SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRVANSKLIG (förva´nskelig Weste; förvànnskligg Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(-vanske- 1526 (: förwanskeligheet)1807. -igit, n. Borg)
Etymologi
[till FÖRVANSKA]
(†) — jfr O-FÖRVANSKLIG.
1) motsv. FÖRVANSKA 1 b: förgänglig. Sådana dygder (i Gudi) äre icke förwanskelige. PJGothus Os. 66 (1603). At Cometer icke äro några förwanskelige eller förswinnande Eldzlåghor. L. Paulinus Gothus Com. 4 (1613). Dalin (1852; betecknat ss. förekommande i kyrklig stil o. med hänv. till förgänglig).
2) motsv. FÖRVANSKA 3: föränderlig, ombytlig. Wollimhaus Ind. (1652). Alt, som är til under himmelen blå, / Förvanskligt sig vänder och vrider. JGHallman Vitt. 215 (c. 1735). All hennes frid och goda är ej allenast förgängeligt, utan ock ostadigt och hvar stund förvanskeligit. Borg Luther 2: 39 (1753).
Avledn.: FÖRVANSKLIGHET, r. l. f. (†)
1) till 1: förgänglighet, förgängelse. All iordisk ting förwanskeligheetenne vndergiffne äre. PJGothus Korss A 3 b (1588). Lagerström Bunyan 2: 93 (1727). Dalin (1852; betecknat ss. förekommande i kyrklig stil och med hänv. till förgänglighet).
2) till 2: förändring. Alle ting vnder Himmelen äro ostadighe, och mongehanda förwanskeligheter vnderkastadhe. L. Paulinus Gothus MonPac. 90 (1628). MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 130.
3) fördärv; jfr FÖRVANSKA 1. Twåå alla synd och förwanskeligheet aff. OPetri MenFall C 8 a (1526).
Spoiler title
Spoiler content