publicerad: 1927
FÖRSVAR försva4r l. fœr-, n.; best. -et; pl. (föga br.) = (Sahlstedt (1757), JGOxenstierna 5: 163 (c. 1817)).
Etymologi
a) motsv. FÖRSVARA 3 a (o. d): försök l. strävan att (inför rätta) bevisa ngns oskuld i fråga om ngt varför han anklagats l. lagligheten l. rättmätigheten av ngt varemot klander rests o. d.; allmännare: yttrande till förmån för ngn l. ngt som utsatts för angrepp l. klander o. d.; ofta i uttr. taga l. åtaga sig (ngns l. ngts) försvar l. försvaret av (ngn l. ngt), taga (ngn l. ngt) i försvar, förr äv. giva sig l. lägga sig i försvar för (ngn l. ngt); äv. konkret(are) om tal l. skrift l. (ngn gg) person. GR 4: 87 (1527). Christus .. allena är wort förswar, och fördachtingare jn för Gudh. OPetri MenSkap. 73 (c. 1540). Wilie j giffua idher j förswar för Gudh? Job 13: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra eder till sakförare för). Studenten lade sig .. i förswar för den fremmande mannen. ConsAcAboP 4: 181 (1673). Präster skola intet drijfwa andra Saker för Lag och Rätt, än them, som theras egne Personer .. angå, eller och, til hwilkas förswar, the äre särskilt af Biskopen och Consistorio fullmächtige giorde. Kyrkol. 19: 22 (1686). Ett gammalt bruk står ei så lettlig at förandra: / Som .. / .. af then största hop blir tagit i förswar. Swedberg Schibb. 67 (1716). Vi hafve edra försvar och förklaringar i nogaste öfvervägande tagit. CIHallman 190 (1776). Ni tar hennes försvar. Björn Carol. 60 (1794). Mången, som dömmer andra, säger till sitt försvar: må andra dömma mig. Franzén Pred. 3: 230 (1843). Jag (finner) numera icke blott en ursäkt utan ock i viss mån ett försvar för Karl XV:s hela hållning i de konservativa tänkesätt, som han delade med så många ärans män. De Geer Minn. 2: 138 (1892).
b) motsv. FÖRSVARA 3 c: försök l. strävan att bevisa riktigheten av en mening l. sats o. d.; äv. konkret(are). Berzelius Kemi 3: 54 (1818). Framträda till .. försvar af sina åsigter. Hwasser VSkr. 1: 189 (1847). — särsk. motsv. FÖRSVARA 3 c slutet. Han fick högsta betyget på försvaret. Försvaret lyckades bättre än man, med afseende fäst å respondentens ungdom, hade kunnat hoppas. Wirsén i 3SAH 2: 152 (1887).
2) (†) ansvar; jfr FÖRSVARA 3 e. Stiernman Com. 2: 279 (1640). Elliest påminte Landzhöfdingerne, att the inthet ville taga på theres försvar, om något feel vore uthi ransakningen. RARP 9: 260 (1664). Dher i nu .. behaga edher eij att innstella .., då kommer dhet på edhert egit förswar. VDAkt. 1667, nr 272. HSH 6: 187 (1701).
a) motsv. FÖRSVARA 4 a, i allm.: skydd, beskydd, hägn; numera bl. ngn gg (med arkaistisk anstrykning) i uttr. taga (ngn) i sitt försvar, ävensom konkret om person (se slutet). Iach .. haffwer tagit annamedh och wndfongit Renliiffuens och gudelige jomfrur, abbedissa och menige Systeræ i askeby clöster med thiænere hion legefolk gord godz Rörlig eller orörligit .. vdj min och Rikisens hegn frid och fforswar. GR 1: 5 (1521). Then Himmelska församblingen är jw så wäl vnder Christi förswar, såsom then strijdande församblingen. Baazius Upp. H 5 a (1629). General-Profossen .. togs i Konungens särskildta försvar, att ingen skulle drista göra honom något hinder i hans ämbete. Hallenberg Hist. 2: 526 (1790). Slut uti din nåd och ditt försvar / Min mor och far! Böttiger 2: 269 (1857). — särsk. konkret om person: beskyddare, äv.: målsman. OPetri Clost. D 4 a (1528). Hela landet är (genom G. II A:s död) såsom een fattigh enckia, then sitt rätta förswar, sin Herra och förman mist hafwer. Rothovius Äropr. A 4 b (1633). Han är wärnlösas Fader, / Enckiors förswar och tröst. Ps. 1695, 394: 8. Johansson HomIl. 2: 25 (1846).
