SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRSKICKA, v. -ade. vbalsbst. -ELSE (GR 6: 52 (1529), Lind (1749)), -NING (Rålamb Resa 74 (1658, 1679), Möller (1790, 1807)).
Etymologi
[liksom d. forskikke efter mnt. vorschicken o. t. verschicken; till FÖR- II B; jfr fsv. forskikka, sätta (försåt)]
(†)
1) (an)ordna; bestämma. Apg. 7: 44 (NT 1526). Huadh wij bidhiom är redho forskickat at thet skal giffuit warda. OPetri 2: 142 (1528). Thet war förskickat aff Pharao til Presterna, at the äta skulle thet them benemdt war. 1Mos. 47: 22 (Bib. 1541).
2) refl.: skicka sig, uppföra sig, bete sig. SvTr. 4: 572 (1568). Sigh vthi all ting så förholla och förskicka, som en rettschaffens Adelssman ägner och tillstår. RARP 1: 49 (1627).
3) förordna (ngn till ngt l. att göra l. vara ngt); utnämna; utse. Ath tu ther tiil (dvs. till förvaltare av dina gods) noghen annen godh mann wille forskicka. GR 3: 4 (1526). 1Mos. 41: 34 (Bib. 1541). At Presten var .. förskickad til Kyrkoherde öfver den eller den Församlingen. Bælter Cerem. 995 (1760).
4) skicka, sända (ngn l. ngt); stundom: dimittera (se d. o. 3 a). The Swenske skulle förskicka the sine til Hans May.tz Skepp. GR 1: 19 (1521). Richardus haffuer sine fulmyndige tiill Libbech förskickedt. TbLödöse 74 (1587). Förskicka til Academien sina Scholæ-Piltar. Wallquist EcclSaml. 4: 476 (i handl. fr. 1724). Lundberg Träg. 108 (1754). LBygdén (1884) hos Benzelstierna Cens. VI. — jfr IN-, TILL-, UPP-, UT-FÖRSKICKA m. fl.
Särsk. förb. (†, till 4): FÖRSKICKA IGEN. skicka tillbaka. Petreius Beskr. 1: 75 (1614).
FÖRSKICKA OM. sända (ett antal personer) åt olika håll. Förskickade Konung Cristiern them (dvs. fångarna) om. Svart G1 6 (1561).
FÖRSKICKA UPP. skicka upp. GR 2: 213 (1525). RP 6: 52 (1636). jfr UPP-FÖRSKICKA.
Spoiler title
Spoiler content