publicerad: 1928
FÖRVARA förva4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förva´ra Weste; förvàra Dalin), v. -ade ((†) imper. sg. -var Holof. 52 (c. 1580), Ps. 1695, 383: 5. pr. ind. sg. -varer GR 16: 473 (1544), Risingh Landb. 9 (1671). p. pf. pl. -varde UrkFinlÖ I. 3: 82 (1597: welförwardhe); -varte BtHforsH 1: 25 (1576)). vbalsbst. -AN (†, EkenäsDomb. 1: 55 (1641; i bet. 12)), -ANDE, -ELSE (†, GR 4: 435 (1527: foruarilse; i bet. 1), Lind (1749; under verhütung)), -ING, -NING o. -UNG, se FÖRVARING; -ARE (numera föga br. utom i bet. 12, Linc. (1640; under svasor), Björling CivR 153 (1908; i bet. 12)), -ARINNA (numera föga br. utom i bet. 12, Wikforss 2: 902 (1804), Östergren (1924; angivet ss. sällsynt form)); jfr FÖRVAR, FÖRVARE.
Ordformer
(-va(h)r- (-ua-, -wa-) 1523 osv. -wär- 1544)
Etymologi
[fsv. forvara, liksom d. forvare efter mnt. vorwaren, motsv. mnl. verwaren, t. verwahren; jfr FÖR- II B o. VARA, varna, taga vara på m. m.]
1) (†) varsko, varna; underrätta (ngn om ngt), fästa (ngns) uppmärksamhet på (ngt); låta (ngn) veta (att osv.); tillsäga, tillhålla. GR 2: 11 (1525). Iudhana .. wille dräpa honom, Men Saulus wort förwarat om theras försååt. Apg. 9: 24 (NT 1526; Bib. 1917: deras anslag blev bekant för Saulus). (De kringvandrande djäknarna) skole förvaras, at the icke föra lögn och drafvels tidhende i bland folkit. RA 1: 119 (1529). Thå the kommo noghot när in emoot stadhen wordo the förwarade at konungen achtade them ondt. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Gezelius Svenonius 4 (1688). Sahlstedt (1773; med hänv. till varna).
2) (†; se dock a) vakta, övervaka, giva akt på (ngt l. ngn), bevaka (se d. o. I 1). Icke är iagh itt haff eller en hwalfisk, at tu så förwarar migh. Job 7: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: så att du måste sätta ut vakt mot mig). — jfr O-FÖRVARANDES. — särsk.
a) i fråga om aktsamhet, då man uttalar sig om ngn l. ngt; numera bl. (i vitter l. arkaiserande stil; föga br.) i uttr. förvara sin tunga. Att huar och en .. förwarar sin mwn ord och taall. GR 7: 459 (1530). Den sin tunga förvarar, frälsar sitt Lif. Frese Sedel. 5 (1726). Förvara din tunga / Väl, att äj gudarna retas till hat. Wulff Petrarcab. 112 (1905).
b) med obj. (särsk. att-sats) betecknande (tänkt) framtida tilldragelse: vaka över l. giva akt på (att ngt icke sker); träffa anstalter mot (att ngt sker); ofta övergående i bet.: förhindra, avvända, förebygga; äv. med saksubj. Och förwarer thet ath oss ingen straffar (dvs. tadlar) för thenna ympnogheet som wij aff stadh kommom. 2Kor. 8: 20 (NT 1526; Bib. 1917: Därmed vilja vi förebygga). Förwarendes at intett nyt obistand motte opweckes ibland bönderne. GR 14: 338 (1542). Huru nödigt thet är föresee och förwara, att the dyrbare grufwor .. icke .. utdödas. Verelius Herv. Dedik. 6 (1672). Man .. slår en knut derpå (dvs. på balanssnöret), som förvarar att snöret icke kommer derut igen. Carlström Spinnm. 11 (1832).
c) närmande sig bet. 6, i uttr. förvara elden, vidtaga sådana anordningar med elden att den icke kan vålla skada l. olycka. Att the icke bätter haffue slächtt och förwarett eelden, emott natten. GR 19: 134 (1548). At elden är allestädes väl släckter och förvarader. GBonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 138.