b) (förr) motsv. FÖRSVARA 4 b: lagligt skydd mot att behandlas ss. lösdrivare; i senare tid ofta i förb. laga försvar. BtÅboH I. 2: 158 (1621). Ridderskapet och Adelen är fritt lämnat, at hafwa och hålla i sitt förswar och tienst allehanda Embetzmän och Handtwärckare, som til Huushålds behof, tarf och förbättring, kunna tienlige wara. Abrahamsson 57 (1726). Torpare, Landbönder .. och flere slike, draga sig hit (till staden) med Hustru och barn, söka sig här allehanda försvar, eller gifva sig til dagsvärkare, Timbermän (osv.). ELennqvist (1764) i BtKännVLand 5: 209. SFS 1833, s. 461. Alla .. (som) vid Kongl. Theatern försvar njuta. ReglKTheat. 1834, § 37. En qvinna .. som nu sitter ”för försvaret” (dvs. ss. lösdriverska) .. på Smedjegården. Bremer Brev 3: 422 (1856). Flodström SvFolk 500 (1918). — (†) konkret: område inom vilket en handtvärkare o. d. har laga försvar. (Skräddaren) Clemet Månson .. hafwer arbetat uthom sitt förswar. ConsAcAboP 2: 154 (1659).
c) bärgv. motsv. FÖRSVARA 4 c. (Malm-)fyndigheters förvärfvande och försvar. SFS 1896, nr 80, s. 4. 5SvGeolU 6: 112 (1915).
4) motsv. FÖRSVARA 5: avvärjande av våld med personlig kraft (med l. utan vapen); omintetgörande av anfall l. uppehållande av fienden till en viss tid medelst stridskrafter. Then falkenet och tællie hakar ma han beholla tẏ[l] slotzens vphelle och forswar. GR 2: 17 (1525). O Yngling! Om du hjerta har, / Att trampa fäders fjät: / Flyg till ditt Fosterlands försvar, / Dö, eller rädda det! Lidner 1: 152 (1784). Staden eger till försvar en vall, som åt sjösidan är bestyckad med några gamla kanoner. Beskow Res. 255 (1861). Vanloo hade hitintills hållit sig till försvaret; han drog sig nu ett steg tillbaka. Rydberg Frib. 408 (1877; uppl. 1857, 1866: defensiven). Då rikets försvar det kräfver .. må Konungen .. inkalla beväringens första uppbåd. Tingsten o. Hasselrot 21 (1902). — jfr FÄSTNINGS-, KUST-, LANDT-, LOKAL-, LUFT-, NATIONAL-, NEUTRALITETS-, SJÖ-FÖRSVAR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. ställa l. sätta sig l. riket o. d. i försvar, dvs. i försvarsställning resp. försvarstillstånd. En försigtig hushållning (har) tillåtit mig att åter sätta Riket i försvar. Gustaf III 1: 100 (1778). ÖoL (1852).
b) konkret(are), om person, trupp, fästning o. d. Levande l. rörligt försvar (som utgöres av de rörliga stridskrafterna). Ett lands fasta försvar (dvs. permanenta befästningar). Hund E14 238 (1605). Eders Kongl. Höghets Svärd vare Folkets försvar! Tessin Bref 2: 4 (1754). Hafvet är Englands bästa försvar. Dalin (1852). Jag, som städse varmt ifrat för fosterlandets flytande försvar. Oscar II IV. 1: 147 (1869, 1890). Sveriges hjelte och försvar. Snoilsky 2: 9 (1881; om Johan Banér).
c) försvarsväsen(de). Björkman (1889). I trontalet till 1871 års lagtima riksdag framhöll konungen allvarligt nödvändigheten att ordna vårt försvar. De Geer Minn. 2: 115 (1892).
d) idrott. vid fotboll, bandy o. d. TIdr. 1886, s. 158. Under andra halvtid lade nylandslaget sig uteslutande på försvar. IdrBl. 1924, nr 7, s. 9, sp. 4. — särsk. konkret om de spelare (halvbackar o. backar) på vardera sidan som i första hand ha till uppgift att bevaka o. försvara mål. Främre, bakre försvar. NIdrLif 1900, s. 292.
5) [bet. utgår från 4 b] (förr, i vissa trakter) om den hedersvakt (brudriddare, brudsvenner) som åtföljer ett brudpar till kyrkan. Tidigt på söndagsmorgonen redo bröllopsgästerna, brudgummen, bruden och ”försvaret” .. till kyrkan. Hofberg Skogsbyggarl. 27 (1881).
