SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALT gal4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[eg. samma ord som GALT, sbst.1, i bildl. anv.; jfr liknande bet. hos t. sau, eng. sow, pig, fr. loup m. fl.; se NOHeinerz i InbjLärovSöderm. 1926, s. 6]
1) metall. långt o. smalt råmetallstycke med halvrund genomskärning, format vid metallens tappning ur smältugn, i sht reduktionsugn; numera i sht om för färskning l. gjutning avsett tackjärnsstycke som erhålles efter utslag i masugn, då det flytande järnet formas i s. k. galtmått; förr äv. ss. viktenhet; jfr GÖS (metallstycke), TACKA (metallstycke). Serenius F 4 a (1734). Rinman (1788). JernkA 1878, s. 158. — jfr RÅKOPPAR-, TACKJÄRNS-GALT m. fl.
2) (mindre br.) sjöt. större, efter fartygsbottnen gjuten ballastpjäs. Östergren (1924).
3) (†) större städ (av stål)? VRP 12/5 1735.
Ssgr (till 1): GALT-MÅTT. (-mot 1788—1814) metall. till gjutning av tackjärnsgalt avsedd form, urspr. gjord i sand, sedan äv. av gjutjärn (kokill); jfr -SÄNG. MasmästOrdn. 1766, s. A 3 b. Rinman 1: 577 (1788). Heinrich (1814). —
-SINDER. (numera mindre br.) metall. slagg som utrinner med tackjärnet ur masugnen o. stelnar ovanpå tackjärnsgaltarna. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 203. Rinman 1: 388 (1788). JernkA 1826, 1: 139. —
-SÄNG. metall. eg. om den sandbädd i vilken galtmåtten vid masugn formades; om samtliga galtmått i sådan bädd; förr äv. om enskilt mått. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 222. Rinman (1788). JernkA 1887, s. 285.
Spoiler title
Spoiler content