FÖRSTENA förste4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förste´na Weste; förstèna Dalin), v. -ade ((†) p. pf. -stent Bromell Berg. 48(1730)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (tillf., Lagerlöf Holg. 2: 322, 324(1907)).
Etymologi
[efter t. versteinen, versteinern; till FÖR- II 2 a o. STEN]
förvandla (ngt) till sten; petrificera; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: förvandlas till sten, petrificeras; bliva hård som sten; särsk i p. pf. i adjektivisk anv. Hiärne 2Anl. 78(1702). Iravaddis vatten har den egenskapen, att inom kort förstena tekträdet. Palmblad LbGeogr. 198(1851). Förstenade djur och växter. Bergstrand Geol. 82(1859). Ramsay GeolGr. 256(1909). — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om förstenat föremål: fossil, petrifikat. Svea 1: 96(1824). Den mängd försteningar så väl af vexter som djur, hvilka finnas .. under jorden. SKN 1841, s. 229.— jfr DJUR-,VÄXT-FÖRSTENING.
b) bildl.: göra hård l. stel; särsk.: förhärda (ngn l. ngns hjärta o. d.), göra okänslig; äv. i pass. (l. ngn gg refl.) med intr. bet.: hårdna, stelna; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: stel (av fasa o. d.). JHKellgren i 1VittAH 4: 16(1779, 1783). Folket .. stod (vid Uppsala tempels brand) / Förstenadt af fasa. Geijer I. 3: 203(1811). Allt förstenas i en absolut medelmåtta. Polyfem V. 41: 4(1812). Den statsform, i hvilken det egyptiska kulturlifvet .. med en underbar oföränderlighet förstenade sig, var .. despotismen. Upmark Lübke 12(1872). Sorgen satte sig fast i hennes anletsdrag och förstenade dem. Lagerlöf Drottn. 194(1899).
Ssg: (a) FÖRSTENINGS-FÖRANDE, p. adj. geol. om jord- l. bärglager o. d.: som innehåller försteningar. NordT 1878, s. 375.AtlFinl. 3: 3(1899).