3) refl.: taga sig i akt, akta sig, taga sig till vara (för ngt); numera bl. (i vitter l. arkaiserande stil; föga br.) i förb. med prep. för l. (e)mot. Förwarer eder siælfwe ok varer meg ok Swerigis rike .. lydoge. GR 1: 46 (1523). Seer till och förwarer idher för the phariseers och saduceers swrdeegh. Mat. 16: 6 (NT 1526; Bib. 1917: att I tagen eder till vara för). Man förwahrar sigh aldrigh för wäl. Grubb 506 (1665). Förvaren er i dag, vid middagsbordet, / för oförsigtig hetta. Ling Riksd. 15 (1817). Förvara sig för l. (e)mot frestelser. Östergren (1924; angivet ss. ”skr., ngt åld.”).
4) (†) hålla vakt vid l. omkring (ngt) i avsikt att skydda det (mot angrepp l. våld l. tillträde o. d.), vakta, bevaka (se d. o. I 2). J haffuen vactena, gåår och förwaren som j kunnen. Mat. 27: 65 (NT 1526; Bib. 1917: skydden graven så gott I kunnen). Then ena (avdelningen av manskapet) skulle blifwa qwar och förwara skepen. Verelius Herv. 133 (1672; isl.: giæta skipa). Gården är så wäll med Hundar förwarad (att ingen vågar sig dit). VDAkt. 1711, nr 156. Hvar är min Schweitzervakt? / Förvara dörrarna. Hagberg Shaksp. 1: 397 (1847).
5) (†) försätta l. hålla (ngt) i ett tillstånd där det är skyddat (mot angrepp l. våld l. tillträde o. d.), skydda; förse l. utrusta (ngt med ngt som länder till skydd); (till skydd) beslå l. betäcka l. överdraga l. infatta (ngt med ngt); avspärra, hindra tillträde till l. genomgång gm (ngt); göra (ngt) otillgängligt l. oåtkomligt; jfr BEVARA, v.1 7 o. 9. Och Ieriho war tilstengdt och förwarat för Israels barn skul, så at ingen kunde komma vth eller in. Jos. 6: 1 (Bib. 1541). Alle Fänsterne som wethe emot Stallen .. motte .. med starke Järngaller blifwe förwarede. GR 18: 21 (1546). Så kunde man förwara kyrkiogårdhen medh portar. Annerstedt UUH Bih. 1: 153 (i handl. fr. 1620). Kyrkiobotnen förwaras med nya lister förän han nidfaller. Murenius AV 129 (1646). At Domkyrkan med it härligt Koppar-taak förwarad wardt. Spegel Kyrkoh. 1: 89 (1708). Lublin .. är en .. stad, som .. är med moras tämmeligen förvarad. Lenæus Hübner 328 (1726). En .. med serskild stängsel förvarad åkerlycka. Barchæus LandthHall. 100 (1773). Ritterberg Sall. 79 (1832). — särsk.
a) befästa (en stad, ett slott o. d.); jfr BEVARA, v.1 8. Stocholms stadt är icke, på alle platzer, så befestet ock forwaret szom thet siig borde. GR 12: 118 (1538). När Erik såg sig så instängd, lät Han ganska väl förvara Gråmunkeholmen och Helge-ands-holmen. SthmStCal. 1767, s. 9. — särsk. refl.: befästa sig (se BEFÄSTA 4 b). The hade ej spadar och annat redskap noog med sig, hwarmed the borde hafwa förwarat och betekt sig. Spegel Dagb. 71 (1680).
b) med avs. på (föremål försett med) hål l. öppning: täppa till. Hildebrand MagiaNat. 266 (1654). Alla sååt (dvs. fogar) i stockar och knutar, sampt ypningar i fönstren förwaras. Murenius AV 500 (1661). (Bläck-)Hornet hade han förvarat med en plugg. Livin Kyrk. 68 (1781).
