SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRSILVRING försil4vriŋ l. fœr-, i Sveal. äv.032 (försi´lfring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-silvr- (-fr-) c. 1755 osv. -sölfr- 1591)
Etymologi
[jfr d. forsølvning, t. versilberung]
vbalsbst. till FÖRSILVRA. — särsk. till FÖRSILVRA 1.
1) abstr. Försilvring genom plätering. Varm, kall, våt försilvring (i fackspr.). Galvanisk försilvring. HB 1: 278 (1591). Förbundet 1906, nr 10—12, s. 3. — jfr ELD-, KALL-, RÖK-, VARM-FÖRSILVRING m. fl.
2) konkret: försilvrad yta, försilvrat parti (på ett föremål); gm försilvring (i bet. 1) anbragt beläggning av silver (på ett föremål). Försilvringen är bortnött, har gått av. Sahlstedt (1773). Med denna fernissa öfverstrykes nu hela försilfringen jemnt, medelst en hårpensel. AHB 13: 39 (1865). Schulthess (1885).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): FÖRSILVRINGS-BLANDNING. (mindre br.) jfr -VÄTSKA. AHB 45: 11 (1870). —
-METOD. UB 4: 273 (1873). —
-VÄTSKA. vid försilvring använd vätska bestående av en blandning av silverlösning o. lösningar av andra ämnen. AHB 45: 11 (1870).
Spoiler title
Spoiler content