publicerad: 1901
BEGREPP begrep4 (begre´pp (med) sl(utet) e Weste), n. ((†) m. Mört Geom. 105 (1727; jämte n.)); best. -et (ss. m. -en); pl. = (-er Mört Geom. 105 (1727)).
Ordformer
(begrijp Brahe Oec. 74 (1585), Kiöping 73 (1667). begreep Wallius Likpred. öfv. Bjelke A 7 a (1623), Hiärne Surbr. 98 (1680) m. fl. begrep Stiernhielm Arch. B 2 b (1644), Dalin Vitt. I. 3: 185 (1750), Sahlstedt (1773), Handb. 1811, s. 59, C. G. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 39 (1822) m. fl. begrepp Mörk Th. 1: 186 (1749) osv.)
— Anm. Ordet lånades med lång stamvokal från mnt. Det nuv. korta uttalet af vokalen, hvilket torde bero på inflytande från det enkla ordet GREPP, tyckes emellertid hafva varit rätt vanligt redan vid midten af 1700-talet (jfr: Sista stafvelsen i begrep säga någre kort, andre åter lång. Hof Skrifs. 125 (1753)). Dock lefde därjämte det långa uttalet af vokalen, efter stafningen att döma, ännu kvar i riksspr. i början af 1800-talet, liksom det fortfarande finnes i vissa dial.
1) (†) (omfattande) hylsa, infattning; jfr BEGRIPA 3. jfr: Vnder botnen af (kärlet) .. skal foghas een glas-rör .. vthi et anhäftat mäszingsbegrep. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644).
a) rymd, kubikinnehåll. Kroppar som äre af lijka begrep och Storlek, och taga lika rymd i Watumålet. Stiernhielm Arch. B 2 b (1644). Kärles begrep och innehåld. Därs. D 2 b.
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. ä. t.] omfattning, omfång, omkrets, utsträckning. Orthens .. Wijdhlyftige begreep. C. Stjernskiöld i HSH 30: 262 (1659); jfr c. Sielfwa Ruinerna (efter Babylon äro) .. vthi Begrijpet 16. goda Tyske Mijlar. Kiöping 73 (1667). Gräntzens wijda aflägenheet, begreep och omkretz. Stiernman Com. 4: 326 (1681). Begrep .. (t.) der Umfang .. eines Dinges, (fr.) .. circuit. Dähnert (1784). jfr: At .. Öfwerhet ej så mycket må wisa sin stränghet emot alla wrånga och onda, i theras hela begrep; som fast mer, emot hwart ett individuum, som Öfwerheten lärer wist at känna. Sahlstedt Hofart. 75 (1720).
c) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. ä. t.] ytinnehåll, ytvidd, areal, område. Marocco .. / Haar .. stort begrep. Spegel Tilsl. par. 158 (1705). En qvadrat, af dubbelt större sida än en annan, är 4 gånger större til begrepen. Mört Geom. 102 (1727). Efter .. (denna) Charta .. består hela Socknens begrep i det närmaste af 2,778 qvadrat mil. A. Wijkström i VetAH 20: 252 (1759). Sedan hela gärdets .. begrep .. är uträknadt. Förordn. om landtmäteriet 12 Aug. 1783, § 58.
d) bildl., närmande sig 6: (ett ords) betydelseomfång; bemärkelse. Öfverflöd .. et ord, som innefattar et .. vidlyftigt begrep. Höpken 1: 165 (1740). Lindfors (1815). Begrepp .. Omfång, betydelse .. T. ex. .. Sverige i inskränktaste begrepp var blott det gamla Svea välde. Almqvist (1842). jfr: Detta ord har ett ganska vidsträckt begrepp. Dalin (1850).
a) [jfr motsv. uttr. i d. o. t.] i förb. vara l. stå i begrepp att o. d., hafva för afsikt att genast l. ämna att ofördröjligen (göra ngt), just ämna, just skola, vara färdig att. Jag står just i begrepp att resa. Han var i begrepp att säga en dumhet, men hejdade sig. Humbla 42 (1740). Tå Han (dvs. Kristus) stod i begrep, at blifva en försoning för hela verldenes synder. Rönigk Fresenius Com.-bok 10 (1753). Schweiz stod i begrepp att lösgöra sig från alla traktater. Forssell Stud. 2: 414 (1888). — (†) (Kristiern II) hade, uti sine egne arfländer, .. giordt sig så förhatelig, at des undersåtare uti de Riken, voro i samma begrep med (dvs. ämnade detsamma som) de Svenske. Celsius G. I 114 (1746, 1792). Uti detta begrep var den Franska Konungen stadd. Därs. 614 (1753, 1792). Gifves mig rum och tillfälle, så har jag i begrepp (dvs. för afsikt), att .. afhandla det förskräckliga. Almqvist Amor. II (1839).
