2) (i vitter stil) fransk; särsk. [efter motsv. anv. av fr. gaulois] med tanke på den espri o. det lättsinne som ansetts utmärka gallerna (fransmännen). Thorild (Hans.) 1: 196(1784). Det galliska lynnet. Frey 1850, s. 229. Gaston d'Orléans, Ludvig XIII:s bror, (var) typen för galliskt lättsinne och otillförlitlighet. Levertin 11: 46(1905). Östergren(1924). — jfr FRANKO-GALLISK.
Avledn.: GALLISKA, r. l. f. benämning på till den keltiska språkfamiljen hörande språk som talades av gallerna; dels om det språk som talades av gallerna i inskränkt bemärkelse (motsatt: belgiska), dels i allmännare anv. om kontinentalkeltiskan överhuvud. Atterbom PoesH 4: 54(1848). Noreen VS 1: 65(1903). Charpentier IeurSpr. 228(1915).
