[fsv. forordinera; jfr ä. d. forordinere; till FÖR- II B o. ORDINERA]
(†)
1) ordna; anordna; fördela; jfr FÖRORDNA 1. GR 2: 31(1525). Atj begäre göre någre förwandlinger mett the prebender och gårder ther lösze äre och förordinere emellan the personer som eder til afflettilsze wara kunne och tiene til att prediche gudz ordh. Därs. 7: 100(1530). Skickade och förordinerade Her Götstaff folket vti Rotetaell och Fenecketaell. Svart G1 24(1561).
2) träffa bestämmelse om (ngt); giva befallning om (ngt); föreskriva; bestämma; jfr FÖRORDNA 2o. 3. Om en stadh slot eller by med en forordineret storm vvnnen bliffuer. GR 10: 49(1535). (Vi vilja nu) kungöra, huarfore Gudh thetta ståndet skapat, forordinerat och budit haffuer. LPetri Œc. 12(1559). Thyselius HandlLärov. 1: 55(1624). Att E(der)s Faderl. Högwyrdighet och Max: V. Consistorio täktes förordinera mig ett wist quantum, huru myket Jag honom i penningar eller spannemål åhrligen gifwa skall. VDAkt. 1705, nr 337.
3) utse, utvälja, utnämna, förordna (se d. o. 4). GR 3: 33(1526). Peder olson som wij forordineret haffue för höffuitzman. Därs. 316. Wij sielffue wele förordinere och vtwällie gode ährlige och beskedelige Män, som oss vthi Regeringen kunne förestå. AfhBesl. 24/7 1599, s. C 2 a. Wyrdige och wähllärde Hr Nicolaus Linnæus, hwilcken .. nu warit förordinerat att wara min Domesticus och HielpePräst. VDAkt. 1705, nr 443.— jfr TILL-FÖRORDINERA.
4) giva (ngn) order att begiva sig (ngnstädes hän), beordra (se d. o. 2); äv. med sakobj.: giva order om (ngts) förande (till en plats); jfr FÖRORDNA 5. Forordinerede wij, waare fulmyndoge sändebudt til edert keyserliga ma:t på slikt förbundtz och friidtz handel. GR 3: 143(1526). At E. H:t tächtes dät (dvs. proviant m. m.) i tijdh hijt förordinnera. OxBr. 9: 575(1626). Därs. 11: 605(1632).
