[liksom d. forskikke efter mnt. vorschicken o. t. verschicken; till FÖR- II B; jfr fsv. forskikka, sätta (försåt)]
(†)
1) (an)ordna; bestämma. Apg. 7: 44(NT 1526). Huadh wij bidhiom är redho forskickat at thet skal giffuit warda. OPetri 2: 142(1528). Thet war förskickat aff Pharao til Presterna, at the äta skulle thet them benemdt war. 1Mos. 47: 22(Bib. 1541).
2) refl.: skicka sig, uppföra sig, bete sig. SvTr. 4: 572(1568). Sigh vthi all ting så förholla och förskicka, som en rettschaffens Adelssman ägner och tillstår. RARP 1: 49(1627).
3) förordna (ngn till ngt l. att göra l. vara ngt); utnämna; utse. Ath tu ther tiil (dvs. till förvaltare av dina gods) noghen annen godh mann wille forskicka. GR 3: 4(1526). 1Mos. 41: 34(Bib. 1541). At Presten var .. förskickad til Kyrkoherde öfver den eller den Församlingen. Bælter Cerem. 995(1760).
4) skicka, sända (ngn l. ngt); stundom: dimittera (se d. o. 3 a). The Swenske skulle förskicka the sine til Hans May.tz Skepp. GR 1: 19(1521). Richardus haffuer sine fulmyndige tiill Libbech förskickedt. TbLödöse 74(1587). Förskicka til Academien sina Scholæ-Piltar. Wallquist EcclSaml. 4: 476(i handl. fr. 1724). Lundberg Träg. 108(1754). LBygdén(1884) hos Benzelstierna Cens. VI. — jfr IN-, TILL-, UPP-, UT-FÖRSKICKA m. fl.
