(II B) FÖR-RESA, v.; -ning (BtÅboH I. 4: 8(1626)). [liksom d. forrejse efter t. verreisen] (†)
1) intr.: företaga en resa l. resor, resa, fara (ngnstädes hän); resa bort; avresa. För:de Simon achtar förrese genom Danmark. GR 24: 463(1554). H. K. M. föreser ij dagh till Lille Licteno. OxBr. 6: 17(1627). Då förreste han ifrån henne och war borte vthij halfft Annat åhr. ÅngermDomb. 1629, fol. 8. Är Konunger förrest, .. då föra Riksens Råd .. Regementets styrelse. RF 1720, § 16. Wallin Bref 160(1849). särsk. ss. vbalsbst. -ande, -ning konkretare: resa, färd. Uthi .. vår nådigeste herres och arfkonungs förresende och ifrå varelse. RA 1: 719(1560). (Krigsfolket skulle) brödh och öll bekomme till sijn förreessningh och vttfärdh till Liflandh och Pryssen. BtÅboH I. 4: 8(1626).
2) tr.: avresa från, lämna (en ort o. d.). Förresa staden. ConsAcAboP 5: 16(1679).
Särsk. förb. (till FÖR-RESA 1; †): förresa bort. resa bort. Hans Ehrew(ördig)heet Kyrckioheerdhen will nu i thenna wekan förreesa bort. VDAkt. 1667, nr 363.jfr BORT-FÖRRESA.
förresa in. resa in, inresa (i ett land o. d.). Chesnecopherus Skäl M 3 a(1607). Någon tijdh ther effter han (dvs. Paris) orsak fan, / At förresa in vthi Grekeland. Rudbeckius Starcke C 1 b(1624). jfr IN-FÖRRESA.
förresa omkring. resa omkring. Jblan och som offtaste, hafwer iagh och förrest omkringh j Länet, ifrån dhet eena fögderjet till dhet andra. HSH 31: 422(1663). —
