SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALOPPERA gal1ope4ra, stundom -å-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr GALOPP, GALOPPAD.
Etymologi
[liksom d. galopere, t. galoppieren, eng. gallop, av fr. galoper, sannol. av germ. ursprung o. besläktat med LÖPA]
1) intr., om häst o. vissa andra större djur: röra sig i galopp. Brasck FörlSon. E 2 a (1645). Arabens Häst är inriden att antingen gå eller gallopera. Ödmann StrSaml. 2: 122 (1785). RidI 1914, s. 75.
2) intr., om ryttare: rida i galopp. Iagh hafver hafft then lyckan i dagh at .. Galloppera medh .. (Brillant) och medh lilla Stodet. Carl XII Bref 12 (1695). Emin .. galopperade bredvid .. (Harven) på en skimmel. Heidenstam End. 107 (1889).
3) ridk. tr.: låta (en häst) röra sig i galopp, rida (en häst) i galopp. Ungern-Sternberg Bourgelat 103 (1752). Fram på våren galopperas äfven remonterna en gång i veckan bakom hundarne. TIdr. 1895, julnr s. 13.
4) i överförd l. bildl. bet., om galoppliknande rörelse; särsk.: röra sig hastigt, löpa, skynda, brådska. Galopperande (dvs. snabbt slående) puls. TLäk. 1833, s. 439. JGRichert (1857) hos Warburg Richert 2: 353. — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om sjukdom: som har ett hastigt (dödligt) förlopp; numera bl. i uttr. galopperande lungsot. En mycket galoperande och dödande Feber. VetAH 1758, s. 51. Meurman (1846). LäkBHem. 483 (1913).
5) (numera knappast br.) dans. dansa galopp. Hubendick FlickLek. 115 (1879). Cannelin (1921).
Särsk. förb. (i allm. till 1 o. 2): GALOPPERA AV1010 4. begiva sig i väg i galopp; jfr AVGALOPPERA. —
GALOPPERA IKRING1010 04 l. KRING4 l. OMKRING04. särsk. [efter motsv. anv. i fr.] (tillf., vard.): fara omkring (brådskande). Jag har nu på någon tid galopperat ikring i landet hit och dit. Kellgren (SVS) 6: 71 (1777).
Spoiler title
Spoiler content