publicerad: 1927
FÖRMÄLA förmä4la l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förmä´la Weste; förmä`la Dalin) v.2, -er, -de l. (numera knappast br.) -te (Botin Hem. 2: 25 (1756), Kindblad (1871), Östergren (1923: -de [l. -te])), -t, -d l. (numera knappast br.) -t (Lind (1738), Kindblad (1871), Östergren (1923: -d [l. -t])) ((†) pres. -ar Scherping Cober 2: 130 (1737; rimmande med siälar)). vbalsbst. -ANDE, -ING ((†) Celsius G1 1: 99 (1746), Dens. E14 80 (1774)), -NING.
Etymologi
[liksom d. formæle efter t. vermählen, ä. t. vermehelen, vermahelen, bildat till fht. mahaljan, tala, lova, förmäla, av mahal, rättsförhandling, bindande avtal (se GEMÅL, MÅL, tal, rättegångssak); eg.: med bindande avtal bortlova till äkta; jfr FÖR- II A]
1) i äktenskap förena (ngn med ngn), (bort)-gifta (ngn); refl.: gifta sig (med ngn), ingå giftermål l. äktenskap (med ngn); förr äv. dels: ingifta ngn (i en släkt), dels: trolova (ngn med ngn); äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr 2); i eg. anv. numera bl. i fråga om äktenskap mellan furstliga personer o. företrädesvis i pass. l. ss. refl. När vi, vid vår lefvernes ingång, förmäloms med Christo Jesu genom dopet. Bliberg Acerra 52 (1737). Lind (1738). (Konung Albrekt) förmälte dem (dvs. sina tyskar) med de hederligaste Slägter i riket. Botin Hem. 2: 25 (1756). Det omtalas nu allmänt, att vår unge Konung är förmäld med en Prinsessa af Mecklenburg-Schwerin. Calonius Bref 121 (1795). Växande .. (vindens) suckar tala, / Liksom trånsjukt han en kropp begärde / Att med sommarns Flora sig förmäla. Stagnelius (SVS) 2: 441 (1821). Valdemar .. förmälte sig år 1260 eller 1262. Strinnholm Hist. 4: 538 (1852). Nu återvände konungen till planen att förmäla prins Karl. Odhner G3 1: 238 (1885). Bring Dante 294 (1913; bildl.). jfr O-FÖRMÄLD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare: giftermål; jfr BILÄGER; förr äv.: trolovning; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Förmälningen ägde rum midsommardagen. Schultze Ordb. 3030 (c. 1755). Calonius Bref 122 (1795). Lieut. Wahlstedts förmälning med Mams. Woivalén. Porthan BrefCalonius 66 (1794). Förmälningen med altaret uteslöt all förmälning med en qvinna. Strinnholm Hist. 3: 722 (1848).
2) (i vitter stil) bildl.: förena l. sammansmälta (ngt med ngt l. två ting med varandra); refl. o. i pass. med intr. bet.: ingå innerlig förening (med ngt l. med varandra), förbinda sig (med ngt l. med varandra); numera nästan bl. i fråga om förening av abstrakta ting (i sht egenskaper) till ett harmoniskt helt o. oftast ss. refl. l. pass. med intr. bet. samt ss. vbalsbst. -ning. Här möttes floderna, förmältes med hvarann, / Och delte välmågan kring systerliga trakter. Wallin Vitt. 1: 40 (1808). Dansar, som förmälde bajadèrens luftiga rörelser med bacchantens vilda lust. Rydberg Ath. 159 (1859). Denna qvickhetens och känslans förmälning uttrycker höjdpunkten af franskt behag. Verd. 1890, s. 206. Grundliga insikter förmälde sig hos honom med en okuflig energi. Paulson Minnestal 83 (1899).
Ssgr (till 1, numera bl. i fråga om furstliga personer): FÖRMÄLNINGS-DAG. SP 1792, nr 73, s. 3. Berndtson (1880). —
Spoiler title
Spoiler content