FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-RÄCKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313); -ning. (-rächt, p. pf. 1550) [jfr d. forrække (i bet. 2)]
1) (†) till II 1 a β; med avs. på kläde: sträcka (för att göra måttet större). GR 21: 290 (1550).
2) (†) till II 1 a γ: försträcka, vricka (en lem o. d.). Hamb. (1700: Förreckning). Vid benbrott och lemmars förräckande. Möller 1: 157 (1755).
