SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRTRETSAM förtre4t~sam1 l. fœr-, i Sveal. äv. 03~2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av FÖRTRET l. FÖRTRETA]
1) (†) svår, besvärlig; jfr FÖRTRET 2 b β. Ekblad 151 (1764).
2) (föga br.) förtretlig (se d. o. 5). Åh! / Ni är förtretsam, som det vänder (dvs. tyder saken) så. Franzén Skald. 5: 16 (c. 1800, 1836). Ossian-nilsson (f. 1875) enl. SoS 1918, s. 221.
3) (†) förtrytsam, harmsen; anträffat bl. i avledn. FÖRTRETSAMHET.
Avledn.: FÖRTRETSAMHET, r. l. f. (†) till 3: förtrytsamhet, förtrytelse; harm. Hans blick .. tillkännagaf .. en hemlig förtretsamhet. Almqvist GMim. 3: 206 (1842).
Spoiler title
Spoiler content