SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALLRA, sbst.4, r. l. f., anträffat bl. i pl. gallror.
Etymologi
[besläktat med GALLRA, v.5; jfr GALLA, sbst.4]
(†) i uttr. stå på gallror, hägra. När Holmar, eller klippor eller skogar, som ligga långt ifrån, tyckas som höja sig up ifrån vattnet och stå på gallror, betyder blåst. VetAH 1745, s. 105.
Spoiler title
Spoiler content