b) (numera mindre br.) i förb. vara i fullt begrepp att, vara i full fart att, som bäst hålla på med att. Vij äro nu .. i fult begrep at Siöledes transportera dhem (dvs. de saxiska fångarna) härifrån. Carl XII Bref 61 (1703). Der sitta de .. alla .. i fullt begrepp, att .. välja en riksdagsman. Palmær Eldbr. 98 (1839).
a) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] sammandrag, kort framställning; kompendium; vanl. i förb. kort begrepp (jfr b). Hwad som .. uthu thetta stackote Begrijpet, icke hafwer kunnat författat (dvs. fattadt, förstådt) blifwa. Brahe Oec. 74 (1585). Compendium, kortt begrep. Swedberg Schibb. 257 (1716). Draga en ting i kort begrep. Serenius (1741). Aurivillii Logica är et nätt Begrep i (logiken). Roman Barnaupfostr. 63 (1743). (På Uppsala möte) antogs .. den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen, såsom et i Guds ord grundadt begrep af vår Christeliga tro. Bælter Cerem. 78 (1760). Kort Begrep Af Gamla Testamentets Kyrko-Historia. Möller Kyrkohist. 1 (1774; öfverskrift). Denna text utgör .. ett kort begrep af hela Evangelii Lära. Ödmann Str. förs. II. 2: 200 (1803). jfr: Gif mig ett kort begrepp af saken. Dalin (1850); jfr 5 a α β'. — särsk. i uttr. (ut)i (ett) kort begrepp o. d. (jfr b slutet), i kort sammanfattning, i korthet. Berättelsen, som i et kort begrep visar, hvaruti tvisten emellan parterna består. Nehrman Pr. civ. 324 (1751). Detta är, i kårtaste begrep, hvad jag trodt mig böra anföra. Tessin Bref 1: 242 (1753). Hören i kort begrepp min tanke. Adlerbeth Æn. 294 (1804, 1811).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. t.] inbegrepp; vanl. i förb. kort begrepp (jfr a). Tu (o människa) äst itt kortt begreep och innehåld på all Diefwulsk onsko och fördärfwelige natur. Muræus 1: 15 (1648). Uthi sensu Systematico är Lagfarenheten et begrep af thet, som Lag och laga stadgar förmå. Nehrman Inl. t. jur. civ. 6 (1729). Han (dvs. afunden i en tigers skepnad) var af sjelfva Afgrunden et litet Begrep. Dalin Arg. 1: 143 (1733, 1754). Ther var ett kort begrep af alt hvad himlen skänckte / Af ädelhet och dygd i hvarje Båtisk gren (dvs. gren af ätten Båt). J. G. Hallman Vitt. 178 (1734). Thora var .. ett begrep af skiönhet och behaglighet. Mörk Ad. 1: 359 (1743). Ahnfelt Stud.-m. 2: 337 (1857). — särsk. i uttr. vara (se, finna osv.) (ut)i (ett) kort begrepp, vara (se, finna osv.) ett inbegrepp af. Eneman Resa 1: 186 (1712). Hon blef förd uti et af de präktigaste rum, .. hvarest hon uti et kårt begrepp såg snart hela verldenes prakt. Mörk Th. 1: 186 (1749). Denna (musik) .. vore den äkta svenskheten i kort begrepp. Almqvist A. May 67 (1838).
5) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] föreställning. — jfr ALLMÄN-, ART-, ELEMENTAR-, FÖRNUFTS-, GENERAL-, GRUND-, GUDS-, HALF-, HUFVUD-, HÖGHETS-, KRISTENDOMS-, LAG-, LÄRO-, NÄRINGS-, O-, PERSONLIGHETS-, RELIGIONS-, RUMS-, RÄTTS-, SEDE-, SKÖNHETS-, SLÄKT-, SPRÅK-, TAL-, TANKE-, TIDS-, UR-, VÄXEL-BEGREPP m. fl.
a) föreställning (l. uppfattning) i allm. Bibringa allmänheten et rätt begrep om beskaffenheten .. af en förnuftig Critik. Sahlstedt Crit. saml. 8 (1759). Om jordens gestalt hyste man ännu (på Aristoteles' tid) ganska orediga begrepp. Palmblad Geogr. 249 (1835, 1851). jfr: I det allmänna språkbruket användes ordet begrepp ofta liktydigt med förnimmelse eller föreställning i allmänhet. Borelius Metaf. 160 (1887). — särsk.