6) (†) göra (ngt) säkert l. solidt (så att man kan lita därpå l. så att det icke vållar olycka l. skada); ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: säker, pålitlig. (Den för vållande av eldsvåda anklagade) haffde sagdt til muremesterene, som murade pannemuren, att the skulle saa foruara muren, att ther icke komme skade utaff, ther skulle inthet fattes tegel eller kalk. OPetri Tb. 73 (1525). Huart will tu medh gullet rödh / thett tu saman sanckar, / menar tu thett är ey nödh / ett föruarat anckar? Visb. 1: 51 (1573). Genberg VSkr. 1: 21 (1862).
7) (†) tillgodose (ngns) säkerhet, göra (ngn) säker mot risk l. fara, trygga, betrygga, skaffa l. giva (ngn) säkerhet l. pålitlig(a) garanti(er); äv. med avs. på juridisk person; äv. med obj. betecknande dokument: förse (ngt) med säkerhet; i sht i p. pf. med adjektivisk bet. Wij wilie saa fförsækra oc fförwara tiigh med breff .. Tæth tiig skal inthet skadha. GR 1: 105 (1523). Saa ath tw wisthe tiig forwareth ath tw för theres (dvs. dina barns) fædherne icke schulde faa nogit tiiltall. Därs. 3: 42 (1526). Thet breff som wor Swager haffuer giffuit oss paa thenn Stadtlig hielp szom H. K. skulle wara Forplictig att komma oss til vndsätningh mett .. är .. jnthet när szaa forwarade, szom thet sig burde. Därs. 10: 261 (1535). Hvar och en invånende medtborgere skall .. så forsörge sitt hus medt kost och andre nottorfther, att han vett sig ett hellt år umkring vara forvaradt. RA 1: 401 (1544). Schroderus Os. III. 1: 92 (1635). Kongl. Maij:tt hafuer .. försedt och förwahrat Noora och Lindesbergs Städher medh godha privilegier. LReg. 221 (1645). — särsk. refl.
a) bereda sig säkerhet l. trygghet. Schroderus Os. III. 2: 103 (1635). (Gustav II Adolf) hade sigh wäl förwarat medh Förknippelser och wänskap medh Franckrijke och Holland. Brask Pufendorf Hist. 317 (1680).
b) reservera sig. Preste- och borgarestånden förenade sig om en af det sist nämnda uppsatt skrift, i hvilken de förvarade sig mot det gjorda tillägget. Carlson Hist. 3: 171 (1874).
8) (†; se dock b α, β, γ) (söka) förhindra att ngt ondt vederfares (ngn l. ngt), i skyddande avsikt vaka över (ngn l. ngt), hålla sin skyddande hand över (ngn l. ngt), skydda, värna, bevara (se BEVARA, v.1 10); äv. med saksubj.: skydda. Han wardher befalendes sina engla om tigh, ath the skola förwara tigh. Luk. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1917: de skola väl bevara dig). Om Herren icke förwarar stadhen, så waka wechtarenar fåfengt. Psalt. 127: 1 (Bib. 1541). I faran vil man ju sit hufvud hälst förvara. Kolmodin QvSp. 1: 383 (1732). En stackars fader- och moderlös flicka har ingen som förvarar henne. Börjesson Brödr. 22 (1861). — jfr O-FÖRVARAD, p. adj. — särsk.
a) i fråga om skydd l. försvar med vapenmakt. RP 5: 54 (1635). HSH 5: 170 (1657). Dessutom var .. (slottet) väl förvaradt af en stark besättning och tre famns tjocka murar. Franzén Minnest. 1: 282 (1819); jfr 5 a.
b) med av prep. för l. av l. (i)från l. (e)mot inledd bestämning angivande ngt varifrån resp. varemot ngn l. ngt bevaras l. skyddas. Honom som förmå förwara idher aff syndenne, .. ware prijs. Judas 24 (NT 1526). Thänn alzmectigeste Gudh förvare tig för ett sådanth rådh. GR 28: 302 (1558). Hans Gudomelige mildheet .. hafwer förwarat H. K. M:tz wapn till landz och siös ifrå olyckor och undergång. RARP 8: 159 (1660). VittAH 20: 74 (1849, 1852). — särsk.