Ssgr (oftast till 4): A (†): FÖRSVAR-LÖS, se B.
B: (1 a) FÖRSVARS-ADVOKAT. advokat som för en anklagads talan inför rätta; äv. bildl. Lidforss AFrance 41 (1904). —
-ANFALL~02 l. ~20. (numera knappast br. utom i ssgr) mil. övergång från försvar till anfall. Lefrén Förel. 2: 64 (1817).
Ssgr: försvars-anfalls-operation. (fullt br.) mil. övergång från försvar till anfall i strategisk bemärkelse.
-anfalls-strid. (fullt br.) mil. övergång från försvar till anfall i taktisk bemärkelse. NF 5: 730 (1882). Nordensvan Mainfältt. 25 (1894). —
-ANSTALT~02 l. ~20. åtgärd l. anläggning till skyddande av ett land l. en ort o. d. mot fientligt anfall. AdP 1786, s. 104. Gustaf III .. vidtog kraftiga försvarsanstalter. Odhner Lb. 294 (1869). Kommendanten i en fästning .. har inseende öfver fästningen med alla dess verk, byggnader, till valls stående bestyckning, förråd och öfriga försvarsanstalter. TjReglArm. 1889, s. 175. —
-ARBETE~020, äv. ~200.
1) bärgv. till 3 c: minsta mängd arbete som gruvägare är skyldig att årligen värkställa inom inmutat område l. utmål för att bevara sin rätt till fyndigheten. JernkA 1876, s. 304.
2) till 4: arbete till försvarets främjande (särsk. inom försvarsförbund l. försvarsförening). TT 1871, s. 155. Den lyftning af nationalkänslan .. som måste framgå ur ett med insikt och entusiasm ledt försvarsarbete. IllMilRevy 1901, s. 74. —
-BEREDNING. vid olika tillfällen använd benämning på försvarskommitté. Den af konungen (G. III) tillsatta s. k. försvarsberedningen. Schybergson FinlH 2: 222 (1889). Försvarsberedning kallades hvar och en af de fyra kommittéer, som 7 okt. 1911, då K. Staaff var statsminister, tillsattes för att föreslå önskvärda förändringar beträffande krigsmakten. 2NF 35: 1180 (1923). —
-BEREDSKAP. resultat(et) av i militäriskt, politiskt o. ekonomiskt avs. vidtagna åtgärder för att ett land må vara krigsberedt. Finansiel försvarsberedskap. Hamilton Statsr. 11 (1900). Försummelser beträffande försvarsberedskapen till sjöss. VFl. 1911, s. 67. —
(3) -BREV.
a) (förr) till 3 a: skyddsbrev. Celsius E14 115 (1774). I en riksdagsbesvärsskrift från Nyslotts län bedja riksdagsbönderna om att före sin återresa till Finland erhålla regeringens försvarsbref. Schybergson FinlH 1: 481 (1887).
-DEPARTEMENT. statsdepartement som (i Sv. sedan 1 juli 1920, då landt- o. sjöförsvarsdepartementen sammanslogos) har att handlägga ärenden rörande rikets försvar. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. SFS 1920, s. 772. jfr LANDT-, SJÖ-FÖRSVARSDEPARTEMENT. —
-DEPUTATION(EN). (förr) under frihetstiden, om visst utskott som hade att bereda frågor rörande försvarsväsendet: defensionsdeputation(en). Schybergson FinlH 2: 93 (1889). —
-DUGLIGHET—00~2, äv. ~200. —
-FIENTLIG. som ställer sig fientlig mot (strävandena att upprätthålla o. stärka) rikets försvar. Den försvarsfientliga propagandan. 2NF 34: Suppl. 229 (1922). —
-FIENTLIGHET—010~2 l. ~0200. Antimilitarism och försvarsfientlighet äro i folkuppfattningen liktydiga begrepp. BonnierKL (1924). —
(3 b) -FOLK. (förr) personer åtnjutande laga försvar av andra. Brauner Bosk. 68 (1756). Städernes borgare och försvarsfolk. FFS 1864, nr 27, s. 15. —
-FOT. i förb. sätta (ett land, en krigshär o. d.) på försvarsfot, dvs. i försvarstillstånd. SvT 1852, nr 22, s. 1. —
-FRONT. mil. om den del av en ställning där avsikten är att uppträda försvarsvis; äv. om den allmänna utsträckning på bredden vari ett land upptager strid med en fiende. Omfattas kunde icke de försvarsfronter, som stödde sina flyglar mot havet eller neutralt område. KrigVAH 1921, s. 40. —
-FRÅGA, r. l. f. fråga rörande ett lands försvar; särsk., oftast i best. form, om frågan hur ett lands försvar (ändamålsenligast) skall ordnas. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 2. Försvarsfrågan (har) blifvit den, kring hvilken våra nationella intressen samlat sig som i en brännpunkt. Odhner i 3SAH 17: 7 (1902). —
-FÖRBUND.
