publicerad: 1927
FÖRRE fœr3e2, adj. komp., räkneord o. demonstrativt pron.; förre (numera nästan bl. i sg. om individ av manligt kön), förra.
Ordformer
(förr- Ebr. 9: 15 (NT 1526) osv. forr- (fårr-) GR 6: 259 (1529), KKD 8: 271 (1713). för- Bolinus Dagb. 14 (1666). — förr ConsAcAboP 1: 448 (1650: i förr natt); för Murenius AV 106 (c. 1643: för gången))
Etymologi
[fsv. fyrre, förre, forre, motsv. ä. d. førre, isl. fyrri; komparativ till FÖR, adv.1; jfr FÖRR, ävensom FÖRST]
1) (†) främre? Hoosz then föra dören (i Mariakyrkan i Rostock) är en krijgz cavilleer begraffwen. Bolinus Dagb. 14 (1666).
2) tidigare; förutvarande; gammal, forn; numera nästan bl. (jfr dock c α, β) med best. art. l. föregånget av gen.-attribut l. possessivpron. Nu är slottet återställt i dess förra skick. The offuerträdilse som vnder thet förra testamentit woro. Ebr. 9: 15 (NT 1526; Bib. 1917: under det förra förbundet). Hwilken är jbland idher .., som thetta hws j thes förra herligheet seedt haffuer? Hag. 2: 4 (Bib. 1541). (Om den sjuke) kommer till thenna kiällen och offrar .., så kommer han til sin förra helsa igen. Bolinus Dagb. 11 (1666). Vår förra vänskap. Serenius (1741). De (hava) återfallit i sina förra synder. Franzén Pred. 1: 186 (1841). I öfre våningen var den förre barnkammaren. Rydberg Vap. 102 (1891). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. (i) de förra år, tider o. d., (under) gångna år, (i) flydda tider o. d.; jfr c α. Iagh tencker vppå the förra tijdher. Psalt. 143: 5 (Bib. 1541). Nu wil iagh icke göra såsom j the förra daghar. Sak. 8: 11 (Därs.). Foordom dags, och j the förra åår. Mal. 3: 4 (Därs.). Der lofvas, såsom i de förra år, Herrans vår Guds namn. Wallin Rel. 1: 332 (1820). Den qvinnliga bildningen .. värderas högre än i de förra tider. Wåhlin Skoltal 219 (c. 1890).
b) [efter fin. entisellään, entiselleen] (i Finl., mindre br.) substantiverat i uttr. mitt (osv.) förra, mitt (osv.) förra skick l. tillstånd o. d. (Vi hava icke) rådh och förmög(e)nheet af åss siellfue be- (mäl)te schole vedh sijtt förre eller vedh macht hålle. BtHforsH 1: 48 (c. 1605). Skulle det måhända icke vara ändamålsenligare att söka upplifva renskötseln och bringa allt till sitt förra? Castrén Res. 1: 118 (1842).
c) (†; jfr dock α o. β) utan föreg. art. l. gen.-attribut. Jagh glömmer bort alt förre qwaal. Messenius Sign. 13 (1612). Hvad i förra alliancer är beslutet. RP 8: 202 (1640). Kommer förre man eller hustru åter. GB 5: 3 (Lag 1734). (Stäket) var inköpt af förra erkebiskopar. Fryxell Ber. 2: 231 (1826). — särsk.
α) i förb. förra tider, dagar o. d., gamla l. forna tider osv.; numera bl. (i Sv. ngn gg, i Finl. oftare) i uttr. i förra tider, förr i tiden; jfr a. I förre tidher. RP 8: 414 (1640). Med tårar I om förra tider språkat. JGHallman Vitt. 36 (c. 1756). I förra dagar. Bremer Hertha 430 (1856). Historien är en helsning från förra tider. Cavallin (1875). Bergroth FinlSv. 199 (1917).
β) (fullt br.) framför ämbetstitel l. yrkesbeteckning o. d.: före detta (se DENNE I 2 c δ β'). BoupptVäxiö 1773. Till landshöfding hade .. blifvit utnämd förre lagmannen i Östergötland Wennerstedt. Malmström Hist. 3: 73 (1870). PT 1917, nr 72, s. 4.
