SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALOPPAD gal1opa4d, stundom -å- (galåppád Dalin), r. (m. Dalin (1852)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. galopade, till galoper (se GALOPPERA)]
1) (numera knappast br.) om häst: sätt att galoppera, språng under galopp. Andersson (1845). Dalin (1852).
2) (mindre br.) förflyttning från ett ställe till ett annat, försiggående i galopp; äv. = GALOPP 1. VetAH 1819, s. 218. Wrangel HbHästv. 1261 (1886). särsk. bildl. En vansinnig galoppad av de tokigaste drömgestalter. Östergren (1924).
3) (numera föga br.) dans. o. mus. galopp (se d. o. 3). Dahlgren 1Ransäter 292 (cit. fr. 1843). Så spelade musiken upp en galoppad, och balen var börjad. Wallin Bref 224 (1849). Hubendick FlickLek. 115 (1879). Uppl. 2: 437 (1908). jfr Gjörcke Sällskapsd. 76 (1850).
Spoiler title
Spoiler content