SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BESITTNING besit4niŋ, i Sveal. äfv. 032 (besi´ttning Weste; bes`ittning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar ((†) -ninges (gen. sg.) 3 Mos. 14: 34 (Bib. 1541), 5 Mos. 2: 12 (Därs.)).
Ordformer
(-sethn-, -settn- G. I:s reg. 1: 48, 86 (1523))
vbalsbst. till BESITTA. jfr ARFS-, FASTIGHETS-, JORD-, KAPITAL-, KRONO-, LAND-, LIFSTIDS-, LÄNS-, ODAL-, PRIVAT-, RÄTTIGHETS-, SAK-, SAM-, SERVITUTS-BESITTNING m. fl. — särsk.
1) till BESITTA 6.
a) [jfr t. in besitz nehmen, im besitz sein, in den besitz treten o. d., fr. se mettre en possession de quelque chose o. d.] abstr.: förhållande(t) att besitta (ngt). Hafva l. taga något i besittning. Komma l. sätta sig i besittning, vara i besittning af ngt. Laglig och rättmätig l. olaglig och orättmätig besittning. Oklandrad, okvald besittning. G. I:s reg. 1: 27 (1521). (Jag) skal giffua tigh och tinne sädh .. thet hela landet Canaan til ewigh besitning. 1 Mos. 17: 8 (Bib. 1541; Vulg.: daboque .. in possessionem, Luther: geben .. zu ewiger Besitzung). (Danzigs invånare) skulle .. Putske (dvs. staden Putzig) .. medh thess heela Woywodskap taga i besittning. N. Av. 5 juni 1656, nr 1, s. 4. The som hafwa af sine Herrar och Hussböndher någhon gårdh .. till besittningh och bruuk förwärfwat. RARP 6: 160 (1657). Thet är med rättwisan enligit, at then som wärckeligen besitter en ägendom, bör bibehållas wid besittningen, til thesz en annan wijst, at han har bättre rätt. Nehrman Inl. t. jur. civ. 127 (i handl. fr. 1688). Tvista män om jord och gods å landet, ehvad thet är om ägande rätt, besittning och nyttjande .. eller åverkan. RB 10: 14 (Lag 1734). När I träden uti besittning af det, som andre förvärfvat Eder. Höpken 1: 184 (1753). Preussens förkofring giör Pommerns besittning för Sverige osäker. Dens. 2: 283 (1756). (Rikets herrar) satte sig (under Kalmarunionen) omsider i besittning af hela Riksstyrelsen. Botin Utk. 570 (1764). Att hvar och en lemnas i ostörd besittning af hvad honom tillkommer. Leopold 4: 121 (c. 1820). Den späda hand, hvars tryggade besittning / Min drömda himmel var. Stagnelius 2: 231 (1821). Besittning (är) antingen Egentlig d. v. s. Besittning af ett kroppsligt ting (Possessio Corporis) eller Oegentlig d. v. s. Besittning af en rättighet (P. Juris, qvasi Possessio). Schrevelius Civ. 2: 4 (1847, 1857). Carl den Store .. arbetade för att sätta kyrkan i besittning af ifrågavarande .. rättighet. Strinnholm Hist. 3: 266 (1848). Huru obetydliga de här ifrågavarande Ostjakers renhjordar äfven äro, så anses dock deras besittning för en stor rikedom. Castrén Resor 1: 315 (1852). Det val, genom hvilket Krysanteus stannat i besittning af sitt embete. Rydberg Ath. 475 (1859, 1866). Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer och det man i besittning hafver. SFS 1864, nr 11, s. 86. Därs. 1881, nr 17, s. 1. Det är med fosterlandet som med helsan: så länge vi hafva dem i oqvald besittning, vårdslösa vi dem gärna. E. H. Tegnér i 3 SAH 5: 7 (1890). Både egande- och nyttjanderätten kunna vara såväl förenade med som skilda från den faktiska besittningen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 6 (1891). jfr: Egenteligen är besittning icke något juridiskt begrepp; ty dermed menas icke annat än det factiska Herraväldet öfver ett ting. Schrevelius Civ. 1: 205 (1844, 1851). — särsk.
