GALONERA gal1ωne4ra, stundom -on- l. -ån-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. -t Envallsson Pig. 36(1781), Bellman 3: 20(1790)). vbalsbst. -ANDE, -ING (äv. konkret); jfr GALON.
Etymologi
[av fr. galonner, pryda med galon, tidigast: infläta (guld)band i håret; jfr d. galonere, t. galonieren o. eng. gallooned, p. pf., ävensom GALA, sbst.]
förse l. pryda l. utstyra med galon; nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv., dels om persedel, dels i överförd anv. om person: iförd galonprydd uniform(spersedel) angivande hög rang, utstyrd i grann uniform l. grant livré, guldsmidd. Galonerad krage. Galonerade lakejer. Swedberg Schibb. 454(1716). PH 1: 696(1727). En grannt galonerad mössa. Cederborgh OT 1: 47(1814). — jfr GULD-GALONERAD, GULD-GALONERING.
