publicerad: 1928
FÖRTJÄNA förɟä4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtje´na (med) öp(pet) e Weste; förtjä`na Dalin), i vissa trakter FÖRTJENA -ɟe4na resp. —32, v. -ar, -ade l. -te, -at l. -t, -t; se för övr. TJÄNA. (pr. sg. -ar GR 4: 272 (1527) osv.; -er GR 18: 76 (1546), Swedberg Schibb. 23 (1716). ipf. -ade Adlerbeth Æn. 287 (1804) osv.; -te GR 16: 579 (1544) osv. sup. -at Börk Darius 1051 (1688) osv.; -t GR 1: 161 (1523) osv. p. pf. -ad Serenius (1741), Dahlgren Moreto 81 (1873); -t OPetri Kr. 198 (c. 1540) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); jfr FÖRTJÄNST.
I. få vederlag l. ersättning l. vinst o. i därtill anslutna bet.
1) (numera bl. i högre stil, föga br.) (ss. vederlag l. lön för vad man gjort l. för det sätt på vilket man uppfört sig o. d.) förvärva l. vinna l. skörda l. få (ngt, i allm. ngt godt l. behagligt); stundom med tillfogat refl. indirekt obj.; förr äv. med subj. betecknande förtjänstfull handling l. välförhållande o. d.: bereda l. skaffa l. inbringa (ngn ngt). Om arffuodelen förtienes genom laghen, så wore thet icke giffuit genom lyfftet. Gal. 3: 18 (NT 1526). Besök .. the siuka, så skal tu förtiena tigh alles ynnest. Schroderus Comenius 906 (1639). (Lidéns) skrifter äro icke af beskaffenhet, att åt författaren förtjena ett rum i akademien. Crusenstolpe Mor. 2: 374 (1840). Att vägra förlikning med Antikrist, / Det var att himlen förtjena. Snoilsky 4: 79 (1887; i fråga om G. IV A:s förh. till Napoleon). — särsk. (†) med avs. på ngt ondt. Lärer oss thetta Exempel, hwad Sanningen förtienar för Löhn hoos Werlden, nembligen. Haat. Afwund (osv.). JMatthiæ 1: 39 (1658).
2) i fråga om ekonomisk(t) förvärv l. vinst.
a) med obj. betecknande pänningar l. pänningars värde: (ss. vinst vid försäljning l. på en affärstransaktion l. på rörelse l. yrke l. ss. betalning för l. inkomst av arbetsanställning, tjänst l. mera tillfälligt uppdrag o. d.) erhålla (en summa pängar l. ersättning in natura o. d.), hava (ngt) i vinst resp. i inkomster; äv. abs.: göra sig (god) vinst (på ngt); i sht förr äv. med refl. indirekt obj.; ofta med adverbial inledt av prep. på. Huar tw och kunde bringe vp någre gode embetzmen (dvs. handtvärkare) .. dhå kunde the wisseligen fortijäne her i landett store peninge. GR 11: 249 (1537). Jag hoppas förtjena mig respengar vid Promotionen. Tegnér (WB) 2: 362 (1808). Han förtjenar mycket på brännvinsaffärer. PT 1902, nr 266 A, s. 3.
b) med obj. betecknande dagligt bröd, föda, livsuppehälle o. d.: (gm sitt arbete, sin syssla o. d.) förskaffa sig (sitt uppehälle osv.). GR 16: 579 (1544). Skal ingen .. inkomma (i ”hospitalet”), som så starck är, at han eliest kan förtiena sitt Bröd. Kyrkol. 28: 6 (1686). Prästen å hunn / förtjänar maten me munn. Landsm. V. 5: 239 (1886).
c) (†) abs., med indirekt refl. obj.: skaffa sig inkomster. Frihet att förtjena sig. Chydenius 179 (1765). Porthan BrefCalonius 554 (1799).
3) göra sig värd (ngt) l. förtjänt av (ngt); förvärva sig rätt till (ngt); vara värd (ngt) l. förtjänt av (ngt); hava rätt l. vara berättigad till (ngt), böra få l. hava (ngt); förskylla (ngt). Han förtjänar inte bättre. Gossen förtjänar AB i kristendom. Han förtjänar ett ordentligt kok stryk. GR 1: 161 (1523). Wij synde ganska mykit daghligha, och förtiene icke annat än straff. Cat. 1572, s. B 7 a; jfr Kat. 1878, nr 200. (Det) var ej utan, at Biskopen ju förtiente alt hvad han fick. HSH 16: 363 (1769). Härvid förtjenar anmärkas (osv.). SP 1779, s. 47. Hvarmed har jag förtjent denna godhet? Rydberg Ath. 196 (1859). (Fästmannen) förtviflade om att göra henne (dvs. fästmön) så lycklig, som han önskade och som hon så väl förtjente. Ljunggren Ber. 64 (1886, 1892). Särskild uppmärksamhet förtjäna våra tidningars språk. Cederschiöld Skriftspr. 318 (1897). Strindberg Kamm. 2: 17 (1907). Fehrman OrientK 87 (1920); jfr 4. — särsk.
