, som svensk undersåte tilhörer. MB 4: 7 (Lag 1734). Lindfors (1815). — särsk.
a) (numera föga br.) jur. förmånsrätt, företrädesrätt. En Creditor .. (bör) sielfver visa sin fordrans förmon. Nehrman InlJurCiv. 309 (1729). Kunna borgenärer ej åsämjas, hvilkenthera fram för annan förmon äga må. HB 17: 1 (Lag 1734). Backman Hb. 395 (1883).
b) om fördelaktig ställning i militärt hänseende; jfr FÖRDEL 1 e. Utan att komma till strids, uppehålla .. (Torstensson och Gallas) sig i lika förmåner. Gustaf III 1: 59 (1786).
c) i lokal bemärkelse: försprång, försteg. (Han) giorde sedhan vth alla sine Segel, ther medh han fick een förmon. Tegel G1 2: 62 (1622). När flickan (som syntes under pesten i sällskap med en liten gosse) gick på högro handena och hade förmohn, tå vtsopades alle vr huset. Swedberg Dödst. 313 (1711). (Harald) fölgde nu i förste vreden efter Erik med alt sit Folk ..; men Erik hade vunnit förmånen och kom undan in på en stor skog, som då åtskilde Götaland och Värmeland. Dalin Hist. 1: 566 (1747).
2) (†) om förhållandet att i ett l. annat hänseende överträffa ngn annan (ngt annat), överlägsenhet, företräde; äv. med begreppet av relation till ngn annan (ngt annat) mer l. mindre förbleknat: utmärkt beskaffenhet, förträfflighet, fördelaktighet. Verelius Ind. 3 (1681). At qvinnor här och där af sådan förmån finnes, / Som Ängla tycken ha' och Änglar är' til sinnes, / Så at der skiönias kan en medfödd Himla-art. Brenner Dikt. 1: 129 (1697, 1713). Urban Hierne, som är mykit hema och hafwer stor förmohn för monga i wårt .. språk. Swedberg Schibb. 157 (1716). (De vita mullbärsträden) hava mycken förmån för de förra (dvs. de svarta mullbärsträden), i anseende till deras växt och ålder. SvMerc. 3: 620 (1757). Han har förmån för honom i längden. Widegren (1788). Stora (dvs. tunga) Kavalleriets förmån mot det lilla (dvs. det lätta) bestrides af en rådande ton. KrigsmSH 1798, II: 61. Hon trodde mig förmodligen vara en kund af någon vigt och förmån. Atterbom Minn. 39 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
3) (†) övertag, övervikt, framgång; seger; jfr FÖRDEL 4. The Danska (hade) förmonnen, men icke så stoor, at the dristade sigh öfwer Watnet. Girs E14 73 (”65”) (c. 1630). När resolutionerne blifwa iemförde, winna the som fleera äre accord förmonnen för the få som discrepante äre. RARP 6: 120 (1657). Den förmonen, som de Svänske nyligen hade öfver Juncker Thomas och des skep. Celsius G1 1: 146 (1746). Konungen .. nödgades afstå från sin tillärnade marsch till Kaipias och Davidstad att fullfölja sina förmåner. Adlerbeth Ant. 1: 204 (c. 1792).
4) [konkretare anv. av 1] om sak l. förhållande som innebär l. medför ställning framför ngn annan (ngt annat) i ngt hänseende; äv. med begreppet av relation till ngn annan (ngt annat) förbleknat, för att beteckna ngt fördelaktigt l. godt.
a) företrädesrättighet, privilegium; särskild rättighet l. gåva; ofta i pl.; utan bestämd gräns övergående i b. Alle dee förmånner, som desse vundne provincier äre förundte. RARP 9: 285 (1664). Samma qvinsperson är efterlåtit som en förmån, att bära en grön bröstduk. Eneman Resa 1: 116 (1712). De förmåner i fråga om skeppsmätning, som på grund af traktater .. tillkomma svenska fartyg i främmande länders hamnar. SFS 1905, Bih. nr 23, s. 18. — jfr HANDELS-, HEDERS-, UNDANTAGS-FÖRMÅN m. fl. — särsk.
