SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 b) FÖR-SVAVLA, äv. -SVEVLA. [efter resp. av t. verschwefeln] (†) försätta l. uppblanda l. behandla (ngt) med svavel (l. svavelrök); äv. (i fackspr.): svavelbinda. (Köpmännen) formenge .. alle honde vin emot naturen och i monge honde motte forsveflat, blandat och gifvat en annan ferge och smak, än thet af naturen hafver. RA 1: 278 (1540). Försvafladt Tenn, med litet tillfälligtvis inblandad Koppar. Rinman 1: 93 (1788). Deleen (1829).
(II 3 c) -SVENSKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning; -are (tillf., SvLitTidn. 1813, sp. 96 (i bet. 1), SvBL 1: 23 (1857; i bet. 1)). [till SVENSK, adj.]
1) (i skriftspr., numera mindre br.) översätta l. överflytta (ngt) till svenska; kläda (ngt) i svensk (språk)dräkt. KOF 1: 199 (1575). Kullberg (hade) företagit sig att försvenska den tyske skalden och diplomaten von Zedlitz' ”Totenkränze”. KAMelin i 3SAH 13: 30 (1898). särsk.
a) (numera knappast br.) vid angivandet på en skrifts titelblad att den är översatt. Iusti Menij Förklaring. Förswenskat aff Lau. Vp. (dvs. Laurentius Upsaliensis). LPetri Exorc. A 1 a (1562). Den Politiske Kannstöparen Uti en Comedia På Danska förestäld, Och nu För des behagelighet skul af Danskan försvenskad. Klemming DramLitt. 69 (boktitel fr. 1729).
b) ss. vbalsbst. -ning, konkret: översättning till svenska. Bullernæsius Lögn. f 3 b (1619). Försvenskningar af nygrekiska folkdikter .. (hava) införlifvats med vår .. öfversättningsliteratur. Framtiden 1877, s. 446.
2) ombilda l. förvandla (ngn l. ngt) till svensk(t), göra svensk, sätta svensk prägel på. Leopold 5: 472 (c. 1800). I trakter, sådana som dessa, måste vandrarens lynne blifva, om jag så får säga, försvenskadt. Unge Prom. 1: 125 (1831). Blott några få (ryska adels-)-släkter, som helt och hållet försvenskades, stannade kvar (i Ingermanland). Hjärne K12 24 (1902). Engelska ord i ytterst försvenskad form. Nordström Amer. 120 (1923).
-SVEVLA, se FÖR-SVAVLA.
(II A) -SVIGA, v. sup. -et, p. pf. -svigen. [av mnt. vorswigen; jfr t. verschweigen; jfr FÖR-SVIGEN, p. adj.] (†) förtiga, hemlighålla. RA 1: 284 (1540). VRP 1652, s. 777.
(II A) -SVIGEN, p. adj. [av t. verschwiegen, eg. p. pf. av verschweigen (se FÖR-SVIGA)] (†) förtegen, tystlåten. Och holler samme Lodvik sigh för oss så försvigen i alle motte, like som han aff ingen deell visthe. GR 26: 378 (1556).
(II B) -SVIKA. [fsv. forsvika; jfr ä. d. forsvige] (†) bedraga, narra. Iach fructar ath .. så som ormen han försweek Euam medh sin illfundugheet, såå wardha och idher sinne förwänd frå eenfållugheten j Christo. 2Kor. 11: 3 (NT 1526; Bib. 1541: besweek).
(II B) -SVIMMA, -else (Rhyzelius). [fsv. forsvima] (†) svimma, dåna. IErici Colerus 1: 227 (c. 1645). VRP 1705, s. 22. Rhyzelius SviogothiaMunita 204 (1744).
(II 2 a) -SVINA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till SVIN] (knappast br.) göra (ngn) till (ett) ”svin”; jfr FÖR-FÄA. En mensklighet som är förryckt, förnedrad, försvinad (genom dryckenskap). Tegnér (WB) 6: 323 (1830). SvBL 5: 376 (1864).
Spoiler title
Spoiler content