β) (numera föga br.) i uttr. som förvara ngt för l. mot rost, mögel, väta o. d. Förvara ngt emot väta. Meurman (1846). Olja förvarar jern emot rost. Dalin (1852). Östergren (1924).
γ) (numera föga br.) refl. The kunna icke förwara sigh för rost och maal. Bar. 6: 11 (Bib. 1541). Förvara sig mot trollskap. Franzén Skald. 5: 110 (c. 1800, 1836). Förvara sig för, emot köld. Dalin (1852).
9) (†; se dock a, b, c, f) (söka) förhindra att (ngt) förloras l. går till spillo l. försämras l. förfaller; rädda; (söka) hava kvar l. behålla (ngt); (söka) upprätthålla l. vidmakthålla l. bibehålla (ngt); bevara (se BEVARA, v.1 11); äv. med personobj. Wijnmust skal man latha vthi nyia flaskor, och så blifua the bådhe föruarat. Luk. 5: 38 (NT 1526). Kunde och en stadigh förtroligh venskap deres May:ter i Sverige och Danmark emillan uppeholles och stadigtt förvahres. AOxenstierna 2: 116 (1612). Huru man i thenna Månad (dvs. januari) sin Hälsa förwara skal. IErici Colerus 1: 6 (c. 1645). Att afledne Brodern effter berörde arfskiffte såsom ständigt sjuklig, icke förvärft något, utan med plats (dvs. med nöd) kunnat förvara thet han ärft. BoupptVäxiö 1765. Barnen .. lofva att troget förvara .. döpelsens nåd. Kat. 1878, nr 240. — jfr O-, VÄL-FÖRVARAD, p. adj. — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil; föga br.) med avs. på hemlighet: bevara. Björn Carol. 50 (1794). En man förvarar en annans hemligheter bättre än sina egna, en qvinna bättre sina egna, än en annans. Elgström Frunt. 11 (1809). Östergren (1924).
b) (numera mindre br.) jur. säkerställa fortbeståndet l. behållandet av (en rättighet l. förmån o. d.), bevara; äv. med indirekt obj.: bevara (ngt) åt (ngn l. sig). Domaren (bör) .. underrätta the parter .. at missnöjes förklarande .. icke förvarar them theras rätt. Nehrman PrCiv. 407 (1732). (Kungl. Maj:ts Befallningshavande har att) tillse, det Kronans talan förvaras. SFS 1855, nr 90, s. 13. Som Ola O. försummat att genom inteckning förvara den besittningsrätt till lägenheten, som Jöns O. .. upplåtit. 1NJA 1874, s. 29. — särsk. (numera knappast br.) närmande sig l. övergående i bet.: tillerkänna, bekräfta. Regerings-Formen, som förvarar denna deras rättighet. Höpken 2: 217 (1756). Rikets sjelfständighet och lugn, samt des Innebyggares i Grundlagarne förvarade fri- och rättigheter. FörenValact 1809, s. A 2 a. Skolordn. 1820, s. 65.
c) (i vitter stil; numera föga br.) rädda (ngt) l. hava (ngt) räddat undan glömskan l. förgängelsen; bibehålla (ngt) från äldre tid; bevara (se BEVARA, v.1 11 b). Denna inrätning (dvs. nämnd eller jury) finnes ännu förvarad i England, stadfästad af urgammalt bruk. Schönberg Bref 1: 20 (1772). Lanærus Försök 85 (1788). Af Kjellanders hand äro för efterverlden förvarade många, äfven i tryck utgifna sådana skriftliga meddelanden. Rundgren i 3SAH 2: 27 (1887). Åsyftar man blott att medelst en krönika förvara märkligare händelser (osv.). Larsson PoesLog. 140 (1899). — särsk.