3) (närmast) föregående i tiden; särsk. (utan föreg. best. art. l. attribut) om tid: sist förfluten, sistliden, i uttr. sådana som (under l. i) förra århundradet, (under) förra året, (i) förra veckan, förra gången o. d.; ofta äv. om skrivelse o. d.; jfr FÖRR- 2. För gången hon skiutzade. Murenius AV 106 (c. 1643). I mit förra Bref. Björnståhl Resa 1: 27 (1769). En ny Riksdag som bekräftar hvad den förra sagt fördubblar vigten deraf. Svedelius StatsrAnsv. 502 (1856). Det var förra maj, jag första gången besökte Neapel. Levertin Gest. 254 (1903). — särsk.
a) (†) (med underförstått sbst.) i uttr. mitt (ditt osv.) förra, mitt (osv.) senaste brev. Jag förmodar, det mit förre af sidstleden Decembr. Månad lärer lyckeligen vara framkommit. 2RARP I. 2: 302 (1720). Björnståhl Resa 1: 24 (1769).
b) (i Finl., vard.) i tidsadverbial på -s med prep. i. I förra måndags, julas, i måndags, julas. Ärekränkning, hvilken har skett i förra tisdags. Hertzberg Aho PatrH 42 (1886). Bergroth FinlSv. 199 (1917). — jfr (†): Hans fönster äre i förr natt (dvs. föregående natt) kl. 1 wedh pass sönderslagne. ConsAcAboP 1: 448 (1650).
c) (†) föregånget av näst(e): närmast föregående, senaste. OxBr. 5: 9 (1612). Den 28 Jan. fick Canzleren schriffuelse och svar aff Statiske Sendebudhen på sine näste förre breff. AOxenstierna 1: 140 (1628). Effter näst förra Radstuffwa. VRP 1660, s. 1288. — jfr NÄST-FÖRRE.
4) ss. ordningstal, om den förste av två; numera vanl. utan best. art. Förra delen (av en bok). Medh Dissyllabis .. är mästedeeles så beskaffat, at then förre Stafwelsen är lång, och then andre kårt. Arvidi 29 (1651). Sahlstedt (1773). Lagens Förra Tafla. Kat. 1878, s. 22. I förra hälften av århundradet. Auerbach (1908).
5) (i skriftspr.) ss. demonstrativt pron., föregånget av best. art., om den l. det som intager l. kommer i första rummet l. först omnämnes av två individer l. ting l. omständigheter osv.; i pl. om de enheter som tillsammans bilda den i första rummet nämnda av två grupper individer l. föremål osv. SkaraStiftJordeb. 4 (1540). Så sendas nu åter .. tvenne vnge prestmän .. Peder Tranberg, och .. Anders Drufva, til the Svenska Församlingars tienst i Pensylvanien i America. Then förre försedd med Hans Kongl. Majestets nådiga Fullmacht, then sehnare .. med min. Swedberg Amer. 61 (i handl. fr. 1725). En ägta Musik utgöres af Consonancer och Dissonancer, på det Sätt, att de sednare upplifva de förra, och de förra förljufva de sednare. Thorild 4: 136 (1794). Ett par ljusa punkter under vistelsen i Linköping voro besök vid Löfstad och Finspong. På det förra stället fingo Karl och jag mer än en gång tillbringa påsklofven. De Geer Minn. 1: 19 (1892).
6) [efter fin. entinen] (i Finl., vard.) pleonastiskt vid ord som betecknar person i vars mun ett gängse talesätt lägges l. om vilken en mera känd o. anförd anekdot berättas o. d. Det var som med förra gesällen: ”Man spelade kort och söp och slogs ..”. Jungell Färd. 118 (1909). Så ska de' tas, sa' förra käringen ..; högsv.: .. så ska de' tas, sa' käringen. Bergroth FinlSv. 198 (1917).
Spoiler title
Spoiler content