1) mellan regenter l. stater ingånget förbund att med förenade stridskrafter försvara sig mot anfall av yttre fiender, defensivallians. Brask Pufendorf Hist. 312 (1680). I Danmark öfvertog rådet tills vidare styrelsen och afslöt med Sverige ett försvarsförbund emot Hansestäderna. Odhner Lb. 125 (1870).
2) förbund l. förening inom ett land som arbetar för att landets försvar må stärkas. LdVBl. 1890, nr 133, s. 3. Det i valrörelserna 1914 lifligt deltagande Bondetågets försvarsförbund. 2NF 22: 984 (1915). —
-FÖRENING.
2) förening som arbetar för försvarets främjande (militäriskt, moraliskt o. ekonomiskt). WoJ (1891). Det finnes .. försvarsföreningar .. i, snart sagdt, hvarje skola. PedT 1901, s. 130. —
-GALLERI. bef. anordning inom fästning för att därifrån hindra fientlig framryckning, särsk. över stormgraven. TT 1900, B. s. 142. 2NF 9: 623 (1908). —
-GILL. (föga br.) (fullt) försvarsduglig. Sveaborgs fästningsverk, som .. ännu icke voro i försvarsgilt skick. Malmström Hist. 3: 340 (1870). En försvarsgill krigshär. Samtiden 1871, s. 3. Hahnsson (1896). —
(3 b) -GIVARE. (förr) person som lämnar annan laga försvar. Fabrikörer och Försvarsgifvare böra uttaga de personers Contributionssedlar för hvilkas utskylder de ansvara. KungörBesvär 1832, s. 3. —
(jfr FÖRSVARA 3 d) -GOD. (†) fullt försvarlig, som tillfredsställer alla rimliga anspråk (stundom med anslutning till FÖRSVAR 4). Ducktigt och försvarsgodt manskap. LReg. 348 (1723, 1734). 50 stycken försvars-goda hästar. GT 1788, nr 77, s. 3. VetAH 1805, s. 254. —
-GREN. om ngn av försvarskrafternas huvuddelar, här, flotta l. luftvapen. —
(3 a) -HERRE. (†) skyddsherre. Öfwer Fästningen Philipsburg warder Konungen aff Franckrijke och hans Erfwingar til Förswars- och Schutz Herrar allena antagne. NuclPacis 1648, s. B 1 b. —
-HJÄLP. (förr) bevillning till försvarets upphjälpande. Riksens Ständers bevillningz Placat angående en så kallad försvars hielp, som till flottans och alla försvars verken användas skall. VRP 7/2 1735. Forssell i SAH 58: 426 (1882). —
-HÅG. håg att försvara (sig o.) sitt land. Den långa fred, vårt folk njutit, har icke .. varit ägnad att stärka dess försvarshåg. Holmberg Tidsstr. 19 (1918). —
(3 b) -KARL. (förr) mansperson (handtvärkare, dräng, dagsvärkare o. d.) som åtnjuter laga försvar av annan. Thetta är nu Embetens (dvs. handtvärksskrånas) högsta förderff med thesse Bönhåser och förswars Karlar, som nu så mycket hafwe tagit öfwerhanden. Stiernman Com. 1: 786 (1621). Adelens Presterskapets och andra Ståndspersoners Förswars karlar. SthmStadsord. 2: 173 (1703). PH 5: 3402 (1752). KLundberg (1888) hos Alopæus Abnormsk. 28. —
-KOMMISSION. benämning på en d. 18 dec. 1918 tillsatt kommitté med uppgift att bereda vissa frågor om begränsning av de militära utgifterna m. m. BtRiksdP 1920, 12: nr 6, s. 1. —
-KOMMITTÉ. (av regering tillsatt) kommitté med uppgift att utreda försvarsfrågor, inkomma med förslag till ordnande av landets försvar(sväsen) o. d. Wieselgren Bild. 93 (1887). VFl. 1911, s. 27. —
-KRAFT.