α) i numera mindre br. förb. o. uttr. (Kristiern II) wore kommen till rikisins besitning. G. I:s reg. 1: 28 (1521). (Gud) loffuadhe honom (dvs. Abraham), ath han skulle honom thet (dvs. landet Kanaan) geffua j besittning. Apg. 7: 5 (NT 1526; Vulg.: dare illi eam in possessionem). Den som har Augmentshemmanet på besitning. 2 RARP 2: 354 (1723). Ther tvist är om besittning å bergsmans hemman. RB 10: 17 (Lag 1734). (Hemmansåbon å hospitalshemman o. hans barn skola) vara berättigade, at vid besittningarne blifva bibehållne. Publ. handl. 9: 356 (1770). Du kan lefva .. oantastad i dina besittningar. Wallin 2 Pred. 2: 262 (1817). Vilhelm af Oranien .. hade fredligt tagit besittning af kungliga palatset i London. Carlson Hist. 4: 400 (1875) [jfr eng. take possession of, fr. prendre possession de]. Grefvinnan Juliana satt ingalunda i okvald besittning af .. sin hopsmälta egendom. E. C. Tegnér Sv. bild. 281 (1896). (†) Innehafvarne (af hospitalshemman) måge derå njuta en rolig (dvs. lugn l. ostörd) besittning. Publ. handl. 8: 496 (1766).
β) till BESITTA 6 e. (Hermione) fann i dess (dvs. sin fägrings) besittning en vink att blifva den värdig (gm sin själs förädling). Rydberg Ath. 153 (1859, 1866). I besittning af betydlig allmän bildning, invaldes S. (i Vetenskapsakademien). Cronstedt Åm. i VetA 1895, s. 18. Den aflidne var i besittning af en alldeles ovanlig arbetsförmåga. PT 1896, nr 249, s. 3. ”Den vördade åldringen är ännu i full besittning af sina själsförmögenheter”. Cederschiöld Skriftspr. 319 (1897; anfördt ss. ex. på stereotypa uttr. i tidningsnotisernas normalprosa).
b) konkret: egendom; i sht landområde (som innehafves af ett folk, en stam o. d.), jordegendom. Wester vth och södher vth skal hans (dvs. Naftalis) besitning wara. 5 Mos. 33: 23 (Bib. 1541; Luther: wird sein Besitz sein). Boning, besittning eller rummet ther man boor. Lex. Linc. (1640, under habitatio). Nu, när omsider du (dvs. Odysseus) ländt till hem och besittning. Johansson Hom. Od. 22: 231 (1845). 4 Mos. 27: 4 (öfv. 1904). — särsk.
α) landområde som ligger mer l. mindre aflägset från det land (”moderlandet”) under hvilket det lyder, lydland; stundom: koloni; oftast i pl. Främmande, utländska, stora, vidsträckta besittningar. Möller (1790). De Engelske Besittningarne i Väst-Indien. Bligh 1 (1795). Utländsk Besittning: den lilla vestindiska ön Barthelemi. Palmblad Geogr. 104 (1835, 1851). Sveriges fordna besittningar i Tyskland. Almqvist (1842).
β) oeg. Ägandet af tron på ett annat lif är en andlig besittning; och de andliga besittningarna, hvad jag har inom mig själf, det är mer än alla yttre ägodelar. Rudin Odödl. 5 (1903).
2) (†) besuttenhet (i konkret bem.). (Egendomsdel) som .. utgör 2:ne besittningar. J. af Nordin i Econ. annal. mars 1807, s. 34.
3) (nästan bl. i religiös stil, föga br.) till BESITTA 8. Borg Luth. 1: 388 (1753). Berättelser kringfördes om djefvulens besittningar, grasseringar, utdrifningar. Leopold 3: 164 (1798, 1816). Ternström Roos Pred. 129 (1845).
Ssgr (till 1): BESITTNINGS-ANSPRÅK030~20 l. ~02. Lindfors (1815). Cavallin (1875).
-BEGÄR~02. Strandberg 1: 345 (1862).
-BREF~2. (numera knappast br.) jfr -INSTRUMENT. Bunge Præs. i VetA 1775, s. 13. Förr än Besittnings-bref på Kronohemman utfärdas, bör Landt-Räntmästarens .. Quittence å den derföre .. utsatte afgift företes. Kungör. ang. Vadstena krigsmansh. 4 juni 1811, s. 3. —
-FÖRMÅN~20 l. ~02. rättslig förmån som är en följd af besittning. Hahnsson (1884).
-FÖRTRÄNGNING ~020. (knappast br.) utträngande från besittning. Våldsam besittnings förträngning. Biberg 3: 304 (c. 1823).
