publicerad: 1928
FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 a) FÖR-TRÄLA, v. -ade. [jfr d. fortrælle; till TRÄL] (†)
2) i p. pf.: kuvad, förtryckt, förslavad. Det tröga och förträlade folket (i en förfallen stad i Palestina). Wallin Bref 147 (1847). —
-TRÄNGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1, -ning (se avledn.). [liksom d. fortrænge efter mnt. vordrengen l. t. verdrängen. Ordet synes efter c. 1650 hava kommit ur bruk, men har från o. med c. 1800 åter kommit till anv. gm inflytande från t.]
1) (numera i sht i fackspr.) till II 1 a ε: undantränga, uttränga, borttränga; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Segendess them haffwe honom .. en ytthermera förtrengdt j fraa sin reth. GR 3: 178 (1526). RARP 2: 32 (1633). Helgd vare ryktet Tänkarn har! / Hans forskning villorna förtränger. Tegnér (WB) 1: 126 (1804). Pelasgerna, som förträngde Siculerna ur dessa nejder. Atterbom Minn. 438 (1818). Bruna råttan har på så många ställen .. förträngt den svarta. Quennerstedt KampTillv. 58 (1899). För dessa, dels obemärkta och undanskymda, dels värkligt förträngda själsfenomen bibehålla (vi) termen undermedveten. Gadelius Själsl. 1: 71 (1921). jfr O-FÖRTRÄNGD. särsk. (†) apot. perkolera, deplacera (se d. o. 1 d). Nyblæus Pharm. 397 (1846).
2) (†) till II B: bringa i trångmål l. betryck, undertrycka, förtrycka. GR 11: 327 (1537). Hwar och en är benägen at förtryckia och förträngia then andra. Fosz 172 (1621). Agardh BlSkr. 2: 205 (1846).
Avledn. (till FÖR-TRÄNGA, v.1 1): förträngning, sbst.1, r. l. f. Klint (1906). Det Freudska begreppet ”förträngning”, som förutsätter en undermedveten sfär, dit affekten event. den affektbetonade komplexen förtränges. Gadelius Själsl. 3: 303 (1922). jfr BESITTNINGS-FÖRTRÄNGNING. särsk. (†) apot. till FÖR-TRÄNGA, v.1 1 slutet. Nyblæus Pharm. 268 (1846). Dalin (1852; med hänv. till urträngning). —
(II B) -TRÄNGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -ning o. -sel, se avledn. (i sht i fackspr.) göra trång l. smal l. trängre l. smalare, tränga ihop, (helt l. delvis) tillstoppa; i pass., ngn gg refl.: bliva trång l. trängre osv.; särsk. i p. pf.: smal, hopträngd; numera i sht med avs. på öppning l. rör l. kanal o. d., i sht förr äv. i allmännare anv.; i p. pf. äv. om sådant som sammanhänger med förträngning av en öppning o. d. (Den breda vägen) förlorar omärkligen sin släta och jemna yta, blir stenig och brant, slingrar sig förträngd mellan stela klippor och ofruktbara kärr. Wallin 1Pred. 2: 138 (c. 1830). Ofvanför det förträngda stället blir strupen vanligtvis utvidgad. Lundberg HusdjSjukd. 349 (1868). Om man förtränger njurvenen, .. minskas njurens utsöndring. SvSpörsm. 10: 6 (1893). I (orden) två och kvast, där v skiljer sig från f endast genom en mera förträngd artikulation och i följd därav mera hämmad luftström. Bergqvist Dövst. 156 (1911).
Avledn.: förträngning, sbst.2, r. l. f. Collin Ordl. (1847; under koarktution). Alla fasta delar (i en dammbyggnad) måste .. så anordnas, att de icke vålla nämnvärd förträngning af tvärprofilen eller försvåra genomfarten. 2UB 9: 393 (1905). särsk. konkret: trång l. smal del (av en öppning o. d.); äv.: abnormt ringa vidd (av öppning o. d.). Förträngningar i Eustachiska kanalen tillkännagifva sig endast genom den åtföljande döfheten. TLäk. 1834, s. 348. LoW Inl. 9 (1911). jfr BÄCKEN-FÖRTRÄNGNING.
förträngsel, r. l. f. (†) förträngning (se FÖRTRÄNGNING, sbst.2 slutet). Förträngseln i matstrupen. LGBranting 3: 57 (1851). —
(II B) -TRÄNGTAN. (†) längtan, åtrå. Wij haffue ther så stoor fortrenckten effter. GR 12: 248 (1539). —
(II 3) -TRÖGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till TRÖG] (numera knappast br.) göra trög, göra långsam; förr äv.: fördröja. LBÄ 5—6: 20 (1797). Om .. nyttiga sanningars utspridande någon gång förtrögas, (så osv.). EconA 1807, febr. s. 101. Sommarvärmens förtrögande inflytande. Socialdem. 1892, nr 186, s. 2. Östergren (1924; angivet ss. förekommande i skriftspr. o. sälls.). —
1) till FÖRTRÖSTA 1: bistånd, hjälp; jfr FÖRTRÖSTNING 1 b. Huadt hiälp och fortröst hanss nådis högmectighet (dvs. Fredrik I av Danmark) må sig visseliga til forlåta moth konung Cristierns och hans partijs öffuerfal. GR 4: 378 (1527).
2) till FÖRTRÖSTA 2: utfästelse, löfte; garanti. Commissarier .. som hade maneer medh krijgzfolcket at handla, och gifwa dem förtröster på theras rester. Widekindi KrijgH 537 (1671).
3) till FÖRTRÖSTA 3: förtröstan, tillförsikt. En sådana fortröst haffuom wij till gudh genom Christum. 2Kor. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1541: tröst; Bib. 1917: tillförsikt). OPetri 2Post. 203 b (1530).
Spoiler title
Spoiler content