α) i uttr. förvara (ngt) i minnet l. i sitt minne o. d., bevara (ngt) i minnet osv. Höpken 1: 209 (1761). Kellgren 3: 287 (1790). (Han har) i trogen hågkomst förvarat hvad han vid sitt första offentliga framträdande .. uttalade. Rundgren i 3SAH 2: 13 (1887).
β) (†) med avs. på minnet av ngn l. ngt: komma (ngt) att fortleva, bevara (se BEVARA, v.1 11 c β), hava kvar. Posten 1769, s. 486. Det minne, som de heliga skrifterna förvarat om Kains vrede emot Abel. Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883).
d) (†) i uttr. förvarad till sina sinnen o. d., som har sitt förstånds l. sina sinnens fulla bruk. At han ej aldeles varit til sina sinnen, åtminstone ej til sit begrep, rätt väl förvarad. SvMerc. 1764, s. 880. Porthan BrefCalonius 358 (1797).
e) (†) med avs. på byggnad(sdel), bro o. d.: hålla l. sätta i stånd; reparera; i p. pf. äv. med adjektivisk bet. (Vi vilja icke) wistes vdi sådenne Wåninger som icke bättre äre förwarede (än att bjälkarna äro uppruttnade). HB 1: 267 (1579). Taltes om broon öfver Suderström, att hon måste väl förvaras, dedh hon icke infaller och gör skada. RP 4: 116 (1634). Kyrkan, med stapel och klåckor, är väl omlagad och förvarad. VDAkt. 1760, nr 393. 4 väl förvarade rum med garderob. VexiöBl. 1839, nr 23, s. 4.
f) med avs. på organiska ämnen (frukt, matvaror o. d.): hindra (ngt) från att ruttna l. förfaras, behandla (ngt) så att det bibehålles i friskt tillstånd l. icke ruttnar l. blir skämt, konservera; numera bl. (fullt br.): vid förvarande (i bet. 12) bevara (ngt) friskt l. oskadat. En halff tunno godh förwaradt Strömingh. GR 7: 121 (1530). Mr. Martin uti sin beskrifning om Skotska Öjarna säger at askan af siö-gräs förvarar ost så väl som salt. Serenius EngÅkerm. 165 (1727). När det är varmt, har man svårt att förvara kött. Dalin (1852).
10) (†) bringa (ngt) i säkerhet, tillvarataga, anbringa l. placera (ngt) så att det bevaras från att komma bort l. förfaras. (Ägaren till försnillat gods har rätt att utkräva det av den hos vilken det anträffas) låtanndes thett föruara och hemskicke huartt honom bestt synnes. GR 1: 85 (1523). Så send nu bortt och förwara tin booscap. 2Mos. 9: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: låt bärga). Sedan han hade stulet oc föruarat gotzet i skog, bleff han vtnempder i knechta tiensten. VRP 1611, s. 246. Hwilka breff iag uthi en liten posa hadhe well förseglat och der i kammaren emillan een dragduuk och weggen förwarat. ManhaftLöjtn. 29 (1666). Gubben förvarade hemgiften .. i ett skrin, tog det under armen och (osv.). VexiöBl. 1826, nr 21, s. 3. — särsk.
a) refl.: sätta sig i säkerhet; gömma sig; hålla sig gömd l. i säkerhet. Han haffuer til ewentyrs nu förwarat sigh någhor stadz j een kulo. 2Sam. 17: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: gömt sig). Ett stort Berg .. till hwilket många flyt och där sig förwarat när Floden war. Rudbeck Atl. 4: 23 (1702).
b) inlägga (ngt i ett brev o. d.), bifoga, innesluta. Sende wij tig her hoss förwaret en Copia aff samme handell, lydendis ord frå ord, som huffuebreffuet. GR 14: 107 (1542). Breff .., aff hwicke wij sende tig her hoss förwarede Copier. Därs. 17: 406 (1545).