1) om sammanfattningen av de militära, politiska, moraliska o. ekonomiska resurser som ett land förmår uppbjuda till sitt försvar; äv. om en försvarsgrens storlek o. duglighet l. en trupps uthållighet vid försvaret av en ställning o. d.; äv. oeg. o. bildl. Då genom den andeliga försvarskraftens förökande, förderfvets framträngande motas. Schartau UtkPred. 86 (1794). Oenigheten emellan Magnus och rådet förlamade Sveriges försvarskraft. Odhner Lb. 84 (1869). En yrkesarmé, med dess dryga omkostnader och ringa försvarskraft. Wieselgren Bild. 152 (1889).
2) i pl. konkret: stridskrafter till lands, till sjöss o. i luften. Lefrén Förel. 3: 231 (1817). Högsta befälet öfver landets försvarskrafter. Snellman Stat. 429 (1842). —
-KRIG. om de krigs- (försvars- l. anfalls)operationer som utföras i syfte att omintetgöra fiendens anfall; äv. bildl. The trognas Försvars krig emot verlden. Bælter Christen 207 (1743, 1748). (Kriget) framträder antingen såsom ett försvarskrig, till afvärjande af ett orättvist angrepp, hvarmed staten hotas, eller ett anfallskrig. NF 8: 1532 (1884). —
-KYRKA. arkeol. befäst kyrka som tidigare (under medeltiden) äv. tjänade som tillflyktsort o. stöd för försvaret mot anfallande fiender. 2UB 1: 325 (1898). Böök ResSv. 80 (1924). —
-LINJE. mil. om terrängavskärning, i regeln försedd med naturliga o. konstgjorda stödjepunkter, där försvaret upptages; om den linje i vilken ett truppförband med uppgift att försvara ställning l. del därav har sina främsta avdelningar utvecklade; äv. om ett lands försvarsfront. Wikforss 2: 898 (1804). Den skandinaviska halfön har en mycket lång försvarslinie att betäcka emot fiendtliga angrepp. Svedelius Statsk. 1: 2 (1868). Derefter framryckte de svenska trupperna .. och genombröto den ryska försvarslinjen. Schybergson FinlH 2: 5 (1889). Ett än längre framskjutande af den yttersta försvarslinjen (i fästningsvärken vid Metz blev) nödvändigt, och nya verk ha därför byggts. 2NF 18: 332 (1912). —
-LÖS. (försvar- 1561—1745. försvars- 1674 osv.) som är utan l. saknar försvar, som icke kan försvaras, som saknar möjlighet att försvara sig.
1) till 1 a. Gudarne stå där genom sitt skuldmedvetande helt och hållet försvarslöse mot Lokes smädelser. Wisén Oden 105 (1873).
2) till 3.
a) (numera föga br.) till 3 a. Then som förswarslös fans, Then war Hann för Förswar. Lucidor (SVS) 369 (1674). Ekelund 1FädH 1: 73 (1829).
b) (förr) till 3 b: som saknar laga försvar. RiksdP 1815, Bg. 1: 185. SFS 1833, s. 284. Lagstiftningen för försvarslösa. De Geer Minn. 2: 221 (1892).
3) till 4. Svart G1 70 (1561). Försvarslös på en gång med klingan för sin fot / I spillror styckad, knappt han tror sitt eget öga. JGOxenstierna 5: 222 (c. 1817). Hela Brandenburg låg öppet och försvarslöst. Fryxell Ber. 15: 40 (1848). —
-LÖSHET—0~2 l. ~20. särsk. (förr) motsv. FÖRSVARS-LÖS 2 b. SFS 1833, s. 284. Skärpta författningar rörande försvarslöshet och lösdrifveri, hafva skapat ett nytt slag af arrestanter. Oscar I Straff 78 (1840). —
-MAN, m. (†)
1) till 1 a: sakförare; bildl. I Brudahuset .. är .. then helge Ande hennes (dvs. den dödas) Tale- och Förswarsman. Kalff AUggla I 1 a (1643).
