publicerad: 1928
FÖRVANDLA förvan4dla l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förva´ndla Weste; förvànndla Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, KyrkohÅ 1911, MoA. s. 134 (1669)), -ING (se d. o.), -ARE (tillf., Schroderus Os. III. 2: 90 (1635), Hallström Than. 58 (1900)).
Ordformer
(-vand- 1521 osv. -van- 1527—1673)
1) giva (ngn l. ngt) en annan gestalt l. form l. ett annat utseende l. annan beskaffenhet; omgestalta, (helt o. hållet) förändra; omskapa, förbyta, omdana; numera i sht i fråga om en genomgripande förändring som sker liksom i ett sammanhang l. på ett övernaturligt sätt; äv. ss. dep. l. (numera i sht i högre stil) refl.: byta gestalt l. form osv., förändra sig, förbytas; växla; äv. bildl. Wedh han badh wort hans ansikte förwandlat, och hans clädhebonat hwijt och skijnande. Luk. 9: 29 (NT 1526). Iagh weet .. Huru årsens tijdher sigh förwandla. Vish. 7: 18 (Bib. 1541; öv. 1792: omväxla). Antingen thet stilleståndet skeer på 50 eller 30 åhr, så kan thet vara lijka, ty innan then tijden kan myckit förvandlas. RP 5: 92 (1635). Han tänkte med smärtsamt vemod, huru olika allt omkring honom nu föreföll, huru förvandlad han sjelf var. Knorring Ståndsp. 2: 137 (1838). Hans små runda lemmar lågo icke upplösta, som döden genast förvandlar dem. Hallström Than. 42 (1900); jfr d. Vad som icke förvandlar sig, det torkar i förtid och dör. Heidenstam Vad vilja vi? 6 (1914). — jfr VOKAL-, ÅTER-FÖRVANDLA samt O-FÖRVANDLAD. — särsk.
a) i förb. med prep. till l. (i sht förr o. företrädesvis i skriftspr.; jfr dock γ) i jämte ett efterföljande substantiv som betecknar resultatet av omvandlingen; byta ut (ngt mot ngt av annat slag). Det moderna nöjeslivet förvandlar ofta natten till dag. GR 1: 22 (1521). Iagh skal förwandla theras ångest j glädhe. Jer. 31: 13 (Bib. 1541). Efter några dagars förlopp förvandlade denna lilla Masken .. sig i en mörk-brun Puppa. VetAH 1740, s. 466. I fall ej så mycket säd förvandlades till bränvin, så skulle vi derpå till och med hafva öfverflöd. Palmblad LbGeogr. 98 (1835). Användes 2 at. svafvelsyra, så förvandlas allt kalit till surt svafvelsyradt kali. Nyblæus Pharm. 423 (1846). Hatet emot den fallne konungen förvandlade sig i tillbedjande vördnad. Svedelius Norge 139 (1866). Fafne förvandlade sig till en orm och rufvade öfver sin skatt. NF 13: 831 (1889). Arbetet förvandlas till värme. Moll Fys. 2: 54 (1898). — särsk.
α) mat. i fråga om transformering av ett matematiskt uttryck till ett likvärdigt annat l. reducering från en sort till en annan. Om det vore begärt at förvandla equationen .. uti en annan. Palmquist Alg. 3: 29 (1749). Desse (127200 kubikalnar) förvandlade til famnar, göra 4711 1/9 Cubic famnar. Marelius PVetA 1771, s. 16. Ett vanligt bråk förvandlas till decimalbråk .. genom att dividera täljaren med nämnaren. Hallgren LbRäkn. 121 (1913).
β) i sht jur. i fråga om utbyte av ett straff mot ett annat. Det har i sednare Tider blifvit en Stats-maxime, som månge Regenter antagit, at minska Dödsstraffen och förvandla dem i Lifstidsfängelse och arbete. Lanærus Försök 116 (1788). Saknas hos den, som blifvit till böter fäld, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas till fängelse. SFS 1884, nr 21, s. 1.
γ) i fråga om att omsätta varor i pänningar l. omvändt; förr äv. i fråga om att omsätta varor i andra varor. Samme vår spannemåle, så och andre våre varur .. i salt, cläde .. och andre gode varur .. förhandle och förvandle. GR 20: 188 (1549). Hvad rötter och annat som eij till N. Herrens huushåll oumgengel(igen) tarfvas skall bli förvandlat i p(ännin)g(ar). ÅgerupArk. Brev 14/10 1742. Pengarna förvandlades straxt i kaffe, socker och öl. Strindberg Hafsb. 231 (1890). Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i penningar förvandlas. SFS 1895, nr 65, s. 18.