α) kyrkl. i uttr. kyrkans l. församlingens förmåner o. d., om de förmåner som den kristna kyrkan erbjuder dem som tillhöra henne (ss. nattvard, kristlig begravning o. d.); jfr FÖRDEL 2 c. (Jag vill icke) någon, för feelachtigheet uti the tilbörlige Rättigheters utgiörande, ifrån dhesz Saligheetz Medel och Kyrckiones förmåner hindra och stängia. Kyrkol. 22: 2 (1686). Så att han (hon) .. värd vore att .. ifrån Hans Kyrkas förmåner uteslutas. Hb. 1811, s. 137 (Hb. 1861: församlingens förmåner). Därs. 1917, s. 152.
β) (i sht i norra Sv.) i inskränktare anv.: undantagsförmån; anträffat bl. ss. första led i ssgr.
b) utan begrepp av relation till ngn annan (ngt annat): sak l. förhållande som länder till förbättring av ngns levnadsförhållanden l. bringar nytta l. nöje l. njutning, fördel; ofta (i sht i pl.) om det som ngn åtnjuter i sin egenskap av innehavare av viss tjänsteställning o. d.; äv. med försvagad bet. i vissa konventionella (stundom ironiskt använda) hövlighetsuttr., numera företrädesvis i uttr. (icke) ha förmånen, äv. den förmånen (att känna ngn o. d.), (icke) ha förmånen av (ngns bekantskap o. d.), (icke) ha nöjet l. lyckan l. äran osv. En oväntad förmån. Hälsan är en oskattbar förmån. De värnpliktigas förmåner i fredstid. Sist men icke minst ingår bland förmånerna en månads semester. Folkskollärarnas löner och övriga förmåner. Swedberg Cat. 627 (1709). För någon tid sedan .. hade jag den fägnaden och förmånen, at förtällja för eder (osv.). Lagerström Bunyan 2: 3 (1727). Att man fick Tryckfriheten garanterad i Grundlagen var en stor förmån. Tegnér (WB) 2: 373 (1809). En viktig förmån för en talare ägde jag uti en stark stämma. De Geer Minn. 1: 155 (1892). Kulturens med stora ekonomiska offer förvärfvade förmåner. EkonS 1: 442 (1894). En ung dam, med vilken man haft förmånen att lägga bort titlarna. Nilsson FestdVard. 50 (1925). — jfr AVLÖNINGS-, BOSTADS-, KULTUR-, LÖNE-, NATURA-FÖRMÅN m. fl.
5) i allmännare anv.: gagn, fördel, nytta, båtnad; (ngns) intresse l. bästa; förr äv.: profit, vinst, intäkt, inkomst; utom i arkaiserande spr. numera knappast annat än (med ngt försvagad bet.) dels i uttr. till ngns l. ngts förmån l. till förmån för ngn l. ngt, till förbättring av ngns levnadsförhållanden l. till fördel l. favör för ngn l. ngt. Avstå från ngt till förmån för ngn. En kraftig opinionsyttring till förmån för regeringens förslag. En konsert, en soaré till förmån för de fattiga (dvs. varvid behållningen tillfaller de fattiga). Yttra sig, tala till ngns förmån. Avgöra ngt till ngns förmån. Det intryck hon gjort har icke varit till hennes förmån. Effter riket med förmånn är kommit uhr krigen. RARP 9: 184 (1664). Öfverstarne Lars Olofson och Lars Ericson .. blefvo .. försände til orterne, at der bevaka Riksföreståndarens förmon. Celsius G1 1: 130 (1746). Til de årliga förmåner, som flyta af hemmanen räknas äfven dagsvärk och kiörslor. Lagerbring Skr. 91 (1756). Dock må til then omröstades förmon kulorne sålunda beräknas, at (osv.). 1SAH 1: 24 (1786, 1801). (Hon) har haft mycken förmån för sin hälsa af sitt vistande på landet. Geijer (1839) i MoB 7: 205. Jag vet så väl nu .. huru gamla (kor) säljas eller bortbytas med förmåner. Almqvist Lad. 13 (1840). (Han hade) icke sett någon förmån af mina resor. Carlén Ensl. 3: 62 (1846). Dragande förmån af markens ojämnhet för att osedd nalkas (osv.). Rydberg Ath. 501 (1876). Ett omslag i stämningen till Japans nackdel och Rysslands förmån. PT 1904, nr 30 A, s. 2. — särsk. (†) övergående i bet.: välbefinnande, välgång, lycka. Kyrkioherden i Lyksele, .. h(vil)k(e)n med sin fru mig undtog vänligen och voro angelägne om min förmon. Linné Skr. 5: 42 (1732). Tack, min trogna vän, för det du tänker på min förmån. Kellgren (SVS) 6: 47 (1775). Ett allvarligt bemödande att skaffa ur vägen det, som hindrar dens förmån, som man älskar. Schartau UtkPred. 326 (1807).