α) mer l. mindre närmande sig bet. insikt, kunskap, kännedom. Sent eller aldrig får (man) i sina tanckar något rett begrep om en Vetenskap, om man är alldeles okunnig i alla the andra. Rydelius Förn. 3 (1718, 1737). Et tydeligt begrepp, så väl om människans naturliga krafter, som om the andeliga. Rönigk Fresenius Com.-bok 162 (1753). Det (är) ej at undra på, at då man allenast varit på kort tid .. här (i Paris), man har ofulkomliga och oriktiga begrep om denne Nedlags-platsen. Björnståhl Resa 1: 74 (1770). Igenom dem (dvs. sinnena) får hon (dvs. människan) första begrepet om sin varelse. Boëthius Nat. sed. 2 (1782). Har du begrepp om fioler? Almqvist Drottn. j. 267 (1834); jfr ε. Rekrytens begrepp om betäckning utbildas bäst, om man vid undervisningen deruti har tillfälle att begagna en nära rund backe. Ex.-regl. f. reg. t. fot 1848, 1: 37. Du saknar ju de enklaste begrepp om uppfostran. Strindberg Midsommar 68 (1901); jfr 7. — särsk.
α') i mindre br. förb. För at fatta något begrep om folkmängden, for jag tvärt igenom staden. Ödmann M. Park 236 (1800). Han saknar allt begrepp i historien. Almqvist (1842).
β') i uttr. gifva ett (l. ngt o. d.) begrepp om, gifva en föreställning om l. en bild af. Gifva Läsaren et någorlunda begrepp om detta arbetet. Lärda tidn. 1752, s. 219. Jag .. finner honom fullständigt svara emot det begrepp, Herr Professorn gett mig om honom. Tegnér 5: 20 (1803). Lindfors (1815). Nordenskiöld Periplus 66 a (1897).
β) närmande sig bet. åsikt, mening. Hvad skall han nu få för begrepp om mig? Alla äro .. (i partitider) smittade af föruthfattade begrep. Höpken 1: 12 (c. 1760). (mindre br.) Hvad skall hon fatta för begrepp om dig, när hon får höra detta? Almqvist (1842). — särsk. [jfr holl. naar mijn begrijp] (i sg mindre br.) i uttr. efter mitt l. mina (sitt, allas osv.) begrepp (jfr 8 a β), enligt min (osv.) åsikt, efter min (osv.) mening, efter mitt (osv.) förmenande; efter mitt (osv.) sätt att se saken. Höpken 2: 101 (1747). Efter mit begrepp var det ändå intet rätt af min Cousin. Stridsberg Friman 23 (1798); jfr 8. En offentlig handling, hvari efter de gamles begrepp fruntimmerna ej kunde ha någon roll. Tegnér 3: 495 (1812). Efter det begrepp vi (dvs. författaren) hafva om naturlagarne. Agardh Bot. 2: 107 (1832). Många (japanska danserskor äro) vackra äfven efter europeiskt begrepp. Nordenskiöld Vega 2: 374 (1881).
γ) uppfattning; tanke; stundom närmande sig b. Säg mig orsaken, hvarföre en rik och fattig, förnäm och ringa .. hafva gemenligen så olik begrep om, hvad rett och orett är? Rydelius Förn. 119 (1720, 1737). Om menniskans frihet .. ägde han ett riktigt begrepp. Rosenstein 1: 16 (1780); jfr α. De förfärligaste Åskeknallar, om hvilka ingen annan än den, som dem sjelf hört, förmår göra sig et rätt begrep. Ödmann M. Park 10 (1800); jfr α'. Hans stränga begrepp om rättigheter gjorde honom ofta mindre eftergifven i sina fordringar. Wallin Rel. 2: 352 (1822, 1827); jfr β. Ett falskt begrepp om kamratanda. Wirsén i VL 1899, nr 220, s. 2. — särsk.
α') [jfr motsv. uttr. i t.] närmande sig ε i uttr. icke (kunna) göra sig (ett) begrepp om o. d., ej kunna göra sig en föreställning om l. bilda sig en uppfattning af. Tegnér 6: 81 (1827). Ni kan inte göra er ett begrepp om hvad jag led. Backman Reuter Bræsig 70 (1872).