b) (†) i vissa uttr. o. förb. där det i allm. icke är fråga om ngn fullständig omvandling l. där det är fråga om en förändring i visst angivet syfte l. på grund av vissa omständigheter: ändra, göra en ändring (i l. av ngt), ombilda. (Skrymtarna) förwandla theres ansichte, ath the skola synas för menniskiomen fasta. Mat. 6: 16 (NT 1526; Bib. 1917: vanställa). Therföre haffue wij med them relaxeradt och foruanlad then vesteras beslutning och ordinantia. GR 4: 320 (1527). (Henrik III) satte Biscop Suitger af Bamberg til Påwe, hwilkens nampn blef förwandlat, och kallat Clemens then andra. Schroderus Sleid. 149 (1610). Min kind af hetta brann, och jag förvandla hyn, / När hans beröm lopp uti byn. CIHallman 258 (1778). — särsk. i fråga om ändring av en urkund o. d. GR 5: 177 (1528). Szame dag sattis Oluff .. j Stadhens göme För thz han hade Förwandladh Kon: Mttz w:n: h(er)ris breff. SthmTb. 21/11 1547, fol. 57. Gudz Ord moste aldeles blifwa oförandradt, och icke til en prick eller bokstaff något thervthi förwandlas, vtheslwtas eller tilleggias. L. Paulinus Gothus ThesCat. 11 (1631). Eij (må) .. någon gammal Lag .. förwandlas, ändras eller afskaffas. RF 1720, § 4.
c) (†) i fråga om översättning. GR 6: 144 (1529). Han (dvs. Gustav Vasa) haffuer .. fförwandlath messona paa swenska at monga i stocholm oc ther oppe j landet göra ther stort gabbiilse wtaff. Därs. 358.
d) (i vitter stil) ss. dep., i fråga om omvandlingen av människans kropp efter döden; ofta eufemistiskt för: förmultna, förruttna. Juslenius 267 (1745). Sander Ros 155 (1876). En menniska lefver i dag. Efter en liten tid dör hon bort. Då förvandlas hennes kropp. Topelius Lb. 1: 12 (1891; uppl. 1860: multnar).
e) (†) refl., om dryck: icke hålla sig, taga skada. Hwar thet eliest icke hade waret på then tijdh vthi Rötemånaden, så at dryckerne hade sig förwandlet, effter han hade så länge warit i siön. Tegel G1 2: 316 (1622).
2) [eg. specialfall av 1] (numera bl. jur.) gm överlåtelse av ett l. annat slag bringa (ngt) i andra händer än det förut varit; ofta övergående i bet.: avyttra, föryttra; äv.: gm konsumering l. omarbetning åstadkomma att ngt som funnits i ngns ägo icke längre finnes där. Kyrkiegodsens Förwandlande, som skedde föruthan Biskopens Minne, bleff förbudit. Schroderus Os. 2: 514 (1635). Hvad Hospitals-Hjonet äger, tilfaller Hospitalet, och efter hans död förvandlas vid ansvar för Syslomannen. InstrSeraphGill. 28/4 1791, § 6. Vad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till, det skall först uttagas ... Är detta förvandlat och ej i behåll; gånge därmed som i 16 § skils. SFS 1920, s. 1007. (†) (Sv.) Förvandla actier o. d. (fr.) fondre des actions etc. Weste (1807). — särsk.
a) (†) byta ut (ngt mot annat av samma slag), göra ombyte av (ngt), ömsa. Ther forvandlade hans naadh raadhet, och sporde .. borgarene til, hvilka the ville haffva til raadhet i ghen, epter the vaare ey til fredz med them tha i raadzstugune saate. OPetri Tb. 5 (1524). Renser idher, och förwandler idhor klädher. 1Mos. 35: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: byten om). Ingen Mästare må understå sig att förwandla den Vll, som han af Förläggiaren bekommit. Stiernman Com. 4: 1202 (1688).
b) (†) med avs. på slottsloven l. slott l. dyl.: överflytta, överlåta. Saa snart j hören och spörien ath Stokholm ær oss förwandladt oc oplatit. GR 1: 80 (1523). Tå han lågh på sinne sottaseng, förwandladhe han slotzloffuonar in vppå sina brödher. OPetri Kr. 277 (c. 1540).
3) [eg. specialfall av 1] (†) med avs. på missförhållande o. d.: avhjälpa, avskaffa, rätta. För huilka brister han (dvs. Gustav I) och thå rikesens regimente öffuergiffua aktat hade, om thå ecke hade vdtloffuat varit, att the skulle förwandlas. GR 5: 6 (1528). Därs. 18: 32 (1546).
4) (†) flytta, förflytta. Ath then herredag nw forwandlath ær j fraa Arboga .. och tiil westherars. GR 2: 81 (1525). Willie wij och att thu besteller med the Knechter som liggie på wåre Slott och gårder, att the motte blifwe förwandlede, och icke för länge ligge på en städ. Därs. 18: 116 (1546). BtFinlH 2: 144 (1559).
Avledn.: FÖRVANDLIG, adj. (-wande- 1566 (: oförwandeliga)—1608) (föga br.) till 1: som kan förvandlas l. utbytas, förvandlingsbar. Hamb. (1700). Förvandlig i klingande mynt. Östergren (1924; angivet ss. fackspr.). särsk. (†) till 1 b: som kan ändras. Gudh hafwer wäl genom sin guddomliga försyyn och rättferdige rådhslagh bestämbd hwariom och enom sin lijfztijdh, men doch icke så, at han jw kan blifwa förwandeligh. Phrygius MRosengren C 5 b (1608). jfr O-FÖRVANDLIG. —
FÖRVANDLING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content