publicerad: 1927
FÖRSÄNDA försän4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´nda Weste; försä`nnda Dalin), v. -sänder, -sände, -sändt, -sänd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (äv. konkret, se 2 b); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. forsända, liksom d. forsende efter mnt. vorsenden, motsv. t. versenden; till FÖR- II B]
1) med avs. på person: sända, sända l. skicka bort; i sht i fråga om bortsändande av ngn för ngt visst ändamål; numera bl. (i fackspr.) med avs. på fånge l. frigiven tvångsarbetare: förpassa (se d. o. 1 a α), ävensom (i vitter stil, knappast br.) i bildl. anv.: förpassa (se d. o. 2). GR 2: 215 (1525). (Pilatus) försende .. honom till Herodem. Luk. 23: 7 (NT 1526; Bib. 1917: sände bort). Åter en landtvärnist till evigheten försända. CFDahlgren 3: 171 (1820). De för eder ännu okända församlingar, till hvilka I (dvs. de blivande prästerna) skolen försändas. Flensburg KyrklTal 230 (1875). Skall Vidga växa upp för att .. försändas till de plågor, som äro åt de förbannade bestämda? Rydberg Gudas. 121 (1887). Fånge, som skall till annan fångvårdsanstalt försändas, bör på kronans bekostnad förses med nödig beklädnad. FångvFörf. 202 (1892).
2) med avs. på sak: sända, avsända, översända; numera bl. (i fackspr.) i fråga om befordran medelst post l. järnväg l. (ång)båt o. d. Jtem att han lather forsendhe tiil fogterna the breff om then tiendhen. GR 3: 32 (1526). Thett Smör och Trån tw hijtt öfwer försendt hafwer. Därs. 19: 327 (1548). FörordnPostväs. a 1 a (1707). Här sörj blott för glaset: om fullt, så töm ut; / Om tomt, så försänd det att fyllas. Franzén Skald. 1: 264 (1810, 1824). Då indigon .. inpackas till försändning. Berzelius Kemi 5: 637 (1828). SFS 1905, nr 2, s. 4. jfr HIT-, IN-, POST-FÖRSÄNDA. — särsk.
a) i vissa trol. bl. under förra delen av 1500-talet använda uttr. tjänande ss. inledning i brev, ss. vår ödmjuka l. välvilliga, kärliga l. vänliga och kärliga hälsan (nu och) alltid försänd med Gud, vår gunst försänd med Gud och våre nåde o. d. Ödmiucha Helsan nw oc altid försenth med warom herre Ihesu Christo. GR 1: 31 (1521). Därs. 7: 558 (1531). Min ganske weluillighet eder altid fforsent med war Herre. HFinlH 1: 264 (1545).
b) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om ngt som sändes; särsk.: parti av varor (vara) l. saker som (är avsett att) med järnväg l. båt l. dyl. på en gång fortskaffas till en person l. ett ställe, sändning. Malmström Hist. 1: 286 (1855). Oscar II IV. 1: 9 (1862, 1890). Kindblad (1871). Björkman (1889).
Särsk. förb.: FÖRSÄNDA OMKRING010 04. (numera föga br.) till 2, förr äv. till 1. RA 3: 125 (1594). —
(2) -KÖP. jur. köp av lös egendom varvid säljaren låter en mellanhand (järnväg, ångbåtsbolag o. d.) fortskaffa godset från honom till köparen. 2NF 21: 1046 (1914). —
-ORT.
1) till 1: ort till vilken fånge l. frigiven tvångsarbetare förpassas, förpassningsort. Hagströmer Frihetsstr. 162 (1875).
Avledn.: FÖRSÄNDARE, m.||(ig.). (i fackspr.) till 2: avsändare. SFS 1835, nr 39, s. 31. Försändare av varor. Östergren (1924). jfr VARU-FÖRSÄNDARE. —
FÖRSÄNDELSE, r. l. f. [urspr. lånat från d. i bet. 1] till 2.
1) konkret: brev l. paket o. d. som från vederbörande avsändare gm förmedling av posten fortskaffas till angiven adressat, postförsändelse; äv. i utvidgad anv., om av järnväg l. distributionsföretag o. d. befordrat gods. SFS 1847, nr 29, s. 3. Försändelser med varuprofver och mönster. Därs. 1864, nr 61, s. 19. Korsband eller försändelser under band befordras mot nedsatt afgift. Geijer Postförf. 159 (1890). SFS 1905, nr 16, s. 1. jfr BAND-, BREV-, EFTERKRAVS-, EXPRESS-, FRIBREVS-, INKASSERINGS-, JÄRNVÄGS-, KORSBANDS-, PAKETPOST-, POST-, POSTFÖRSKOTTS-, TJÄNSTE-, TRYCKSAKS-, VÄRDE-FÖRSÄNDELSE m. fl.
2) (i fackspr.) abstr.: försändande; äv. konkretare: fall av försändande. Specificerad uppgift å de försändelser af medel, som under månadens lopp ägt rum. SFS 1908, nr 50, s. 1. Vid försändelse med post eller järnväg. TurCirk. 38: 7 (1919).
Spoiler title
Spoiler content