2) till 3 a: beskyddare, hjälpare. Men äntel(ige)n har bonden låtit honom såsom Tiufkåhnans försvarsman arrestera. VRP 22/2 1725. —
-MEDEL. i sht till 4: medel att försvara ngn l. sig l. ngt. Biberg Linné Oec. 79 (1750). Gadden eller Udden är Biets egenteliga försvarsmedel. Fischerström 1: 719 (1779). De fasta försvarsmedlen äro: 1:o Kustbatterier, fästen, kustbevakare-poster och utkik (osv.). Sylvan Vial 2: 47 (1863). Det passiva försvarsmedlet emot förtryck (folktribunatet) .. blef ett anfallsvapen för demagogien. Svedelius StatsrAnsv. 60 (1856). —
-MINA. mil. o. sjömil. särsk.: utanför fästning l. befäst ställning anordnad mina avsedd att sprängas vid fiendens anryckning. Om också fästningen ej har anlagda försvars-minor, så kan man dock genom vanliga fältminor .. oroa och hindra den anfallande. Hazelius Bef. 358 (1836). Dalin (1852). Två slags torpeder eller sjöminor, nämligen försvars- och anfallsminor. UB 7: 431 (1875). —
-MINISTER. (i icke officiellt spr.) chef för försvarsdepartement. Tingsten o. Hasselrot 43 (1902). (Chefen för försvarsdepartementet) kallas i dagligt tal vanl. försvarsministern. BonnierKL 4: 968 (1924). —
-MINISTERIUM. (i Finl.) försvarsdepartement, krigsministerium. Försvarsministeriet benämndes 1918—22 krigsministeriet. 2NF 35: 1182 (1923). FinlStatskal. 1926, s. 35. —
-MÅTT. (†) försvarsåtgärd; nästan bl. i pl., i sht i uttr. vidtaga (nödiga) försvarsmått. Höpken 2: 89 (1747). Vid underrättelsen om danskarnas nu tillämnade belägring af Malmö, vidtog han alla nödiga försvarsmått. Fryxell Ber. 15: 152 (1848). —
-NIHILISM. åskådning som ställer sig avog o. avvisande mot allt som rör ett lands försvar(s-väsen). Wieselgren Bild. 109 (1889). —
-NIHILIST. Andersson GrDram. 301 (1885, 1910). En fröken Loch uppträdde som försvarsnihilist och upprepade den kända satsen, att arbetarne ej hade något att försvara o. s. v. SD 1892, nr 330, s. 5. —
-NIHILISTISK. GHT 1896, nr 128 B, s. 1. De försvarsnihilistiska åskådningar, som ännu vid 1890-talets början allmänt funnos i vårt land. VFl. 1911, s. 110. —
-OLUST~02 l. ~20. VFl. 1911, s. 110. Radikalernas tal om försvarsolust är en .. skymf som dagligen kastas i ansiktet på vårt präktiga och ärliga folk. Hedin TreTal 36 (1913). —
-OMRÅDE~020. mil. om vart särskilt av de områden i vilka ett land l. en ställning indelats för försvarets utförande; i fråga om fästning: område som för fästningsförsvarets utförande är underställt kommendanten. TjReglArm. 1889, s. 176. Bodens fästnings försvarsområde. SFS 1901, Bih. nr 24, s. 1. Med ett Truppförbands försvarsområde förstås den del av en ställning, som truppförbandet erhållit till uppgift att försvara. ExInf. 1927, 1: 86. —
-OPERATION. mil. marsch o. manöver som avser att omintetgöra l. till viss tid uppehålla fiendens anfall. —
-ORDNING. sammansättning(en) o. indelning(en) av ett lands stridskrafter. Genom 1925 års försvarsordning indragas samtliga regementspastorer vid armén. 2NF 37: 1256 (1925). —
-ORGANISATION. jfr -ORDNING. SydsvD 1870, nr 202, s. 3. En försvarsorganisation bygd på värnepligten. Wieselgren Bild. 92 (1889). —
(3 b) -PASS, n. (†) försvarssedel. Alla .. som löpa med förswars pass och icke effter Privilegiernes innehold böre förswar niuta; Dhe warj .. tagne till knechter. RARP 3: 331 (1643). VRP 1694, s. 86. —
