publicerad: 1928
FÖRTUNNA förtun4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtu´nna Weste; förtùnna Dalin), äv., numera bl. i bet. 1 a, FÖRTYNNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ELSE o. -ING, se avledn.
Ordformer
(-tunn- 1682 osv. -tynn- 1561 osv.)
Etymologi
[jfr d. fortynde, t. verdünnen; jfr FÖR- II 3 med anm. sp. 2318 samt TUNN o. TUNNA, v., göra tunn. Med avs. på formen -tynn- jfr TYNN, tunn]
1) (i sht i fackspr.) i fråga om tjocklek: göra (ngt) tunt l. tunnare, göra (ngt) mindre tjockt. VetAH 1778, s. 123. En gammal ringklocka begagnas .. ofta sålänge, att den blir genom nötning å slagen mycket förtunnad. Brunius Resa 1838 193 (1839). Innan .. (skinnet) påsättes (boken), måste kanterna förtunnas, d. v. s. skärpas. Key Amatörbokb. 63 (1916). — särsk.
a) sjöt. efter hand nedifrån uppåt minska tjockleken av (t. ex. spanten i ett träfartyg).
b) (†) i p. pf. ss. adj.: (småningom) avtagande i tjocklek, avsmalnande. Marklin Illiger 24 (1818). Kolonnernas skaft äro .. runda och uppåt förtunnade. Brunius Metr. 41 (1854).
2) i fråga om täthet.
a) (mindre br.) göra (ngt) glest l. glesare; numera vanl. i pass. med intr. bet.: bliva glesare, glesna; i p. pf. stundom ss. adj.: glesnad, gles. (Den starka hettan o. torkan i juli 1756) tvingade och förtunnade den så sehnt för den långa vårens skull utsådde vårsäden. GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 164. Förtunna en skog. Lindfors (1815). Slutligen förtunnades den tjocka tallskogen. Sparre Frisegl. 1: 69 (1832). Prinsen (hade) .. tagit af hatten och torkat svetten ur sitt förtunnade hår. Strindberg NSvÖ 2: 116 (1906). — särsk. med avs. på samling av personer, i sht (led i) truppstyrka: komma att smälta ihop, decimera, resp. i pass. med intr. bet.: glesna, smälta ihop, decimeras. Lederna af Konungens här började att förtunnas. Strinnholm Hist. 1: 456 (1834). De långvariga krigen förtunna befolkningen här på Seland. Sparre Stand. 116 (1847). Striden blev hård bland det förtunnade manskapet. Heidenstam Svensk. 1: 107 (1908).
b) (i sht i fackspr.) med avs. på luft l. annan gas l. ngt medium av liknande slag: minska massan (av luft osv.) i förh. till omfånget; motsatt: förtäta. RelCur. 305 (1682). Ljungquist PVetA 1752, s. 26. Föraren kan medelst å lokomotivet placerade apparater antingen förtunna eller sammanpressa luften i bromsinrättningen. Lundberg Lok. 224 (1902). Förtunnade ångor af terpentinolja. 2NF 28: 943 (1919). jfr (†): När Krut uti et Stycke itändes, så förtynnas den uti krutet varande Luften. Triewald Förel. 1: 135 (1728, 1735). — särsk. i p. pf. oeg., om rum: i vilket luften förtunnats; i ssgn LUFT-FÖRTUNNAD.
c) med avs. på moln l. dimma l. rök o. d., stundom mörker: göra mindre tät; stundom övergående i bet.: skingra; i sht i pass. med intr. bet., ngn gg refl.: bliva mindre tät osv. (Molnet) förtunnade .. sig snart alltmer. Almqvist DrJ 492 (1834). Wennerberg 3: 222 (1883). Mörkret förtunnades för blicken, och han såg, att det var en kvinna. Hallström Than. 160 (1900). — jfr (†): Hoppet, som, likt det matta månskenet, här och der förtunnar skuggorna. Lehnberg i 1SAH 2: 299 (1788, 1802).
d) med avs. på (mer l. mindre) flytande ämne: göra mera lättflytande; i sht i fackspr. äv.: utspäda, blanda upp; i p. pf.: utspädd. VetAH 1753, s. 297. Ren Honung förtunnas med en tredjedel godt vin. Fischerström 1: 712 (1779). Förtunnad svafvelsyra. SKN 1841, s. 81. (Slemmet) förtunnas af alla salta äfvensom skarpa och sura saker. Odenius 2Celsus 125 (1906).
3) bildl. (vanl. med anslutning till 2 b o. d): beröva (ngt) dess egentliga innehåll l. ”kärna” l. styrka o. d., försvaga, komma att förblekna. Ödmann StrFörs. II. 2: XIV (1803). Den absoluta Förnuft-ideen, .. långt från att vara ett verkligt Absolutum, är blott ett till det allrayttersta förtunnadt Abstractum. Atterbom PhilH 479 (1835). (Neologien) aflägsnade ur kristendomen alla mysterier och förtunnade den till en allmänlig, filantropisk och känslosam sedelära. NF 11: 974 (1887). — (†) Genom samma anslagh bleff fiendeners macht icke litet förtynnadt och affbreckt. Svart G1 64 (1561).
Avledn.: FÖRTUNNELSE, r. l. f. [jfr d. fortyndelse] (†) Lind (1749). särsk. till 2 b, konkret. (Kometsvansen) är en förtunnelse af Cometens dunstkula. Wåhlin Bastholm 19 (1791). —
FÖRTUNNING, äv. (numera bl. i den mot FÖRTUNNA 1 a svarande bet.) FÖRTYNNING, r. l. f. [jfr d. fortynding] särsk.
1) (i sht i fackspr.) till 1. Hwasser SmSkr. 1: 271 (1839). Sliktning .. (är) en behandling af garfvadt läder för dettas utjämning eller förtunning. 2NF 25: 1452 (1917). särsk.: avsmalnande; jfr FÖRTUNNA 1 a o. b. Mellanskeppets södra långmur är å insidan på det närmaste lodrät, men dess norra har genom förtunning uppåt fått å insidan stark utåtlutning. Brunius Metr. 84 (1854).
2) till 2.
a) (i sht i fackspr.) till 2 b. Serenius EngÅkerm. 128 (1727). Fock 1Fys. 164 (1853). Björling Sol. 15 (1869). Vid den longitudinella svängningsrörelsen består en våglängd af en förtätning och en förtunning. 2NF 32: 1274 (1921). jfr LUFT-FÖRTUNNING.
b) (i fackspr.) till 2 d; äv. konkret: utspädning, blandning. VetAH 1792, s. 84. Förtäres alkohol i stark förtunning med vatten, .. så ingår den hastigt i blodet. Hallin Hels. 1: 208 (1885). För att arbeta någorlunda säkert efter platträkningsmetoden (vid undersökning av mjölks bakteriehalt) må man af mjölken eller de däraf framställda förtunningarna aldrig använda mindre än 0,5—1 cm3. LAHT 1912, s. 600.
Ssgr (i fackspr.): förtunnings-grad. särsk. till FÖRTUNNING 2 a. Kulan (dvs. ballongen) upstiger med förtunnad luft, och .. dess mer eller mindre stigning beror af förtunnings-graden. GT 1788, nr 122, s. 3.
-medel. särsk. till FÖRTUNNING 2 b. ÖoL (1852). Linolja användes hufvudsakligen såsom förtunningsmedel för målarefärger. TT 1871, s. 102.
Spoiler title
Spoiler content