6) [konkretare anv. av 2] om ngt (egenskap, omständighet o. d.) varigm ngn (ngt) överträffar ngn annan (ngt annat); företräde; äv. med begreppet av relation till ngn annan (ngt annat) mer l. mindre förbleknat: framstående l. värdefull egenskap l. omständighet l. sida, förtjänst, fördel; numera br. bl. i den mån anslutning till 4 b är möjlig. Den förmån sig hos honom stadigt fann / Som kärlek wålla, och sig wyrdnat skaffa kan. Brenner Dikt. 1: 85 (1686, 1713). Vetenskaps Historien .. förklarar Vetnskapernas tilstånd (osv.) .. samt de lärda Männernas förmåner och förseelser. Lagerbring HistLit. 1 (1748). (Svenskan) har, framför flere Språk, den förmon, att (osv.). Rudenschöld PVetA 1772, s. 5. Honom tillägges derjemte .. den förmån, att hafva uppfunnit numereringen på trästop. Bellman 5: 197 (1781). Detta voteringssätt kan hafva sina förmoner men också sina stora olägenheter. SynodA 1: 647 (1797). Man kan icke neka, at den (dvs. spälten) i vissa hänseende har förmåner framför andra hvetearter; men den har ock den besvärlighet, at den icke låter tröska sig utur sina hylsor. Retzius FlVirg. 45 (1809).
Ssgr: (1) FÖRMÅNS-BERÄTTIGAD, p. adj. som har rätt till företräde, privilegierad; numera nästan bl. jur. om borgenär l. fordran: som har förmånsrätt, prioriterad. Svedelius Statsk. 4: 203 (1869). NF 5: 458 (1882). Förmånsberättigade fordringsegare. SDS 1897, nr 392, s. 2.
(4 a) -BREV. (†) privilegiebrev. Borgarne .. svuro riksrådet trohet, hvaremot de fingo ett förmånsbref. IllSvH 2: 227 (1876).
(4 a β) -BYGGNING. (i sht i norra Sv.) på landtgård: byggnad avsedd till bostad åt person(er) som åtnjuter (åtnjuta) undantag från gården i fråga. PT 1897, nr 278, s. 1.
(4 a β) -FOLK. (i sht i norra Sv.) äkta par som åtnjuter undantagsförmån. Modin GTåsjö 275 (1916).
-RÄTT, se d. o. —
(1) -RÄTTIGHET~102 l. ~200.
1) (†) förmånsrätt (se d. o. 1). At intekningar kunna skie så väl i lös som fast egendomb och äga förmånsrättighet. 2RARP 6: 499 (1731).
2) (numera knappast br.) företrädesrättighet. VDAkt. 1790, nr 488. (Adelns) förmånsrättigheter. Adlerbeth Ant. 1: 48 (c. 1792). Flensburg KyrklTal 153 (c. 1875).
(4 a β) -STUGA. (i sht i norra Sv.) = -BYGGNING. PT 1907, nr 111 B, s. 3.
(4 a) -TAGARE. särsk. (i sht i norra Sv.) till 4 a β: person som åtnjuter undantag. Sundsvallsp. 1886, nr 4, s. 2. PT 1913, nr 274, s. 4.
(1) -TVIST. (numera knappast br.) jur. tvist om förmånsrätt. FörordnFörlag 1748, s. B 2 a. Flintberg Lagf. 6: 371 (1807; efter handl. fr. 1801).
Spoiler title
Spoiler content