(I 1 c α) FÖR-SKÖRTE, äv. -SKÖRT. (-skört (-skiört) 1712. -skörte (-skiörte) c. 1638—1814) (†) förkläde; ngn gg allmännare: kläde att hänga för ngt, förhänge, täckelse. Schroderus Dict. 59(c. 1638). En quinna .. tog oblatet uthur munnen, och stack thz i förskiörtet. VDAkt. 1666, nr 103.(Han) måhlade .. fram för drufvorna (på tavlan) ett subtilt förskiörte eller täcken. Bliberg Acerra 129(1737). Heinrich(1814). —
(II B, 1 a β) -SKÖVLA, -ing. (†) (i grund) skövla, ödelägga, förstöra; förhärja. J haffuen .. lijdhit idhra äghodelars försköffling. Ebr. 10: 34(Bib. 1541; NT 1526: sköffling). (Lägret blev) vthaff them Romarom .. förskiöflat. Schroderus Liv. 72(1626). Peringskiöld Jord. 60(1719). Heinrich(1814; med hänv. till sköfla).