β') (mindre br.) närmande sig bet. omdöme, i uttr. hafva ett (o)fördelaktigt, högt, ringa begrepp om o. d. Lindfors (1815). Hysa, hafva ett ganska fördelaktigt begrepp om någon. Dalin (1850). (Man) måste .. göra sig ett högt begrepp om vidsträcktheten af Ebreernas literatur. Agardh Teol. skr. 1: 1 (1855). H. Lilljebjörn Hågk. 1: 60 (1865). — (numera föga br.) Det stora begrepp man .. hade om Gustaf Adolfs personliga egenskaper. Fryxell Ber. 6: 229 (1833). Hafva ett .. lågt begrepp om en person l. sak. Cavallin (1875).
γ') [jfr uppfattning af, insikt i] (numera knappast br.) med prep. af l. (†) i. Et obestämdt begrep i hvad som skall heta Majestäts-brott. Calonius 3: 33 (1798). Svenska begrepp af frihet. Palmblad Norge Bih. 67 (1847).
δ) [jfr t. alle begriffe übersteigen] i uttr. öfvergå l. öfverstiga alla begrepp o. d. (jfr 8 a α), öfvergå alla föreställningar. Dumheten .. öfverstiger allt begrep. C. G. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 39 (1822); jfr 8. Julfriden i rummet, — en frid, hvilken i sig innefattade doften af gran .., vaxstapel och lack i en harmonisk förbindelse, som öfvergick alla begrepp. Nyblom Hum. 69 (1874, 1883).
ε) [jfr t. keinen begriff von etwas haben samt motsv. anv. i holl.] hum, aning, idé; i sht i sats med nekande l. frågande innehåll. Han har inte ett begrepp, inte det ringaste begrepp om den saken. Har du något begrepp om hvad han menade? Han hade ej begrepp om skräck och fara. Hagberg Shaksp. 6: 99 (1849). Han har intet begrepp om hvad det vill säga. Dalin (1850). Den ende betydande kinesiske statsman, som har begrepp om europeiska förhållanden. GHT 1898, nr 5 A, s. 2.
b) om sammanfattningen (i medvetandet) af de egenskaper som äro karakteristiska l. väsentliga för en varelse l. ett föremål m. m. l. (vanl.) för en klass l. art af dyl.; (åtm. relativt) klar o. tydlig föreställning, af själen l. i medvetandet (gm tankeakter) danad (klar) bild; dels subjektivt ss. en uppfattning hos det tänkande subjektet, dels mera objektivt ss. ett förnummet tanketing. Begreppet om en triangel. Begreppet triangel. Triangelns begrepp. Olika (lapska) dialecter .. hafva skiljaktiga termer på et och samma begrep .. samt undertiden skiljaktiga begrep på (dvs. betydelser för) en och samma term. Högström Lapm. 66 (1747); jfr 6. Mathematikens nytta uti förnuftets upbrukande, och rediga begreps formerande. Melanderhielm Præs. i VetA 1782, s. 2. De, som arbeta i vettenskaper, äro egentligen de, hvilka rikta språken med nya begrepp, som fordra nya uttryck. Rosenstein 3: 48 (1786). Sanningen består i öfverensstämmelsen .. mellan våra begrep och sjelfva sakerna som vi vilje begripa. Bergklint Sam. 1: 96 (1794). De allmänna matematiska begreppen, linie, yta, vinkel, figur. Tegnér 3: 280 (1827). Att Gud är en helig Gud, .. det ligger redan i begreppet om det högsta väsendet. Dens. 4: 97 (1830). Menniskan är ett sent begrepp i historien. Geijer I. 6: 22 (1839). Man förebrår Chinesarne, att folkrätten är ett för dem främmande begrepp. A. Cronholm i SKN 1843, s. 107. Begreppen eld och het. Claëson 1: 243 (1858). Begreppet osynlig kyrka. Fahlcrantz 6: 28 (1865). Intet ord finnes i ett språk utan att också det motsvarande begreppet är kändt för det folk, som talar samma språk. E. H. Tegnér i Ydun 59 (1869). Penningars begrepp och väsen. Ekon. samh. 1: 248 (1893). Tyskland är ett geografiskt begrepp (= landet mellan Östersjön och Alperna); Tyska riket åter är ett politiskt begrepp (= förbundsstaterna och rikslandet). Carlson 1 Skolgeogr. 76 (1894. 