a) i uttr. förtjäna (ngt) av ngn, gm sitt tidigare uppträdande hava gjort sig förtjänt av (en ovänlighet, dålig behandling o. d.) från ngns sida; vanl. i nekande l. frågande sats. GR 11: 203 (1536). I Qvitos Folk! Jag har ej förtjent detta af Er. Eurén Kotzebue Cora 135 (1794). —
b) (i Finl., fullt br.) i uttr. förtjänar inte, ingen orsak, användt som hövligt svar på en tacksägelse (jfr Bergroth FinlSv. 246 (1917)). Ahlman (1872). Jag får tacka så mycket för besväret. .. — Förtjänar inte! Forssman Aftonl. 12: 20 (1904).
4) [specialfall av 3] teol. om god gärning o. d.: berättiga till l. innebära en fordran på (syndaförlåtelse, rättfärdiggörelse o. d.); äv. pregnant: berättiga till syndaförlåtelse l. rättfärdiggörelse o. d.; i sht förr ofta i uttr. förtjänande orsak [kyrkolat. causa meritoria], om Kristus' lidande o. död ss. berättigande till syndaförlåtelse o. rättfärdiggörelse för den troende människan, o. i uttr. förtjänande gärningar [kyrkolat. opera meritoria]. Gilbertus .. hafwer lärdt, at menniskligh Förskyllan (dvs. förtjänst) förtiente alzintet, vthan Christi Förskyllan allena. Schroderus Os. 2: 656 (1635). (Vi böra icke) anse det (lidande som övergår oss), såsom något förtjänande. KyrkohÅ 1905, s. 222 (1780). Almqvist Herm. 141 (1833). Den förtjenande orsaken till Rättfärdiggörelsen. Norbeck Theol. 83 (1840). Fehrman OrientK 90 (1920).
II. lämna vederlag o. i därtill anslutna betydelser.
1) (†) i det opersonliga uttr. det förtjänar (att göra ngt), det lönar mödan l. det är lönt l. det är skäl, äv.: det är på sin plats (att göra ngt). Swedberg SabbRo 142 (1704, 1710). När en Professor (i Göttingen) läser för 50, 150 à 200 åhörare och får af hvar ifr. 1 till 3 Ducater; så förtjenar det at vara flitig. Porthan BrefSamt. 1: 26 (1779). Beskow Res. 289 (1861).
2) [jfr motsv. anv. av mnt. verdēnen, mnl. o. ä. t. verdienen samt av FÖRSKYLLA (se d. o. 3)] (†) vedergälla l. löna (en välgärning o. d.), ersätta (omak, besvär o. d.), betala (ngt); stundom i uttr. förtjäna ngt med l. om ngn, vedergälla ngn ngt. Sådant wele wij gärna förtiena, förskylla, och til thet bästa ihugkomma. GR 1: 25 (1521). (Landtmarskalken tog avsked av adeln) betackendes dem för den Lydno dhe honom (under den nu avslutade riksdagen) betedt hade, Lofwede sigh sådant om hwar och En att förtiena. RARP 1: 169 (1632). VDAkt. 1655, nr 197.
3) [jfr motsv. anv. av FÖRSKYLLA (se d. o. 3)] (†) sona (ett brott). Tå skal han åth minsto i fremmande Land förskickas, ther sin brott at förtiäna och böta. OrdnJacht. 1647, s. A 4 a.
Särskilda förbindelser (i allm. till I 2): FÖRTJÄNA AV. (†) gm sitt arbete så småningom betala igen (en skuld o. d.). GR 18: 76 (1546). —
FÖRTJÄNA HOP 010 4 l. IHOP04. (i sht vard.) av sina förtjänster spara ihop (ngt). MoB 2: 45 (1792). —
FÖRTJÄNA SIG TILL. (†) gm sina inkomster förvärva (ngt). Sombliga hafwe arfft, kiöpt eller förtiänt sig till Godz och Gårdar, ther the hafwa hafft theras Vppehälle uthaff. Brahe Oec. 54 (1581).
Spoiler title
Spoiler content