publicerad: 1928
FÖRVIRRING förvir4iŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvi´rring Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. (†) -ar (SwarDaManif. 1644, s. L 1 a (1643), Strinnholm Hist. 4: 334 (1852)).
Etymologi
[jfr d. forvirring, t. verwirrung]
vbalsbst. till FÖRVIRRA.
a) (†) till FÖRVIRRA 1 a. Uti hvardagslag låta Ostjakerne sitt hår hänga i vild förvirring öfver skuldror, panna och tinning. Castrén Res. 2: 216 (1846).
b) till FÖRVIRRA 1 b. Råka i förvirring. Ödmann MPark 176 (1800). När morgonväkten var inne, blickade Herren på egyptiernas här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här. 2Mos. 14: 24 (Bib. 1917).
a) förhållande(t) att bliva l. vara förvirrad. Hans sista bok tyckes vittna om en tillfällig förvirring av begreppen. Östergren (1924). — särsk. (†) närmande sig bet.: störning, rubbning. Gudz förachtelse, synd emoot then H. Anda, Troones förwirring. Muræus Arndt 1: 13 (1647). Crims eröfring blef en förvirring af allmänna systemet. PersonalG3 A 3 b (1792).
b) konkret(are): oreda, oordning, villervalla. Stor förvirring i regemented (dvs. regeringen). RP 4: 106 (1634). Så framt en allmän förvirring icke är förhanden. Dalin Arg. 1: 96 (1733, 1754). Den förvirring, som inträffade i myntväsendet. Malmström Hist. 3: 163 (1870). Den förvirring i tideräkningen, som kyrkan lyckades åstadkomma genom sin motvilja mot den gamla romerska nyårsdagen. Nilsson FestdVard. 194 (1925). jfr BEGREPPS-FÖRVIRRING m. fl. — särsk. (†): oro, tumult. Thet syntes ock nu som thet aldrigh skulle blifwa någon ände på förwirringar vthi Ryszland. Widekindi KrijgH 290 (1671).
3) till FÖRVIRRA 3: bortkommenhet, bryderi, förlägenhet. Dalin Arg. 1: 91 (1733, 1754). Nu kom han åter in och halp oss til en del ur vår förvirring. Ågren Gell. 138 (1757). Han glömde i förvirringen / Att presentera reskamraten. Stenhammar 130 (1794). Hennes förvirring var så stor, att alla de närvarande märkte den. Heidenstam End. 76 (1889).
4) till FÖRVIRRA 4: omtöcknat tillstånd; oreda i tanke- o. föreställningslivet. Hvad kan snarare (än hunger) sätta then förståndigaste utom sig; så at han, i sinnets förvirring, väljer förtviflada utvägar? Bælter Christen 12 (1743, 1748). Förryckthet .., som igenkännes på ständigt omväxlande föreställningar och allmän förvirring. Alm. 1853, s. 43. 2NF 25: 639 (1916). — jfr SINNES-, SJÄLS-FÖRVIRRING.
5) (†) i fråga om kompass: missvisning; jfr FÖRVIRRA 6. Magnet-nålens förvirring både uti declination och inclination förtjänar nogaste upmärksamhet. VetAH 1764, s. 261.
Spoiler title
Spoiler content