1898). — särsk. filos.; jfr TANKE. Ett begrepps bestämningar, innehåll, omfång. Ideen eller begrepet om en sak består thervti, at man aldraförst vet vel at åtskilja thes beständiga egenskaper, som äro väsenteliga .., och andra obeständiga. Rydelius Förn. 354 (1737). De allmännare begrep, som vi af erfarenhet i särskildta omständigheter dragit, bibehålla samma egenskap som de particuliera, hvaraf de äro sammansatte. Boëthius Nat. sed. 22 (1782). Höijer S. skr. 2: 288 (c. 1811). Känslan är begreppets näring; begreppet känslans förklaring, ljusning. Geijer I. 5: 234 (1820). Begreppet (conceptus) .. (är) en sammanfattande Föreställning .. eller inbegreppet af det lika, gemensamma och väsendtliga uti flera särskilda Föreställningar. Afzelius Log. 7 (1839, 1864). Notion eller Begrepp, en genom förståndet bildad allmän eller abstrakt föreställning. Grubbe Ordl. (c. 1840). Begreppet har en dubbel existens: α) i det tänkande Subjektets medvetande d. ä. Begreppet i subjektiv mening ..; β) i det reella Objektets exi(s)tens d. ä. Begreppet i objektiv betydelse. Trana Psyk. 2: 74 (1847). Begreppet är den formelt fullkomliga, d. v. s. den klara, tydliga (fullt sjelfmedvetna) och sanna förnimmelsen, hvilken således är med sitt object identisk eller är sjelf sitt eget object. Boström Proped. 6 (1851). Såsom .. förnuftigt förstånd eller tankeförmåga framträder menniskan i förnuftiga begrepp eller idéer: klara och tydliga, andliga, nödvändiga, men abstracta förnimmelser om ett, sjelft andligt .. varande. Ribbing Anthrop. 40 (1861, 1879). Borelius Log. 20 (1863, 1882). Att definiera något betyder .. att angifva, hvad det till sitt allmänna begrepp är. Sjöberg o. Klingberg Log. 42 (1876, 1894). Med begrepp .. förstås en från andra serskild föreställning, såvida ett tänkande subjekt bildat den med afsigt att göra den objektivt giltig. Rein Log. 8 (1882). I motsats härtill (dvs. till idéen såsom en förnuftets förnimmelse) är begreppet (enl. Biberg) en förståndets förnimmelse, för hvilken det är likgiltigt, antingen den hemtar sitt innehåll ur det osinliga eller det sinliga. Nyblæus Forskn. III. 2: 27 (1888). Tankar .. framträda i de tre hufvudformerna: begrepp, omdömen och slutledningar. Schéele Själsl. 278 (1895). De flesta hafva med begrepp blott menat allmänbegrepp. Andra kalla hvarje afsiktligt bestämd föreställning för ett begrepp. Larsson Psyk. 27 (1896). Anm. Ss. af ofvanstående språkprof framgår, hafva anhängarna af olika filosofiska riktningar vid ordet fäst olika bet. Hos de äldre författarna, ss. Rydelius, Boëthius o. Höijer m. fl., liksom äfv. hos de nutida, för så vidt de ej tillhöra ngn af de nedannämnda riktningarna, har ordet i hufvudsak den i början af momentet b angifna bet. Biberg, Grubbe, Geijer o. i sht Boström betona begreppets egenskap af klarhet o. tydlighet. För Boström o. hans lärjungar är begreppet, i motsats till känslan o. föreställningen, den högsta formen af mänskligt förnimmande, en formellt fullkomlig, fullt klar o. tydlig förnimmelse, identisk med sitt objekt. Anhängarna af den hegelska filosofien skilja mellan det subjektiva begreppet i det tänkande subjektets medvetande o. det objektiva begreppet, som är det subjektiva begreppets objektiva innehåll.
6) betydelse, mening.
a) närmande sig 5 b, i förb. fästa något begrepp vid o. d. De begrep man fäster vid orden och deras ställning. Sahlstedt Crit. saml. 246 (1759). Vid det, som man allt för mekaniskt vant sig att uppfatta i barndomen, har man sedan svårt att äfven vid mognare år fästa något begrepp. Tegnér 5: 495 (1825). Nyblæus Forskn. I. 1: 5 (1873).
b) (numera föga br.) i annan anv. Högström Lapm. 66 (1747; se under 5 b). I detta begrepp taladt (dvs. i denna mening). Botin Hem. 2: 236 (1756, 1789). Leta sig fram till begreppet, äfven på de svårare ställen. Ödmann Anv. t. skrift. 75 (1823).
7) (numera mindre br.) i pl. i förb. första begrepp, grundläggande kunskap, kunskapselement, element (af en vetenskap m. m.), (första) grund. Första Begrepen Af De Nödigaste Vetenskaperne. Regnér (1780; boktitel). De första begreppen af .. astronomien. Almqvist (1842). Topelius Vint. I. 1: 9 (1863, 1880). Kindblad (1867).
8) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br. utom i a o. b) förmåga att begripa (se d. o. 7) l. fatta, uppfattningsförmåga, fattningsgåfva, förstånd. Då Ständerne kommo öfverens, at Bönderne ey skulle vara der (dvs. i sekreta utskottet), så var skiälet detta, at de ey äga det begrep ock den förfarenhet, som fordras til at hålla det secret, som secret vara bör. 2 RARP 4: 126 (1726). Jag har tvänne Söner. Den äldste är mycket qvick, har et lätt begrep ... Däremot har den yngre et trögare begrep. Tessin Bref 1: 19 (1751). Begrep eller förmögenhet at föreställa sig och fatta enskilta ting och deras egenskaper, så at vi skilje det ena ifrån det andra. Boëthius Nat. sed. 3 (1782). Hans begrepp var .. trångt. Adlerbeth Ant. 1: 63 (c. 1792). Begrepp. Förmögenheten att inse sakers art och sammanhang. Leopold 6: 336 (c. 1820). Han har svagt begrepp. Almqvist (1842). — (†) Så snart man märckte at der (dvs. hos K. XII ss. barn) var något begrep, lät (drottningen) vara sig om hiertat, til at formera Hans idéer och tanckar. Nordberg 1: 4 (1740). Om then, som kämpar med döden ännu hafver hörsel och begrep (dvs. medvetande). Rönigk Fresenius Com.-bok 341 (1753). Framför andre tilläggas de hvite Elefanterne et vida större begrep. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 37. — särsk.
a) (fullt br.) i uttr.
α) det öfvergår mitt begrepp o. d. (jfr 5 a δ). Öfvergå en vng menniskos begrep. Rydelius Förn. 316 (1737). Almqvist (1842). Hur man kan bli .. (entusiast) öfver ihåliga och väsentomma satser, går öfver mitt begrepp. AB(L) 1901, nr 225, s. 5. jfr: Att söka hjelp och stöd hos en kvinna var något, som låg alldeles utom hans begrepp. Heidenstam End. 203 (1889).
β) efter mitt (ringa) begrepp o. d. (jfr 5 a β slutet). I äldsta tiden dömde hvar och en husfader öfver sine anhörige efter sit begrep och naturliga billighet. Dalin Hist. 1: 197 (1747). I min lilla Ordbok har jag efter mitt ringa begrep budit till, at .. utmärka slika ord. Sahlstedt Crit. saml. 142 (1759). Cavallin (1875).
γ) lämpa ngt efter ngns begrepp. Dalin (1850). Läraren måste lämpa undervisningen efter lärjungarnas begrepp. Kindblad (1867).
b) (fullt br.) närmande sig 5 b. Hvad är det qval, som nämnas kan, som låter / I ord sig tolkas, af begreppet fattas? Stagnelius 1: 418 (1821). Religionen (är) en angelägenhet icke blott för begreppet utan äfven och ännu mer för känslan. Tegnér 5: 495 (1825).
c) (†) om person: begåfning, ingenium, intelligens. Härvid hafve vi aldeles ingen afsikt på de små begrepen, som fatta tycken om Böcker efter den förstas mening, som för dem talar derom. Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754).
Ssgr (i allm. till 5, i sht b, särsk. slutet): A (föga br.): BEGREPP-LÖS, se B.
B: BEGREPPS-ACCENT03~02. jfr MENINGS-ACCENT. Detta är ett erkännande af en musikalisk eller fonetisk rytmik redan i prosan, der man annars vanligen endast vill låta begreppsaccenten gälla. A. Lindgren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 232. —
-BESTÄMNING~020.
1) bestämning l. definition af begrepp, bestämning af hvad ngt till sitt begrepp är. A. Cronholm i SKN 1842, s. 198. Hvarje definition är .. såsom begreppsbestämning jemväl å ena sidan nominal-, å andra sidan realdefinition, d. v. s. i och med det den bestämmer begreppet, angifver den både betydelsen af ett namn och väsendet af ett .. föremål. Rein Log. 59 (1882).
-BILDNING ~20. Begreppsbildningen, d. ä. den Tankeverksamhet, hvarigenom Begreppet bildas eller utvecklas ur flera särskilda Föreställningar. Afzelius Log. 7 (1847, 1864). Hos menniskan går begreppsbildningen hand i hand med språkets inlärande och utveckling. Rein Log. 9 (1882). —
-ENHET~02 l. ~20. Biberg 1: 302 (c. 1820). Förmedelst sammanskrifning antyda begreppsenheten. Rydqvist SSL 5: 122 (1874). Nyblæus Forskn. III. 2: 34 (1888). —
-ENLIG~20.