-PLAN, r. l. m. om huvudgrunderna för användningen av ett lands stridskrafter vid dess försvar; om de av vederbörande befälhavare tänkta o. underlydande meddelade huvuddragen av en ställnings l. en fästnings försvar. GLOxenstierna i 1SAH 3: 251 (1790, 1802). År 1906 erhöllo marin- och generalstabscheferna i uppdrag utarbetandet af en för här och flotta gemensam försvarsplan. VFl. 1911, s. 27. —
-PLIKT. plikt att personligen deltaga i försvaret av ens land. Björnstjerna Beskattn. 55 (1832). Den allmänna medborgerliga försvarsplikten. SvH 8: 287 (1905). —
-POLITISK. IllMilRevy 1901, s. 73. Vårt försvarspolitiska läge har ändrats genom unionens upplösning. VFl. 1907, s. 5. —
-POSITION. i sht mil. försvarsställning. Hagberg Shaksp. 8: 128 (1849). Greve Colloredo hade intagit en stark försvarsposition. Jensen SvMinn. 89 (1910). —
-REVISION. KrigVAH 1921, s. 27. Försvarsrevisionen, kommission av riksdagsmän, tillsatt nov. 1919 för att verkställa utredning och avge förslag om revision av Sveriges försvarsväsende. BonnierKL (1924). —
(3 b) -SEDEL. (förr) intyg från därtill behörig person (försvarsgivare) som visar att innehavaren äger laga försvar. DA 1825, nr 277, s. 4. Fabrikörers, Manufacturisters och Handtverkares Arbetare, som bo annorstädes, .. skola förse sig med behörige Försvarssedlar i två exemplar, hvilka till Husvärden där de bo, aflämnas. ÖStåthKungörMantalsskrifn. 1826, s. 7. ÖoL (1852). —
(1) -SKRIFT. Swedberg Schibb. 250 (1716). Then som defensionen författa vil, måste veta alla sakens omständigheter; ty therefter bör försvars-skriften inrättas. Nehrman PrCr. 198 (1759). Justinus Martyr kallar (dopet bl. a. pånyttfödelse) .. i sin försvarsskrift för christendomen. Thomander 2: 266 (1855). Odhner i 3SAH 6: 93 (1891). —
(3 b) -SKRÄDDARE. (förr) Skräddare Embetet .. (besvärar sig), at sådane .. Förordningar oacktade skola Bönhasar och försvars Skräddare i deras Handtvärck .. sig öka. Stiernman Com. 5: 5 (1689). PublBönhas. 5/3 1731, s. 3. —
-STRID.
1) i sht mil. strid i syfte att omintetgöra l. till en viss tid uppehålla fiendens anfall. Slaget .. var en försvarsstrid från fransmännens sida. Rappe Nordarm. 212 (1874). VFl. 1911, s. 110.
2) politisk strid (mellan olika partier o. d.) rörande ett lands försvarsfråga. Den ofruktbara skatte- och försvarsstriden. Wieselgren Bild. 16 (1886, 1889). —
-STYRKA, r. l. f.
1) abstr., om storleken o. dugligheten av ett lands försvarskrafter, truppförband m. m. Mankell Fältsl. 56 (1857). Understöd åt hvarje kungligt härordningsförslag, som verkligen höjde försvarsstyrkan. Wieselgren Bild. 136 (1889).
-STÅND. (numera föga br.) försvarstillstånd. 2RARP 5: 644 (1727). All Vår omsorg (har) varit syftad därhän, at Riket måtte försättas i bästa försvarsstånd. KungörFinl. 9/5 1796, s. 4. Fästningarne voro i godt försvarsstånd. Gyllengranat SvSjökr. 2: 188 (1840). Malmström Hist. 3: 309 (1870). —
-STÄLLNING. i sht mil. terrängavskärning, i regeln befäst, där försvarsstrid upptages; äv. oeg. o bildl. Hazelius Förel. 431 (1839). General v. Arentschild (hade) .. beslutit att .. föra arméen tillbaka till en försvarsställning bakom floden. Nordensvan Mainfältt. 14 (1894). —
-SYSTEM. mil.
1) system (grunder) för ordnandet av ett lands försvar. 4GbgVSH XI. 3: 91 (1812). Karl Johan uttänkte .. ett nytt försvarssystem för Sverige hvilket kallades centralförsvaret. Odhner Lb. 344 (1869). IllMilRevy 1903, s. 96.