-HAFVARE~200. jfr -INNEHAFVARE. Besittnings-hafvaren af et Hemman skal svara för Räntan deraf. Publ. handl. 4: Reg. Q 3 a (1754).
-HEMMAN~20. = BESITTNINGSRÄTTS-HEMMAN. 2 RARP 2: 373 (1723). NF (1877).
-HERRE. (†) Satan öfwerwan thenna werldennes besittnings herra Adam. Swedberg Sabb.-ro 1521 (1688, 1712).
-HÄFD~2. (föga br.) gm häfd vunnen besittningsrätt. I Verden .. förbättrades landböndernas besittningshäfd nästan till själfäganderätt. Hjärne K. XII 31 (1902).
-INNEHAFVARE~00200. jfr -HAFVARE, -MAN, -ÄGARE. Strinnholm Hist. 2: 228 (1836).
-INSTRUMENT~102. (numera knappast br.) jfr -BREF. Besittningsinstrumenter, geometriska Chartor .. med hvad mera, som för Nybyggens anläggande fordras. SFS 1830, nr 2, s. 37.
-JORD~2. Hahnsson (1884).
-KREDIT~02. (föga br.) nat.-ekon. kredit som beviljas en person i hans egenskap af besittare af jordegendom. ”Crédit foncier” (”grundkredit” = köp- eller besittningskredit). J. Leffler i Ekon. samh. 2: 153 (1895).
-MAN~2. (föga br.) jfr -INNEHAFVARE. Lagerbring Hist. 1: 83 (1778, 1784).
(1 b α) -MYNT~2. (föga br.) num. mynt från ngn (af Sverges forna utländska) besittning(ar). NF (1877).
-OMRÅDE~020. Israels barns besittningsområde. 4 Mos. 35: 8 (öfv. 1904).
(1 a) -RÄNTA. (†) afgift som jordägare uppbär af åbo osv. för besittning af hemman o. d. 2 RARP 5: 436 (1727).
-RÄTT, se d. o. —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. (numera mindre br.) besittningsrätt. Publ. handl. 4: 2849 (1749). Åboernes långvariga och säkra besittningsrättighet. G. Adlersparre i LBÄ 1: 70 (1797). Besittningsrättigheten å Säterijord. Ad. prot. 1800, s. 508.
-SKYDD~2. jur. Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. Landtmanson (1863; boktitel). Eschelsson Besittn. 238 (1904).
-STÖRANDE ~200, n. jur. Landtmanson Comm. poss. 6 (1863). Eschelsson Besittn. 237 (1904).
-STÖRARE~200. jur. Eschelsson Besittn. 1 (1904).
-TAGANDE ~200, n. handling(en) gm hvilken en person tager ngt i besittning. Egenmägtiga besittningstaganden af Statens regala rättigheter. Biberg 3: 315 (c. 1823). Besittningstagande af ett nytt land. Geijer II. 1: 147 (1825). Besittning förvärfvas (stundom) af ett ting, som icke förut varit i någons Besittning, eller emot den förre Besittarens vilja. Då kallas Besittningstagandet occupation. Schrevelius Civ. 2: 5 (1847, 1857). Besittningstagandet af Tönningen. Oscar II i VittAH 25: 76 (1863, 1867). PT 1903, nr 71 A, s. 2. jfr IBESITTNINGS-TAGANDE.
-TAGARE~200. Dalin (1850). Redan mycket tidigt i mänsklighetens utvecklingshistoria framträda .. såsom viktiga ”eganderättsprinciper” dels den förste besittningstagarens rätt, dels arbetets rätt till sin produkt. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 54 (1891).
-TID~2. jfr -ÅR. Abrahamsson 399 (1726). En besittningstid af mindst 15 år .. anser jag böra Landtbo .. förbehållas. Ad. prot. 1800, s. 249. Ill. Sv. 1: 397 (1873, 1882).
-TRYGGHET~20 l. ~02. G. Adlersparre i LBÄ 14—15: 122 (1798).
-ÅR~2. jfr -TID. Besittnings- och frihetsår å odlingsmark. SFS 1855, nr 90, s. 13.
-ÄGARE~200. (numera knappast br.) jfr -INNEHAFVARE. Publ. handl. 1: 689 (1727; i fråga om officersboställen). Boställen värderas efter samma grunder, som Hemman i allmänhet ..; Men om de öfverlåtas till Besittnings-Ägaren, kommer Köpesumman, att .. öka Hemmanets värde. Sv:s R:s ständers bevilln. 1818, s. 49.
Spoiler title
Spoiler content