1) = -MÄSSIG 1. Ingen Statens sjukdom .. står .. att uphäfva .. igenom ett blott begreppsenligt inrättande. Biberg 1: 172 (c. 1820).
2) = -MÄSSIG 2. Claëson 1: 353 (1859). Begreppsenligt vetande. Wirsén i 3 SAH 2: 170 (1887). (Förändringen) är i .. (Spinozas) system icke begreppsenligt härledd ur systemets grundförutsättningar, utan insmugglad med stöd af erfarenheten. Borelius Metaf. 135 (1887). —
(8) -FRÅGA~20. (numera föga br.) förståndsfråga. Leinberg Skolv. 2: 207 (1802). Begreppsfrågor och svar, som användas vid Svenska ungdomens christendoms-undervisning. Agardh Bl. skr. 1: 131 (c. 1855). —
-FÖLJD~2. Klimax .. kallas den figur, som ordnar en begreppsföljd så, att begreppen mer och mer tilltaga i styrka. Sundén o. Modin Sv. stil. 27 (1871). Rein Psyk. 1: 282 (1876). —
-FÖRMÅGA~020. Biberg 2: 285 (c. 1820). Tankeförmågan yttrar sig såsom .. Begreppsförmåga .. Omdömesförmåga .. Slutledningsförmåga. Trana Psyk. 2: 66 (1847). —
-FÖRVIRRING~020. C. G. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 6 (1821). Claëson 2: 182 (c. 1859). Lundell (1893). —
-GÅFVA~20. (numera knappast br.) jfr -FÖRMÅGA. Rydelius Förn. Nya föret. 2 (1737). Proj. t. förordn. f. trivialscholar 1760, s. B 2 b. —
-INDELNING~020. Att bestämma ett begrepp till omfånget är att angifva, hvilka de andra begrepp äro, i hvilka det förra sjelft ingår såsom kännetecken; detta kallas division eller begrepps-indelning. Rein Log. 55 (1882). —
-INNEHÅLL~002. Under ordets christliga användning .. (har) dess begreppsinnehåll modificerats. Olbers I bibelöfvers.-fr. 167 (1875). Då individen lär sig något nytt, (inhämtas) vanligen de språkliga benämningarna på det nya .. först, men innebörden (begreppsinnehållet) efteråt. Cederschiöld Skriftspr. 7 (1897). —
-KLYFVARE~200, m. jfr HÅR-KLYFVARE. Den skarpsinnige men kan hända stundom alltför subtile begreppsklyfvaren Kant. Järta V. skr. 2: 401 (1824). Atterbom Filos. hist. 33 (1835). —
-KUNSKAP~02 l. ~20. Oföränderligt och allmängiltigt viss kunskap .., d. ä. begreppskunskap. Ribbing Anthrop. 3 (1879). —
-LJUS~2, sbst. (knappast br.) Ideérnas renhet och obemengda begreps-lius. Rydelius Förn. 172 (1721, 1737). Atterbom Filos. hist. 394 (1835). —
-LÄRA~20. Begrepps-Lära. Om Begreppet i allmänhet, dess bildande, och de allmänna synpunkter, hvarur det kan betraktas. Afzelius Log. 5 (1839, 1843). Sjöberg o. Klingberg Log. 10 (1871, 1894). —
1) som saknar begrepp, utan begrepp. Thorild 2: 96 (1784). En begreppslös (barna-)oskuld. Atterbom Minnen 224 (1818).
2) icke begreppsmässig. Föreställningen om det begrepplösa .. i den christna trons väsende. Atterbom Filos. hist. 194 (1835). Förstår man med under ett godtyckligt och begreppslöst upphäfvande af naturlagarne, så är visserligen dess antagande i strid mot vetenskapen. Borelius Metaf. 35 (1883). —
-MÄSSIG~20.
1) öfverensstämmande med (sitt osv.) begrepp. Hvad som är hvad det till sitt väsen är, är begreppsmessigt. B. E. Malmström 7: 267 (1849). ss. adv.: enligt sitt begrepp, till begreppet. Under förutsättning att staten, resp. myndigheterna, äro hvad de begreppsmässigt böra vara. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 451 (1894).
