SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRVANA, v., sup. o. p. pf. n. -at.
Etymologi
[jfr sv. dial. förvana, förstöra; till FÖR- II B o. ett i sv. icke uppvisat verb vana, motsv. isl. vana, förminska, fördärva; jfr VAN- o. (FÖR)VANSKA]
(†) fördärva, förstöra. Alle Belätter .. wordo them ifrån taghne och ifrån förde. Elliest wardt thesz förvthan intet rördt eller förwaanat. Schroderus Liv. 640 (1626; lat. violatum). ÅngermDomb. 22/8 1631, fol. 47. (Den för trolldom anklagade ville) ingalunda bekänna sigh någon fremmande boskap hafwa molkat eller förwahnat. BtFinlH 2: 261 (1666).
Spoiler title
Spoiler content