(II 1 c α) FÖR-STIRRA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [jfr d. forstirre sig] (föga br.) refl.: stirra för mycket (på ngt), stirra sig blind (på ngt). Om vi skulle våga det äventyret, att gå vår egen väg framåt utan att förstirra oss på andras. Heidenstam Vad vilja vi? 30(1914). 1LundagKron. 305(1918).
