publicerad: 1927
FÖRSKOTT fö3r~skot2 l. fœ3r~, äv. (föga br. utom ss. senare led i ssgr) 04 (försko´tt Weste; förskå´tt Dalin), sbst.1, n.; best. -et; pl. =, äv. (numera föga br.) -er (Påbud 9/1 1682, s. 2, Östergren (1923; angivet ss. sällsynt)).
Etymologi
1) pänningbelopp som utbetalas till ngn på förhand (före förfallodag o. d., l. innan ett arbete l. en prestation fullgjorts); särsk. om dylikt belopp som blott utgör en del av den fullständiga betalningen; äv. (särsk. förvaltn.): pänningbelopp som (mot framtida redovisning) utlämnas l. utanordnas provisoriskt (till bestridande av kostnader som efteråt skola prövas); ofta (i sht förr) övergående i bet.: pänningförsträckning, lån, utlägg (för annans räkning); förr ofta om statslån till industriella företag; äv. abstraktare (se a). Begära, behöva, få, mottaga, uttaga förskott (på ngt, t. ex. lönen). Giva, lämna, förr äv. göra (jfr 2) ngn (ett) förskott. Såsom Wij vti förflutne Krijgstijder hafwe måst anlijta Rijkzens Ständers Banco om anseenlige förskåtter. Påbud 9/1 1682, s. 2. At Sverige, af sine publique förskotter til Fabriquernes uphjelpande, hämtar en hederlig och indrägtig Avance. Posten 1769, s. 547. Den 28 fick manskapet förskott på sin lön för 2 månader. Landell Bligh 5 (1795). Reqvisition å förskott för anbefalld (tjänste-)resa. TjReglArm. 1889, s. 78. SFS 1907, nr 109, s. 8. — jfr FRAKT-, POST-, PÄNNING-FÖRSKOTT m. fl. — särsk.
a) i uttr. i förskott, (i utbetalning l. ersättning) på förhand (före förfallodag, l. innan ett arbete l. en prestation fullgjorts), ss. förskott. Betala l. giva l. lämna (ngn ngt) i förskott. Betalning i förskott. Taga ut, få, erhålla, uppbära (ngt) i förskott. Han begärde två dukater för arbetet, dem de gåfvo honom i förskott. Stiernstolpe DQ 4: 203 (1819). EkonS 1: 291 (1893). — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. gå, stundom sätta sig i förskott (för ngt l. ngn), göra ett provisoriskt pänningutlägg (för ngt l. ngn), lämna förskott (för ngt visst ändamål l. åt ngn), förskottera (ngt); ligga, stundom sitta, förr äv. stå l. vara i förskott (för ngn), befinna sig i den ställningen att man förskotterat pängar (åt ngn) l. försträckt (ngn) pängar. CPiper (1710) i HH XXI. 1: 53. Huru ogärna Jag sätter mig i förskått för en så considerabel Summa. Nordberg C12 2: 427 (1740). En privat och tillika medellös kan icke länge stå i förskott, utan behöfver inom kort tid sitt lilla förskott betalt. Oelreich 762 (1755). Ligga i förskott. Weste (1807). Högberg Vred. 2: 26 (1906).
β) i överförd l. bildl. anv. (jfr b): i förväg, på förhand. Söderåsmännerne (tillfrågades) om te wiid sin Såg kunde duglige Bräder tär til låta i förskott såga til dess Frid genom Guds Nåd blef(v)o oss igen gif(ve)n. OfferdalKArk. N I 1, s. 67 (1711). Det tillhör fantasins barn att taga nöjet i förskott. Geijerstam LycklMän. 83 (1899).
b) bildl. (jfr a β). Hvarje nyfödd tanke inom studentens hjerna är hans ungdoms skyddande genius, ett förskott på hans framtida öfvertygelse. SKN 1841, s. 15. Jag ville, fan tage mig, se en annan min på kuriren, innan jag toge ut förskott på segrar. Hallström K11 12 (1918).
2) (†) hjälp, understöd, bistånd; bidrag, sammanskott; ofta i uttr. göra förskott (jfr 1). Den, som giör förskott til något ondt. Nordberg C12 1: 288 (1740). Slägtingar och grannar äro väl såsom sjelfskrefne, at med något förskott af mat komma til graf- och barns öl. NorrlS 77 (c. 1770).
Ssgr (till 1; företrädesvis i fackspr.): A (†): FÖRSKOTT-VIS, se B.
B: FÖRSKOTTS-ANORDNING~020. förvaltn. av offentlig myndighet utfärdat bemyndigande om utbetalande av förskott till ngn viss person för ett visst ändamål (ss. en tjänsteresa). NF (1882). —
-AVLÖNING~020. avlöning som betalas i förskott (t. ex. i förskott på lönen för betingsarbete). TeknEkonBeskrStatJernvb. 124 (1872). —
-BELOPP. —
-BETALNING. —
-BOK; pl. -böcker. förvaltn. Förvaltande verk och myndigheter skola efter fastställda formulär redogöra för utgifna förskott, summariskt i ett i hufvudboken ingående förskottskonto och specifikt i en särskild förskottsbok. NF (1882). 2NF (1908). —
-LIKVID. —
-MEDEL, pl. pängar som erhållits i förskott (förr äv. ss. lån för ngt visst ändamål); äv.: medel avsedda att användas till utbetalande av förskott. Hermansson PVetA 1791, s. 12. AB 1890, nr 53, s. 1 (i fråga om byggnadsentreprenad). De utgifter för sjöexpeditionerna, som bestridts af förskottsmedel. RiksdRevStatsv. 1909, s. 632. —
-SUMMA. —
-VIS, adv. (förskott- 1788—1873. förskotts- 1727 osv.) i förskott, ss. förskott; äv. (numera föga br.) i överförd anv.: i förväg, på förhand. 2RARP 5: 448 (1727). Huru mycket på Hyran förskåttsvis blifvit betalt. FörordnBåtsmÖfv. 1733, § 5. Här må blott några hufvuddrag (av den grekiska kulturen) förskottsvis upptagas. Palmblad Fornk. 1: cii (1843). SFS 1905, nr 36, s. 11.
Avledn. (till 1): FÖRSKOTTERA 1040, stundom 3020, i Sveal. äv. 1032, v. -ade; -ing (äv. konkret). utbetala l. utlägga (pängar) förskottsvis; ofta med indirekt personobj. Tholander Ordl. (c. 1870). Medlen (till inköpet av Tessinska huset) skulle förskotteras af riksbanken samt sedermera ersättas af slottsbyggnadsfonden. Wrangel TessPal. 19 (1912).
Spoiler title
Spoiler content