11) lägga undan l. samla ihop (ngt för framtida behov), spara; hålla (ngt) i beredskap (åt ngn l. ngt); reservera l. undantaga (ngt åt ngn l. ngt); numera bl. (se dock slutet) i vissa uttr. i bibeln (som av språkkänslan nära anslutas till 12). Siäl tu haffuer mykit gott förwarat in till mong åår, gör tigh godha daghar. Luk. 12: 19 (NT 1526; Bib. 1917: du har mycket gott förvarat för många år). Owanskeligha ärffuodelar, huilke j himmelen förwaradhe äro til idher. 1Petr. 1: 4 (NT 1526; Bib. 1917: ett .. ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder). Hvad som kong. M:t .. församlat och förvarat hade, det samme hafver nu h. k. M:t emot en part af hans egne inlendske underdåner .. utöst och förkrige mått. RA 1: 342 (1544). Thett är lika stoor prÿs werdtt foruara och foruerffua. LPetri Œc. 42 (1559). En gladh vpståndelse migh förwahr, / På sidste dagh blif mitt förswar. Ps. 1695, 383: 5. Hvem vet hvad den tilstundande natten förvarar oss. Björn Pap. 13 (1794). Den klara kunskapen är förvarad åt vår mogna ålder. Lehnberg Pred. 1: 32 (c. 1800). Thomander 3: 50 (1859). — särsk. (numera bl. i vitter stil; föga br.) med avs. på person: spara (ngn till viss tid l. för ngt visst ändamål). Menighe man äre wärldzligh lagh vndergifne, Konungarna allene .. warde til Gvdz doom förwarade, frije ifrån wärldzligh lagz twång eller lydno. Girs Edelh. B 2 a (1627). O till hvad undergång förvarar er Ödet omsider! Adlerbeth Æn. 125 (1804). Hvem vet? .. Kanske förvaras du af Amor / Till lyckligare dagar! Wulff Petrarcab. 179 (1905).
12) hava l. hålla (ngt) undanlagt l. placerat på sådant sätt att det bevaras från att komma bort l. förfaras; hava (ngt) i förvar. Ther äre jngen huss på slottit ther man kan vthj förwara kruth byssor och annet sådant. GR 6: 327 (1529). (Svenska Akademiens sekreterare) tilkommer .. at uti et serskildt rum förvara alla Handlingar, som Academiens inrättning, arbeten och angelägenheter angå. 1SAH 1: 21 (1786, 1801). Även vanlig post skall såvitt möjligt förvaras på sådant sätt, att obehöriga icke åtkomma försändelserna. Döss o. Lannge 318 (1915). — särsk. med avs. på person: (under bevakning) hålla (ngn) inspärrad (i fängelse); förr äv. i uttr. som förvaras i l. med l. utan järn, hållas fängslad med resp. utan järnbojor. Petrus förwaradhes j fångahwset. Apg. 12: 5 (NT 1526). Ther war han såsom han hadhe besluten warit j hechtelse, förwarat vthan jern. Vish. 17: 16 (Bib. 1541). Någre, som moste i jern förwahras, at the icke bära hender på sig sielfwa. Swedberg Amer. 43 (i handl. fr. 1717). 80 individer .. skulle stängas i hvar sin cell, för att der förvaras i fullkomlig ensamhet. Oscar I Straff 34 (1840). Hagströmer Frihetsstr. 164 (1875).
Särsk. förb. (till 5 b): FÖRVARA IGEN. (†) täppa till. Hålet förwara wäl igen med Wax. Hildebrand MagiaNat. 266 (1654). —
Spoiler title
Spoiler content