SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-VÄRA, v. -ade. [av t. verwehren, till wehren (se VÄRJA, v.); jfr FÖR-VÄRJA] (†)
1) (för)hindra. En grym Misskundsamhet mig monde strax förwära / Att anten dräncka mig ell händer på mig Bähra. ÖB 108 (c. 1712).
2) refl.: vägra. Om Hercules hade varit af alla furier framled till att kempas mz, hade heerden aldrig förvährat sig gåå emoot. UHiärne Vitt. 43 (1668). —
(II B) -VÄRJA, v. [efter t. verwehren; jfr FÖR-VÄRA] (†)
1) försvara, skydda, värja. At förswara häller retwisligen förwärga .. ricksens grentzer. Gustaf II Adolf 62 (c. 1620). BtFinlH 2: 355 (1670).
2) avvärja, hindra. Hwarken Kexholm eller Nötheborgh (kan) förweria, att fienden icke occuperar heela Carelen. EDahlberg (1681) i ASScF 18: 371. —
(I 1 c α) -VÄRK3~2, sbst.1, n. (vanl. skrivet -verk) [jfr d. forværk, t. vorwerk] (i fråga om ä. förh.)
1) mil. anläggning vid befästningar avsedd att öka eldvärkan från huvudvallen, bestryka döda vinklar, trygga utgångar o. d.; utanvärk (tenalj, ravelin, hornvärk, kronvärk m. m.). Ekeblad Bref 2: 425 (i handl. fr. 1658). Wärnskiöld Fortif. C 1 a (1673). Sju stycken Förverk anläggas omkring fästningen. KrigVAH 1842, s. 93. SvH IX. 1: 182 (1909).
2) orgelb. anordning av (ljudande l. endast prydande) pipor på prospektet (orgelfasaden). TT 1899, B. s. 45. —
(I 2) -VÄRK3~2, sbst.2, n. (vanl. skrivet -verk) metall.
1) (†) ugnsbrott erhållet vid råkopparsmältning, vilket på grund av sin kopparhalt återföres till rostbruket. Rothof 456 (1762). Rinman (1788).
2) förvalsvärk, den särskilda del av ett fin- eller trådvalsvärk vari ämnesmetallen erhåller en första utvalsning, innan den införes i färdigvärket. JernkA 1895, s. 89. —
(I 2) -VÄRK3~2, sbst.3, r. l. m. obst. om var särskild av de förberedande värkar som föregå utdrivningsvärkarna; i sht i pl. Sjöstedt Förlossn. 44 (1875).
Spoiler title
Spoiler content