2) (föga br.) om det sätt på vilket försvaret av ett större terrängområde (en terrängavskärning) är ordnat. Om fienden med samlad styrka genombryter försvars-systemet på en enda punkt ..; så hotas alla de öfriga positionernes försvarare at blifva afskurne. Lefrén Förel. 3: 47 (1817). —
(3 b) -TAGARE. (förr) person som av annan erhåller laga försvar; försvarskarl. Alla Försvarssedlar (skola) alltid bestämt uttrycka ansvaretför Försvarstagarens Kronoutskylder. ÖStåthKungörMantalsskrifn. 1830, s. 7. —
(1 a) -TAL. Swedberg Schibb. 250 (1716). Apostelen höll .. et försvarstal, och förklarade sig vara en Pharise, förföljd för sitt hopp om et lif efter detta. Ödmann StrFörs. 1: 48 (1799). Apg. 19: 33 (Bib. 1917). —
(1 a) -TALAN. jur. Någon af de vid hofrätten anstälde offentliga sakförare skall förordnas att föra den häktades försvarstalan. NordT 1892, s. 493. —
-TILLSTÅND~02, äv. ~20. DA 1808, nr 5, s. 2. Anstalter vidtogos att sätta fästningen i försvarstillstånd. Malmström Hist. 6: 409 (1877). —
-TORN. torn avsett till skydd vid fientligt anfall; särsk. arkeol. om dylikt vid (l. på) kyrka; jfr KASTAL. Nordberg C12 2: 642 (1740). En och annan kyrka i mellersta Uppland är försedd med försvarstorn i öster. Hildebrand KyrklK 24 (1875). Ringmuren (kring Visby) med dess tre starkt befästa hufvudportar och talrika försvarstorn. LbFolksk. 162 (1890). —
-UTGIFT~02, äv. ~20. vanl. i pl. om utgifterna för ett lands försvar. Huru gärna vi än vilja hålla försvarsutgifterna inom den hittills gällande ramen, så låter det sig nog ej göra. VFl. 1911, s. 125. —
-UTSKOTT~02, äv. ~20. (i icke officiellt spr.) riksdagsutskott med uppgift att förbereda o. utreda frågor rörande försvarsväsendet. Berndtson (1880). Ledamot af 1901 års försvarsutskott. VFl. 1911, s. 109. —
-VAPEN. särsk. om vapen (sköld, hjälm, pansar o. d.) till skydd mot fiendens anfallsvapen, skyddsvapen; ofta bildl. AOxenstierna 2: 314 (1618). Det synes .. som Slugheten vore mer et försvars- än et anfallsvapen. Kellgren 3: 251 (c. 1790). Till försvarsvapen använder enhörningen sitt starkt byggda horn. NF 4: 563 (1881). Såsom försvarsvapen hade de s. k. sjöminorna spelat en afsevärd roll sedan midten af 1800-talet. 2UB 9: 663 (1906). —
-VIND. bildl. om gynnsam stämning inom ett land för (frågor som röra) försvarets stärkande o. tryggande. Det blåste en god försvarsvind vid denna riksdag (1899). VFl. 1911, s. 110. —
-VIS, adv.
1) till 3 c. NF 5: 998 (1882). Ur .. koppargrufvorna i Kalls och Åre socknar brötos endast försvarsvis några få tusen centner malm. Höjer Sv. 3: 201 (1883).
2) till 4: på ett sådant sätt att man blott söker försvara sig l. avvärja fientligt anfall. Swedberg Schibb. 262 (1716). De skulle .. ingen drabning våga, utan ständigt gå försvarsvis til väga. Dalin Hist. III. 1: 447 (1761). Den försvarsvis förda luftstriden. FlygHb. 85 (1921). —
-VÄNLIG. som är intresserad av o. arbetar för ett betryggande försvar. Försvarsvänliga uttalanden. SD 1892, nr 297, s. 4. —
-VÄRK, n.
1) (†) abstr.
a) försvar (i ett visst fall l. läge). Isogæus Segersk. 645 (c. 1700). Stenbock hade .. erhållit befallning från Konungen, att leda försvarsverket mot infallet från den Norska sidan. VittAH 22: 68 (1861).
b) försvarsväsen(de); vanl. i sg. best. Henel Sthm 121 (1728). Blott okunnigheten eller den mest småsinnade egennytta kan yrka försvarsverkets försummande under fredstid. Hamilton MilUnd. 8 (1842). SFS 1894, Bih. nr 4, s. 1. Wirsén i 3SAH 14: 137 (1899).
2) permanent fästningsanläggning; i sht i pl.; icke sällan bildl. Wärnskiöld Fortif. B 4 b (1673). De försvarsverk, hvilka Styrelsen fordom hade uprest, för att försäkra redligheten i handel och vandel emellan menniskor, blefvo alldeles nerbrutna. LBÄ 27—28: 86 (1799). Arbetet på de nya försvarsverken vid Kymmene instäldes. Odhner G3 1: 193 (1885). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande benämning på ett lands stridskrafter (här, flotta, luftvapen) o. övriga stridsmedel, ss. fästningar m. m. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. Genom 1892 års urtima riksdags beslut blef vårt försvarsväsende väsentligen stärkt och utveckladt. Alm. 1894, s. 30. —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd till försvar mot fientligt anfall; i sht i pl. Cronholm Lig. 339 (1839). Påfliga regeringen fortfar .. att vidtaga försvarsåtgärder vid gränsen. SydsvD 1870, nr 26, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content