2) öfverensstämmande med fordringarna på begrepp, som innebär (klart) begripande, som rör sig med begrepp, medelst begrepp. Ett efter nödvändiga reglor bestämdt och sålunda begreppsmessigt förfarande. Ribbing Log. 41 (1870, 1879). Kallar du icke den dialektiker, som begreppsmässigt fattar hvarje tings väsen? Dalsjö Platon Skr. 2: 354 (1872). Ett genomgående begripligt, d. v. s. begreppsmässigt sammanhang. Rydberg Varia 72 (1890, 1894). särsk. med betonande af begreppets abstrakta karaktär. Detta åskådningssätt var .. visserligen ideellt, men det blef också under inflytande af den Hegelska filosofin allt mera abstrakt, begreppsmässigt. Vasenius Samkänslan 33 (1901). —
(8) -ODLING. (†) förståndsodling. Hvar och en myth föddes alltid i ett visst nödvändigt förhållande till det folkslagets begreppsodling och bildningsgrad, hos hvilket den uppkommit. Leopold 5: 156 (c. 1820). —
-OMDÖME~020. Begrepps-Omdömet utsäger .. att Realiteten motsvarar Begreppet. Snellman Elem.-curs 2: 78 (1840). Ribbing Log. 15 (1879). —
-ORD~2. ord som uttrycker ett begrepp; motsatt FORM-ORD. Substantiv, adjektiv och verb (de s. k. begreppsorden). Claëson 1: 204 (1858). —
-REDA~20, sbst. Den begreppsreda, som filosofien framför allt bör åsyfta. Claëson 1: 366 (1859). Wirsén i 3 SAH 2: 763 (1887). —
-SAMMANHANG~002. E. H. Tegnér i UVTF 26: 96 (1880). Ett begrepps plats i begreppssammanhanget. Rein Log. 61 (1882). —
(6) -SKIFTNING~20. Eger ett svenskt ord mer än en begreppsskiftning, då vill man, att det skall dela med sig af sitt öfverflöd åt främlingarne. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 500. —
-SKRIFT~2. skrift som använder ett särskildt tecken för hvarje begrepp, ideografi; motsatt BOKSTAFS-, STAFVELSE-SKRIFT; jfr -TECKEN samt BILD-SKRIFT. Uppf. b. 1: 491 (1873). Den forn-persiska (kilskriften har) .. från begrepps- och stafvelseskrift tagit ett långt steg mot enkla bokstafstecken. E. H. Tegnér i UVTF 12: 42 (1875). Det viktigaste slaget af begreppsskrift är den matematiska, till hvars många tecken höra bland andra våra siffror. Noreen Rättskr. gr. 3 (1892). Cederschiöld Skriftspr. 12 (1897). —
-SKÄRPA~20. Hans arbeten .. utmärka sig genom noggrannhet .. (och) begreppsskärpa. R. Törnebladh i NF 5: 781 (1882). —
-TECKEN~20. tecken för ett begrepp, ideogram; motsatt LJUD-TECKEN; jfr -SKRIFT. (Assyrierna) uttryckte .. flerstafviga ord .. hvart genom sitt enkla ”ideogram” eller begreppstecken. E. H. Tegnér i UVTF 12: 20 (1875). Piehl Bilder fr. Egypten 30 (1896). —
-UTVECKLING~020.
1) filos. om begrepps utredning o. förklaring. Begreppets innehåll (kan) .. angifvas genom andra, mindre fullkomliga förfaringssätt (än definition), hvilka hufvudsakligen äro tvenne: .. begreppsutveckling och .. beskrifning. Rein Log. 60 (1882).
3) om förändring af ett begrepps innehåll. De ario-europeiska nationernas stamgud, dyrkad af zigenarne med samma namn, under hvilket våra förfäder åkallade honom, och under alldeles samma begreppsutveckling. Lysander Skr. 254 (1875).
4) om bildande l. klarande af begrepp hos uppväxande ungdom o. d. Omsorgsfull begreppsutveckling (i skola). SD 1892, nr 257, s. 1. —
-VETANDE~200, n. (Sokrates) bestämde det .. (sanna) vetandet såsom begreppsvetande. Borelius Metaf. 170 (1887). —
-VETENSKAP~002 l. ~200. Filosofien såsom begrepps-vetenskap. Ribbing i Åt minnet af C. J. Boström 111 (1897). —
-VIDRIG~20. Hvad som är hvad det icke till sitt väsen är, är begreppsvidrigt. B. E. Malmström 7: 267 (1849). E. H. Tegnér Ellipt. ord 11 (1882). —
-VIDRIGHET ~002 l. ~200. —
-VÄRLD~2. De tre s. k. idéerna, själen, verlden och Gud, bilda inom begreppsverlden en serskild klass. Rein Psyk. 1: 270 (1876). —
Spoiler title
Spoiler content