GAGE ga4ʃ (sannol. i ä. tid, liksom ännu i vissa sv. dial., uttalat med hörbart -e, liksom BAGAGE o. d., ett uttal som sannol. antydes gm skrivningarna gagie, gaschie o. gasie), sbst.1, n. (GT 1788, nr 139, s. 2, osv.) ((†) m. l. f. OxBr. 3: 116(1627), Barckhusen Cotossichin 101(1669)); best. -et ga4ʃet; pl. = (Lundell(1893) osv.) l. -er ga4ʃer, ngn gg ga3ʃer2 (HH XVIII. 4: 56(1712) osv.).
[av fr. gage, pant, i pl.: lön, av mlat. vadium, borgen, pant, möjl. sidoform till lat. vas (gen. vadis), borgen; besläktat med VAD, vädjande, VÄDJA.Jfr ENGAGERA]
lön, fast avlöning; numera bl. om avlöning åt konstnärer, särsk. sångare o. sceniska artister o. d., samt (i sht i fråga om utländska förh.) ss. senare led i ssgr om offentligt anslag åt framstående konstnärer l. författare l. vetenskapsmän; förr äv. om lön åt person i statens tjänst o. d., särsk. om kontant avlöning åt vid krigsmakten anställd person. OxBr. 3: 116(1627). 1 månadz gagie för öfwer officerarne. KKD 2: 9(1704). Dahlgren Theatr. 23(cit. fr. 1723; om avlöning åt de franska skådespelarna). Jag .. är .. tillförordnad Adjunkt (vid veterinärinrättningen i Stockholm) med jämt så mycket gage, att jag däraf kan lefva. Retzius BrefFlorman 21(1821). Gage .. (dvs.) Den kontanta aflöning, som bestås en krigsman. Kindblad(1871). Erbjuden ett högt gage, om hon ville uppträda i Chicago. Östergren(1924). — jfr DIKTAR-, HEDERS-, KOMPONIST-, MÅNADS-, SOMMAR-, STATS-,TONSÄTTAR-GAGEm. fl.
