SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-MÄKLA, -an, -ing; -are. [efter mnt. vormekelen l. t. vermäkeln] (†) uppträda ss. medlare i l. förespråkare för (en sak), (för)medla, (gm medling) ordna. Begära aff kon:ge Ma:th genom ider Erlighetz goda formechlan .. Domprouestens gårdh at besijtia. HFinlH 6: 268 (1547). Försichtige och opartijske Domares ransakning, som alla ting kunne förmäckla til en godh förlijkning. LPaulinus Gothus MonTurb. 107 (1629). RP 8: 132 (1640).
(II B) -MÄKTA, v., l. -MÄKTAS, v. dep. [fsv. formäkta, förmäktas, förmå, mäkta] (†) hava förmåga (att göra ngt), förmå, kunna; hava tillgångar, hava råd att skaffa sig (ngt); äv. refl. l. dep.; äv. i uttr. förmäkta sig ngt, förmå skaffa sig ngt. GR 2: 185 (1525). The till foot .. som rostningher ecke förmekte. Därs. 3: 189 (1526). At then mera formecther maa oc mera wtlegia æn then fatighe. Därs. 326. (De) kliffua (dvs. klyva) hemanen sunder, så att the her nest formeckte sig huarcken bröd eller berning. GR 14: 40 (1542). HH XIII. 1: 148 (1564; refl.). Ingen förmechtades att boo på skattejorden. Rääf Ydre 4: 376 (i handl. fr. 1708).
Spoiler title
Spoiler content